• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Melody's Echo Chamber

De bästa låtarna 2014: 80-61

9 december, 2014 by Redaktionen

tysegall

2014 var året då Ty Segall, den produktive garagerockaren från Kalifornien, släppte sin starkaste samling låtar hittills i karriären. Blur- och Gorillaz-frontmannen Damon Albarn släppte (vad som marknadsförts som hans första) soloalbum, och uträknade alternativrock-ikoner som Pixies och The Smashing Pumpkins återvände med nya album.

Varje dag fram till fredagen den 12 december presenterar vi 20 låtar i vår årslista. Här är plats 80-61:

61. Panda Bear – Mr. Noah
62. Ty Segall – Feel
63. Damon Albarn – Heavy Seas of Love
64. J Mascis – Every Morning
65. Lana Del Rey – Brooklyn Baby
66. The Pains of Being Pure at Heart – Until the Sun Explodes
67. Zola Jesus – Dangerous Days
68. Christopher Owens – Never Wanna See That Look Again
69. Mogwai – Teenage Exorcists
70. The Smashing Pumpkins – Being Beige
71. The Hanged Man – Into the Night
72. Pixies – Greens and Blues
73. I Break Horses – You Burn
74. Twin Peaks – I Found a New Way
75. Melody’s Echo Chamber – Shirim
76. Gruff Rhys – American Interior
77. How to Dress Well – Repeat Pleasure
78. Jessica Pratt – Back, Baby
79. Kent – La Belle Epoque
80. LUH – Unites

81. The Decemberists – Make You Better
82. A Sunny Day in Glasgow – In Love with Useless
83. Francis Lung – A Selfish Man
84. Cloud Nothings – I’m Not Part of Me
85. Jenny Lewis – Just One of the Guys
86. Morrissey – Staircase at the University
87. The Tarantula Waltz – Scandinavian Minds
88. Warpaint – Disco//very
89. Lyla Foy – Impossible
90. Tove Lo – Habits (Stay High)
91. Caribou – Can’t Do Without You
92. SOAK – B a noBody
93. Aphex Twin – minipops 67 [120.2][source Field Mix]
94. Lykke Li – Never Gonna Love Again
95. Flying Lotus – Never Catch Me
96. La Roux – Uptight Downtown
97. Kendrick Lamar – i
98. My Brightest Diamond – Lover Killer
99. School ’94 – Like You
100. Dum Dum Girls – Are You Okay?

Du kan följa listan på Spotify:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Christopher Owens, Damon Albarn, Gruff Rhys, How to Dress Well, I Break Horses, J Mascis, Jessica Pratt, Kent, Lana Del Rey, LUH, Melody's Echo Chamber, Mogwai, Panda Bear, Pixies, The Hanged Man, The Pains of Being Pure at Heart, The Smashing Pumpkins, Twin Peaks, Ty Segall, Zola Jesus

Lyssna: Melody’s Echo Chamber – Shirim

14 oktober, 2014 by Jonatan Södergren

melody

Fortfarande drömskt, men Melody’s Echo Chamber — eller Melody Prochet som hon egentligen heter — tar ut lite mer funkiga svängar på nya singeln Shirim. Det är första låten hon luftar från sitt kommande andragiv som förväntas släppas 2015.

Lyssna på Shirim här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: Melody's Echo Chamber, Shirim

Kulturbloggen möter Melody’s Echo Chamber

21 juni, 2013 by Jonatan Södergren

melody

Det var när Tame Impala gav en konsert i Paris för tre år sedan som den franska multi-instrumentalisten Melody Prochet första gången träffade Kevin Parker. Imponerad av Tame Impalas sound började Melody, som då spelade i My Bee’s Garden, fråga ut honom om tekniska detaljer såsom vilka effektpedaler han använde. Parker bjöd därefter in My Bee’s Garden att öppna för Tame Impala under den resterande delen av deras dåvarande europaturné. Men samarbetet slutade inte där, det är även i Kevin Parkers hemstudio i Perth som det mesta av Melody’s Echo Chambers självbetitlade debutalbum är inspelat. Kulturbloggen passade på att möta upp den tjugosexårige sångerskan i samband med hennes spelning på Hultsfredsfestivalen den 13 juni.

