Nu är året över och en sak jag kommer att minnas är alla band jag intervjuade. 2011 var året jag träffade fler band än någonsin tidigare. Här är ett urval av alla de band jag hade turen att få intervjua 2011. [Läs mer…] om Kulturbloggens bästa intervjuer från 2011
Bright Eyes
Bright Eyes står för festivalens mest känslosamma ögonblick (WTAI)
Band: Bright Eyes
Scen: High Voltage Stage
Betyg: 4
Conor Oberst är utan tvekan både festivalens mest känslosamma och öppet politiska sångare. Det är antagligen just därför Bright Eyes har festivalens mest hängivna fanskara. Precis som senast när de spelade på Debaser Medis fick de sällskap av svenska flickorna i First Aid Kit på scen.
Shell Games är en av låtarna på senaste skivan som kommit att bli en riktig publikfavorit men det är framför allt slutspurten med låtar som I’m Wide Awake, It’s Morning, Poison Oak och One for You, One for Me som är konsertens crescendo. Poison Oak kan dessutom ha varit festivalens mest känslosamma ögonblick.
Avslutningsvis hoppas Conor Oberst ner i publiken för att visa att han verkligen är folkets sångare.
Missa inte vår intervju med Bright Eyes som du kan läsa här.
Kulturbloggen möter mannen bakom Where The Action Is
Nedräkningen till årets utan tvekan mest efterlängtade endagsfestival har börjat. Den 28:e juni återuppstår Where The Action Is i Göteborg och festivalens arrangör, Joel Borg från Luger, tog Kulturbloggens skribent på en rundtur i Azaleadalen, i utkanten av Slottsskogen, där festivalen numera håller till.
”Efter fem lyckade år med Way Out West har vi byggt upp en god relation till såväl staden som invånarna i Göteborg. Sedan hittade vi det här området men det som vägde tyngst var att Coldplay själva hade ett önskemål att få spela i Slottsskogen. När ett av världens största band ber om att få spela i Slottsskogen säger man inte nej” berättar Joel när vi går genom festivalområdet som är förvånansvärt stort och består av två scener lägligt placerade i varsitt hörn.
”Skogen som omringar festivalområdet fungerar som ett naturligt staket vilket vi är tacksamma för. Staket brukar bidra till en känsla av att man är på en anstalt men det är något vi kan glömma bort tack vare Azaleadalens inramning.”
Det är ingen tvekan om att det är Coldplay som är festivalens dragplåster. Deras senaste singel Every Teardrop is a Waterfall har redan miljontals visningar på YouTube.
”Det är mer en heldag med Coldplay än en festival men vi ville göra något med mer värde än en regelrätt konsert och det kändes kul att bygga upp en line-up med fler bra band. Vi ville inte ha band med helt olika publik så det fanns en röd tråd vi var tvungna att hitta men jag tror att folk som kommer hit för att se Coldplay även kan digga Daniel Adams-Ray och både Jenny & Johnys och Bright Eyes nya skivor är fantastiska.”
På sin turnépremiär i Tyskland spelade Coldplay fem låtar från den kommande skivan och showen ska ha varit enastående vilket bådar gott inför spelningen på Where The Action Is som är bandets första spelning i Göteborg någonsin.
”Vi anordnade Coldplays första Sverige-gig på Kägelbanan inför några hundra personer och nu spelar de i Slottsskogen inför tjugofem tusen. Det känns kul att ha varit om den resan.”
Sedan starten 1997 har Where The Action Is åkt riket runt utan att ha haft en självklar knytpunkt men nu kanske de äntligen har hittat hem. Efter att ha varit där kan jag bara konstatera att Azaleadalen har alla förutsättningar för att bli Sveriges finaste festivalområde, eller som Joel säger: ”Upplägget är enkelt: en fin park och en helkväll med världens största band – det enda vi oroar oss för är vädret.”
Skivrecension: Bright Eyes med albumet The People’s Key
Artist: Bright Eyes
Album: The People’s Key
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-02-15
Efter att ha väntat i fyra år på ett nytt skivsläpp från Bright Eyes så kan jag bara konstatera att Conor Oberst har gjort det igen.
Jag läste igenom ett flertal recensioner innan jag ens lyssnade på nya plattan ”The Peoples Key”.
Enligt dem flesta skulle skivan vara väldigt spretig och den tycktes inte vara någon höjdare, så mina förväntningar var låga. Kanske hade alla andra höjt ribban alldeles för högt och hade förhoppningar över att skivan skulle vara något extraordinärt? Något måste det vara, för så illa var den absolut inte.
