Melody's Echo Chamber

Det var när Tame Impala gav en konsert i Paris för tre år sedan som den franska multi-instrumentalisten Melody Prochet första gången träffade Kevin Parker. Imponerad av Tame Impalas sound började Melody, som då spelade i My Bee’s Garden, fråga ut honom om tekniska detaljer såsom vilka effektpedaler han använde. Parker bjöd därefter in My Bee’s Garden att öppna för Tame Impala under den resterande delen av deras dåvarande europaturné. Men samarbetet slutade inte där, det är även i Kevin Parkers hemstudio i Perth som det mesta av Melody’s Echo Chambers självbetitlade debutalbum är inspelat. Kulturbloggen passade på att möta upp den tjugosexårige sångerskan i samband med hennes spelning på Hultsfredsfestivalen den 13 juni.

På förhand uppfattade jag ditt album som ett studioprojekt, men när jag såg er stå på scen idag insåg jag hur väl det fungerar live. Hur såg du själv på bandet inledningsvis?

Melody: Det började definitivt som ett sovrumsprojekt. När jag och Kevin sedan gick in i studion var det bara i egenskap av två nördar som hade roligt ihop. Vi tänkte aldrig på att spela live, inte ens på att ge ut det för att vara ärlig, vi visste inte vart det skulle ta vägen. Det tog faktiskt lång tid för mig att hitta de rätta personerna att spela tillsammans med live. Kevin spelade bas och trummor på skivan och eftersom han har ett så speciellt groove var det ingen enkel uppgift att ersätta honom, men nu har jag hittat personer som jag verkligen älskar att spela med.

Kan du berätta lite om din musikaliska bakgrund? Vad brukade du lyssna på när du först kom i kontakt med musik?

Melody: Som barn i södra Frankrike sjung jag mycket i kör, det var bland det bästa jag visste, och jag spelade även altfiol i en orkester i tolv år. Så jag började med klassisk musik, men när jag var nitton gjorde jag uppror mot allt det där och flyttade till Paris där jag började lyssna på mer experimentell musik som Can, Broadcast och Neu! – men även mer etiopisk och turkisk musik – jag lyssnade på lite av varje och det tog tid att smälta allt jag lyssnade på. Det tog tid för mig att göra någonting eget av alla influenser.

Gjorde du någonting annat vid sidan om musiken när du flyttade till Paris?

Melody: För att faktiskt kunna komma ifrån mina föräldrar tog jag en kurs i arkitektur i ett år. Jag tyckte om att studera, men jag nådde en punkt då det blev så mycket arbete att jag var tvungen att välja mellan musiken och studierna – och jag älskade musiken mer.

Hur tycker du att Melody’s Echo Chamber skiljer sig från det du gjorde med ditt förra band My Bee’s Garden?

Melody: My Bee’s Garden började när jag var femton, då hade min brorsa en hemstudio så han brukade spela in mig och min syster. Jag hade precis börjat spela elektrisk gitarr så det var väldigt lo-fi. Sedan träffade jag en annan producent i Paris och vi prövade på en del saker. Visst, det var mjukare men influenserna var de samma, redan då lyssnade jag på samma musik som jag gör idag. Jag hade bara inte funnit personen som kunde få min musik att explodera. Kevin var den personen för mig, sättet han öppnade mitt sinne, jag brukade lida när jag spelade in musik – jag brukade tänka “det här är inte hur det borde låta” – men med Kevin är det alltid superenkelt och naturligt.

När jag lyssnar på en låt som I Follow You får jag intrycket av att låten dels handlar om att bryta upp med en person, men även om ett sökande efter kärlek, är det teman som genomsyrar resten av din musik?

Melody: Alla mina låtar handlar om en fas i den relation jag hade fram tills förra året. Albumet började med ett smärtsamt breakup, en relation jag hade haft i flera år som verkligen slutade illa, så låtarna handlar om det och att sedan följa någon annan, att ställa sig själv miljontals frågor och förlora sig själv i kärlek. Jag är romantisk på ett sätt – ibland på ett mer abstrakt plan, ibland är låtarna verkligen mina berättelser – men de handlar definitivt om relationer.

Hade du någon särskild ljudbild i åtanke när du började arbeta med Kevin Parker?

Melody: Han bad mig visa några låtar för att få ett grepp om vilket sound jag var ute efter, så jag spelade upp Broadcast, Deerhunter, Serge Gainsbourg och Women – sedan är vi ju båda fans av psykdelisk musik. Jag tycker att Tame Impala och Broadcast har ett liknande sound, åtminstone på sättet trummorna låter 60-tal, det är liksom retro-futuristiskt.

Vilka är dina planer för den närmsta framtiden?

Melody: Jag är redan långt framskriden i mitt nästa album, nio låtar är redan klara faktiskt. Jag har haft ytterligare några uppenbarelser gällande vilka sound som jag vill ha med. Jag önskar jag kunde arbeta med ett helt band den här gången, vi har haft ett par jams som vi borde ha spelat in, men om vi spelar in albumet i Perth blir det nog svårt att få med sig hela bandet så vi kanske försöker spela in i södra Frankrike istället. Kevin kommer definitivt vara involverad igen, men jag vet inte om han kommer vara producent eller om han bara är med som medmusiker. Jag antar att det kommer bli likadant som förra gången.