• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

bilar

Intervju med Westkust och School ’94

26 april, 2015 by Jonatan Södergren

weskust

Westkust och School ’94 har en del gemensamt; utöver att de är ute på en gemensam turné så kommer båda banden från Göteborg, de ligger på samma skivbolag — Luxury — och med fötterna i 90-talets alternativrock gör de kanske den bästa indiemusiken Sverige har att komma med just nu. Därför kändes det naturligt att intervjua båda banden på samma gång. I samband med att deras gemensamma turné hade vägarna förbi Landet-klubben Heaven Up Here på Telefonplan i Stockholm mötte Kulturbloggen upp Westkusts Gustav Andersson (sång/gitarr) och Hugo Randulv (bas), samt Alice Botéus (sång) och Felix Andersson (bas) från School ’94 för en intervju som varade fram tills att vi blev utslängda av en av servitörerna på Landet eftersom Felix skrattade för högt.

Ni är ute på turné tillsammans. Utöver att ni båda ligger på samma skivbolag, Luxury, hur kom idén till den här turnén till?

Alice: Det var jag och Julia i Westkust som tyckte det vore kul. Så skulle de släppa en platta, då tänkte vi: ”Ska vi inte åka ihop?”.

Hugo: Jag har velat spela med dem sedan jag hörde dem första gången.

Alice: Det var en väldigt ömsesidig idé.

Har ni en bra relation till de andra banden på Luxury?

Felix: Ja och nej, det finns lite olika falanger. Luxury är inte supersmalt, det är ändå lite bredd på skivbolaget. Vi två, Makthaverskan och Happy Hands Club känns som någon slags gruppering.

Inspireras ni av liknande band?

Alice: Vi är lite blandade.

Gustav: Det kommer nog lite undermedvetet i och med att man spelar musik som man tycker är bra. Man har ju blivit influerad av band som man lyssnat mycket på. Det är ingenting som är genomtänkt. Iallafall inte i Westkust. Det kommer väldigt naturligt. Per som spelar gitarr i School, har spelat in all Makthaverskan och nästan all Westkust. Där har vi blivit influerade av varandra. På en inspelning så finns det någon sorts gitarrpedal som Per använder, typ någon pitchmodulator så det låter väldigt ringande, då har man tänkt: ”En sån vill jag ha, för det passar ju”.

Felix: Vi har inga band som vi uttalat är influerade av. Om man pratar om oss så tror jag vi har jättemånga gemensamma influenser, men det beror på hur nära man går. Ifall man lyssnar på den musik som vi är, då tror jag att vi står ganska långt isär, men ifall det är någon som är totalt ointresserad, då är vi ju jättelika. Alla vi har ju lyssnat jättemycket på The Smiths när vi var unga.

Gustav: Jag har faktiskt aldrig lyssnat på The Smiths.

Alice: Inte jag heller.

Gustav: Men jag tror inte det spelar någon roll, för vi alla gillar när det blir lite åka av!

Alice: Att vi ens startade School var för att jag och Felix hade en gemensam bild av ett band vi ville skapa. Annars hade inte School funnits.

Vad var det för gemensam bild ni hade?

Felix: Vi behöver inte ta det så himla långrandigt, vi sågs, käkade middag, och så sa vi bara: ”Vi startar ett band”. Så gjorde vi det.

Kan ni berätta den här historien om varför ni var tvungna att byta namn?

Felix: Det finns ett skotskt twee-band som heter The School. Det var inte ens de, utan det var sångerskans pojkvän som skrev till oss på Facebook: ”Oh, you guys are great, we love your sound. Har ni tänkt på att det finns ett skotskt popband som också heter The School? Det kan bli lite förvirrande, man kan lätt blanda ihop er”. Jaha, vad menar ni? Det är klart man inte kan göra det. De spelar twee-pop och bor i Skottland. Sedan skrev de tillbaka och vi fortsatte vara lite skojiga tillbaka mot dem. Till sist var det en advokat som hörde av sig, då hade de tydligen rättigheterna på namnet School om man spelar någonslags alternativ pop i hela UK.

Alice: Och så skrev de: ”Vi ska faktiskt komma och spela i Göteborg i höst, det kan ju bli lite förvirrande för er”. Fast, det ska ni ju inte.