I min mening så låter The Peoples Key som en salig blandning av Bright Eyes hederliga, melankoliska lugn samtidigt som Cassadaga och Monsters of folk gör sig påmint med sina Amerikanska lantliga toner. Det är verkligen inte klassiskt Bright Eyes sound fullt ut, men det är inte långt ifrån och skivan är mycket väl godkänd enligt mig.
Det är inte alla spår på skivan som är tiopoängare men med Conor Oberst’s fantastiska röst så går det att ta sig igenom varenda en.
Plattans höjdpunkter är helt klart: A Machine Spiritual, Jejune Stars och Shell Games.
Relaterat: Svenska Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om Bright Eyes, recension, skivor, skivnytt, indie, alternative, musik
Kulturbloggen möter Bright Eyes
Det är 1992 och en tolvårig Conor Oberst skriver sin första låt. Ett år senare visar han upp den för Mike Mogis som fastnar för låten i sig men tycker att inspelningen är hemsk. De börjar spendera sin lediga tid åt att spela in fler låtar i sina föräldrars källare. Efter ett tag ansluter sig även trumpetaren Nate Walcott som än idag tillsammans med Conor och Mike utgör grundstommen i indie/folk/lo-fi-bandet Bright Eyes vars sjunde skiva The People’s Key gavs ut på Conor Obersts födelsedag den femtonde februari i år.
Kulturbloggen fick träffa bandet innan deras konsert på Debaser Medis och det lät så här.
The People’s Key är er sjunde skiva så ni har hållit på ett tag nu. Hur har ni förändrats genom åren?
Conor: Jag har gått upp i vikt.
Mike: Du har fått lite fler dubbelhakor.
Nate: Och du har blivit lite mer bortskämd.
Conor: Skämt åsido, det är svårt att säga om vi har förändrats till det bättre eller sämre eftersom olika personer gillar olika delar av vad vi har gjort. Det viktigaste för oss är att vi fortsätter göra sånt som vi är intresserade av så länge det finns folk som vill lyssna.
Så The People’s Key är inte er sista skiva?
Conor: Det hoppas jag inte. Jag tror nog vi kommer göra en till skiva.
Nate: Vi tycker fortfarande om att göra musik tillsammans.
Conor: Om det känns naturligt att börja jobba på en ny skiva när den här albumcykeln är över kommer vi troligtvis att göra det.
Skivan inleds med en monolog, kan ni berätta om den?
Nate: Det är vår vän Denny Brewer från Texas som pratar.
Conor: Vi träffade honom i en studio vi spelade in i med The Mysic Valley Band. Han var vän med studioägaren och brukade dyka upp med sin son.
Mike: De brukade hänga där och berätta om sina fascinerande åsikter. Först trodde vi att de var galna men efter att vi hade lyssnat på vad de hade att säga så insåg vi att det var på riktigt.
Conor: Dessutom brukar vi alltid börja våra skivor med ett intro, så vi tyckte att det passade in.
Har skivan ett koncept?
Conor: Det är nog olika för alla som hör den, jag vill gärna tro att konceptet är ensamhet och någon form av “vi-är-alla-i-det-här-tillsammans-känsla”.
Som band har ni engagerat er en hel del politisk. Hur ser ni på politiken idag?
Conor: Det skulle vara en lögn att påstå att jag inte är desillusionerad men hellre det här än att ha John McCain som president – och jag vill definitivt inte ha en galen psykopaten (Palin) som vice-president. Det var naivt att tro att en person skulle kunna göra en förändring. I slutändan är det de stora bolagen som styr och det enda de bryr sig om är lönsamhet. De rika kommer alltid att vilja bli rikare, det är bara så det är.
Reflekteras era politiska åsikter i er musik?
Conor: Inte frivilligt men det går inte att dölja verkligheten. Ens världssyn kommer alltid att påverka ens konst.
Genom åren har ni haft flera sidoprojekt, till exempel Monsters of Folk och The Mystic Valley Band. Är det något ni planerar att fortsätta med i framtiden?
Conor: Ja, absolut. Det finns inga planer för tillfället men jag älskar att samarbeta med nya personer. Det är bäst att inte planera för mycket i förväg och istället ta saker när det kommer. Jag försöker följa mina instinkter och se vart det tar mig.
Mike: Du kan ju bli ny gitarrist i The Killers så fortsätter vi med Bright Eyes utan dig.
Aftonbladet har också intervjuat bandet.