• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

SXSW

Rekordstort antal nordiska akter på årets SXSW – bl.a. svenska Albin Lee Meldau, Kite och Skott

11 januari, 2017 by Redaktionen

Amerikanska festivalen och musikkonferensen SXSW Music adderar fler akter till årets lineup och det står nu klart att det kommer att bli ett rekordstort antal nordiska akter på årets upplaga. Sedan tidigare är bl.a. Anna von Hausswolff, Simian Ghost och Agnes Obel klara för SXSW 2017, och nu adderas 15 nya nordiska akter – bl.a. svenska Kite och stjärnskotten Albin Lee Meldau och Skott samt norska indierockbandet kakkmaddafakka. Med dessa nya adderingar bjuder lineupen på hela 30 nordiska akter. Fler akter tillkommer i nästa släpp.

Ett pressmeddelande:
Mouthe (Göteborg)
Kite (Stockholm)
Skott (Stockholm)
Albin Lee Meldau (Göteborg)
Tuvaband (Oslo)
Coucheron (Sandvika)
Sturle Dagsland (Stavanger)
Slick Shoota (Oslo)
Darling West (Oslo)
Ask Carol (Oslo)
Farida (Gjøvik)
KREAM (Bergen)
WNDR (Oslo)
kakkmaddafakka (Bergen)
Milkywhale (Reykjavik)

Sedan tidigare är också följande akter klara:
Anna von Hausswolff (Göteborg)
Saint (Malmö)
Baskery (Stockholm)
Simian Ghost (Stockholm)
Chain Wallet (Bergen)
Lovespeake (Oslo)
Dark Times (Oslo)
SLØTFACE (Oslo)
Alma (Helsingfors)
Satellite Stories (Oulu)
CHINAH (Köpenhamn)
Rain brother (Köpenhamn)
Small Time Giants (Grönland/Köpenhamn)
Agnes Obel (Köpenhamn)
Uyarakq (Nuuk)

Grundarna bakom initiativet Sweden at SXSW, som de senaste tre åren promotat svenska akter på den legendariska amerikanska musikkonferensen och festivalen SXSW, breddar sitt arbete inför 2017 års upplaga. Tillsammans med bl.a. NAPA – Nordens Institut på Grönland – formas det nya initiativet Nordic Music at SXSW.

”SXSW (South by Southwest) är världens största konferens i sitt slag. Att som musikakt sticka ut och uppmärksammas av publik och branschfolk kräver noga förberedelser och ett tydligt syfte. Det finns ett stort internationellt intresse kring många nya musikakter från Sverige, vilket vi upplevt de senaste tre åren med Sweden at SXSW. Nu är det dags att även rikta strålkastarna mot musik från övriga nordiska länder – Finland, Norge, Danmark, Island, Färöarna och Grönland”, säger Holger Carlsson, Little W Productions och en av initiativtagarna.

I samband med det första artistsläppet inför 2017 års upplaga sade Stacey Wilhelm, Senior Manager, SXSW Music Festival, så här:
”Over the years, the Nordic countries have proven a much anticipated contribution to SXSW with many noteworthy, up-and-coming and established artists attending. We are excited to again host a variety of buzz acts and new discoveries in March 2017. Sweden and Norway have significant representation and I’m eager for Skott, Saint, Lovespeake and Sløtface. Moreover, we predict great performances from artists elsewhere in the Nordic such as ALMA, CHINAH, Uyarakq with still more to come. SXSW is pleased that initiatives to promote the Nordic acts together will continue to increase the industry’s attention on this part of the world as a whole for producing a hotbed of fresh and interesting musical exports.”

Lanseringen av Nordic Music at SXSW har ambitionen att skapa mer synlighet för den spännande brokiga nordiska musikscenen och väcka större nyfikenhet och intresse från internationell och amerikansk musikindustri. Nordic Music at SXSW ska förse artisterna med möjligheter att bli upptäckta och utveckla deras internationella karriärer.