På förhand uppfattade jag ditt album som ett studioprojekt, men när jag såg er stå på scen idag insåg jag hur väl det fungerar live. Hur såg du själv på bandet inledningsvis?

Melody: Det började definitivt som ett sovrumsprojekt. När jag och Kevin sedan gick in i studion var det bara i egenskap av två nördar som hade roligt ihop. Vi tänkte aldrig på att spela live, inte ens på att ge ut det för att vara ärlig, vi visste inte vart det skulle ta vägen. Det tog faktiskt lång tid för mig att hitta de rätta personerna att spela tillsammans med live. Kevin spelade bas och trummor på skivan och eftersom han har ett så speciellt groove var det ingen enkel uppgift att ersätta honom, men nu har jag hittat personer som jag verkligen älskar att spela med.

Kan du berätta lite om din musikaliska bakgrund? Vad brukade du lyssna på när du först kom i kontakt med musik?

Melody: Som barn i södra Frankrike sjung jag mycket i kör, det var bland det bästa jag visste, och jag spelade även altfiol i en orkester i tolv år. Så jag började med klassisk musik, men när jag var nitton gjorde jag uppror mot allt det där och flyttade till Paris där jag började lyssna på mer experimentell musik som Can, Broadcast och Neu! – men även mer etiopisk och turkisk musik – jag lyssnade på lite av varje och det tog tid att smälta allt jag lyssnade på. Det tog tid för mig att göra någonting eget av alla influenser.

Gjorde du någonting annat vid sidan om musiken när du flyttade till Paris?

Melody: För att faktiskt kunna komma ifrån mina föräldrar tog jag en kurs i arkitektur i ett år. Jag tyckte om att studera, men jag nådde en punkt då det blev så mycket arbete att jag var tvungen att välja mellan musiken och studierna – och jag älskade musiken mer.

Hur tycker du att Melody’s Echo Chamber skiljer sig från det du gjorde med ditt förra band My Bee’s Garden?

Melody: My Bee’s Garden började när jag var femton, då hade min brorsa en hemstudio så han brukade spela in mig och min syster. Jag hade precis börjat spela elektrisk gitarr så det var väldigt lo-fi. Sedan träffade jag en annan producent i Paris och vi prövade på en del saker. Visst, det var mjukare men influenserna var de samma, redan då lyssnade jag på samma musik som jag gör idag. Jag hade bara inte funnit personen som kunde få min musik att explodera. Kevin var den personen för mig, sättet han öppnade mitt sinne, jag brukade lida när jag spelade in musik – jag brukade tänka ”det här är inte hur det borde låta” – men med Kevin är det alltid superenkelt och naturligt.

När jag lyssnar på en låt som I Follow You får jag intrycket av att låten dels handlar om att bryta upp med en person, men även om ett sökande efter kärlek, är det teman som genomsyrar resten av din musik?

Melody: Alla mina låtar handlar om en fas i den relation jag hade fram tills förra året. Albumet började med ett smärtsamt breakup, en relation jag hade haft i flera år som verkligen slutade illa, så låtarna handlar om det och att sedan följa någon annan, att ställa sig själv miljontals frågor och förlora sig själv i kärlek. Jag är romantisk på ett sätt – ibland på ett mer abstrakt plan, ibland är låtarna verkligen mina berättelser – men de handlar definitivt om relationer.

Hade du någon särskild ljudbild i åtanke när du började arbeta med Kevin Parker?

Melody: Han bad mig visa några låtar för att få ett grepp om vilket sound jag var ute efter, så jag spelade upp Broadcast, Deerhunter, Serge Gainsbourg och Women – sedan är vi ju båda fans av psykdelisk musik. Jag tycker att Tame Impala och Broadcast har ett liknande sound, åtminstone på sättet trummorna låter 60-tal, det är liksom retro-futuristiskt.

Vilka är dina planer för den närmsta framtiden?

