Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Beck

Filmrecension: Beck – Ur askan, undviker ännu en gång nutidens samhällsproblem

by

Beck – Ur askan
Betyg 2
Premiär på TV4 Play 5 december 2025
Regi Lisa Farzaneh
Manus Annika Sandahl och Fredrik Agetoft

En gång i tiden var Beck-filmerna bra på att sätta fingret på samhället och problem i tiden. De senaste omgångarna har tyvärr fegat ur och tappar den gnistan. Att det alls finns problem i det svenska samhället med gängkriminalitet är helt nedtystat. Det nämns inte med ett enda knyst. Fokus i denna nya Beckfilm, nummer 53 i ordningen, är en kristen frikyrka. Av poliserna är det Alex som får stå i centrum den här gången.

En pastor omkommer i en mordbrand på en gård till en frikyrka. Pastorn som dött i branden är en tidigare känd rockmusiker som blivit frälst och omvänd och frikyrko-kristen under stor mediabevakning. Kvar i församlingen finns en kvinna som är barnbarn till den pastor som en gång startade församlingen. Denna kvinna var barndomsvän till Alex. Det är lite svårt att tro på den situationen. Det passar inte in i den karaktär Alex varit under seriens gång.

Delvis har deckargåtan Knutby-vibbar. Det är inte en direkt kopia av Knutby-morden men skildringen av de inblandade karaktärerna påminner en del av hur de inblandade i Knutby skildrats i svenska medier.

Överlag tycker jag alla karaktärer i denna senaste Beckfilm blir karikatyrer av sina roller. Alla i polisgruppen, både Valter Skarsgårds karaktär, Martin Wallströms och Jennie Silverhjelms och Nina Zanjanins polischef. Till och med Peter Habers Beck följer mallen till hundra procent och blir inte spännande på något sätt.

Kriminalgåtan är för förutsägbar och aldrig direkt överraskande heller. Jag är lite besviken på denna liksom de senaste Beckfilmerna. Varför är det så svårt att lyfta dagens samhällsproblem?

Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan men är hygglig underhållning

by

Beck - Den osynlige mannen

Beck – den osynlige mannen
Betyg 3
Premiär på TV4 Play Plus 21 juni 2025
Regi Per Hanefjord
Manus Fredrik Agetoft och Peter Arrhenius.
Med Valter Skarsgård, Jennie Silfverhjelm, Martin Wallström, Peter Haber, Måns Nathanaelson, Elmira Arikan, Nina Zanjani, Oscar Skagerberg med flera.

Nu har den kommit, Beck-film nummer 52, som är den andra i tionde säsongen av dessa filmer som alla baseras på Sjöwall Wahlöös fiktiva polis Martin Beck. Filmen lär vara en av de mest efterlängtade av sommarens online-premiärer. Tja, den ger en och en halv timmes underhållande halvspänning och ett möte med välbekanta karaktär. Långt ifrån något mästerverk men ändå något bättre än de senaste botten-nappen i serien av Beck-filmer.

Beck-filmerna och böckerna har alltid haft som signum att visa på orättvisor i samhället och skillnader i hur människor bemöts av myndigheter och polisväsendet. Från början var det berättelser som kunde säga något viktigt om hur samhället fungerar. Men varför filmerna nu tappat den kompassen kan jag bara spekulera i. Ett av de absolut största och allvarligaste problemen i det svenska samhället idag lyser totalt med sin frånvaro i Beck-filmerna. Denna nya Beck-film låtsas också att det inte finns någon gängkriminalitet i Sverige. Ändå är gängkriminaliteten ett djupt och allvarligt problem i Sverige i dag. Är problemet att TV4-ägda filmen inte vill på något vis visa att det finns någon kriminalitet bland unga män med invandrarbakgrund? Är det helt förbjudet för TV4 att visa att sådant kan förekomma?

Denna nya Beck-film utspelas en tid efter den förra där en av poliserna i Alex (Jennie Silfverhjelm) team blev dödad i slutet av förra filmen. Framför allt Oskar Bergman (Måns Nathanaelson) brottas med djup sorg medan Vilhelm (Valter Skarsgård) trycker ner sina känslor efter den situation där deras kollega blev dödad.

