• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Shura

Shura och Aurora till Way Out West

26 maj, 2015 by Redaktionen

shura

Ett av 2015 års stora pophopp och ett norskt underbarn, så beskrivs två av de fyra artister som återfinns i Way Out Wests senaste bandsläpp.

Shura

Sångerskan, låtskrivaren och producenten Shura skapar en böljande drömsk popmusik med drag av R&B och åttiotal. Inspirerad av bland andra Janet Jackson och Madonna verkar hon i samma musikaliska universum som bland andra Solange och Blood Orange, där mjuk R&B-pop möter somriga produktioner.

Efter att de senaste åren släppt en rad otroliga singlar som hyllats i bloggosfären världen runt – senast med den fantastiska 2Shy som kom i mars – kan Shura redan räkna storheter som Jessie Ware och Cyril Hahn bland sina fans. Med en bländande Sverigedebut på Sónar Stockholm i vintras och ett debutalbum på ingång har Shura trätt fram som ett av 2015 års stora pophopp.

Läs vår intervju med Shura här.

Aurora

18-åriga norska underbarnet Aurora Aksnes lärde sig själv att spela piano vid sex års ålder och har skrivit egen musik sedan hon var tio. Elektronisk pop i skandinavisk stil med ett mörker och en mystik där Fever Ray möter Bob Dylan och fantasylitteratur som Harry Potter och Sagan om Ringen.

Aurora bländade bloggare och journalister med sin fantastiska debutsingel Awakening förra året och imponerande spelningar runtom i Europa. Med släppet av sin efterlängtade debut-EP Running With the Wolves tidigare i vår har det norska popfenomenet etablerat sig som en av Skandinaviens mest spännande talanger.

Läs vår intervju med Aurora här.

Residual Kid

Straight outta Austin, Texas kommer den till synes unga grunge/punk/rock-trion Residual Kid. Bandet består av bröderna Ben (16 år, bas) och Max Redman (14 år, trummor) samt Deven Ivy (16 år, sång/gitarr). Till utseendet liknar de vilka ungdomar som helst, men när de börjar spela… herrejävlar!

Det är fysiskt omöjligt att värja sig från deras energi i kombination med en mognad som inte borde vara möjlig. Som band har de redan ett par år på nacken och har producerats av bl.a. J Mascis och Steve McDonald (från OFF!/Redd Kross). De har belönats för “Best Under 18 band” två år i rad på Austin Music Poll och fick nyligen en andra plats i kategorin “Best Punk Band”. Vi ställer oss i ledet av beundrare och välkomnar stolt Residual Kid till Göteborg i augusti.

Thaiboy Digital

Som medlem i Stockholmsbaserade Gravity Boys-kollektivet har Thaiboy Digital trätt fram som en av svensk hip-hops mest intressanta artister. Känd också för sina många samarbeten med – och roll som hypeman åt – Yung Lean. Autotune-tung emotionell hip-hop/r’n’b, som hyllats av fler än oss världen över tillsammans med vännerna i Gravity Boys och i tvillingkollektivet Sad Boys.

Debutmixtapet Tiger hyllades som en av årets bästa svenska släpp i DN när det släpptes i höstas och för några veckor sedan kom uppföljaren Lord of the Jewels. Okonventionell och magisk musik – Thaiboy Digital är redo att ta nästa steg mot de stora scenerna.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Aurora, Residual Kid, Shura, Thaiboy Digital, Way Out West

Lyssna: Shura – 2Shy

31 mars, 2015 by Jonatan Södergren

shura

Nyligen Sonár Stockholm-aktuella London-musikern Shura, eller Aleksandra Denton som hon egentligen heter, delar med sig av en ny singel. 2Shy följer upp Indecision, Touch samt Just Once och fortsätter hämta inspiration från såväl 80-talspop som synthig R&B.

Läs vår intervju med Shura här.