Melody: Jag är redan långt framskriden i mitt nästa album, nio låtar är redan klara faktiskt. Jag har haft ytterligare några uppenbarelser gällande vilka sound som jag vill ha med. Jag önskar jag kunde arbeta med ett helt band den här gången, vi har haft ett par jams som vi borde ha spelat in, men om vi spelar in albumet i Perth blir det nog svårt att få med sig hela bandet så vi kanske försöker spela in i södra Frankrike istället. Kevin kommer definitivt vara involverad igen, men jag vet inte om han kommer vara producent eller om han bara är med som medmusiker. Jag antar att det kommer bli likadant som förra gången.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Hultsfred, Kevin Parker, Melody Prochet, Melody's Echo Chamber

Hultsfred: Melody’s Echo Chamber övertygar live

14 juni, 2013 by Jonatan Södergren

melody3

Melody’s Echo Chamber, Yellow Stage
Hultsfredsfestivalen 13 juni 2013
Betyg: 4

Efter att tidigare ha spelat i betydligt mindre band som My Bee’s Garden och Narcoleptic Dancers flyttade den klassiskt skolade fransyskan Melody Prochet jorden runt, till Perth, för att tillsammans med Tame Impalas frontman Kevin Parker spela in det som blev starten för Melody’s Echo Chamber. Det som på skiva, med sin psykedeliska produktion, låter som ett studioprojekt återskapas förvånansvärt kraftfullt live. Redan i inledningen, med kärlekstörstande I Follow You och ångerfulla Endless Shore, står det klart att hennes nyuppsatta band lyckats anamma Kevin Parkers unika groove. Yellow Stage har dessutom en tivoli-liknande inramning som passar utmärkt till den drömska, psykedeliska och något romantiska ådran som genomsyrar hela hennes musik. Ljudmässigt förs – på grund av de effektdränkta gitarrerna- tankarna tillbaka till 90-talets shoegaze, medan Melody själv har något av en mystisk artrock-aura över sig.

I publiken står dessutom landsmännen i Phoenix vilka hon – i sitt kanske enda mellansnak – berättar att hon ser fram emot att se senare på kvällen. Konserten varar knappa timmen och bortsett från Je Me Perds de Vue kretsar det uteslutande kring det självbetitlade debutalbumet som gavs ut ifjol, men ett nytt album verkar vara på ingång och förhoppningsvis innebär det fler trollbindande låtar och ytterligare Sverige-besök.

Följande låtar spelades:

I Follow You
Endless Shore
Bisou Magique
Some Time Alone, Alone
You Won’t Be Missing That Part of Me
Quand Vas Tu Rentrer?
Crystallized
Je Me Perds de Vue
Be Proud of Your Kids

Här kan du se ytterligare två bilder från spelningen:

melody

melody2

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hultsfred, Melody's Echo Chamber

Kulturbloggens guide inför Hultsfred 2013

12 juni, 2013 by Jonatan Södergren

mbv

Vi minns fortfarande fjolårets spelningar med band som The Cure, Bat for Lashes och The xx. Om bara en dag går Hultsfred av stapeln igen. Nytt för i år är dock att festivalen är uppflyttad till Sigtuna utanför Stockholm. Om du tänkt dra dit men ännu inte hunnit bestämma vilka band du ska se så kommer här – utan inbördes ordning – tio tips på de band vi tror kommer bli festivalens höjdpunkter.

My Bloody Valentine

De brittiska shoegaze-veteranerna återförenades redan 2007, men det är först nu de har ett nytt album ute – 22 år efter mästerverket Loveless – och efter att ha sett dem på såväl Hammersmith Apollo i London som på Primavera-festivalen i Barcelona tidigare i år kan vi konstatera att det knappast kan bli annat än briljant. Det enda frågetecknet är speltiden – borde de inte spela betydligt senare än 18:15 på fredagen?

Savages

Krocken! Samtidigt som My Bloody Valentine spelar ju även Savages – de kompromisslösa post-punkförnyarna som i och med Silence Yourself stått för ett av årets bästa debutalbum. Vad väljer du?