Mats Bjerde, direktör på NAPA (Nordens Institut på Grönland):
”Vi tycker att det känns fantastiskt att ta några första steg mot att få till en samlad, nordisk synlighet på SXSW. Det finns mängder av möjligheter i en ökad gemensam kommunikation och samverkan och vår erfarenhet är att norden som region är många gånger tydligare som avsändare ju längre bort från de enskilda länderna man kommer. Enkelt utryckt så bygger väl initiativet på förvissningen om att tillsammans är vi starkare.”

Ett av de planerade eventen kommer att äga rum tillsammans med amerikanska Flood Magazine som varje år ”tar över” Cedar Street Courtyard, en av Austins klassiska venues under SXSW. Där kommer några av de norska respektive grönländska akterna att uppträda.

Arkiverad under: Musik Taggad som: SXSW

Q&A med James Minor, bokningsansvarig på SXSW

10 mars, 2016 by Jonatan Södergren

james

Mellan den 15 och 20 mars går branschfestivalen SXSW (utläses South by Southwest) av stapeln i Austin, Texas. I år gästas festivalen av flera svenska akter, däribland Dolce, Vulkano och Silvana Imam. Kulturbloggen ställde några frågor till festivalarrangören James Minor som ansvarar för att boka alla band.

SXSW visar upp massor med ny musik och du ansvarar för att boka alla akter. Vad har du i åtanke när du bestämmer vilka som ska spela?

– Det är en lång och ansträngande process. Sökande akter väljs genom en rigorös process baserat på kvalitet och individuell integritet. Det är inte enbart en frågan om vad vi tycker om bandet; det handlar även om bandet har nått en punkt i sin karriär att vi känner att en spelning på SXSW kan gynna dem.

Har du några heta tips bland banden som spelar i år? Vem tror du blir den stora hajpen på SXSW i år?

– Det där är alltid en svår fråga att besvara. Jag ser fram emot The Moonlandingz, som är Sean Lennon och några stycken från Fat White Family. Och så ser jag fram emot att se hur folk reagerar på Hip-Hop From Asia-showcaset vi anordnar i år. Det är det här grymma 80-talspostpunkbandet som heter Sad Lovers & Giants som gör sin första spelning i USA någonsin. När det kommer till vem som blir den stora hajpen så finns det ett par uppenbara, men det blir alltid några överraskningar också. I år tillhör Anderson .Paak definitivt dem som är på väg uppåt.

Vad tycker du personligen är bäst med SXSW?

– För mig är det känslan av att vi åstadkommer något som faktiskt betyder något. På många sätt finns vi till för att främja konversationer, oavsett om det är paneldiskussioner som äger rum på någon av våra konferenser, nätverkande med annat branschfolk, eller helt enkelt genom att ge artister vi tror på en chans att visa upp sin musik för världen.

Hur viktig är Austin som stad för festivalens vibe?

– Det är svårt att föreställa sig att SXSW skulle ha kunnat komma fram från någon annan plats än Austin. Det finns andra festivaler och konferenser som byggt sin modell efter oss, vissa med framgång. Men när det kommer till kritan hade inte SXSW varit detsamma någon annanstans.

De senaste åren har allt fler svenska akter uppträtt på SXSW. Vad har du för uppfattning av svensk musik? 

. Jag har alltid tycket att svensk musik varit fängslande. Det är ständigt i rörelse, på väg att förändras till något nytt, men styrkan med svenska akter är ofta låtarna. Du kan lätt se det i årets lineup. Jag ser fram emot att se Dolce, Silvana Imam, FEWS och Vulkano för att nämna några. Och de fyra akterna har nästan inget gemensamt.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Dolce, James Minor, Silvana Imam, SXSW

