• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

The Hanged Man

Skivrecension: The Hanged Man – Lord Have Mercy

16 februari, 2016 by Jonatan Södergren

hanged

Artist: The Hanged Man
Titel: Lord Have Mercy
Betyg: 4

Som en förhäxande fantasivarelse lockar Rebecka Rolfart in oss i mörkret.

Även om Lord Have Mercy tar avstamp i en liknande postpunk som debut-EP:n First Quarter Moon så står det redan i inledande Darkness Hides Inside klart att den tidigare Those Dancing Days- och Vulkano-medlemmen Rebecka Rolfarts soloprojekt The Hanged Man är på väg i en mörkare och mer suggestiv riktning. Det är kanske inte lika mycket genomarbetade låtar som abstrakta mässor denna gång, men det är omöjligt att inte beröras av hennes hypnotiska, bitvis obehagliga ljudvärldar. Invincible Trees känns visserligen lite mer lättillgänglig och dansant med sina drivande rytmer innan den mynnar ut i ett oroväckande outro av noise. Det genomgående intrycket är dock att The Hanged Man med de fyra spåren som utgör Lord Have Mercy befäster sin position som en av landets mest intressanta psykedeliska musiker.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Lord Have Mercy, Rebecka Rolfart, The Hanged Man

Kulturbloggen förutspår musikåret 2015

31 december, 2014 by Redaktionen

jessojr

Vi plockar fram spåkulan. Om 2014 handlade om nykomlingar som FKA twigs, Sam Smith och Seinabo Sey så lär 2015 knappast vara sämre. Här är femton artister vi tror kommer lämna ett extra stort avtryck under det kommande året:

Tobias Jesso Jr

Många är de artister som valt att pröva lyckan i Los Angeles. Tobias Jesso Jr är en av dem. Han flyttade dit 2008, utan att lyckas. När hans mor diagnosticerades med cancer återvände han hem till Vancouver och skrev låtar på systerns piano. Efter att ha blivit upptäckt av den tidigare Girls-medlemmen JR White signades han av True Panther som ger ut hans debutalbum, Goon, den 17 mars.

Viet Cong

Efter två hyllade album slutade Calgary-bandet Women med bråk på scen, men två av dess medlemmar har gått vidare under namnet Viet Cong. Efter ett kassettband, som kort och gott hette Cassette, släpps den 16 januari ett självbetitlat fullängdsalbum. Bandet har redan delat med sig av singeln Continental Shelf därifrån.

– Jag minns att jag skrev riffet — det du hör i början av låten — på en akustisk gitarr. Det var min födelsedag, jag var på turné med Chad VanGaalen och vi var i en liten stad som heter Encinatas precis norr om San Diego. Kanske är det därför den har lite surf-vibbar, eftersom jag skrev den i en surfstad i södra Kalifornien. Jag skrev den i standardstämning, det lät nästan som en folksång. Jag hade melodin, men ingen text. Och jag minns att jag spelade in den i studion med Monty. Vi dekonstruerade det och ändrade stämning så att det skulle bli konstigare. Lite mer som Sonic Youth. Ursprungligen hade den nästan ett 60-talssound. Vi brukade kalla den Bush Beat eftersom vi stal beatet från Running Up That Hill, berättade bandets sångare Matt Flegel i en intervju med Kulturbloggen.

Yumi Zouma

Nyzeeländska trion Yumi Zoumas drömska disco förgyllde 2014. En självbetitlad EP släpptes på Brooklyn-labeln Cascine och följdes upp av singeln Alena. Så vad än bandet har i görningen 2015 — om det så är ytterligare en EP eller en fullängdare — har vi höga förväntningar.

LUH

Ellery Roberts har tidigare varit sångare i Manchester-bandet WU LYF. Efter det att bandet annonserade sin splittring efter blott ett album så har medlemmarna gått vidare med en rad olika projekt. LUH är en akronym för Lost Under Heaven, och första singeln Unites är precis så episk som vi kunnat hoppas på.