Jagwar Ma

Även australienska Jagwar Ma ligger bakom ett smått fantastiskt debutalbum. Efter att ha bildats 2011 gav de ut sitt första album Howlin för bara några dagar sedan. De förenar rock med dansmusik på ett sätt som världen icke har skådat sedan tidiga 90-talet – lägg sedan till lite trippiga 60-talsinfluenser. För dig som inte vill se Portishead på fredagen är Jagwar Ma ett hett tips.

Phoenix

Den genreöverskridande spontaniteten från deras tretton år gamla debut är som bortblåst. Istället är Phoenix anno 2013 ett band vi vet precis vad vi kan förvänta oss av, och det är ju inte så dumt det heller. Vi kommer att ryckas med i de asiatiska vibbarna i öppningslåten Entertainment – ledsingeln från deras senaste album Bankrupt! – och när frontmannen Thomas Mars avslutar spelningen med att hoppa ut i publikhavet under 1901 kommer vi givetvis att stå längst fram och sjunga med.

East India Youth

Den 22-åriga muliti-instrumentalisten William Doyles sublima enmannaband East India Youth gör lika infallsrik som vacker musik. Lyssna bara på Heaven, How Long från hans Hostel EP som gavs ut tidigare i år. Ett måste på lördagsförmiddagen!

Wolf Alice

Vi har redan fallit för den briljanta poplåten Bros, men att se den numera London-baserade kvartetten live känns som något av ett oprövat kort. Kanske går du och ser AlunaGeorge istället? Mig kommer ni i alla fall hitta framför Yellow Stage på torsdagskvällen.

Melody’s Echo Chamber

Fransyskan Melody Prochets självbetitlade solodebut med Melody’s Echo Chamber damp ner ifjol och var ett lika psykedeliskt som trollbindande epos. På Primavera visade hon att mörkret i låtar som I Follow You och Endless Shore även fungerar i sommarsol, är det ens i närheten av lika bra nu så är jag nöjd.

Daughter

If You Leave var redan på förhand ett av årets mest emotsedda debutalbum. London-trion infriade naturligtvis förväntningarna, så om du missade den utsålda spelningen på Debaser Slussen tidigare i år får du en ny chans nu.

Kurt Vile and the Violators

Kurt Vile – Philadelphias egna konstanta hitmakare – gästar Hultsfred och i bagaget har han det lika psykedeliska som solkyssta mästerverket Wakin on a Pretty Daze. Har du inte sett någon av hans tidigare Sverige-spelningar, och det har ju hunnit bli en del, är det här definitivt ett måste.

The Flaming Lips

Wayne Coyne och vännerna i Oklahoma-bandet The Flaming Lips behöver knappast någon närmare presentation. Deras flummiga musik tillsammans med den kanske ännu flummigare liveshowen kommer bara att tillhöra festivalens höjdpunkter, något annat finns inte på kartan. Kanske får vi till och med se dem tolka Bowie-klassikern ”Heroes”?

Arkiverad under: Musik Taggad som: Daughter, East India Youth, Hultsfred, Jagwar Ma, Kurt Vile, Melody's Echo Chamber, My Bloody Valentine, Phoenix, Savages, Stoxa, The Flaming Lips, Wolf Alice

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan med är hygglig underhållning

Beck - den osynlige mannen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan med är hygglig underhållning

Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

18/6 2025 Pustervik (matsalen) i … Läs mer om Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

Filmrecension: Elio

Elio Betyg 2 Svensk biopremiär 25 juni … Läs mer om Filmrecension: Elio

Förstklassig brokig bukett från duo fokuserad på vokalkonst – Mitt liv av Klara Ahlersten & Harald Svensson

Mitt liv 4 Inspelning Studio … Läs mer om Förstklassig brokig bukett från duo fokuserad på vokalkonst – Mitt liv av Klara Ahlersten & Harald Svensson

Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

”In restless dreams” är en tvådelad … Läs mer om Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

Foto: Studio Disco Dominique Den 25–26 … Läs mer om Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

Way Out West, festivalen i Slottskogen i … Läs mer om De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

Takuya Fujisawa. Foto: Ingeborg … Läs mer om Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

The Mary Onettes är tillbaka med nya … Läs mer om Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

13/6 2025 Jazzkrogen Unity i … Läs mer om Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Mappe3 Katharsis 4 Inspelad i … Läs mer om Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in