Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ariel Pink

Skivrecension: U.S. Girls – Half Free

by

us girls

Artist: U.S. Girls
Titel: Half Free
Betyg: 4

Perfekt pop sköljd av en mörk, surrealistisk slöja. Half Free känns både hemsökt och catchy på samma gång.

Efter att ha släppt album på olika, mindre etablerade etiketter släpper nu Meg Remy sitt starkaste album hittills på ansedda 4AD. Musikaliskt går det i alla möjliga riktningar, men till tonen är det inte helt olikt David Lynchs surrealistiska filmer.

På sitt första album på just 4AD, Before Today, tog idésprutan Ariel Pink sitt första steg från de gamla lofi-inspelningarna till ett högre produktionsvärde. På Half Free genomgår Meg Remy med sitt lika genreöverskridande DIY-projekt U.S. Girls en liknande utveckling. De äldre albumen hade visserligen sin charm, men nu känns det som att hon når upp till sin fulla potential.

Till skillnad från bandnamnet som väcker flera associationer, har albumtiteln en desto tydligare innebörd: “Titeln syftar på hur det är att vara kvinna i västvärlden. Hur jag på sätt och vis är fri, men ändå inte. Min kropp dikteras fortfarande av mestadels manlig media. Speciellt i västvärlden har vi en bild av att vi är fria. Vi har internet, vi kan göra vad vi vill. Världen ligger för dina fötter. Men i själva verket är vi marionetter,” berättade Remy när jag intervjuade henne tidigare i år.

Öppnande Sororal Feelings, som handlar om en kvinna som nu tänker hänga sig efter att hon fått reda på att hennes man haft ihop det med hennes två systrar, sätter tonen för albumet, där hon i varje låt antar rollen som kvinnor som är just halvt fria. Den hemsökta reggaen på Damn That Valley, för övrigt en av årets bästa låtar, sjungs till exempel ur en krigsänkas perspektiv.

Efterföljande Telephone Play No. 1 kan tyckas överflödig då det bara är ett telefonsamtal mellan Remy och en tjejkompis, men dialogen bidrar med en nästan komisk kontrast från den annars rätt mörka stämningen. Hon berättar om en dröm hon haft, i drömmen hittade hon ett gammalt fotografi på sig själv naken som barn, vändningen kommer när hon säger: “The thing is, I was kind of hot stuff. I mean, I don’t know, I looked good.” De kommer in på konstiga relationer mellan föräldrar och söner respektive döttrar, där sönerna växer upp till att bli fascistledare — “Instead of just another woman with no self-esteem,” poängterar Remy samtidigt som ett burkskratt kommer in.

Bland ett par släpiga, atmosfäriska låtar såsom Red Comes in Many Shades och New Age Thriller tar sedan Sed Knife med sin glamrockiga power albumet i ytterligare en riktning. Men trots låtarnas varierande karaktärer känns det, kanske på grund av den övergripande stämningen, väldigt sammanhållet. På Half Free lyckas Meg Remy presentera sina abstrakta, inte helt opolitiska idéer på ett närmast förtrollande vis.

Bästa spår: Damn That Valley, Sed Knife, Woman’s Work

Ariel Pink till Sverige

by

arielpink

Senast han spelade på svensk mark var 2012. Med nya albumet pom pom i ryggen (varifrån spåret Lipstick toppade vår lista över förra årets bästa låtar) står det nu klart att Ariel Pink återvänder till Sverige för en spelning på Kägelbanan den 8 november. Så här skriver Luger i ett pressmeddelande:

“Med popinfluenser från giganter som Hall & Oates, Michael Jackson, 10cc, Fleetwood Mac och inte minst David Bowie började Rosenberg skriva låtar redan vid 10 års ålder. Efter en kort vända på konsthögskolan California Institute of the Arts bytte han bana för gott, satsade helhjärtat på musiken och spelade in över 500(!) låtar innan genombrottet kom.

Det var 2003, under en spelning med Animal Collective som LA-sonen lyckades ge en CD med egeninspelat material till en av medlemmarna av kollektivet. Resten är, som man säger, historia. Bandet tog honom under sina vingar och 2004 släpptes skivan The Doldrums, under namnet Ariel Pink’s Haunted Graffiti på Animal Collectives egna label Paw Tracks. Skivan följdes upp med en rad både större och mindre släpp, vilka inkluderade ett flertal hyllade samarbeten med andra artister.

