• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Sleater-Kinney

Halvårsrapport: De bästa låtarna hittills 2015

26 juni, 2015 by Jonatan Södergren

UMO

Vi är halvvägs in i 2015, ett år som har kantats av flera starka albumsläpp från såväl storheter såsom Blur och Sleater-Kinney som debutanter såsom Tobias Jesso Jr. och Shamir. Det är visserligen fortfarande sex månader kvar innan vi kan börja summera året på riktig, men här kommer en lista i bokstavsordning över de trettio låtar som varit våra favoriter hittills.

Blur — There Are Too Many of Us
Brian Marela — Surender
Bully — I Remember
Christopher Owens — Selfish Feelings
Chromatics — I Can Never Be Myself When You’re Around

Destroyer — Dream Lover
Father John Misty — The Night Josh Tillman Came to Our Apartment
Grimes — REALiTi (Demo)
Hudson Mohawke — Ryderz
Joanna Gruesome — Last Year

LA Priest — Lady’s in Trouble with the Law
Lower Dens — To Die in L.A.
Mas Ysa — Look Up
Mikal Cronin — vi) Circle
Panda Bear — Crosswords

Priest — The Game
Shamir — Call It Off
Sleater-Kinney — A New Wave
Sufjan Stevens — Should Have Known Better
Titus Andronicus — Dimed Out

Tobias Jesso Jr. — Without You
Torres — Cowboy Guilt
Twerps — Simple Feelings
Unknown Mortal Orchestra — Multi-Love
U.S. Girls — Damn That Valley

Viet Cong — Silhouettes
Warpaint — I’ll Start Believing
Waxahatchee — La Loose
Westkust — Swirl
Yumi Zouma — Song for Zoe & Gwen

Du kan lyssna på samtliga trettio låtar via Spotify:

Arkiverad under: Musik Taggad som: 2015, Blur, Briana Marela, Bully, Christopher Owens, Chromatics, Destroyer, Father John Misty, Grimes, Hudson Mohawke, Joanna Gruesome, LA Priest, Lower Dens, Mas Ysa, Mikal Cronin, Panda Bear, Priest, Shamir, Sleater-Kinney, Sufjan Stevens, Titus Andronicus, Tobias Jesso Jr., Torres, Twerps, U.S. Girls, Unknown Mortal Orchestra, Viet Cong, Warpaint, Waxahatchee, Westkust, Yumi Zouma

10 höjdpunkter från Primavera Sound

2 juni, 2015 by Redaktionen

sleaterkinney

 

Ett och ett halvt decennium efter att den grundades fortsätter Primavera Sound i Barcelona år efter år att rada upp åtminstone ett av Europas mest spännande festivalprogram. Kulturbloggen var på plats och här är våra tio höjdpunkter från årets upplaga av festivalen:

1. Sleater-Kinney

Efter tio års uppehåll återvände Sleater-Kinney, som föddes ur riot grrrl-rörelsen i mitten av 90-talet, med det imponerande comebackalbumet No Cities to Love. Trots att de får klassas som veteraner på Primavera inger Brownstein, Tucker och Weiss ett av festivalens piggaste och mest energiska intryck. De nya låtarna känns minst lika vitala som det äldre materialet. För en viss mjölkfri, svensk festival som satsar på jämställdhet känns Sleater-Kinney som en given bokning.

2. Unknown Mortal Orchestra

Efter att ha inlett med Like Acid Rain från senaste albumet Multi-Love hinner Ruban Nielson och hans Unknown Mortal Orchestra, som inför denna turné fyllt ut ljudbilden med en keyboardist, även spela flera höjdpunkter från sina tidigare album. Det blir allsång i refrängen i So Good at Being in Trouble och Ffunny Ffrends går verkligen hem live med sitt medryckande intro — även om det är finalen med just Multi-Love och Can’t Keep Checking My Phone som visar varför Unknown Mortal Orchestra är ett av världens just nu allra bästa band. Och när Ruban under Stage or Screen dumpar gitarren hinner han till och med gå ned i spagat och visa upp sina allra fräckaste Prince-moves.