Lyssna på 2Shy här nedan:

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2Shy, Shura

Bildgalleri: Sonár Stockholm 2015

15 februari, 2015 by Jonatan Södergren

sonar2

Aldrig tidigare har så många elektroniska akter samlats på Waterfront.

Sonár har spridit sig utanför hemorten Barcelonas gränser och har idag arrangemang världen över. Efter förra årets Stockholmsdebut var det återigen dags för Sonár Stockholm att ta plats under vintern; en tid vi vanligtvis kanske inte förknippar med festivaler. Den här gången hade den elektroniska festen förflyttats från Münchenbryggeriet på söder till Waterfronts betydligt rymligare kongress- och konferenscenter.

Även om portarna till Waterfront slås upp vid sjutiden, så börjar folk inte strömma in förrän senare på kvällen. De första akterna jag hann se var Nisennenmondai och Samaris, två trios sprungna ur Tokyos respektive Reykjaviks intressanta musikscener. Nissennenmondai framkallade med enkla medel ett lika hypnotiskt som malande sound med gnisslande gitarrer, pulserande basgånger och Factory Floor-doftande rytmer. Samaris, å andra sidan, kontrasterade med sitt mer lågmälda, isländskt trolska sound med en klarinett som fick kämpa för att göra sig hörd, och Jófríður Ákadóttir stundtals fängslande röst i fokus.

Det rådde heller inte brist på lokala programpunkter, efter att ha sett Lorentz leverera ensam på scen — en märkvärdigt då han mer eller mindre bara sjunger autotune-karaoke över sina egna låtar — hann jag även se lite av energikicken Elliphants, eller Ellinor Olovsdotter som hon egentligen heter, sprudlande uppträdande innan det var dags för Kindness att äntra den stora scenen. Senaste albumet, Otherness, som följde upp 2012 års debut World, You Need a Change of Mind, kanske kan tyckas lite mer abstrakt än vad vi är vana vid, men med Adam Bainbridge kan du alltid förvänta dig ett liveset maxat med funk, dansande bakgrundssångerskor (som under That’s Alright får spela förstafiol), och en stor dos publikinteraktion. Under avslutande Who Do You Love? gästades han – okej, kanske inte helt oväntat, men ändå till publikens förtjusning – av Robyn och dessförinnan hade han sjungit House från ute i publikhavet!

På lördagen låg, med akter som SBTRKT, Nina Kraviz och Paul Kalkbrenner som dragplåster, om möjligt ännu större fokus på elektronisk musik. Men för min del stavades höjdpunkten Shura. Den ryssättade London-bon imponerade med sin synthdrivna blandning av R&B och 80-talspop. Låtar som Touch och Indecision tillhör helgens mest självklara pophits. Sonár fyller Stockholms behov för en vinterfestival med elektronisk inriktning, och om de även nästa år håller hus i Waterfront finns alla förutsättningar att utveckla en konferensdel på dagarna innan spelningarna sätter igång.

Du kan se vår fotograf Emma Anderssons bilder från Sonár Stockholm här nedan:

lor3

lor2

eli1

kin1

kin5

kin6

kin7

shu1

shu2

sbtrkt1

sbtsk3

sbtrkt2

Arkiverad under: Musik Taggad som: Elliphant, Kindness, Lorentz, Nissennenmondai, Samaris, SBTRKT, Shura, SOnar, Sónar Stockholm, Waterfront

Shura: ”Det var som Djungelboken fast mindre vänligt”

22 januari, 2015 by Jonatan Södergren

shura

Shura, eller Aleksandra Denton som hon egentligen, slog förra året igenom med sin synthdrivna blandning av R&B och 80-talspop. Med blott tre låtar i ryggen var hon med när BBC presenterade nomineringarna till sin prestigefyllda Sound of 2015-lista. Nu är hon aktuell med en spelning på Red Bull Music Academy-scenen på Sonár Stockholm, som äger rum på Waterfront mellan den 13 och den 14 februari. Kulturbloggen fick en Skype-intervju med henne inför Sverige-besöket.