Sedan 2009 ligger Ariel Pink på skivbolaget 4AD och med nya skivan i ryggen är han hetare än någonsin. Den 8 november är han i Sverige för en exklusiv spelning på Kägelbanan i Stockholm tillsammans med supportakten Jack Name (bekant som gitarristen bredvid Tim Presley i White Fence). Bra kväll. Välkommen.”

Du kan se hans musikvideo till Picture Me Gone här nedan:

Lyssna: Dâm-Funk – We Continue

by

Dam_Funk_-_Invite_the_Light_-_high_res

Damon “Dâm-Funk” Riddick är funken personifierad. Efter 2013 års samarbete med Snoop Dogg, 7 Days of Funk, återvänder han med nya soloalbumet Invite the Light i september. Och han har anlitat en imponerande skara samarbetspartners — Ariel Pink, Q-Tip, Snoop Dogg och Nite Jewel för att nämna några.

Lyssna på första singeln från albumet, We Continue, här nedan:

De bästa låtarna 2014

by

arielpink

2014 var året The War on Drugs gick från att vara en angelägenhet hos en förhållandevis begränsad skara människor till att fylla ut stadigt växande spellokaler för varje Sverigebesök. Och det blev ju några stycken. Det var även året då Mark Kozelek miste förståndet och skrev en disslåt om just The War on Drugs. Jessie Ware blommade ut som fullfjädrad popstjärna, Ariel Pink kritiserade Madonna och blev plötsligt indievärldens kanske mest hatade människa, och FKA twigs följde upp två hajpade EP:s med ett fullängdsalbum fyllt av drömsk R&B.

Under veckan som gått har vi räknat ned. Varje dag har vi presenterat 20 låtar i vår årsbästalista. Nu kan vi äntligen dela med oss av hela listan över låtarna Kulturbloggens musikredaktion tyckte var bäst 2014.

1. Ariel Pink — Lipstick
2. Jessie Ware — Tough Love
3. St. Vincent — Digital Witness
4. The War on Drugs — Eyes to the Wind
5. Mac DeMarco — Let Her Go
6. Sun Kil Moon — Carissa
7. Yumi Zouma — The Brae
8. Mas Ysa — Shame
9. Viet Cong — Continental Shelf
10. FKA twigs — Two Weeks
11. Marissa Nadler — Drive
12. Sharon Van Etten — Your Love is Killing Me
13. Merchandise — Little Killer
14. Future Islands — Seasons (Waiting on You)
15. Owen Pallett — In Conflict
16. Anathema — Distant Satellites
17. Beck — Blue Moon
18. Real Estate — Talking Backwards
19. Leonard Cohen — Almost Like the Blues
20. David Bowie — ’Tis a Pity She Was a Whore
21. Foxygen – Coulda Been My Love
22. Father John Misty – Bored in the USA
23. Death from Above 1979 – White is Red
24. Kate Tempest – The Beigeness
25. Say Lou Lou – Games for Girls
26. Hamilton Leithauser – Alexandra
27. Woman’s Hour – Her Ghost
28. Ben Khan – Youth
29. The Afghan Whigs – Royal Cream
30. Alcest – Away
31. Alvvays – Archie, Marry Me
32. Happyness – Great Minds Think Alike, All Brains Taste the Same
33. Jungle – Time
34. The Antlers – Palace
35. Grouper – Holding
36. Interpol – All the Rage Back Home
37. Sam Smith – Stay With Me
38. First Aid Kit – My Silver Lining
39. Bear in Heaven – Autumn
40. together PANGEA – Badillac
41. Spoon – Inside Out
42. Ought – Habit
43. Wild Beasts – Palace
44. Per Egland – Bowie framför spegeln
45. The Drums – I Can’t Pretend
46. Vashti Bunyan – Holy Smoke
47. Hospitality – Rockets and Jets
48. The Horrors – I See You
49. SBTRKT – New Dorp New York
50. Röyksopp & Robyn – Do It Again
51. Hannah Lou Clarke – Kids in Heat
52. Shura – Indecision
53. Purity Ring – Push Pull
54. Tobias Jesso Jr. – True Love
55. Sean Nicholas Savage – Empire
56. Twin Shadow – To the Top
57. Nicole Sabouné – Saving Up
58. Cut Copy – In These Arms of Love
59. Electric Youth – Runaway
60. Marina and the Diamonds – Froot
61. Panda Bear – Mr. Noah
62. Ty Segall – Feel
63. Damon Albarn – Heavy Seas of Love
64. J Mascis – Every Morning
65. Lana Del Rey – Brooklyn Baby
66. The Pains of Being Pure at Heart – Until the Sun Explodes
67. Zola Jesus – Dangerous Days
68. Christopher Owens – Never Wanna See That Look Again
69. Mogwai – Teenage Exorcists
70. The Smashing Pumpkins – Being Beige
71. The Hanged Man – Into the Night
72. Pixies – Greens and Blues
73. I Break Horses – You Burn
74. Twin Peaks – I Found a New Way
75. Melody’s Echo Chamber – Shirim
76. Gruff Rhys – American Interior
77. How to Dress Well – Repeat Pleasure
78. Jessica Pratt – Back, Baby
79. Kent – La Belle Epoque
80. LUH – Unites
81. The Decemberists – Make You Better
82. A Sunny Day in Glasgow – In Love with Useless
83. Francis Lung – A Selfish Man
84. Cloud Nothings – I’m Not Part of Me
85. Jenny Lewis – Just One of the Guys
86. Morrissey – Staircase at the University
87. The Tarantula Waltz – Scandinavian Minds
88. Warpaint – Disco//very
89. Lyla Foy – Impossible
90. Tove Lo – Habits (Stay High)
91. Caribou – Can’t Do Without You
92. SOAK – B a noBody
93. Aphex Twin – minipops 67 [120.2][source Field Mix]
94. Lykke Li – Never Gonna Love Again
95. Flying Lotus – Never Catch Me
96. La Roux – Uptight Downtown
97. Kendrick Lamar – i
98. My Brightest Diamond – Lover Killer
99. School ’94 – Like You
100. Dum Dum Girls – Are You Okay?