Intervju med Westkust och School ’94

26 april, 2015 by Jonatan Södergren

weskust

Westkust och School ’94 har en del gemensamt; utöver att de är ute på en gemensam turné så kommer båda banden från Göteborg, de ligger på samma skivbolag — Luxury — och med fötterna i 90-talets alternativrock gör de kanske den bästa indiemusiken Sverige har att komma med just nu. Därför kändes det naturligt att intervjua båda banden på samma gång. I samband med att deras gemensamma turné hade vägarna förbi Landet-klubben Heaven Up Here på Telefonplan i Stockholm mötte Kulturbloggen upp Westkusts Gustav Andersson (sång/gitarr) och Hugo Randulv (bas), samt Alice Botéus (sång) och Felix Andersson (bas) från School ’94 för en intervju som varade fram tills att vi blev utslängda av en av servitörerna på Landet eftersom Felix skrattade för högt.

Ni är ute på turné tillsammans. Utöver att ni båda ligger på samma skivbolag, Luxury, hur kom idén till den här turnén till?

Alice: Det var jag och Julia i Westkust som tyckte det vore kul. Så skulle de släppa en platta, då tänkte vi: ”Ska vi inte åka ihop?”.

Hugo: Jag har velat spela med dem sedan jag hörde dem första gången.

Alice: Det var en väldigt ömsesidig idé.

Har ni en bra relation till de andra banden på Luxury?

Felix: Ja och nej, det finns lite olika falanger. Luxury är inte supersmalt, det är ändå lite bredd på skivbolaget. Vi två, Makthaverskan och Happy Hands Club känns som någon slags gruppering.

Inspireras ni av liknande band?

Alice: Vi är lite blandade.

Gustav: Det kommer nog lite undermedvetet i och med att man spelar musik som man tycker är bra. Man har ju blivit influerad av band som man lyssnat mycket på. Det är ingenting som är genomtänkt. Iallafall inte i Westkust. Det kommer väldigt naturligt. Per som spelar gitarr i School, har spelat in all Makthaverskan och nästan all Westkust. Där har vi blivit influerade av varandra. På en inspelning så finns det någon sorts gitarrpedal som Per använder, typ någon pitchmodulator så det låter väldigt ringande, då har man tänkt: ”En sån vill jag ha, för det passar ju”.

Felix: Vi har inga band som vi uttalat är influerade av. Om man pratar om oss så tror jag vi har jättemånga gemensamma influenser, men det beror på hur nära man går. Ifall man lyssnar på den musik som vi är, då tror jag att vi står ganska långt isär, men ifall det är någon som är totalt ointresserad, då är vi ju jättelika. Alla vi har ju lyssnat jättemycket på The Smiths när vi var unga.

Gustav: Jag har faktiskt aldrig lyssnat på The Smiths.

Alice: Inte jag heller.

Gustav: Men jag tror inte det spelar någon roll, för vi alla gillar när det blir lite åka av!

Alice: Att vi ens startade School var för att jag och Felix hade en gemensam bild av ett band vi ville skapa. Annars hade inte School funnits.

Vad var det för gemensam bild ni hade?

Felix: Vi behöver inte ta det så himla långrandigt, vi sågs, käkade middag, och så sa vi bara: ”Vi startar ett band”. Så gjorde vi det.

Kan ni berätta den här historien om varför ni var tvungna att byta namn?

Felix: Det finns ett skotskt twee-band som heter The School. Det var inte ens de, utan det var sångerskans pojkvän som skrev till oss på Facebook: ”Oh, you guys are great, we love your sound. Har ni tänkt på att det finns ett skotskt popband som också heter The School? Det kan bli lite förvirrande, man kan lätt blanda ihop er”. Jaha, vad menar ni? Det är klart man inte kan göra det. De spelar twee-pop och bor i Skottland. Sedan skrev de tillbaka och vi fortsatte vara lite skojiga tillbaka mot dem. Till sist var det en advokat som hörde av sig, då hade de tydligen rättigheterna på namnet School om man spelar någonslags alternativ pop i hela UK.

