• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Morrissey

Lyssna: Morrissey – “Spent the Day in Bed”

19 september, 2017 by Redaktionen

Morrissey har släppt en ny singel ”Spent the Day in Bed” tagen från det kommande albumet ”Low in Highshool”

“Spent the Day in Bed” är den första singeln från hans kommande album “Low in High School” som släpps via Etienne Recordings/BMG den 17 november.

Ett pressmail:
Med all säkerhet kommer du känna igen de där påstridiga texterna framförda över upprymda melodier som kommit att känneteckna honom. Hans vädjande, “Stop watching the news, because the news contrives to frighten you” går så självklart ihop med den sista refrängen, “No bus, no boss, no rain, no train.”

Resterande låtar fortsätter i samma stil; han gör upp med politiker och ifrågasätter auktoritet men roar oss också med en och annan traditionell kärlekssång. Morrissey är en lika underhållande som insiktsfull provokatör som likt ingen annan kan väva samman narrativ. “Low in High School” är inget undantag.

Det är hans första studioalbum sedan 2014. Dessutom är det hans debut på BMG. Albumet spelades in i La Fabrique i Frankrike, samt i Ennio Morricones studio i Rom. För produktionen står Joe Chiccarelli som tidigare jobbat med Frank Zappa, The Strokes och The White Stripes för att nämna några.

Efter att han slog igenom med The Smiths har Morrissey gått vidare för att skörda ännu större framgångar som soloartist. Samtliga av hans tio soloalbum har hamnat topp-tio på den brittiska försäljningslistan, varav tre har legat på förstaplats. Debuten med “Viva Hate” från 1988 har följts upp av hyllade album såsom “Kill Uncle”, “Your Arsenal” och det klassiska comeback-albumet “You Are the Quarry” från 2004.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Morrissey

Way Out West: Morrissey – Oantastligt men inte oförglömligt

12 augusti, 2016 by Mats Hallberg

Morrissey_01

Morrissey på Way Out West torsdag 11 augusti 2016
Betyg 4

Enligt en inhemsk omröstning är Manchester-sonen Englands näst störste ikon. Mitt förhållande till honom? Ett par år efter att The Smiths upplösts köpte jag trippel-LP:n “How Soon is Now?” och jag äger två av hans 1990-tals album och lånade i somras intervjuboken “Möten med MorriSsey”; vars inledning och avslutningskapitel förmedlar artistens besatthet av Oscar Wilde. Journalisten Len Brown påstår i boken att antingen älskar man eller avskyr denne kontroversielle sångare och låtskrivare. Brown bråkade ständigt med sina kontrahenter på NME (den falang som favoriserade ny hårdför musik inom reggae och hiphop) om hur ofta Morrissey kunde vara omslagsbild. Jag håller inte riktigt med i hans tes.

Jag hade högt ställda förväntningar, trots en medvetenhet om att det mesta går i moll med likartade tonarter. Som framgått är jag långt ifrån något hardcore-fan, sådana som oavsett kön hävdar att Morrissey gett dem avgörande hjälp i livet. Men jag gillar den cyniske romantikerns musik och gick och laddade hela kvällen. Timmarna innan fanns INGET på WOW som fastnade hos mig och the Libertines tvingades ju skjuta på sin spelning ett dygn.

Befriande nog hade basisten Mando Lopez en tillbakadragen roll i ljudbilden. (Ljudet var fördelaktigt, fast med för mycket diskant.) Dominerade gjorde istället nombastiske trummisen Matthew Aron Walker (X-Smashing Pumpkins med flera) och oumbärlige strängvrängaren Boz Boorer. Mest överraskad blev jag av den allsidige Gustav Manzurs kunnande. Jag räknade med att bli indragen i en sprakande bubbla av 57-åringen och hans femmannaband. Allt var ytterst kompetent utfört, men den elektriska känslan saknades, att jag som lyssnare tas i anspråk fullt ut. Min förhoppning var ju att hela kroppen skulle omslutas, från hjässan till lilltån. Varför det inte riktigt blev på det viset är öppet för spekulationer. Kanske berodde det på att jag inte kan musiken tillräckligt eller på att den är för beräknande. För min del trivdes jag allra mest när de lämnade sin traditionella rock, för att involvera arabiska influenser eller marschtakt eller latinska tongångar. Vi fick ett tajt band som både kom i en andra och tredje andning, men det slutade abrupt efter halvannan timma utan att jag inombords blivit het; vilket hade behövts i den råkalla kvällen. Morrissey verkade samlad, var på gott humör och sjöng förträffligt. Så jag undrar hur nöjda var kännarna? Rycktes de med? Motsvarade spelningen deras dröm om en himlastormande upplevelse?