3. Foxygen

Festivalens galnaste spelning stod Foxygen för. Efter att ha ställt in sitt förra besök 2013 gjorde Kalifornienbandet, med dubbelalbumet …And Star Power i ryggen, äntligen Primaveradebut. I andra låten, On Blue Mountain, dansar sångaren Sam France som en manisk ringledare, han är bortom all kontroll och det känns som att bandet är på randen till att falla isär vilken sekund som helst — samtidigt som det är så otroligt underhållande att se på. De väljer bort några hits; San Francisco spelas bara knastrigt upp på vinyl och How Can You Really får inte plats i låtlistan, men vad gör det nu när det nästan är så utflippat att det kokar över.

4. Tobias Jesso Jr.

Den kanadensiske pianosensationen gör festivalens charmigaste spelning. Efter att ha värmt upp med en cover på Big Stars Thirteen spelas såväl förra årets YouTube-demo True Love samt större delen av det 70-talsdoftande debutalbumet Goon. Ensam på scen lyckas han kanske inte riktigt överrösta allt som försiggår samtidigt på de angränsande scenerna, men han lyckas på något vis lösa detta och snarare vända det till sin fördel med hjälp av sin karismatiska scennärvaro.

5. Mikal Cronin

På sitt tredje soloalbum känns det som att powerpop-hjälten Mikal Cronin fått tillräckligt självförtroende för att verkligen leva upp till den potential som de tidigare albumen hintade om. På festivalens egen amfiteater inleder han med Turn Around och Made My Mind Up innan han river av Apathy från debuten. Därefter trappas stämningen bara upp innan ii) Gold följt av vi) Circle sätter punkt på vad som är en av festivalens mest övertygande spelningar.

6. Viet Cong

Danny Christiansen ansluter sig till de tidigare Women-medlemmarna Matt Flegel och Mike Wallace samt Monty Munro från Chad VanGaalens liveband, och tillsammans blandar de noise med komplexa, dekonstruerade melodier. Resultatet: den bästa postpunken på länge. Låtar som Continental Shelf och Silhouettes framförs med otrolig tyngd och mastodontavslutningen med Death går helt enkelt inte att värja sig emot. Missa dem inte på Stay Out West i sommar.

7. DIIV

Det har gått tre år sedan den tidigare Beach Fossils-gitarristen Zachary Cole Smith albumdebuterade med sitt drömska och shoegazeinfluerade projekt DIIV. Under dessa år har han skapat rubriker av flera olika anledningar, tyvärr har det inte alltid handlat om musiken, vad som är klart är dock att bandets popularitet ökat markant och uppföljaren är definitivt ett av årets mest efterlängtade album. Här blandas aggressivitet med melodier, några nya låtar bjuds det på under Primavera, även om höjdpunkten är avslutningen med Doused.

8. Torres

Ensam med gitarr lyckas Mackenzie Scott, eller Torres som hon kallar sig, skapa ett av de här dagarnas mest hänförande ögonblick på en nedsläckt teater inne i stan dagen efter det att festivalområdet stängt ned. Jag saknar förvisso Cowboy Guilt med dess bubblande melodislinga (kanske hade den stört den intima stämningen) men imponeras desto mer av New Skin, Sprinter samt öppningslåten, Honey, från den två år gamla albumdebuten.

9. Kevin Morby

60-talet i allmänhet och Dylan, Neil Young och Leonard Cohen i synnerhet. Det är några av influenserna som går att urskilja i Kevin Morbys musik. Med två soloalbum i ryggen fick den tidigare Woods-basisten Kevin Morby, som precis sajnat till Dead Oceans, en av de mindre scenernas tidigaste slot. Även om det inte var festivalens mest knökfulla spelning så är låtar som All of My Life, Motors Running och Miles, Miles, Miles perfekta att avnjuta just när solen fortfarande ligger på.

10. Dan Deacon

Döm inte boken efter omslaget, som man brukar säga. Dan Deacon kanske mer ser ut som en tekniker än en musiker, men han är extremt underhållande på scen. Hans förmåga att interagera med publiken gör honom till en perfekt festivalartist. Han får oss att dela på oss och skapa en gigantisk dansring i mitten publikhavet — på en såpass stor scen ger det kanske inte samma effekt som på en klubb, men euforin är densamma.