Alice: Och så skrev de: ”Vi ska faktiskt komma och spela i Göteborg i höst, det kan ju bli lite förvirrande för er”. Fast, det ska ni ju inte.

Felix: Därför lade vi till ’94, för att det var ett bra år.

Alice: My So-Called Life kom. Brainpool släppte en bra skiva. Pelle ville att vi skulle heta School Lion…

Felix: …som Snoop Lion. För att det var en uppdatering av School. Att vi hade höjt oss en nivå, att det här var en ny inkarnation av School. Han var superseriös. Det är grymt i några sekunder, men det är ingenting man vill leva med.

Hugo: Då får ni mail av Snoops advokat istället.

Ni släppte en EP med Westkust 2012. Hur kommer det sig att debutalbumet, Last Forever, kommer först nu?

Gustav: Jag har varit sjuk. Så då har det inte blivit så mycket.

Hugo: En öronskada gjorde det omöjligt att kunna repa och skriva nya låtar.

Gustav: Fast jag har ingen hörselskada längre, allt är bra nu. Plus att vi är världens långsammaste människor. Vi är ju faktiskt efterblivna på snabbhet.

Felix: Men ni gillar ändå att planera väldigt mycket.

Gustav: Planera? Gör vi det?

Felix: Med folkölen och allt det där, då var ni väldigt planerande.

Hugo: Ja, när det kommer till att skaffa alkohol.

Gustav: Framför allt Philip gillar att planera, med alkohol och sånt. Det är viktigt.

Hugo: Det är massa saker. Sedan tror jag vi har varit utomlands, och vi har haft problem med replokaler. Vi har inte riktigt haft någon replokal emellanåt. Sedan har vi haft fokus på annat, vi har spelat i andra band som tagit tid. Sedan var det lite allmän lathet också. Det har bara gått segt liksom.

Har ni en bättre bild av vad Westkust är för band och vilket sound ni ska ha nu?

Gustav: Definitivt. Jag tycker att den här skivan gjuter oss ganska bra. Den känns ganska viktig för oss, soundmässigt och vad vi vill. Det känns som att alla har fått komma fram.

Hugo: Det jag tyckte var grymt med att spela in en skiva, eller skillnaden från att spela in en singel eller en EP, då har man haft ett par låtar som har hamnat tillsammans. När man skulle spela in en skiva fick man tänka att det ska bli ett album av det, att det ska finnas någon slags helhet. Man har ändå haft det i åtanke när man spelat in det, och det känns som att det har lett fram till att vi hittat vårt sound.

Gustav: Jag har nog aldrig tänkt så, men det har definitivt blivit så. Det är ingenting som vi planerat.

Ni har ju båda omnämnts av stora, utländska bloggar. Är det något ni märkt av?

Felix: Ja, det har märkts. Man märker att det skrivs, man märker att musiken får spridning.

Hugo: Verkligen, jag och Gustav spelar i Makthaverskan också. När vi var i USA och spelade var det folk som kom och kollade på Makthaverskan, som också hade upptäckt Westkust genom bloggar. Vi hamnade på Pitchfork, det var många som upptäckte oss där. Så det har vi verkligen märkt av. När vi släppte skivan nu så sålde den slut på direkten, det tror jag inte hade hänt om det bara hade varit fokus på bandet i Sverige.

Hur var det att spela på SXSW?

Hugo: Grymt!

Felix: Var det grymt? Jag är jättenyfiken.

Gustav: Första dagen var kul, men själva SXSW tyckte jag bara var asjobbigt. Det är hur mycket folk som helst, det är stressigt. Vi gjorde absolut roligare spelningar på den turnén än på SXSW. Det är en knyta-kontaktsfestival, en branschfestival, det är väl det själva grejen är.

Felix: Det är väl som by:Larm?

Gustav: Bilar?

Felix: by:Larm.

Gustav: Nu tänkte jag på Cars, alltså Disneys Bilar, skivomslaget där. Den ska omnämnas sedan.

