Bright Eyes

Det är 1992 och en tolvårig Conor Oberst skriver sin första låt. Ett år senare visar han upp den för Mike Mogis som fastnar för låten i sig men tycker att inspelningen är hemsk. De börjar spendera sin lediga tid åt att spela in fler låtar i sina föräldrars källare. Efter ett tag ansluter sig även trumpetaren Nate Walcott som än idag tillsammans med Conor och Mike utgör grundstommen i indie/folk/lo-fi-bandet Bright Eyes vars sjunde skiva The People’s Key gavs ut på Conor Obersts födelsedag den femtonde februari i år.

Kulturbloggen fick träffa bandet innan deras konsert på Debaser Medis och det lät så här.

The People’s Key är er sjunde skiva så ni har hållit på ett tag nu. Hur har ni förändrats genom åren?

Conor: Jag har gått upp i vikt.

Mike: Du har fått lite fler dubbelhakor.

Nate: Och du har blivit lite mer bortskämd.

Conor: Skämt åsido, det är svårt att säga om vi har förändrats till det bättre eller sämre eftersom olika personer gillar olika delar av vad vi har gjort. Det viktigaste för oss är att vi fortsätter göra sånt som vi är intresserade av så länge det finns folk som vill lyssna.

Så The People’s Key är inte er sista skiva?

Conor: Det hoppas jag inte. Jag tror nog vi kommer göra en till skiva.

Nate: Vi tycker fortfarande om att göra musik tillsammans.

Conor: Om det känns naturligt att börja jobba på en ny skiva när den här albumcykeln är över kommer vi troligtvis att göra det.

Skivan inleds med en monolog, kan ni berätta om den?

Nate: Det är vår vän Denny Brewer från Texas som pratar.

Conor: Vi träffade honom i en studio vi spelade in i med The Mysic Valley Band. Han var vän med studioägaren och brukade dyka upp med sin son.

Mike: De brukade hänga där och berätta om sina fascinerande åsikter. Först trodde vi att de var galna men efter att vi hade lyssnat på vad de hade att säga så insåg vi att det var på riktigt.

Conor: Dessutom brukar vi alltid börja våra skivor med ett intro, så vi tyckte att det passade in.

Har skivan ett koncept?

Conor: Det är nog olika för alla som hör den, jag vill gärna tro att konceptet är ensamhet och någon form av “vi-är-alla-i-det-här-tillsammans-känsla”.

Som band har ni engagerat er en hel del politisk. Hur ser ni på politiken idag?

Conor: Det skulle vara en lögn att påstå att jag inte är desillusionerad men hellre det här än att ha John McCain som president – och jag vill definitivt inte ha en galen psykopaten (Palin) som vice-president. Det var naivt att tro att en person skulle kunna göra en förändring. I slutändan är det de stora bolagen som styr och det enda de bryr sig om är lönsamhet. De rika kommer alltid att vilja bli rikare, det är bara så det är.

Reflekteras era politiska åsikter i er musik?

Conor: Inte frivilligt men det går inte att dölja verkligheten. Ens världssyn kommer alltid att påverka ens konst.

Genom åren har ni haft flera sidoprojekt, till exempel Monsters of Folk och The Mystic Valley Band. Är det något ni planerar att fortsätta med i framtiden?

Conor: Ja, absolut. Det finns inga planer för tillfället men jag älskar att samarbeta med nya personer. Det är bäst att inte planera för mycket i förväg och istället ta saker när det kommer. Jag försöker följa mina instinkter och se vart det tar mig.

Mike: Du kan ju bli ny gitarrist i The Killers så fortsätter vi med Bright Eyes utan dig.

Aftonbladet har också intervjuat bandet.