Shura

Ända sedan debutsingeln Touch dök upp på Soundcloud för snart ett år sedan har Shura trollbundit oss med sin drömska mix av 90-tals-R&B och 80-talspop. I februari gästar den rysk-brittiska låtskrivaren och producenten dessutom Sverige för en spelning på Sonár Stockholm.

Shamir

Sprungen ur Las Vegas förorter stod den androgyna sångaren Shamir för två av 2014 års mest självsäkra förstasinglar; On the Regular och If It Wasn’t True. Fortsätter han leverera låtar av samma klass är det bara en tidsfråga innan han spelas på samtliga dansgolv världen över.

Ben Khan

Ben Khan från London har liknats vid artister som Jai Paul och Jungle. Efter att ha laddat upp ett par demos på Soundcloud förra året släpptes i år hans debut-EP 1992. Den enigmatiska producenten har ställt in spelningar för att arbeta på ett debutalbum som gärna så snart som möjligt får se dagens ljus.

SOAK

SOAK, eller Bridie Monds-Watson som hon egentligen heter, är bara arton år men hyllningskörerna växer sig allt starkare. Hemma i Derry har hon uppträtt sedan hon var fjorton, och i och med nya singeln B a noBody (hennes första på Rough Trade) har hon även börjat nå ut till en bredare publik.

Gang of Youths

Sedan släppet av Evangelists har australienska Gang of Youths radat upp flera imponerande singlar, nu senast Benevolence Riots. Kan 2015 vara året de slår igenom på bredare front?

Kwabs

London-bördiga Kwabs, eller Kwabena Sarkodee Adjepong som han egentligen heter, är på väg att utvecklas till nästa soulstjärna. Singeln Walk (vars musikvideo i skrivande stund har över 9 miljoner visningar på YouTube) placerade honom på många årsbästalistor, och ingenting talar väl egentligen emot att han ska toppa den 2015?

The Hanged Man

Rebecka Rolfart har tidigare varit medlem i Vulkano och Those Dancing Days, men har nu lämnat de banden bakom sig till förmån för den postpunk som genomsyrar nya projektet The Hanged Man. Minialbumet First Quarter Moon släpptes i höstas och vred upp förväntningarna på vad som komma skall.

– Det var som ett vakum, jag hade hoppat av Vulkano och allt var upp och ner. Allt var annorlunda från vad jag var van vid. Det är vad The Hanged Man står för. Du hänger där och tänker ’oj, hur ser världen ut nu’. Du har offrat något i ditt liv och tänker på vad som ska hända sedan, berättade hon i en intervju med Kulturbloggen.

Hey Elbow

Malmöbandet Hey Elbow har snabbt etablerat sig som ett av landets mest spännande nykomlingar sedan debutsingeln Blanca, med sina ödesmättade atmosfärer och suggestiva melodier, släpptes tidigare i år.

School ’94

School bytte namn till School ’94 och fick genast en mer nostalgisk och tidsstämplad klang. 90-talsdoftande indie, någon?

Vita Bergen

Den svenska motsvarigheten till Arcade Fire är en duo från Göteborg (och nej, de är inte döpta efter platsen i Stockholm).

– Vi funderade länge och bytte namn några gånger precis i början, men så fort Vita Bergen kom på tal så var det som att det var bestämt. För oss betyder det en sak, men för någon annan kan det betyda något helt annat och om det innebär att vissa lyssnare från Stockholm associerar till Vitabergsparken så är ju det fint i sig. Men för folk i andra städer och länder kommer associationen se helt annorlunda ut, och det tycker vi om. Tydligen har flera östeuropéer uppfattat Vita Bergen som någon form av drag queen-artist, så det verkar redan börjat ta hand om sig själv, berättade bandet i en intervju med Kulturbloggen.

Llojd

Signade till SoFo Records släppte Llojd tidigare i år sin debutsingel Om vi faller. Sedan dess har Malmöduon släppt ifrån sig ytterligare två singlar: Fel folk och 70/30.