Hugo: Det var så maxade intryck hela tiden. Musik överallt. Väldigt stort. Jag vet inte hur många jävla band det var som spelade där den veckan.

Gustav: Typ tio tusen.

Hugo. Jag tror det var två tusen som var officiella, sedan var det massa inoficiella spelningar. Jag har ingen aning, men det var sjukt många. Vi hade ett ganska lugnt schema, jag träffade folk som gjorde åtta spelningar på tre dagar, vi hade tre spelningar på tre dagar och det räckte gott och väl. Det var kul…

Gustav: …och jättretråkigt. Det var båda. Det var jättekul att spela och att folk kom och kollade, men att gå runt i staden var jättejobbigt.

Vad var det för något om Bilar?

Gustav: Vi ska snacka om våra favoritomslag i GAFFA, och då ska jag välja Disney Pixars soundtrack till Bilar. Det är bara en idé jag har. Det blir spännande, väldigt bra film.

Felix: Är den så bra?

Gustav: Det är mer att alla bilarna ser så gulliga ut.

Felix: Jag började se den när jag var sjuk, jag tror jag såg halva, sedan tröttnade jag.

Gustav: Jag förstår dig, jag gillar inte heller den. Jag gillar bilarna för de är jättegulliga.

Alice: Jag gillar Det regnar köttbullar och Wreck-It Ralph.

Hugo: Jag såg Monsters University nyligen, den är fem av fem.

Gustav: Den är fem av fem. Jävlar!

Alice: De är båda jättebra. Det är nog de bästa. Monsters Inc alltså.

Är ni överlag stora fans av animerad film?

Alice: Jag gillar Pixar.

Hugo: Jag gillar Dumma mej 1. Jag har inte sett Dumma mej 2. De är jättegulliga, de här små öronpropparna eller vad det är.

Alice: Jag gillar animerad film.

Gustav: Jag gillar nog mer idén av animerad film, mer än…

Felix: [Skratt]

Gustav: …än att jag gillar att titta på det. Det är nog därför jag gillar just Bilar. Idén av att de är gulliga, men det är inte så kul att kolla på den. Det är som när man tänker: ”Åh, vad det hade varit gott med en cigg nu,” sedan när man tar den så är det inte gott alls. Exakt så är det.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: bilar, Heaven Up Here, Landet, Luxury, School '94, SXSW, Telefonplan, Westkust

Kulturbloggen möter Solander

11 december, 2013 by Jonatan Södergren

Solander

Malmörotade folkpop-duon Solander är aktuella med sitt tredje album Monochromatic Memories som släpps i januari. Första singeln heter All Opportunities och hade premiär på Stereogum tidigare under hösten. I mars åker bandet över till USA där de för andra året ska spela på showcasefestivalen SXSW i Austin. Senast de spelade där var 2012. Kulturbloggen mötte upp duon, som utgörs av Anja Linna och Fredrik Karlsson, på Kulturama i Stockholm i samband med att de spelade in en musikvideo till The Woods Are Gone.

Ni har precis öppnat för Junip på deras Sverigeturné, drog ni några lärdomar av det?

Fredrik: Jag blev väldigt imponerad av Tobias som spelar orglar och synthar. Han höll på med väldigt mycket roliga grejer som jag tror att vi ska ta med oss.

Anja: Vi har inte turnerat så mycket i Sverige och Norden, så det var kul att komma till så fina ställen. Det var nästan slutsålt på varje spelning.

Er nya singel All Opportunities dök nyligen upp på internet. Kan ni berätta lite om hur den låten kom till?

Fredrik: Christian Gabel som är trummis i bob hund har producerat skivan. Man kan säga att den låten var 70% klar när vi gick in i studion, sedan flyttade vi lite delar och förstärkte vissa saker. Det var nog första låten där Anja och jag har känt att vi verkligen har jobbat tillsammans hela vägen. Annars är det ofta så att Anja skriver nästan hela låten så gör jag något på slutet — eller tvärtom — men den här låten var väldigt kollaborativ. Båda jobbade på sitt håll. Anja bodde i Stockholm då, så det var mycket skickande, men det var kul. Jag tror det är därför det blev väldigt bra, så vi ska nog göra så mer i framtiden.