Alex får ett larm om ett bestialiskt mord och hon tar med sig både Josef och Vilhelm för att undersöka mordet på plats. Mordet verkar ha att göra med Victor Roos (Oscar Skagerberg), en svensk version av Andrew Tate, en kontroversiell influencer. Victor Roos, liksom Andrew Tate, sprider och predikar en ideologi som bygger på idén att män förtrycks i dagens samhälle. Män inte får vara det de rent biologiskt är byggda för. Män ska enligt Roos vara starka, skydda kvinnor och barn, vara ärliga och rättskaffens – de ska vara som män varit genom historien.

Martin Beck arbetar egentligen i en annan del av polishuset, men då det visar att det finns fingeravtryck i samband med det nya mordet som matchar en person från en tidigare utredning får Beck besöka Alex team och bistå dem.

Uppenbarligen är tanken att filmen ska skildra toxisk maskulinitet och det stryks under med att Vilhelm pratar med en psykolog om sådana problem. Det ironiska är att både Vilhelm och Josef som kan definieras som mer handlingskraftiga, mer actionbetonade och sådant som traditionellt har kategoriserats under manliga egenskaper är de som får saker gjort, som hittar ledtrådar som gör att brotten kan lösas. Det är bara Vilhelm och Josef som får något gjort som för dem till lösningen.

Det är trevligt att återse gänget kring Alex. Det har blivit ett antal filmer nu och karaktärerna har mejslats fram och vuxit. Men själva handlingen är något rörig och krafsar mest på ytan kring temat. Men filmen är ändå ett steg framåt sedan förra Beck-filmen i alla fall – så det kan vara värt att ägna en och en halv timme åt Beck – Den osynlige mannen. Sämre underhållning finns det i sommar.

Den förra Beck-filmen, Beck nummer 51, fick också betyg 3 av mig men nu känner jag att att det var lite för högt. Denna nya, Beck 52, får också betyg 3 men den är betydligt bättre än den förra. Fast ingen av dem når upp till den höga klass som en del tidigare Beck-filmer har. Kanske för att Beck-filmernas nuvarande skapare inte vågar ta upp de samhällsproblem som finns idag.
Filmrecension: Beck – Vilhelm: enda behållningen är Valter Skarsgård

Filmrecension: Beck – Vilhelm: enda behållningen är Valter Skarsgård

by

Beck – Vilhelm
Betyg 3
Premiär på TV4 Play 6 december 2024
Regi Per Hanefjord

När du film nummer 51 om Beck med Peter Haber haft premiär kan vi konstatera att det gamla, trogna, stabila gänget som filmerna byggt på blivit mer och mer slitna. Vilhelm, Martin Becks barnbarn, tar alltmer över rollen som Beck. Valter Skargård levererar som Vilhelm. Om filmserien efter ska överleva är det med Skarsgårds Vilhelmm som central karaktär. Sedan är ju frågan om det är önskvärt att en filmserie fortsätter i det oändliga.

Vilhelm är patrullerande polis i början av denna film. Av en händelse är han och hans patrull på plats för ett mord. Vilhelm lägger märke till en detalj kring hur offret tejpats och det påminner om en tejpning vid ett annat inbrott, som dock inte hade dödlig utgång. Men mordutredarna vill inte lyssna på Vilhelm, som så klart börjar utreda på egen hand.

För att inte förstöra spänningen för den som ska se filmen tänker jag inte berätta mer om handlingen. Men en sak är tydlig: Det är Vilhelm som är huvudkaraktär och mest intressant.