– ’Om vi faller’ kändes som en bra representation av hur vi låter. Elektroniskt melankoli-gung mixat med gitarrer, ärliga texter och starka melodier. Eftersom vi bara är två i bandet känns det som att vi har ganska öppet för att göra väldigt olika låtar, men som ändå har någon slags röd tråd gemensamt. Och ’Om vi faller’ sammanfattar nog soundet i den röda tråden ganska så bra, berättade bandet i en intervju med Kulturbloggen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2015, Ben Khan, Gang of Youths, Hey Elbow, Kwabs, Llojd, LUH, School '94, Shamir, Shura, SOAK, The Hanged Man, Tobias Jesso Jr., Viet Cong, Vita Bergen, Yumi Zouma

De bästa låtarna 2014: 80-61

9 december, 2014 by Redaktionen

tysegall

2014 var året då Ty Segall, den produktive garagerockaren från Kalifornien, släppte sin starkaste samling låtar hittills i karriären. Blur- och Gorillaz-frontmannen Damon Albarn släppte (vad som marknadsförts som hans första) soloalbum, och uträknade alternativrock-ikoner som Pixies och The Smashing Pumpkins återvände med nya album.

Varje dag fram till fredagen den 12 december presenterar vi 20 låtar i vår årslista. Här är plats 80-61:

61. Panda Bear – Mr. Noah
62. Ty Segall – Feel
63. Damon Albarn – Heavy Seas of Love
64. J Mascis – Every Morning
65. Lana Del Rey – Brooklyn Baby
66. The Pains of Being Pure at Heart – Until the Sun Explodes
67. Zola Jesus – Dangerous Days
68. Christopher Owens – Never Wanna See That Look Again
69. Mogwai – Teenage Exorcists
70. The Smashing Pumpkins – Being Beige
71. The Hanged Man – Into the Night
72. Pixies – Greens and Blues
73. I Break Horses – You Burn
74. Twin Peaks – I Found a New Way
75. Melody’s Echo Chamber – Shirim
76. Gruff Rhys – American Interior
77. How to Dress Well – Repeat Pleasure
78. Jessica Pratt – Back, Baby
79. Kent – La Belle Epoque
80. LUH – Unites

81. The Decemberists – Make You Better
82. A Sunny Day in Glasgow – In Love with Useless
83. Francis Lung – A Selfish Man
84. Cloud Nothings – I’m Not Part of Me
85. Jenny Lewis – Just One of the Guys
86. Morrissey – Staircase at the University
87. The Tarantula Waltz – Scandinavian Minds
88. Warpaint – Disco//very
89. Lyla Foy – Impossible
90. Tove Lo – Habits (Stay High)
91. Caribou – Can’t Do Without You
92. SOAK – B a noBody
93. Aphex Twin – minipops 67 [120.2][source Field Mix]
94. Lykke Li – Never Gonna Love Again
95. Flying Lotus – Never Catch Me
96. La Roux – Uptight Downtown
97. Kendrick Lamar – i
98. My Brightest Diamond – Lover Killer
99. School ’94 – Like You
100. Dum Dum Girls – Are You Okay?

Du kan följa listan på Spotify:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Christopher Owens, Damon Albarn, Gruff Rhys, How to Dress Well, I Break Horses, J Mascis, Jessica Pratt, Kent, Lana Del Rey, LUH, Melody's Echo Chamber, Mogwai, Panda Bear, Pixies, The Hanged Man, The Pains of Being Pure at Heart, The Smashing Pumpkins, Twin Peaks, Ty Segall, Zola Jesus

The Hanged Man: ”Allt var upp och ner”

31 oktober, 2014 by Jonatan Södergren

thehangedman

Rebecka Rolfart har tidigare varit med medlem i Those Dancing Days och Vulkano. När jag möter upp henne i Hurry Currys indiskt inredda källare på Gamla Stan ska hon snart vidare till biograf Zita för att svara på frågor om Alexandra Dahlströms Vulkano-dokumentär All We Have Is Now. Något som inte förs på tal under intervjun, som istället avhandlar hennes soloprojekt The Hanged Man som släpper minialbumet First Quarter Moon den 10 november.