Låten har inslag av exempelvis synhar och cello. Tycker ni att ljudbilden skiljer sig från det ni gjort tidigare?

Anja: Ja det tycker vi och vi tänker att det har mycket att göra med Christian – det var han som tog in synthljuden.

Fredrik: Han släppte en skiva som hette Krater ungefär samtidigt som vi skulle bestämma oss för vem vi skulle ha som producent, då hörde jag en låg som hette Prolog på den skivan. Tanken var väl att försöka få till vårt driv under och sedan addera hans lager som är lite mörkare och tyngre. Så lade vi vårt vanliga, spröda lager med sång och cello på det. I andra låtar har vi låtit honom ta precis det vi gör och förstöra det lite.

Anja: Han har så härliga grejer i studion också, massa olika synthar och gamla reverb.

Fredrik: Till exempel är trummorna körda genom Ace of Bases vocoder, så ifrån första sticket spelar trummorna också ackord. Det ljudet hade jag aldrig hört förut. Det är helt fantastiskt. Han hade vissa grejer där som vi gick igång på.

Det är svårt att genredefiniera All Opportunities, tidigare har det varit lite tydligare folkstuk på låtarna, är det något ni medvetet försökt luckra upp?

Fredrik: Vi är på väg åt något håll där – det kommer nog bli mer popmusik och mindre traditionell folkmusik – men sedan har vi en låt på skivan som låter som Woody Guthrie. Synthar skapar något slags infinit rum, till skillnad från alla andra rum kan de bli helt oändliga. Om du lyssnar med hörlurar på en bra synthproduktion så kan du inte riktigt avgöra var i rummet de befinner sig exakt. Det gillar jag väldigt mycket, så det har vi jobbat med.

Anja: På förra skivan jobbade vi väldigt mycket med att vi hade tre komponenter; det var gitarr, cello och trummor. Det var det vi skulle utgå ifrån. Nu har vi släppt det vilket är jätteskönt. Grunden finns kvar, men vi har större frihet att leka runt det.

Ser ni er själva som ett band eller som en duo?

Fredrik: Just nu är vi en duo, men vi är extremt tätt ihopkopplade med Albin Johansson och Adam Hjertström som spelar med oss såväl live som på skivan.

Anja: Jag tycker man kan säga att vi är ett band. En duo, ett band.

Fredrik: Vi är ett band, men det är Anja och jag som har skrivit alla låtar. Det känns lite som att det där också är en traditionalistisk grej. I sådana fall skulle Beatles också vara en duo eftersom Lennon och McCartney skrev låtarna. Om Albert och Adam fortsätter med oss när vi har spelat skiten av den här skivan kommer vi nog se oss som en kvartett.

Hur skulle ni beskriva Malmö som kreativt epicentrum?

Fredrik: Det är tre minuters gångväg till studion vi spelat in allt, innan det här albumet, i. På samma innegård ligger vårt skivbolag. På samma innegård finns Malmös bästa skivbutik Rundgång. På samma innegård sitter This is Head och jobbar. På samma innegård är 78-Varvsklubben som är en härlig klubb. På samma innegård finns en tatuerare och en konsthall. Det är egentligen en ganska liten del av Malmö, men på något sätt är man i det där hela tiden. Det är några band vi verkligen kan känna oss tajta med.

Anja: Malmö har länge varit ett ställe där mycket är möjligt. Det är billigt att bo och det är billigt att äta, så man kan hålla på med musik eller konst, och nu börjar det ge lite resultat. Man märker av det nationellt att det börjar växa fram en Malmö-scen.

