Artist: U.S. Girls
Titel: Half Free
Betyg: 4
Perfekt pop sköljd av en mörk, surrealistisk slöja. Half Free känns både hemsökt och catchy på samma gång.
Efter att ha släppt album på olika, mindre etablerade etiketter släpper nu Meg Remy sitt starkaste album hittills på ansedda 4AD. Musikaliskt går det i alla möjliga riktningar, men till tonen är det inte helt olikt David Lynchs surrealistiska filmer.
På sitt första album på just 4AD, Before Today, tog idésprutan Ariel Pink sitt första steg från de gamla lofi-inspelningarna till ett högre produktionsvärde. På Half Free genomgår Meg Remy med sitt lika genreöverskridande DIY-projekt U.S. Girls en liknande utveckling. De äldre albumen hade visserligen sin charm, men nu känns det som att hon når upp till sin fulla potential.
Till skillnad från bandnamnet som väcker flera associationer, har albumtiteln en desto tydligare innebörd: “Titeln syftar på hur det är att vara kvinna i västvärlden. Hur jag på sätt och vis är fri, men ändå inte. Min kropp dikteras fortfarande av mestadels manlig media. Speciellt i västvärlden har vi en bild av att vi är fria. Vi har internet, vi kan göra vad vi vill. Världen ligger för dina fötter. Men i själva verket är vi marionetter,” berättade Remy när jag intervjuade henne tidigare i år.
Öppnande Sororal Feelings, som handlar om en kvinna som nu tänker hänga sig efter att hon fått reda på att hennes man haft ihop det med hennes två systrar, sätter tonen för albumet, där hon i varje låt antar rollen som kvinnor som är just halvt fria. Den hemsökta reggaen på Damn That Valley, för övrigt en av årets bästa låtar, sjungs till exempel ur en krigsänkas perspektiv.
Efterföljande Telephone Play No. 1 kan tyckas överflödig då det bara är ett telefonsamtal mellan Remy och en tjejkompis, men dialogen bidrar med en nästan komisk kontrast från den annars rätt mörka stämningen. Hon berättar om en dröm hon haft, i drömmen hittade hon ett gammalt fotografi på sig själv naken som barn, vändningen kommer när hon säger: “The thing is, I was kind of hot stuff. I mean, I don’t know, I looked good.” De kommer in på konstiga relationer mellan föräldrar och söner respektive döttrar, där sönerna växer upp till att bli fascistledare — ”Instead of just another woman with no self-esteem,” poängterar Remy samtidigt som ett burkskratt kommer in.
Bland ett par släpiga, atmosfäriska låtar såsom Red Comes in Many Shades och New Age Thriller tar sedan Sed Knife med sin glamrockiga power albumet i ytterligare en riktning. Men trots låtarnas varierande karaktärer känns det, kanske på grund av den övergripande stämningen, väldigt sammanhållet. På Half Free lyckas Meg Remy presentera sina abstrakta, inte helt opolitiska idéer på ett närmast förtrollande vis.
Bästa spår: Damn That Valley, Sed Knife, Woman’s Work