Foto: Eric Pamies

Arkiverad under: Musik Taggad som: Dan Deacon, DIIV, Foxygen, Kevin Morby, Mikal Cronin, Primavera Sound, Sleater-Kinney, Tobias Jesso Jr., Torres, Unknown Mortal Orchestra, Viet Cong

Skivrecension: Sleater-Kinney – No Cities to Love

26 januari, 2015 by Redaktionen

sleaterkinney

Artist: Sleater-Kinney
Titel: No Cities to Love
Betyg: 4

Det var där, på Sleater-Kinney Road som leder in till Olympia City som allting började. Nu efter tio års uppehåll bryter Corin Tucker, Carrie Brownstein och Janet Weiss tystnaden med en platta så helgjuten att den i princip fått en gemensam kritikerkår världen över att göra vågen. Tio spår på trettio minuter av dunkande fet jävla indie-pop-punk-rock. Ja, ni fattar. Rolling Stones Rob Sheffield menade att de är bättre än någonsin och Gaffas recensent Jonathan Bengtsson blev så till sig att han ville sparka sönder sin Billy-bokhylla.

Genreindelning är alltid ett dilemma och hur du än gör riskerar du att trampa på någons ömtåliga tå. Sleater-Kinney föddes i den riot grrrl-rörelse som växte fram i framförallt just redan nämnda Olympia med band som Bikini Kill, Calamity Jane och Heavens to Betsy. Helt klart är att de har sina politiska rötter i punkfeministisk queercore, men med ett sound som en del väljer att kalla indierock. Hursomhelst kan du utan överdrift placera dem i en kanon av kvinnliga musiker som bidragit till att förändra rockscenen.

I år är det tjugo år sedan deras första släpp och ytterligare trettio år sedan en annan galjonsfigur — Patti Smith släppte sin Horses. Kanske är det därför jag i favoritspåret Anthem hör ekon av ”horses, horses, horses” i Brownsteins ömsom viskande, ömsom vrålande röst. Och då lever även min Billy farligt.

Jag skulle vilja säga något om omslaget — en bukett torkade blommor mot vit botten som ståndaktigt håller ihop. Tänker att det är spot on. I samtliga spår finns en ton av något som påminner om det som varit, något så in i helvete tragiskt, och samtidigt en känsla av att “vi fan inte ger upp”. Den finns i Brownsteins röst, i Weiss mullrande trummor och i Tuckers jagande gitarr. Som kvinna kring fyrtio kan du känna sig så — som en torkad blomma. Att då som Brownstein, Tucker och Weiss göra en comback är modigt, mer än modigt. Courtney Love gjorde sin förra året med ett Medea-likt avgrundsvrål i låten No Wedding. Brownstein är genomgående mer behärskat återhållsam, men utan att så mycket som ett taktslag förlora i tyngd eller uppriktighet. Kanske finns det inga städer att älska men många anledningar att älska Sleater-Kinney.

Gammal är äldst. Ibland, som nu, bäst.

Text: Jenny Abrahamsson

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: No Cities to Love, Sleater-Kinney

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Way Out West satte nytt publikrekord

Way Out West satte nytt publikrekord. … Läs mer om Way Out West satte nytt publikrekord

Foto: Way Out West, dag 3

Way Out West, dag 3 13 augusti … Läs mer om Foto: Way Out West, dag 3

Bilder: Nick Cave på Way Out West

Nick Cave på Way Out West 12 augusti … Läs mer om Bilder: Nick Cave på Way Out West

Bilder: Way Out West, dag 2

Way Out West, dag 2 12 augusti … Läs mer om Bilder: Way Out West, dag 2

Lyssna: Sabina Ddumba – Best Friend” feat. Joel Malka

Sabina Ddumba släpper sin andra av två … Läs mer om Lyssna: Sabina Ddumba – Best Friend” feat. Joel Malka

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in