Ni är klara för South by South West för andra gången. Hur gick det till när ni blev inbjudna att spela där igen?

Fredrik: Då ska du nog egentligen fråga vårt skivbolag, men jag tror att det fungerar som så att skivbolag runt om i världen får anmäla de band som de vill ha där, så har de en jury. Sedan får man ett mail som säger ”vi vill jättegärna att ni kommer och spelar här, ni kommer få göra det den här dagen och vi ser jättemycket fram emot det”. Så ringde vår skivbolagsdirektör till oss klockan elva på kvällen och berättade det, sedan kunde jag inte somna förrän klockan fem för att jag blev så jävla glad. Om du håller på med vindsurfing vill du åka till Kalifornien och surfa, om du håller på med musik vill du komma till SXSW och känna av den stämningen.

Anja: Det är som att hela världen är där…

Fredrik: … samtidigt som det är litet. Det är häftigt att man ena kvällen kan se M. Ward spela inför trettio personer för att dagen därpå spela inför 20.000 personer. Ena dagen spelar man på en kyrka, andra dagen på ett frukostställe.

Har ni få reda på vilken lokal ni kommer spela i?

Anja: Nej, det vet vi inte än, men förra året spelade vi i en kyrka vilket passade för oss perfekt. Det var liksom knäpptyst, men det kan vara kul att göra en klubbspelning också.

Fredrik: Förra året gjorde vi fem spelningar på en vecka, så det är rätt intensivt.

Hann ni med att se några andra band senast ni var där?

Fredrik: Det absolut bästa jag såg var ett band från Minneapolis som heter Dark Dark Dark som jag sedan lyssnade på oavbrutet under hela vintern. Sedan såg vi Grimes på ett fullpackat ställe — det var fint — och Built to Spill som var sjukt bra. Efter klockan åtta på kvällen får man bara spela officiella spelningar, så mellan sex och åtta, då börjar det bli rätt mörk och härlig stämning, är det skitmånga band som spelar runtom i staden. Bara man står på gatan kan man höra tio bra band med ena örat och ytterligare tio bra band med det andra.

Anja: Jag tror att vi var så euforiska, det gick inte att ta in, så det ska bli skönt att komma tillbaka nu och jobba lite hårdare. Nu är vi beredda.

Fredrik: Sedan ska vi göra några veckors turné på västkusten.

Albumet heter Monochromatic Memories, kan ni berätta lite om hur titeln växte fram?

Fredrik: En låt var klar redan när vi var i USA senast, den hette Monochromatic Memories och handlade om min farfar som ganska nyligen hade gått bort. Jag lyckades radera någon form av fysisk upplevelse. Trots att han var min närmsta vän blev han ganska snart reducerad till en sådan här monokromatisk bild jag hade på honom. Det är också det där med bilder på gamla människor, på 80-talet hade han väldigt fula skjortor och sådär, men han var otroligt snygg när han var yngre. Jag har några jättefina bilder på honom som jag hängde fast mig väldigt mycket på. Då funderade jag mycket kring hur man skulle kunna göra för att det inte skulle bli så platta minnen. Jag började gräva i hur minnet fungerar, så visade det sig att de flesta får den här sortens långtidsminnen som är konstanta. Så vi tänkte att vi skulle göra en skiva som var monokromatisk på något sätt – det var också ett mål — att den här skivan skulle ha en mer konstant känsla. Sedan gjorde vi en konsert på Inkonst i Malmö för ett år sedan där vi gick igenom hela skivan, vad den handlade om ord-för-ord, vi visade bilder och allting. Det tog drygt två timmar och var mer som en föreläsning än en konsert.

Anja: Det har på något sätt blivit så att låttexterna har handlat väldigt mycket om sådant som har hänt i våra familjer.

Det är intressant att ni tar upp såpass tunga ämnen medan det musikaliskt inte nödvändigtvis känns betungande. Är det en balans ni medvetet försökt eftersträva?