Du kan följa listan på Spotify:

Skivrecension: Ariel Pink – pom pom

by

pompom

Artist: Ariel Pink
Titel: pom pom
Betyg: 4

Den här gången har den Los Angeles-baserade låtskrivaren droppat sitt Haunted Graffiti, pom pom släpper han enbart som Ariel Pink, men det är inte ett soloalbum. “I just want to point out that most records by solo artists aren’t the work of one guy,” berättade han i en radiointervju. Ser han det som en nystart? “It’s a new confusion of sorts”.

Det är enkelt att dra paralleller till en filmregissör som spelat in sina första filmer med begränsad utrustning i sitt eget hem för att sakteligen gå över till att göra allt större Hollywood-produktioner. Ariel Pink, eller Ariel Rosenberg som han egentligen heter, har lämnat heminspelningarna från sina tidigaste album bakom sig. 4AD-debuten med Before Today från 2010 och efterföljande Mature Themes från 2012 spelades båda in i studio, men pom pom är Ariel Pinks mest välproducerade album hittills. Men oroa er inte, mannen bakom Schnitzel Boogie har inte gått och blivit mjuk. Det finns gott om tokigheter även denna gång. Eller vad sägs om låttitlar som Dinosaur Carebears, Sexual Athletics och Exile on Frog Street? Det är lika utflippat som det låter.

Öppningen med Plastic Raincoats in the Pig Parade låter som något hämtat ur mupparna, White Freckles har några medryckande tempoändringar och ett intro som för tankarna till Beat It, och i Four Shadows sjunger han med sin mest teatraliska röst över vad som får kallas en ariel-pinksk version av doom metal. Och då har vi bara kommit tre låtar in på albumet. pom pom är ett sjutton spår långt dubbelalbum, lika spretigt som det är idérikt, ett virrvarr av stilar, ofta hoppas det mellan flera genrer i en och samma låt. Lipstick och Not Enough Violence kompletterar varandra med stämningsfulla panflöjter och new wave-doftande noir-ljudbilder. Put Your Number in My Phone är det här albumets motsvarighet till Only in My Dreams; en låt som visar att Ariel när han fokuserar även kan leverera uppriktiga poplåtar. I Picture Me Gone, med textraden “Let’s make a toast to glory days when you were 8 and I was only 41 / I dedicate this selfie to the little guy who will outlast me when I’m done”, avhandlas över svävande synthar bland annat vad som händer när gamla goda fotoalbum ersätts av iPhone-bilder samlade i ett iCloud-bibliotek. Och funkiga albumhöjdpunkten Black Ballerina, en låt av lite mer underlig karaktär, handlar om en farfar som tar med sitt barnbarn till den bästa strippklubben i LA.

Vissa låtar, typ Goth Bomb, kan visserligen kännas lite överflödiga, och med sin längd på 69 minuter kan det vara svårt att sträcklyssna sig igenom hela albumet, fast det kan knappast anklagas för att innehålla en trist sekund. pom pom är lika delar genialiskt, absurt och fyllt av låg humor.

Bästa spår: Lipstick, Black Ballerina, Picture Me Gone