Stämmer det att du har jobbat med att sköta pumor i Amazonas?

– Yeah, när jag reste runt i Sydamerika ett halvår gjorde jag en månads voluntärarbete i jungeln. Då hände det att jag fick jobba med en puma. Vissa arbetade med apor, andra med konstiga små amarillo-varelser. Du kunde jobba med massa olika djur. Jag hade tur — det görs ett urval beroende på hur fit du är och vilken personlighet du har – och de tyckte jag skulle passa ihop med en puma. Så det stämmer, ryktena är sanna.

Det låter helt fantastiskt!

– Men inbland kunde det bli riktigt läskigt. Jag menar, du tror att pumorna ska vara läskiga på grund av deras tänder och klor, men aporna kunde vara ondskefulla. Det var särskilt en apa du var tvungen att undvika. Om du såg honom var du tvungen att springa och gömma dig! Han stal matpackning, slog folk i knät, en gång försökte han till och med dra ut min näsring. Det var som Djungelboken fast mindre vänligt.

Att gå ut med en puma, är det som att gå ut med hunden?

– Definitvt inte, med en hund är det du som styr takten medan vi var fysiskt sammankopplade, jag hade på mig en sele. Uppenbarligen är pumor bra på att vandra i djungeln. En människa är inte fullt så bra. En gång sprang han ner för en kulle, jag ramlade och försökte greppa tag om ett träd, men det hade taggar så jag rev upp handen. Och om en puma bestämmer sig för att sova i fyra timmar finns det inget du kan göra för att få den att vakna. Du kan bara sitta där och bli biten av myggor och vänta på att puman ska bestämma sig för att den vill gå hem.

När väcktes ditt intresse för musik? När började du skriva egna låtar?

– Jag började spela gitarr när jag var tretton. Eftersom min pappa spelade bad jag honom lära mig. Det var även då jag började skriva låtar. De var urkassa, men jag var aldrig intresserad av att spela andras låtar. Jag menar, jag älskade att lyssna på musik, men jag såg ingen poäng i att lära mig andras låtar. Jag ville skriva mina egna. Musik betydde så mycket för mig och jag ville betyda lika mycket för någon annan. Musik påverkade mig så starkt känslomässigt och jag ville också kunna påverka andra människor. Inte för att jag lyckades, de första tre åren handlade det mest om typisk tonårsångest – mitt-liv-suger-fast-ändå-inte. När jag var sexton stod jag på scen för första gången och började intressera mig av inspelning. Jag hade en minidisc hemma, min pappa använde den för att spela in låtar på skoj, så jag beslag tog den, och den lämnade inte mitt rum förrän jag flyttade iväg för att börja på universitetet.

Växte du upp i en kreativ familj?

– Min pappa gör dokumentärfilmer, men han spelade mycket gitarr för oss när vi var små. Jag tror han skulle vilja bli musiker – på sätt och vis är han det – för han brukar själv göra musiken till sina dokumentärer. Min mamma är skådespelerska, min storebror brukade DJ:a och min tvillingbror sjung och dansade. Så det var en kreativ familj. En bra miljö; det var aldrig konstigt om du låste in dig på rummet i sex timmar bara för att spela in en låt.

Du föddes i Ryssland…

– Det gjorde jag faktiskt inte! Av någon står det på internet att jag föddes i Moskva, men jag föddes i London. Det är lite roligt. Det är väl en myt som kommer ifrån att jag är halvryss. Men jag reste dit flera gånger under min uppväxt.

Växte du upp med ryska traditioner i hemmet?

– Jag växte upp med rysk mat. I skolan tyckte folk att jag och min tvillingbror Nick var konstiga eftersom vi levde i vår egen värld. Ibland försöker du bete dig normalt när folk tycker att du är konstig, men vi bestämde oss för att bli ännu konstigare eftersom det ändå inte fanns något hopp för oss. Vi var – och är fortfarande – väldigt stolta över vårt ursprung. Jag kommer ihåg att jag brukade gå till skolan iförd rysk fotbollströja och en halsduk med ryska flaggans färger. Det roliga är att jag känner mig väldigt engelsk när jag är i Ryssland, jag passar inte riktigt in någonstans.