Felix: Därför lade vi till ’94, för att det var ett bra år.

Alice: My So-Called Life kom. Brainpool släppte en bra skiva. Pelle ville att vi skulle heta School Lion…

Felix: …som Snoop Lion. För att det var en uppdatering av School. Att vi hade höjt oss en nivå, att det här var en ny inkarnation av School. Han var superseriös. Det är grymt i några sekunder, men det är ingenting man vill leva med.

Hugo: Då får ni mail av Snoops advokat istället.

Ni släppte en EP med Westkust 2012. Hur kommer det sig att debutalbumet, Last Forever, kommer först nu?

Gustav: Jag har varit sjuk. Så då har det inte blivit så mycket.

Hugo: En öronskada gjorde det omöjligt att kunna repa och skriva nya låtar.

Gustav: Fast jag har ingen hörselskada längre, allt är bra nu. Plus att vi är världens långsammaste människor. Vi är ju faktiskt efterblivna på snabbhet.

Felix: Men ni gillar ändå att planera väldigt mycket.

Gustav: Planera? Gör vi det?

Felix: Med folkölen och allt det där, då var ni väldigt planerande.

Hugo: Ja, när det kommer till att skaffa alkohol.

Gustav: Framför allt Philip gillar att planera, med alkohol och sånt. Det är viktigt.

Hugo: Det är massa saker. Sedan tror jag vi har varit utomlands, och vi har haft problem med replokaler. Vi har inte riktigt haft någon replokal emellanåt. Sedan har vi haft fokus på annat, vi har spelat i andra band som tagit tid. Sedan var det lite allmän lathet också. Det har bara gått segt liksom.

Har ni en bättre bild av vad Westkust är för band och vilket sound ni ska ha nu?

Gustav: Definitivt. Jag tycker att den här skivan gjuter oss ganska bra. Den känns ganska viktig för oss, soundmässigt och vad vi vill. Det känns som att alla har fått komma fram.

Hugo: Det jag tyckte var grymt med att spela in en skiva, eller skillnaden från att spela in en singel eller en EP, då har man haft ett par låtar som har hamnat tillsammans. När man skulle spela in en skiva fick man tänka att det ska bli ett album av det, att det ska finnas någon slags helhet. Man har ändå haft det i åtanke när man spelat in det, och det känns som att det har lett fram till att vi hittat vårt sound.

Gustav: Jag har nog aldrig tänkt så, men det har definitivt blivit så. Det är ingenting som vi planerat.

Ni har ju båda omnämnts av stora, utländska bloggar. Är det något ni märkt av?

Felix: Ja, det har märkts. Man märker att det skrivs, man märker att musiken får spridning.

Hugo: Verkligen, jag och Gustav spelar i Makthaverskan också. När vi var i USA och spelade var det folk som kom och kollade på Makthaverskan, som också hade upptäckt Westkust genom bloggar. Vi hamnade på Pitchfork, det var många som upptäckte oss där. Så det har vi verkligen märkt av. När vi släppte skivan nu så sålde den slut på direkten, det tror jag inte hade hänt om det bara hade varit fokus på bandet i Sverige.

Hur var det att spela på SXSW?

Hugo: Grymt!

Felix: Var det grymt? Jag är jättenyfiken.

Gustav: Första dagen var kul, men själva SXSW tyckte jag bara var asjobbigt. Det är hur mycket folk som helst, det är stressigt. Vi gjorde absolut roligare spelningar på den turnén än på SXSW. Det är en knyta-kontaktsfestival, en branschfestival, det är väl det själva grejen är.

Felix: Det är väl som by:Larm?

Gustav: Bilar?

Felix: by:Larm.

Gustav: Nu tänkte jag på Cars, alltså Disneys Bilar, skivomslaget där. Den ska omnämnas sedan.

Hugo: Det var så maxade intryck hela tiden. Musik överallt. Väldigt stort. Jag vet inte hur många jävla band det var som spelade där den veckan.

Gustav: Typ tio tusen.