Ska skamset erkänna att jag är relativt ointresserad av att analysera låttexter. På backdropen sågs diverse bildsköna ansikten inklusive en indianhövding. Men det som stannar kvar är förstås den hiskeliga polisbrutaliteten under “Ganglord” och det om möjligt ännu grymmare collaget till “Meat is Murder”. Morrissey sa att det var en ära att få framträda på ett utsålt WOW, tillägnade en låt de boende i Nice och Paris, frågade om vilken presidentkandidat vi föredrar och uppmanade oss att strunta i tevenyheter för att undvika depression. Stephen Patrick och hans mannar har bevisligen en hög lägstanivå. Men för att uppnå status som magisk, hade jag önskat mer av deras gig. Mer av uppiffade arrangemang och uppbrutna rytmer, precis som i “All You Need is Me” och “Irish Blood, English Heart”. Och när Boorers ylande gitarr var som en korsning mellan Fripp och Ronsons domäner. Då var det väldigt kul att lyssna.

Låtlista (ej helt fullständig) “Suedehead”, “Alma Matters”, “You Have Killed Me”, “Ganglord”, “Speedway”, “You´re the One For Me”, “Fatty”, “Ouija Board”, “Kiss Me a Lot”, “The Bullfigheter Dies”, “Meat is Murder”, “Everyday is Like Sunday”, “The World is Full of Crashing Bones”, “First of the Gang to Die”,” All You Need is Me”, “I Will See You in Far Off Places”, “Irish Blood, English Heart”, “What She Said” samt som epilog opera av Klaus Nomi.

Foto: Peter Birgerstam

Morrissey_02

Morrissey_03

Morrissey_04

Morrissey_05

Arkiverad under: Musik Taggad som: Morrissey, Musikfestival, Way Out West, WOW

Morrissey till Way Out West

6 juni, 2016 by Redaktionen

morrissey

Morrissey kommer till Göteborgsfestivalen Way Out West i augusti. Det uppger flera Morrissey-sajter och GP och Expressen.

Sedan tidigare är bland andra PJ Harvey, Seinabo Sey, James Bay och M83 klara.
Way Out West arrangerar i Slottskogen i Göteborg 11-13 augusti.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Morrissey, Way Out West

De bästa låtarna 2014: 100-81

8 december, 2014 by Redaktionen

decemberists

2014 var året då projekt som Francis Lung och LUH (en akronym för Lost Under Heaven) uppstod ur nu insomnade Manchester-gruppen WU LYF:s kölvatten. Warpaint följde äntligen upp sitt fyra år gamla debutalbum och Tove Lo toppade listorna både hemma i Sverige och i USA.

Från och med måndagen den 8 december fram till fredagen den 12 december presenterar vi dagligen 20 låtar i vår årslista. Först ut är plats 100-81:

81. The Decemberists – Make You Better
82. A Sunny Day in Glasgow – In Love with Useless
83. Francis Lung – A Selfish Man
84. Cloud Nothings – I’m Not Part of Me
85. Jenny Lewis – Just One of the Guys
86. Morrissey – Staircase at the University
87. The Tarantula Waltz – Scandinavian Minds
88. Warpaint – Disco//very
89. Lyla Foy – Impossible
90. Tove Lo – Habits (Stay High)
91. Caribou – Can’t Do Without You
92. SOAK – B a noBody
93. Aphex Twin – minipops 67 [120.2][source Field Mix]
94. Lykke Li – Never Gonna Love Again
95. Flying Lotus – Never Catch Me
96. La Roux – Uptight Downtown
97. Kendrick Lamar – i
98. My Brightest Diamond – Lover Killer
99. School ’94 – Like You
100. Dum Dum Girls – Are You Okay?