Jag tog med en tarotkortlek. Om det är okej för dig kanske vi kan inleda intervjun med att använda den på något sätt?

– Alltså, jag hoppas inte jag ger intrycket av att vara pro på det här. Jag är bara hobbyspåtant. Man kan göra olika läggningar, det jag brukar göra är att jag väljer tre kort. [Drar upp ett första kort] Det här är det som varit: Solen. Jag släpper ju minialbum snart och bakgrunden har varit ganska härlig. [Drar upp ett till kort] Det som är just nu: Vagnen. Vi kanske är på väg någonstans? [Drar upp ett tredje och sista kort] Vad kommer det resultera i: Drottning i bägare. Det känns ju ganska maxat! Ska jag googla på vad det betyder?

Behövs inte, det kom med en instruktionsbok.

– Perfekt! Nyckelord till ”Drottning i bägare” är kärlek, intelligens, framgång, lycka och fröjd. Nu var det här bara på lek men om det är någonting man går och grubblar på… alltså man sitter ju på alla svaren inombords, ibland kan det vara skönt med någon symbolik som kan sätta ord på vad det är man känner. När jag ska förstå saker måste jag hitta metaforer för det, som nu ska jag lära mig Logic: ”det här är ju som Photoshop, att ta bort bastonerna är som att ta bort skuggorna”.

Tänker du på musiken visuellt?

– Gud ja, verkligen. En låt är en värld. Det kallas ju ljudbild. I studion brukar vi kalla ljuden för saker, typ ”det här är den bevingade hästen som gråter tårar”. Ljuden får heta saker som hjälper en förstå vad det låter som.

Var det efter tarotkortet du döpte det här projektet?

– Det blev väl så, jag tänkte ”vad fan döper man ett soloprojekt till istället för sitt namn?” och snöade in lite på mitt födelsehoroskop; Neptunus position i mitt horoskop var spännande, jag har alltid gillat Neptunus och Rebecka Rolfart släpper skiva låter så tråkigt, då ville jag heta någonting med det. Men det finns ju redan band som heter någonting med Neptunus, så jag tänkte att det måste finnas en motsvarighet i tarot, och det var The Hanged Man.

– Det var som ett vakum, jag hade hoppat av Vulkano och allt var upp och ner. Allt var annorlunda från vad jag var van vid. Det är vad The Hanged Man står för. Du hänger där och tänker ”oj, hur ser världen ut nu”. Du har offrat något i ditt liv och tänker på vad som ska hända sedan.

Musikaliskt kommer The Hanged Man från en helt annan plats än Those Dancing Days och Vulkano. Hur kom projektet till? Hade du idéen till The Hanged Man när du hoppade av Vulkano eller var det något som kom senare?

– Jag älskar att spela men jag har alltid haft ganska dåligt självförtroende. Jag tyckte jag var en dålig gitarrist, då var det skönt att jag kunde gömma mig bakom ett band. Sedan har det kommit prövningar som gjort att det stärkts. Jag har alltid suttit och skrivit texter till Those Dancing Days, jag började nog skriva under Vulkano-tiden men jag tänkte inte på det. När jag slutade och de drog till LA satt jag hemma i lägenheten och tänkte ”nu ska jag fan fortsätta med de här låtarna”. Då sponsrade mina föräldrar mig med en midi-synth så började jag lattja med Garage Band. Jag kände mig lite isolerad och började spotta ur mig massa demos.

Musiken känns mörk och post punk-influerad. Var kommer det ifrån?

– Jag älskar The Cure, kan man säga att de är lite post punk? Jag gillar det där regniga soundet. Att man nästan kan höra att det regnar utanför fönstret.