Fredrik: Det är precis det vi försökt göra. Anja är jättebra på det, jag kan bli ganska emo. Om vi inte skulle ha den här balansen skulle det bli svart som fan. Anja brukar säga ”nej, du kan inte sjunga sådär”.

Anja: För min del är live-framträdanden en så stor del av det här projektet — det är så glädjefyllt — så jag tänker att balansen kommer lite från det. Men ibland tror jag att vi kan känna att texter som inte har något allvar i sig kan kännas lite platta.

Fredrik: Men det finns faktiskt en låt på den här skivan som inte är så mörk.

Text och foto: Jonatan Södergren

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: All Opportunities, Malmö, Solander, SXSW

SXSW-aktuella Like Swimming släpper nya livedatum i Stockholm

27 november, 2013 by Jonatan Södergren

like

– Polariteten i de två låtarna som finns ute, ’God Knows’ och ’Go Buffalo’, var en anledning till att just det här namnförslaget vann; ’att simma’ ska kunna vara både en lugn månskens-simtur eller en hetsig nära döden-upplevelse när man håller på att drunkna. Då har vi köpt oss fria till att musiken ska kunna vara precis vad som helst däremellan, berättade bandets trummis Petter Wesslander när Kulturbloggen mötte upp dem för en intervju tidigare under hösten.

Efter en framgångsrik turné i USA släpper nu Like Swimming nya livedatum i Stockholm. I samarbete med Studiefrämjandet görs ett gig redan nu på torsdag, den 28 november, på KGB Bar & Resturant.; den 28 december spelar de på Fotografiska, där ges två spelningar — akustiskt på eftermiddagen, elektroniskt set på kvällen; och den 15 januari intas O-baren.

Like Swimming är också klara för världens största showcasefestival SXSW i Austin, Texas i mars 2014 som kommer följas upp med en längre USA turné under våren. Bandet har än så länge släppt två singlar, God Knows och Go Buffalo, som båda har nått över 50 000 visningar på Youtube.

Nedan ser du musikvideon till Go Buffalo:

Bild: Emma Andersson

Arkiverad under: Musik Taggad som: Like Swimming, Stockholm, SXSW

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

Den blå kaftanen Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

Filmrecension: EO

EO Betyg 5 Svensk biopremiär 24 mars … Läs mer om Filmrecension: EO

Lyssna: Deportees – Run For That Feeling

Deportees följer upp hiten ”Lost You For … Läs mer om Lyssna: Deportees – Run For That Feeling

Teaterkritik: Roligt och tillspetsat om kebabstället som hotades av vräkning

Kebaben på skäret Manus: Alma … Läs mer om Teaterkritik: Roligt och tillspetsat om kebabstället som hotades av vräkning

Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

The Other Fellow Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

Filmrecension: Just Animals – skarpt men också ömsint

Just Animals Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Just Animals – skarpt men också ömsint

Maia Hirasawa:  “Egentligen är jag ingenting”

Var tog självkänslan vägen? Maia … Läs mer om Maia Hirasawa:  “Egentligen är jag ingenting”

Formtoppade Johanna Hjort & Sweet Little Angels sprider bluesig extas på Utopia

Utopia i Göteborg 31/1 2023 Sedan … Läs mer om Formtoppade Johanna Hjort & Sweet Little Angels sprider bluesig extas på Utopia

Operarecension: The Turn of the Screw – spökhistoria med vacker musikalisk precision om traumatiserade barn och ung ömmande guvernant

The Turn of the Screw Musik: Benjamin … Läs mer om Operarecension: The Turn of the Screw – spökhistoria med vacker musikalisk precision om traumatiserade barn och ung ömmande guvernant

Quasimodo i uppsättning av Jens Ohlin har premiär 18 februari i Göteborg

Urpremiär för Jens Ohlins ”Quasimodo” 18 … Läs mer om Quasimodo i uppsättning av Jens Ohlin har premiär 18 februari i Göteborg

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in