Du kan följa listan på Spotify:

Arkiverad under: Musik Taggad som: A Sunny Day in Glasgow, Aphex Twin, Caribou, Cloud Nothings, Dum Dum Girls, Flying Lotus, Francis Lung, Jenny Lewis, Kendrick Lamar, La Roux, Lykke Li, Lyla Foy, Morrissey, My Brightest Diamond, School '94, SOAK, The Decemberists, The Tarantula Waltz, Tove Lo, Warpaint

Morrissey på Hovet

14 november, 2014 by Jonatan Södergren

moz

Morrissey, Hovet
13 november 2014
Betyg: 3

World Peace is None of Your Business är Morrisseys första album på fem år, men under dessa fem år har han knappast hållit sig undan. Han är en åsiktsmaskin som ständigt är i ropet, oavsett om det rör sig om inställda spelningar eller att han släpper en bok med sina memoarer.

Senast femtiofemåringen spelade i Sverige var på Hultsfredsfestivalen 2011. Efter stopp i Lund och Göteborg hade World Peace is None of Your Business-turnén nu vägarna förbi Stockholm. Inför ett halvfullt Hovet klev Morrissey iförd röd skjorta på scenen till tonerna av The Smiths-klassikern The Queen is Dead. Annars är bandet väldigt förtjusta i senaste albumet, vilket Morrissey rättfärdigar genom att säga att anledningen till att det inte toppade listorna var att de inte är så bra på att förmedla ”manufactured emotions”. Och på tal om “manufactured emotions”, han passar även på att såga den kommande Band Aid-singeln han inte blev inbjuden att medverka på.

Det glimtar till ibland; Staircase at the University är inte bara en träffande låt om en pressad student som tar sitt liv, det är även Morrisseys bästa poplåt på ett decennium. Även Istanbul och The Bullfighter Dies — där han rimmar diverse osympatiska drag med spanska städer för att sedan ropa ut ”hurra, tjurfäktaren är död, alla hejade på tjuren” — imponerar. Problemet är att det för varje Staircase at the University, The Bullfighter Dies eller Istanbul även finns en Neal Cassady Drops Dead, Scandinavia eller en klumpig textrad som ”each time you vote you support the process”. Ja, vi vet alla vad Moz tycker och tänker, men ibland – som när han på bakgrundsskärm visar upp en bild med texten ”United King-dumb” – känns han lite väl grund i sin samhällskritik. Desto starkare blir det i Meat is Murder då en video över illa behandlade djur spelas upp i bakgrunden.

En pianodriven låt som Asleep kommer som en välbehövlig andningspaus mitt i all brötig gubbrock, och med tanke på att en av låtarna på senaste skivan heter I’m Not a Man kan det ju tyckas att han borde ta in åtminstone någon tjej i bandet, men att Morrissey är en mästare är något som står klart efter spelningen. Även på halvfart är han någonting utöver det vanliga. Under låtar som Suedehead, How Soon is Now? och avslutande Everyday is Like Sunday — där han skildrar vardagstristess, längtar efter Armageddon, men ändå får det att låta euforiskt — är det glasklart. Fast vad hade varit alternativet? Vill vi att Morrissey ska riva av en låtlista som enbart består av hits? Då föredrar jag att han ändå försöker vara framåtskridande. Dessutom var det kul att han uppmärksammade Peter Birros nya tv-drama Viva Hate som sänds på SVT under julen.

Följande låtar spelades:

The Queen is Dead
Speedway
Staircase at the University
How Soon is Now?
World Peace is None of Your Business
Certain People I Know
Kiss Me a Lot
Suedehead
Neal Cassady Drops Dead
Istanbul
Asleep
The Bullfighter Dies
One of Our Own
Scandinavia
Kick the Bride Down the Aisle
Meat Is Murder

Everyday is Like Sunday

3

2

4

1

5

10

7

8

6

9

Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hovet, Morrissey

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 5
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Tribe Friday – get up!

P3 Guld-nominerade Tribe Friday släppte … Läs mer om Lyssna: Tribe Friday – get up!

Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Ida Segerborg gör en personlig tolkning … Läs mer om Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

John Hiatt har släppt en ny singel, All … Läs mer om Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

Expressen sviker journalistikens uppdrag

Journalistik har en viktig uppgift i ett … Läs mer om Expressen sviker journalistikens uppdrag

Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Kultursajten Opulens satsar och bli en … Läs mer om Sverige får en dagstidning med fokus på kultur

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in