Det hörs speciellt på Into the Night.

– Det där solopartiet där, visst! Fast jag har lyssnat på jättemycket grejer, till och med hårdrock, även om det inte hörs just på Into the Night. Det är massa influenser som bara omedvetet kommer ut. Man käkar massa mat så blir det gödsel.

Har du större frihet att experimentera med influenser i The Hanged Man än i dina tidigare band?

– Det händer så omedvetet, det är inget uttalat att den här låten ska låta som The Cure, för mig är alla konstnärliga uttryck så omedvetna processer. Ingenting är planerat. Men sedan i själva inspelningsfasen kan man tänka ”det vore nice om den här låten var lite rosaglittrig, som till exempel den här referenslåten”.

Nu släpper du ett sexspårsalbum, tror du att det kommer göra att en mer bestämd bild av vad som är The Hanged Mans sound cementeras?

– Det vill jag inte ska hända, jag vill kunna vara fri i mitt skapande. The Hanged Man ska kunna låta som dansmusik eller rock, bara känslan av The Hanged Mans väsen finns med. Det vill jag cementera. Men hur en låt kommer till eller vilka instrument som används, det ska vara flytande. Fyra av låtarna på EP:n spelade vi in i New York med bandet. Men de låter också olika från varandra, någon har trummaskin och någon har livetrummor. Jag hoppas att The Hanged Man kommer kunna vara en levande organism som går vilken väg den vill.

Titeln First Quarter Moon för tankarna till rymden och månfaser. På vilka sätt inspireras du av rymden?

– Det är nog det här med symboliken, för jag är mer inne på astrologi än astronomi. Jag fattar ingenting av matematiken, det är så här många ljusår hit och dit, det är för mycket vetenskap. Jag behöver symbolik för att fatta, som den här månfasen, det representerar den här tiden. Ibland känns det som att tankarna är så stora men huvudet är begränsat, då är det skönt att få någon slags klarhet i allt det här kaoset.

Hur kom det sig att du släppte First Time Dreaming som första smakprov från minialbumet?

– För det var den första som blev klar, jag skrev den på gitarr och spelade in en demo i Garage Band som jag visade upp för min kompis Max-Måns som producerade Those Dancing Days första skiva och alltid varit en nära vän. Han sa typ ”fan vi måste spela in det här, kom till studion”. Vi började experimentera med melodierna och pusslade ihop låten. Det är roligt hur en låt är i sin skiss och sedan kan bli någonting helt annat. Vi började spela in, men han var turnéledare åt Rebecca & Fiona så han var borta mycket. I och med låten fick jag även en spelning som förband åt Little Children, det var då The Hanged Man-bandet kom till och sedan dess har de flesta låtarna spelats in som liveversioner av mina demos.

Tror du att mer musik kommer komponeras ihop med ditt liveband framöver?

– Vi har börjat lite med det. Anna spelade upp något som var fantastiskt, någon melodi hon skrev på piano när hon var tio år som hon tyckte kunde bli en The Hanged Man-låt. Jag hoppas verkligen kunna skriva mer med bandet framöver. Det är så härligt att kunna ta till vara på varandras feeling.

Det kanske är dags att vi börjar kalla The Hanged Man för band snarare än soloprojekt?

– Det är nog i gränslandet. Det är så jäkla svårt att definiera det där. Jag ser The Hanged Man som ett band, men samtidigt är det som ett soloprojekt. Jag vill bara se det som en dörr till samarbeten. Vi kanske kan göra en låt någon gång och det är ändå The Hanged Man.

En av låtarna på minialbumet är på svenska. Vad tycker du är skillnaden mellan att skriva på svenska och engelska?

– Ofta börjar jag skriva på svenska, kanske skriver jag någon dikt eller försöka få bukt på någon känsla jag går runt och bär på. Jag är ju pretto som jag är, men jag blir jag ännu mer pretentiös på svenska, det blir för många konstiga ord. Det är fan svårt att skriva på svenska…

För att du behärskar språket för väl?