Av tradition brukar Beck-filmerna ha ett starkt samhällskritiskt tema. Det har den nu också. Men den är långt ifrån realistisk. Det är väldigt synd om brottslingarna i Vilhelm – Beck. Hela den sorgliga historien om två av samhället och alla övergivna tonårsbröder som måste råna för att försörja sig köper jag inte. Speciellt inte när samhället ser ut som det gör idag, med farliga kriminella gäng som rekryterar barn och där ledarna i dessa gäng är relativt unga män, ofta med utländsk bakgrund som den så kallade ”Jordgubben” som till och med fick hjälp av svenska Skatteverket under sin flykt-tillvaro i Turkiet, som Expressen berättar om:
Under gängledaren Ismail ”Jordgubben” Abdos flykt från Sverige har Skatteverket hjälpt honom med viktiga dokument – och ignorerat flera larm.

Nu har inte filmen Beck – Vilhelm något med Jordgubben eller gängkriminella i Sverige att göra. Och det är ett stort minus att de verkliga problemen i det svenska samhället idag med kriminella gäng där barn rekryteras totalt förbigås med tystnad av Beck-filmernas skapare.

När den nya polischefen, bra spelad av Nina Zanjani, intervjuas i tv sitter Alex och övriga i mordgruppen och tittar på talet via en stor tv som hänger på väggen på kontoret. Tittar verkligen poliser på gammel-tv när de är på jobbet? Har SVT Play och andra play-kanaler inte nått in till polishuset?

Överlag är handlingen väldigt ytlig, otidsenlig och svår att alls tro på. Den enda behållningen är Valter Skarsgårds Vilhelm som har fart och engagemang.

Denna film nummer 51 i Beckserien med Peter Haber når inte upp till högsta klass men är ändå bättre än de senaste Beck-filmerna i denna serie. Vilhelm kan vara räddningen, så klart. Fast hur relevanta är de alls? Är det ens intressant att det kommer fler. Film nummer 52 kommer under 2025. Tja, kan det bli den sista?

Filmrecension: Beck: Dödläge – ännu en Beck-film som tappat sitt rätta fokus

by

Beck: Dödläge
Betyg 2
Premiär 9 februari 2024 på TV4 Play
Manus Johan Bogaeus.
Regi Niklas Ohlson
Med Peter Haber, Jennie Silfverhjelm, Martin Wallström, Valter Skarsgård, Kristofer Hivju, Anna Asp, Måns Nathanaelson, Rebecka Hemse, Elmira Arikan, Maria Sundbom Lörelius, Sofia Ledarp, Lancelot Ncube med flera.

Då har kommit, film 50 med Peter Haber i rollen som Beck. Denna polis har blivit folkkär, det är tydligt. Men tyvärr har filmen har ändrat karaktär. Det är inte längre knivskarpa skildringar av vårt samhälle. De senaste har inte alls skildrat Sverige idag utan är en helt förfalskad bild av hur brottslighet fungerar i Sverige. Beck: Dödläge är ytterligare en i raden av nya Beckfilmer som tappat sitt rätta fokus.

Dessutom får vi leta för att hitta någon samling uslare poliser är den som Alex Beijer (Jennie Silfverhjelm) samlat omkring sig. När de äntligen har chansen att fånga mördare så klantar de till sig och gör saken värre. Inte bara en gång utan flera gånger. När de ska förhöra vittnen blir de lurade hela tiden. Om de inte bara väntat och väntat på insatsstyrkan kunde de ha räddat flera liv. Den enda polisen som är skärpt är Beck själv. Det värsta är att jag är osäker på om skaparna av denna nummer 50 i Beck-serien med Haber medvetet skildrat usla och hopplösa poliser som inte lyckas med mycket.

Josef återgår till tjänst med Beck-gruppen och de kallas ut för att undersöka en man som brutalt mördades i sitt eget hem i förorten, ”orten”. Offret visar sig ha ett brottsregister. Ingen vill prata med polisen och ingen har sett eller hört något, alla är rädda för att gängen ska hämnas om de säger något. Det är bara det att det finns inte några sådana gäng i filmen som härjar i Sverige idag med dödsskjutningar och sprängningar. Här är medelålders vita män som gjort rån för tio år sedan i fokus tillsammans med en olycklig ung kvinna som är uppväxt med stränga kristna frikyrko-föräldrar. Vad är det som gör att nutidens Beck-filmer så totalt blundar för hur samhället ser ut i Sverige idag?

