Way Out West, dag 3
13 augusti 2022
Foto: Peter Birgerstam
Ane Brun
Mwuana
Aldous Harding
Herbie Hancock
Fred Again
Girl In Red
Bright Eyes
Thåström
Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Way Out West, dag 3
13 augusti 2022
Foto: Peter Birgerstam
Ane Brun
Mwuana
Aldous Harding
Herbie Hancock
Fred Again
Girl In Red
Bright Eyes
Thåström
Nu är året över och en sak jag kommer att minnas är alla band jag intervjuade. 2011 var året jag träffade fler band än någonsin tidigare. Här är ett urval av alla de band jag hade turen att få intervjua 2011. [Läs mer…] om Kulturbloggens bästa intervjuer från 2011
Band: Bright Eyes
Scen: High Voltage Stage
Betyg: 4
Conor Oberst är utan tvekan både festivalens mest känslosamma och öppet politiska sångare. Det är antagligen just därför Bright Eyes har festivalens mest hängivna fanskara. Precis som senast när de spelade på Debaser Medis fick de sällskap av svenska flickorna i First Aid Kit på scen.
Shell Games är en av låtarna på senaste skivan som kommit att bli en riktig publikfavorit men det är framför allt slutspurten med låtar som I’m Wide Awake, It’s Morning, Poison Oak och One for You, One for Me som är konsertens crescendo. Poison Oak kan dessutom ha varit festivalens mest känslosamma ögonblick.
Avslutningsvis hoppas Conor Oberst ner i publiken för att visa att han verkligen är folkets sångare.
Missa inte vår intervju med Bright Eyes som du kan läsa här.
Nedräkningen till årets utan tvekan mest efterlängtade endagsfestival har börjat. Den 28:e juni återuppstår Where The Action Is i Göteborg och festivalens arrangör, Joel Borg från Luger, tog Kulturbloggens skribent på en rundtur i Azaleadalen, i utkanten av Slottsskogen, där festivalen numera håller till.
”Efter fem lyckade år med Way Out West har vi byggt upp en god relation till såväl staden som invånarna i Göteborg. Sedan hittade vi det här området men det som vägde tyngst var att Coldplay själva hade ett önskemål att få spela i Slottsskogen. När ett av världens största band ber om att få spela i Slottsskogen säger man inte nej” berättar Joel när vi går genom festivalområdet som är förvånansvärt stort och består av två scener lägligt placerade i varsitt hörn.
”Skogen som omringar festivalområdet fungerar som ett naturligt staket vilket vi är tacksamma för. Staket brukar bidra till en känsla av att man är på en anstalt men det är något vi kan glömma bort tack vare Azaleadalens inramning.”
Det är ingen tvekan om att det är Coldplay som är festivalens dragplåster. Deras senaste singel Every Teardrop is a Waterfall har redan miljontals visningar på YouTube.
”Det är mer en heldag med Coldplay än en festival men vi ville göra något med mer värde än en regelrätt konsert och det kändes kul att bygga upp en line-up med fler bra band. Vi ville inte ha band med helt olika publik så det fanns en röd tråd vi var tvungna att hitta men jag tror att folk som kommer hit för att se Coldplay även kan digga Daniel Adams-Ray och både Jenny & Johnys och Bright Eyes nya skivor är fantastiska.”
På sin turnépremiär i Tyskland spelade Coldplay fem låtar från den kommande skivan och showen ska ha varit enastående vilket bådar gott inför spelningen på Where The Action Is som är bandets första spelning i Göteborg någonsin.
”Vi anordnade Coldplays första Sverige-gig på Kägelbanan inför några hundra personer och nu spelar de i Slottsskogen inför tjugofem tusen. Det känns kul att ha varit om den resan.”
Sedan starten 1997 har Where The Action Is åkt riket runt utan att ha haft en självklar knytpunkt men nu kanske de äntligen har hittat hem. Efter att ha varit där kan jag bara konstatera att Azaleadalen har alla förutsättningar för att bli Sveriges finaste festivalområde, eller som Joel säger: ”Upplägget är enkelt: en fin park och en helkväll med världens största band – det enda vi oroar oss för är vädret.”
by Redaktionen
Artist: Bright Eyes
Album: The People’s Key
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-02-15
Efter att ha väntat i fyra år på ett nytt skivsläpp från Bright Eyes så kan jag bara konstatera att Conor Oberst har gjort det igen.
Jag läste igenom ett flertal recensioner innan jag ens lyssnade på nya plattan ”The Peoples Key”.
Enligt dem flesta skulle skivan vara väldigt spretig och den tycktes inte vara någon höjdare, så mina förväntningar var låga. Kanske hade alla andra höjt ribban alldeles för högt och hade förhoppningar över att skivan skulle vara något extraordinärt? Något måste det vara, för så illa var den absolut inte.
I min mening så låter The Peoples Key som en salig blandning av Bright Eyes hederliga, melankoliska lugn samtidigt som Cassadaga och Monsters of folk gör sig påmint med sina Amerikanska lantliga toner. Det är verkligen inte klassiskt Bright Eyes sound fullt ut, men det är inte långt ifrån och skivan är mycket väl godkänd enligt mig.
Det är inte alla spår på skivan som är tiopoängare men med Conor Oberst’s fantastiska röst så går det att ta sig igenom varenda en.
Plattans höjdpunkter är helt klart: A Machine Spiritual, Jejune Stars och Shell Games.
Relaterat: Svenska Dagbladet
Läs även andra bloggares åsikter om Bright Eyes, recension, skivor, skivnytt, indie, alternative, musik