Hugo. Jag tror det var två tusen som var officiella, sedan var det massa inoficiella spelningar. Jag har ingen aning, men det var sjukt många. Vi hade ett ganska lugnt schema, jag träffade folk som gjorde åtta spelningar på tre dagar, vi hade tre spelningar på tre dagar och det räckte gott och väl. Det var kul…

Gustav: …och jättretråkigt. Det var båda. Det var jättekul att spela och att folk kom och kollade, men att gå runt i staden var jättejobbigt.

Vad var det för något om Bilar?

Gustav: Vi ska snacka om våra favoritomslag i GAFFA, och då ska jag välja Disney Pixars soundtrack till Bilar. Det är bara en idé jag har. Det blir spännande, väldigt bra film.

Felix: Är den så bra?

Gustav: Det är mer att alla bilarna ser så gulliga ut.

Felix: Jag började se den när jag var sjuk, jag tror jag såg halva, sedan tröttnade jag.

Gustav: Jag förstår dig, jag gillar inte heller den. Jag gillar bilarna för de är jättegulliga.

Alice: Jag gillar Det regnar köttbullar och Wreck-It Ralph.

Hugo: Jag såg Monsters University nyligen, den är fem av fem.

Gustav: Den är fem av fem. Jävlar!

Alice: De är båda jättebra. Det är nog de bästa. Monsters Inc alltså.

Är ni överlag stora fans av animerad film?

Alice: Jag gillar Pixar.

Hugo: Jag gillar Dumma mej 1. Jag har inte sett Dumma mej 2. De är jättegulliga, de här små öronpropparna eller vad det är.

Alice: Jag gillar animerad film.

Gustav: Jag gillar nog mer idén av animerad film, mer än…

Felix: [Skratt]

Gustav: …än att jag gillar att titta på det. Det är nog därför jag gillar just Bilar. Idén av att de är gulliga, men det är inte så kul att kolla på den. Det är som när man tänker: ”Åh, vad det hade varit gott med en cigg nu,” sedan när man tar den så är det inte gott alls. Exakt så är det.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: bilar, Heaven Up Here, Landet, Luxury, School '94, SXSW, Telefonplan, Westkust

Bilder och intryck efter att ha varit på Top Gear Live på Globen

16 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Grymt snygga vita och röda bilar av märket Audi kör in på arenan i full fart, tvärstannar som på en femöring och snurrar runt ett varv på plats och kör sedan runt arenan igen, allt till publikens jubel.

Top Gear Live är en show som bygget på tv-serien Tog Gear. Showen har rest runt i Europa i ett par år men det är första gången den gör ett stopp i Sverige.

Eftersom showen kommer under vintertid finns det inte så många lokaler att välja mellan, det blev Globen. Det är förstås inte helt optimalt för en show med bilar som ska köra snabbt, vilket är en av huvudingredienserna. Det finns inte yta nog att accelerera till riktigt snabb hastighet.

Jag tror att arrangörerna är rätt vana vid att hantera små ytor för showen bygger mer på att vara underhållande. De två programledarna, James May och Jeremy Clarkson, är rätt otroliga som sådana stjärnor. De är två medelålders lätt överviktiga gubbar, men med en otrolig svada. De är gubbiga och drar en del skämt, men de håller sig precis på gränsen. De har humor och självdistans. Jag tror att en hemlighet med att de är så populära beror på att de inte är särskilt snygga och tjusiga utan just ser ut som vilken granne som helst.

För populära är de här showerna och framför allt tv-serien. Den brittiska originalversionen har sålts till 198 länder. 2010 såg 43 miljoner tittare Top Gear i Storbritannien. Flera länder har gjort sina kopior av tv-serien, det finns Top Gear-versioner i Tyskland, Kina, Korea, USA och Australien, exempelvis.

James May och Jeremy Clarkson hade för kvällen en svensk kollega, Martin Björk. De gjorde showen till en OS-tävling där de förde över traditionella idrottsgrenar till olika bilrelaterade tävlingar. Häcklöpning förvandlades till att häckarna skulle komma mot häcklöparen som fick hoppa över dem – och häckarna var förstås en supersnabb bil.

Curling går också att spela med bilar. Bilarna blev curlingstenarna som far runt på arenans golv.