– Kanske. Sedan är jag lite för blyg, jag vill inte avslöja precis på pricken vad det är jag menar. Jag vill inte tappa garden och lägga upp alla kort på bordet. Då tycker jag om att göra små gåtor eller metaforer för vad det egentligen handlar om.

Into the Night handlar om en rauk på Gotland. Händer det ofta att saker du råkar springa på antänder någon gnista att skriva låtar?

– På tunnelbanan är det en reklam för Björnparken i Orsa. Winter is coming. Där fastnade jag, det känns lite Game of Thrones också såklart, men en sådan grej kan jag snappa upp. Eller saker som händer. Typ igår natt när jag åkte hem från ett rep, då var det en kille som satt och vek i papper. Jag håller på med en text om den här Fågel Fenix-grejen, att man brinner upp och återuppstår. Då satt han och vek, jag satt och kollade lite nyfiket. Fick ögonkontakt. Han tyckte väl det var kul att jag var intresserad. Sedan gav han mig en orange drake — eller en Fågel Fenix. Det tyckte jag var sjukt eftersom jag precis höll på med en låt som handlade om det.

Då kanske det är ödet att du ska skriva den där låten!

–  Shit, nu måste jag färdigställa den.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: All We Have is Now, First Quarter Moon, Rebecka Rolfart, The Cure, The Hanged Man, Those Dancing Days, Vulkano

Hello Saferide, Merely och The Hanged Man bland de första akterna till Where’s the Music?

21 oktober, 2014 by Jonatan Södergren

wheresthemusic

Mellan den 12 och 14 februari nästa år går FKP Scorpios nya festivalsatsning Where’s the Music? av stapeln i Norrköping. Nu har de presenterat de första 13 akterna: Hello Saferide, Merely, The Hanged Man, Adna, Andreas Moe, Beatrice Eli, Caotico, Erik Rapp, Jennie Abrahamson, Kite, Kitok, Spiders, och Thundermother.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hello Saferide, Merely, The Hanged Man, Where's The Music

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Tomas Ledins liv i utställning på Höga Kusten

Utställningen ”Från Lövvik ut i världen … Läs mer om Tomas Ledins liv i utställning på Höga Kusten

Peter Jöback gör årets officiella Pridelåt: “The Spectrum of Love”

Årets officiella Pridelåt för Stockholm … Läs mer om Peter Jöback gör årets officiella Pridelåt: “The Spectrum of Love”

Spelrecension: Death Stranding 2 On the Beach

Death Stranding 2: On the Beach Format … Läs mer om Spelrecension: Death Stranding 2 On the Beach

Filmrecension: Superman – hoppfull, godhjärtad och oväntat känslosam upplevelse

Superman Betyg 4 Svensk biopremiär 11 … Läs mer om Filmrecension: Superman – hoppfull, godhjärtad och oväntat känslosam upplevelse

Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

A Samurai in Time Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Samurai in Time – en film som har allt: spänning, värme, romantik och oväntade vändningar

Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Att vänta på något i åratal kan vara … Läs mer om Krönika – Oasis i Cardiff – andra kvällen blev legendarisk

Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

PASCAL har släppt en ny singel: När man … Läs mer om Lyssna: Pascal – När man drömmer sina drömmar

Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

The Confusions har släppt You Fuck It Up … Läs mer om Lyssna: The Confusions – You Fuck It Up Again

Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Från Eurovision till Stockholm Fringe – … Läs mer om Hazel Brugger öppnar Stockholm Fringe med stand-up

Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Jungfrukällan återvänder efter ill … Läs mer om Jungfrukällan återvänder till Slaktkyrkan och Hus 7 i Stockholm

Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

Shout Out Louds-sångaren Adam Olenius … Läs mer om Lyssna: Adam Olenius – ”Malin ibland

”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

"Sånger i sommarens famn" – Anders … Läs mer om ”Sånger i sommarens famn” – Anders Ekborg åker på sommarturné

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in