Josef (Martin Wallström) och Oskar (Måns Nathanaelson) får uppdraget att gå runt i området kring det första mordet (för det blir fler mord i filmen) men de lyckas förstås inte att få någon att säga något. Framför allt misslyckas de för att Josef är grinig, sur och föraktfull. Alltså seriöst, är svensk polis så klumpig som han? Jag vet, detta är ett drama, det är påhitt, men om det ligger för långt från verkligheten förlorat det tittarens engagemang.

På grund av polisernas klantighet blir polisaspiranten Vilhelm Beck (Valter Skarsgård), Martin Becks dotterson, kidnappad av mördarna. Det är lite svårt att riktigt tro på den kidnappningen, så det är ännu ett minus för denna Beck-film.

Skälet till att filmen ändå får betyg 2 och inte ännu längre är tre duktiga skådespelare: Valter Skarsgård, Rebecka Hemse (spelar Vilhelms mamma Inger) och Peter Haber. De spelar bra och som tittare kan jag känna Martins Becks djupa oro när barnbarnet blivit kidnappat. Deras tre roller är trovärdiga och väcker engagemang.

Filmrecension: Beck: Inferno – har helt tappat det som är Beck

by

Beck: Inferno
Betyg 2
Premiär på TV4 Play 8 december 2023
Regi Pontus Klänge

Det som präglade Beck, böckerna och de första filmerna, är samhällskritiken, dess aktualitet. Det har denna film nummer 49 i serien om Beck helt tappat. Vi får följa en berättelse som är förutsägbar och berättats i många versioner i andra filmer redan och som inte alls säger något om det svenska samhället idag. ”Beck – Inferno”, liksom allt Beck-filmerna bygger på författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöös böcker om Martin Beck.

Det är tre saker som gör att denna Beck-film fallerar. Att den saknar skärpa i samhällskritiken är det första. Det andra är att Beck, spelad av Peter Haber, reduceras till en bifigur medan polismannen Josef Eriksson (som spelas av Martin Wallström) tar över huvudrollen och han är rätt ointressant. Martin Beck har en intressant personlighet men när han nu är helt borta ur fokus är det på gränsen till falsk marknadsföring att kalla det en Beck-film. Martin Wallström var en av två skådespelare (den andre var väl norrmannen Kristofer Hivju som är jättebra som vilde i Game of Thrones men inte riktigt hittat en plats i Beckfilmerna)som jag tror togs in för att axla den roll av svart får, Gunvald Larsson, som Mikael Persbrandt spelade. Men Josef Eriksson är inte på långa vägar i nivå med Gunvald Larsson. Nej tack, säger jag. Martin Wallström är bra i andra filmer men här är hans karaktär inte intressant nog att dra en hel film. Dessutom när berättelsen delvis handlar om en lögn som Josef tillsammans med avdelningschefen Alexandra ”Alex” Beijer (spelas av Jennie Silfverhjelm) utreds för.

Det tredje skälet är att hela historien misslyckas med att bli spännande eller engagerande. Det är inget nytt som berättas om korrumperade polischefer och stenrika företagare som är kriminella. Det största problemet är att detta i dagens Sverige helt förlorat realism. Knarkhandeln i Sverige styrs av gängkriminella som använder många unga från förorter. Att de gängkriminella i Sverige skjuter ihjäl varandra och ibland också mördar människor som råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt borde inte någon ha missat och att det är dessa gäng som styr knarkhandeln borde inte vara någon hemlighet.

Om man inte är berörd av samhällets problem idag, om man bor i områden där man är skyddad, ja så förstår man inte vad som är en äkta Beck-berättelse. Visst går det att göra filmer om fantasiberättelser, om saker som inte alls är realistiska och inte säger något om samhällsproblemen, men då går det genuina med Beck-filmer och berättelser förlorat.

OBS: Det kommer ett reklamklipp från något annat först i denna trailer. Det är trots allt en trailer från det kommersiella företaget TV4 Play, som ju vill tjäna pengar på reklam överallt.