Din genombrottslåt Touch släpptes för ungefär ett år sedan, blev du förvånad över vilket mottagande låten fick på internet?

– Självklart, jag tyckte låten var bra och trodde att folk skulle gilla den — att den kanske skulle få 10.000 lyssningar på ett år, vilket skulle varit mer än någon annan låt jag gjort tidigare — men jag kunde aldrig föreställa mig att det som hände skulle hända. Att musikvideon skulle få över fem miljoner visningar, att jag skulle sajnas av ett majorbolag. Jag är fortfarande chockad, jag försöker fortfarande fatta vad som hänt. Försöker vänja mig vid tanken att det här är mitt jobb nu och inte bara något jag gör för att jag tycker det är kul.

Sedan dess har du även släppt Just Once och Indecision, den sistnämnda var med i vår lista över förra årets bästa låtar. Kan du berätta någon rolig anekdot kring hur den låten kom till?

– Det finns ett roligt Sverigerelaterat faktum. De första tio sekunderna hörs ett konstigt ”aaaaah”, det är en fältinspelning jag gjorde på gatorna i Stockholm. Det är ett litet barn som skriker på sin förälder. Så det där gatuljudet som går genom hela låten är faktiskt upptaget i Stockholm, eftersom jag var där en helg för att träffa en producent.

Än så länge har alla dina låtar delat den här en 80-talsdoftande ljudbilden som gjort att du liknats vid artister som Madonna och Cyndi Lauper. Vart tror du ditt sound kommer ifrån? Växte du upp med den typen av musik?

– Madonna spelades helt klart väldigt mycket i huset när jag var liten. Jag minns att vi hade det här VHS-bandet, The Immaculate Collection, med alla hennes musikvideos. Mellan alla Disney-filmer brukade jag och min tvillingbror sitta och titta på Madonnas musikvideos. Jag idoliserade henne. Hon utgjorde en stor del av min barndom och fortsätter att vara en inspirationskälla idag, även om jag aldrig trodde att jag skulle göra popmusik på det sättet. Jag förvånas konstant av vad det är jag håller på med. Men hon var definitivt i huset — alltså inte fysiskt, hur häftigt hade det inte varit om hon faktiskt var i mitt hus?

Lyssnar du fortfarande på den typen av musik eller vad inspireras du av idag?

– Jag lyssnar fortfarande på 80-talsmusik, men jag har en väldigt eklektisk smak. Mitt favoritalbum från förra året är The War on Drugs, vilket kanske inte är något du skulle gissa när du hör min musik, men jag inspireras av alla genrer och förhoppningsvis framgår det när jag släpper ett album. Det är inte bara 80-talsmusik; det är även shoegaze, electronica och indiemusik. Förhoppningsvis kommer även de influenserna att framgå.

Kretsar dina texter kring några återkommande teman? Touch tar till exempel upp efterdyningarna av ett förhållande.

– Jag lider nog av samma sjukdom som många andra låtskrivare som enbart skriver om hjärtesorg. Som tur är har jag skrivit ett par låtar som handlar om andra saker ockå. Film är en stor inspirationskälla. Som musiker är det ett sätt att koppla av och komma ifrån studiomiljön. Mitt sovrum är min studio, så det är trevligt att komma iväg till bion och se något annat. Jag såg nyligen Interstellar och grät igenom hela filmen. Sedan skrev jag en låt om de teman jag tog med mig därifrån: livet, tid, familjen och kärlek.

Kan du berätta lite om dina spelningar? Du spelade på Pitchfork Paris i höstas och nu är du aktuell med en spelning på Sónar Stockholm. Vad har du lärt dig sedan dess?

