Adele
Tele2 Arena i Stockholm, 29 april 2016
Betyg 4
Nästan 30 minuter efter utsatt starttid börjar konserten, med många fortfarande köande utanför. Adele sjunger ”Hello”, och publiken svarar med allsång. Följer upp med ”Hometown Glory”, med bilder från Stockholm som bakgrund. Billigt knep, men det funkar.
Fortfarande kommer det in många på arenan. Tycker uppriktigt synd om dom, för Adele sjunger som en gudinna. Hon har haft en paus på nästan fyra veckor sen den senaste showen, och trots att hon säger att hon varit mest sjuk under pausen, märks det att hon är laddad.
Enligt henne själv så är detta den största arenan hon spelat på. Hon lyckas ofta att få Tele2, att kännas intim och mysig. Adele har valt att den senaste skivan inte ska finnas på Spotify och andra stream-tjänster. Hon undrar hur många som hört den senaste skivan, och är lite orolig för att publiken i Stockholm inte ska kunna de nya låtarna. En rädsla hon kunde lämnat hemma.
”One and Only” följs av ”Rumour Has It”. Faktiskt skönt med det tempobytet, och Adele konstaterar själv att hon har många ganska deppiga låtar, och som är långsamma i tempot.
Alla på Tele2 har sittplatser, men till ”Rumour Has It” står många upp och dansar.
Samspelet mellan Adele och publiken består ofta att hon ser en rolig skylt, och hon ropar upp den personen på scenen. Det känns äkta, lika äkta som hennes röst låter när hon drar igång ”Water Under the Bridge”. Nu är det fredagsmys, med en gosig låt och vi är alla där för samma sak. Ha en trevlig kväll. Till ”I miss you” badar scenen i ett snyggt blå ljus, och hon lyckas fylla hela arenan med sin röst.
”Skyfall” är låten till den 23 bondfilmen och Adele fick frågan om hon ville göra låten när hon var 23, självklart kunde hon inte tacka nej. Nummer är viktigt för Adele.
Fortsättningen av låtlistan är stark.
Million Years Ago
Don’t You Remember
Send My Love (to Your New Lover)
Make You Feel My Love
Sweetest Devotion
Chasing Pavements
Someone Like You
Set Fire to the Rain
Men när det blir dags för extranumren, så är dom helt fantastiska. Jag kommer länge att minnas de tre låtarna.
All I Ask
When We Were Young
Rolling in the Deep
Redan innan bandet spelat sin sista ton tänds ljuset i arenan. Signalen på att det är slut. Det är få som är besvikna, för detta var en fantastisk konsert. Tvekar på betyget, och landar på en fyra. Skulle jag ha haft en plats närmare scenen, och inte på ena läktaren, hade den säkert fått en femma.
Foto: Thomas Johansson