Motorcyklar fick tävla i limbo i luften, genom att hoppa igenom ett hål som blir mindre efter varje lyckat hopp. (Ja jag vet, limbo är ingen OS-gren, så det blev några andra tävlingar som också tolkades i bilform).

Bilförarna var otroligt skickliga. När jag recenserar dans ser jag efter hur väl synkroniserade dansarna är och när jag recenserar teater ser jag efter hur tajmade skådespelarna är i sina repliker. De märktes att förarna kört tillsammans en hel del. I synnerhet numret där de körde in snabbt och vände och parkerade i rad blixtsnabbt var så samkört och så imponerande. Den sista bilen parkerade på vad som verkade var en tiondels sekund mellan två av de andra. Snacka om skicklig på fickparkering.

Jo, självklart ingick en skönhetstävling också där tio av de säkert mest eleganta vrålåken körde in på arenan. Där var en fantastisk vit Mercedes, där gled in en Bentley, en Ferrari, en Aston Martin …

Det var inte oväntat många män i publiken och favoritplagget var skinnjacka. Men där var en hel del kvinnor också, både unga tjejer och äldre damer och alla kom inte tillsammans med någon man. Det finns ett stort intresse för snabba bilar, helt klart. Ett intresse som inte märks så ofta i traditionella medier.

Showen var en timme och en kvart och sedan kunde de som köpt en finare biljett komma backstage och gå i en lång kö för att se bilarna på nära håll. Jag tycker en timme och en kvart var lagom långt, fast jag kan tänka mig att riktigt bilfantaster skulle orka flera timmar till.

Läs även andra bloggares åsikter om Top Gear, Globen, bilar, underhållning

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: bilar, Globen, Top Gear, underhållning

Kulturbloggen testkör Kia Picanto

29 juni, 2011 by Rosemari Södergren

Jag har testkört bilen Kia Picanto en vecka. Det är den minsta modellen jag kört, en 3-cylindrig jättepigg miljöbil.

Den passar mig perfekt, dels för att den är så lättkörd och ändå, trots att den är så liten känns den rymlig för mina långa ben. Den har en intuitiv kontrollpanel som jag hade lätt att förstå utan att behöva grotta ner mig i bruksanvisningar.

Som sagt: det är en miljöklassad bil, vilket ju känns bra för mitt eko-samvete – och för att jag slipper biltullar också.

Trots att det är en liten bil hade den bra driv, det gick snabbt att få upp  farten och den drog bra i backar.

Som musikintresserad är det dessutom viktigt för mig att ha bra musikanläggning. Trots att bilen är en av de som kostar minst har den en bra cd-spelare med möjlighet att koppla in ipod/iphone också.

Att den är snygg och den jag körde hade en elegant svart färg ger bonuspoäng.

Som alla andra Kia-modeller har den sju års nybilsgaranti, alternativt 15.000 mil.

Nya Kia Picanto 5d lanseras i Sverige i maj. Cirkapris från 109.900 kronor.

Jag såg att den fick betyg 4 av DN i våras. Jacques Wallner skrev bland annat:

Kia har god uppfattning om vad som ska locka kunderna utöver designen. Bra och snåla drivlinor samt sju års fabriksgaranti. Koncist uttryckt: värde för pengarna.
…

Motorvägar och landsvägar, det spelar ingen roll, jag reder mig med 1,2-litersmaskinen. Det är inga problem att snabbt accelera in på motorvägar eller köra om ute på landsbygden.
…
I stadstrafik är bilen smidig. Start-stoppsystemet fungerar utan mankemang. Trots vår misskötsamhet av bränsleförbrukningen visar inte färddatorn mer än 0,6 liter per mil.

Vi Bilägare har också testkört och berättar bland annat:
Säkerheten var en brist hos gamla Picanto. Visserligen fick modellen antisladdsystem på ålderns höst men den grundläggande konstruktionen var förlegad och modellen lyckades bara få tre stjärnor i krockprovet hos Euro NCAP. Den nya bilen är väsentligt förbättrad.

På den svenska marknaden ingår antisladdsystem och inte mindre än sju krockkuddar i standardutrustningen. Den säkerhetsnivån blir emellertid inte standard på alla marknader. Eftersom Euro NCAP krocktestar bilar som är basutrustade enligt den enklaste konfigurationen, får Picanto svårt att nå det högsta betyget, fem stjärnor.