– Min främsta lärdom är att du kan göra misstag utan att världen går under. Du kommer inte dö. Jag var så nervös inför spelningen på Pitchfork Paris. Pitchfork är en stor blogg jag aldrig trodde att jag skulle bli omnämnd i. Jag trodde aldrig att jag skulle få spela på en av deras festivaler. Det som är bra är att folk inte känner till hälften av låtarna jag spelar, det är spännande. Utöver förväntningarna på Touch, Just Once och Indecision är det bara folk som upptäcker mig.

Låtarna publiken inte har hört än, behandlar du dem annorlunda från de tre du har släppt ifrån dig?

– Det finns ett element av nervositet eftersom du vill att folk ska tycka om dem låtarna också. Men de är också mer spännande. En publik är inte bra på att gömma sina känslor, antingen så gillar de det eller så gör de det inte. Det skapar ett spännande ögonblick. Jag vet att de som kommer på mina spelningar förväntar sig att få höra Touch, så när jag avslutar med White Light som inte har släppts än, och folk kommer fram efteråt och säger att den sista låten var höjdpunkten på hela spelningen känns det kul. Så naturligtvis är det annorlunda, på både ett bra och ett dåligt sätt. Det är nervöst, men också spännande.

Du nominerades till BBC Sound of 2015. Märkte du av någon skillnad efteråt gällande mediaexponering och antal lyssnare?

– Folk dök upp i min lägenhet och ville filma mig! Det var skumt att bli intervjuad av folk med kameror. Jag hade aldrig blivit intervjuad framför en kamera tidigare — jag har gjort en del intervjuer så här, över telefon eller ansikte mot ansikte — så det var lite konstigt. Och jag blev igenkänd på gatan i London för första gången, vilket både var skumt och kul! Jag vet att jag har fler Facebook-likes och att mina låtar fått fler lyssningar, men jag bor fortfarande i min studio och försöker jobba på som vanligt, så det känns inte som att särskilt mycket har förändrats. Jag antar att fler dörrar har öppnats. Kanske är det fler personer som annars inte hade hört min musik som upptäckt att jag finns, vilket är kul.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Aleksandra Denton, BBC Sound of 2015, Indecision, Shura, Sónar Stockholm

Kulturbloggen förutspår musikåret 2015

31 december, 2014 by Redaktionen

jessojr

Vi plockar fram spåkulan. Om 2014 handlade om nykomlingar som FKA twigs, Sam Smith och Seinabo Sey så lär 2015 knappast vara sämre. Här är femton artister vi tror kommer lämna ett extra stort avtryck under det kommande året:

Tobias Jesso Jr

Många är de artister som valt att pröva lyckan i Los Angeles. Tobias Jesso Jr är en av dem. Han flyttade dit 2008, utan att lyckas. När hans mor diagnosticerades med cancer återvände han hem till Vancouver och skrev låtar på systerns piano. Efter att ha blivit upptäckt av den tidigare Girls-medlemmen JR White signades han av True Panther som ger ut hans debutalbum, Goon, den 17 mars.

Viet Cong

Efter två hyllade album slutade Calgary-bandet Women med bråk på scen, men två av dess medlemmar har gått vidare under namnet Viet Cong. Efter ett kassettband, som kort och gott hette Cassette, släpps den 16 januari ett självbetitlat fullängdsalbum. Bandet har redan delat med sig av singeln Continental Shelf därifrån.

– Jag minns att jag skrev riffet — det du hör i början av låten — på en akustisk gitarr. Det var min födelsedag, jag var på turné med Chad VanGaalen och vi var i en liten stad som heter Encinatas precis norr om San Diego. Kanske är det därför den har lite surf-vibbar, eftersom jag skrev den i en surfstad i södra Kalifornien. Jag skrev den i standardstämning, det lät nästan som en folksång. Jag hade melodin, men ingen text. Och jag minns att jag spelade in den i studion med Monty. Vi dekonstruerade det och ändrade stämning så att det skulle bli konstigare. Lite mer som Sonic Youth. Ursprungligen hade den nästan ett 60-talssound. Vi brukade kalla den Bush Beat eftersom vi stal beatet från Running Up That Hill, berättade bandets sångare Matt Flegel i en intervju med Kulturbloggen.

Yumi Zouma

Nyzeeländska trion Yumi Zoumas drömska disco förgyllde 2014. En självbetitlad EP släpptes på Brooklyn-labeln Cascine och följdes upp av singeln Alena. Så vad än bandet har i görningen 2015 — om det så är ytterligare en EP eller en fullängdare — har vi höga förväntningar.

LUH

Ellery Roberts har tidigare varit sångare i Manchester-bandet WU LYF. Efter det att bandet annonserade sin splittring efter blott ett album så har medlemmarna gått vidare med en rad olika projekt. LUH är en akronym för Lost Under Heaven, och första singeln Unites är precis så episk som vi kunnat hoppas på.

Shura

Ända sedan debutsingeln Touch dök upp på Soundcloud för snart ett år sedan har Shura trollbundit oss med sin drömska mix av 90-tals-R&B och 80-talspop. I februari gästar den rysk-brittiska låtskrivaren och producenten dessutom Sverige för en spelning på Sonár Stockholm.

Shamir

Sprungen ur Las Vegas förorter stod den androgyna sångaren Shamir för två av 2014 års mest självsäkra förstasinglar; On the Regular och If It Wasn’t True. Fortsätter han leverera låtar av samma klass är det bara en tidsfråga innan han spelas på samtliga dansgolv världen över.

Ben Khan

Ben Khan från London har liknats vid artister som Jai Paul och Jungle. Efter att ha laddat upp ett par demos på Soundcloud förra året släpptes i år hans debut-EP 1992. Den enigmatiska producenten har ställt in spelningar för att arbeta på ett debutalbum som gärna så snart som möjligt får se dagens ljus.

SOAK

SOAK, eller Bridie Monds-Watson som hon egentligen heter, är bara arton år men hyllningskörerna växer sig allt starkare. Hemma i Derry har hon uppträtt sedan hon var fjorton, och i och med nya singeln B a noBody (hennes första på Rough Trade) har hon även börjat nå ut till en bredare publik.

Gang of Youths

Sedan släppet av Evangelists har australienska Gang of Youths radat upp flera imponerande singlar, nu senast Benevolence Riots. Kan 2015 vara året de slår igenom på bredare front?

Kwabs

London-bördiga Kwabs, eller Kwabena Sarkodee Adjepong som han egentligen heter, är på väg att utvecklas till nästa soulstjärna. Singeln Walk (vars musikvideo i skrivande stund har över 9 miljoner visningar på YouTube) placerade honom på många årsbästalistor, och ingenting talar väl egentligen emot att han ska toppa den 2015?

The Hanged Man

Rebecka Rolfart har tidigare varit medlem i Vulkano och Those Dancing Days, men har nu lämnat de banden bakom sig till förmån för den postpunk som genomsyrar nya projektet The Hanged Man. Minialbumet First Quarter Moon släpptes i höstas och vred upp förväntningarna på vad som komma skall.

– Det var som ett vakum, jag hade hoppat av Vulkano och allt var upp och ner. Allt var annorlunda från vad jag var van vid. Det är vad The Hanged Man står för. Du hänger där och tänker ’oj, hur ser världen ut nu’. Du har offrat något i ditt liv och tänker på vad som ska hända sedan, berättade hon i en intervju med Kulturbloggen.

Hey Elbow

Malmöbandet Hey Elbow har snabbt etablerat sig som ett av landets mest spännande nykomlingar sedan debutsingeln Blanca, med sina ödesmättade atmosfärer och suggestiva melodier, släpptes tidigare i år.