 

Kia Picanto säljs med en relativt hög utrustningsnivå redan i basutförandet. Här ingår luftkonditionering, stereo, elhissar fram, färddator och värmesitsar.

Mer specificerade uppgifter om Kia Picanto finns på dess hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Kia Picanto, bil, test, bilar, miljöbil

Arkiverad under: Scen Taggad som: bil, bilar, Kia Picanto, Test

Till den som gillar snabba bilar: Vinn dvd med Tog Gear

10 januari, 2011 by Redaktionen


För den som älskar bilar som kör snabbt var nog första veckan i januari helig. I alla fall för den som har tv-kanalen BBC Knowledge. Där startade 1 januari ”Car Week” som var en vecka fullspäckad med världens största motorprogram ”Top Gear”.

Om du missade programmen kan du se dem efteråt, om du har turen att vinna. Kulturbloggen har fått tre sprillans nya dvd:er med Tog Gear The Callenges.

De tänkte vi dela ut till tre av Kulturbloggens besökare.

Hur du ska göra för att vinna en dvd?
Du mailar oss på
tavla (snabel-a) kulturbloggen (punkt) com
I högst fem meningar skriver du en bra motivering till varför just du ska få en sådan dvd.
Du gör det snabbt, för det gäller både att ha en motivering som får oss att smälta och att vara snabb.
Du måste också skicka med din postadress, annars vet vi inte var vi ska posta dvd:n ifall du skulle vinna.

Nu är tävlingen avgjord. De tre som vinner en dvd är:
Ulf Kvarforth, Forsvik
Simon Kendall, Stockholm
Åsa Skyttberg, Domsjö

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bilar, Top Gear

Arkiverad under: Scen Taggad som: bilar, tävling, Top Gear

Skrämmande bevis på hur långt från verkligheten de ekonomiska makthavarna befinner sig

16 juli, 2009 by Redaktionen

twitterbild

Någon som hört talas 15-åringen som analyserat nutiden för finanshajarna? Ur Dagens PS:

En 15-årig sommarpraktikant på Morgan Stanley, Matthew Robson, har seglat upp som det hetaste namnet i London City. Hans analys av ungdomars medievanor lämnar ingen oberörd.

Vad har han då sagt som dessa makthavare inom finansiella världen chockerats av så?

Jo, han har förklarat att ungdomar inte twittrar så mycket, eftersom det kostar att göra det via mobiltelefon.
Han har förklarat att ungdomar inte vill läsa dagstidningar och helst vill ha det mesta gratis.
Om de spenderar pengar är det på bio, konserter och datorspel.

Och?
Någon som inte visste det innan?
Denna hyllning av självklarheter luktar Kejsarens nya kläder.

Skrämmande nog kanske detta är en bild av hur okunniga makthavare överlag är om hur verkligheten ser ut.

Allt fler människor vill handla ekologiskt, allt fler vill ha miljövänligare bilar.
Makthavarna i bilindustrin lever väl extremt långt från hur vanliga människor tänker och har därför kört bilindustrin i botten med bensinslukare istället för att lyhört satsa på produktion i linje med vad som efterfrågas.

Läs även andra bloggares åsikter om bilindustri, Twitter, analys, bilar, ekonomi, Matthew Robson

Arkiverad under: Scen Taggad som: analys, bilar, bilindustri, ekonomi, Twitter

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

En lockton i ödemarken: om människans … Läs mer om Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Detektiven från Beledweyne Betyg 5 Visas … Läs mer om Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Beautiful Souls Av Tana … Läs mer om Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Filmrecension: Förlorade illusioner

Förlorade illusioner Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Förlorade illusioner

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Hösten bjuder på Europas historia på 100 … Läs mer om Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Pontus Stenshäll tar sig an Franz Kafkas … Läs mer om Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Thomas Ostermeier står för regi i … Läs mer om Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Dungeons & Dragons: Honor Among … Läs mer om Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Frölunda Kulturhus 24/3 … Läs mer om Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Körsbärsträdgården Av Anton … Läs mer om Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in