School ’94

School bytte namn till School ’94 och fick genast en mer nostalgisk och tidsstämplad klang. 90-talsdoftande indie, någon?

Vita Bergen

Den svenska motsvarigheten till Arcade Fire är en duo från Göteborg (och nej, de är inte döpta efter platsen i Stockholm).

– Vi funderade länge och bytte namn några gånger precis i början, men så fort Vita Bergen kom på tal så var det som att det var bestämt. För oss betyder det en sak, men för någon annan kan det betyda något helt annat och om det innebär att vissa lyssnare från Stockholm associerar till Vitabergsparken så är ju det fint i sig. Men för folk i andra städer och länder kommer associationen se helt annorlunda ut, och det tycker vi om. Tydligen har flera östeuropéer uppfattat Vita Bergen som någon form av drag queen-artist, så det verkar redan börjat ta hand om sig själv, berättade bandet i en intervju med Kulturbloggen.

Llojd

Signade till SoFo Records släppte Llojd tidigare i år sin debutsingel Om vi faller. Sedan dess har Malmöduon släppt ifrån sig ytterligare två singlar: Fel folk och 70/30.

– ’Om vi faller’ kändes som en bra representation av hur vi låter. Elektroniskt melankoli-gung mixat med gitarrer, ärliga texter och starka melodier. Eftersom vi bara är två i bandet känns det som att vi har ganska öppet för att göra väldigt olika låtar, men som ändå har någon slags röd tråd gemensamt. Och ’Om vi faller’ sammanfattar nog soundet i den röda tråden ganska så bra, berättade bandet i en intervju med Kulturbloggen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2015, Ben Khan, Gang of Youths, Hey Elbow, Kwabs, Llojd, LUH, School '94, Shamir, Shura, SOAK, The Hanged Man, Tobias Jesso Jr., Viet Cong, Vita Bergen, Yumi Zouma

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Askungen Musik Gioacchino … Läs mer om Teaterkritik: Folkoperans premiär av Askungen lockade till fler skratt än man kan tänka sig

Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Taelgia Betyg 4 Premiär 22 september … Läs mer om Recension av tv-serie: Taelgia – spännande, mänsklig och förenklar inte problemen

Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vid en pressträff i Filmhuset i … Läs mer om Milad Alamis film Motståndaren utsedd till Sveriges Oscarbidrag 2023

Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Anna Lundqvist Lisboa Cinco Sou … Läs mer om Vertikalt expanderande sång möter duktig jazzkvartett från Portugal – Sou Anna av Anna Lundqvist Lisboa Cinco

Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Past Lives Betyg 4 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Past Lives – en av årets mest medryckande filmupplevelser

Bokrecension: Hedersförtryck – Berättelser från Sverige och världen

Hedersförtryck - Berättelser från … Läs mer om Bokrecension: Hedersförtryck – Berättelser från Sverige och världen

Sex nominerade till Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2023

Sex nominerade till Kulturhuset … Läs mer om Sex nominerade till Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2023

Omvälvande genreöverskridande kompositioner blandar det sorgliga med det sköna – Everyone´s Too Sad For Everything med Erik Dahl Ensemble

Erik Dahl Ensemble Everyone´s Too Sad … Läs mer om Omvälvande genreöverskridande kompositioner blandar det sorgliga med det sköna – Everyone´s Too Sad For Everything med Erik Dahl Ensemble

Scenografi, orkester och Feline Andersson plusfaktorer i rörig saga som relaterar till samtida maktstrider – Wicked på GöteborgsOperan

Manus: Winne Holzman (baserad på roman … Läs mer om Scenografi, orkester och Feline Andersson plusfaktorer i rörig saga som relaterar till samtida maktstrider – Wicked på GöteborgsOperan

Teaterkritik: HOMAN är en lek med rörelser till skratt, skam och perfektion

HOMAN Koncept Vejdren Grind och Vincent … Läs mer om Teaterkritik: HOMAN är en lek med rörelser till skratt, skam och perfektion

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in