Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

arbetsrätt

Kulturministern vill ha fler gratisarbetare inom statliga kulturinrättningar

by

Volontärarbete inom kulturen är inget nytt. Musikfestivaler, lokala teaterföreningar med mera skulle ha svårt att överleva utan frivilliga insatser. Nu vill kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) att de stora statliga kulturinstitutionerna ska bli bättre på volontärskap.

Ur Dagens Nyheter.

Att fler jobbar gratis är ingen bra lösning på något. Att musikfestivaler går runt på grund av att en mängd ungdomar är volonärer och jobbar gratis må vara hänt. För en del ungdomar är det enda sättet de skulle har råd att uppleva festivalen på. Det handlar om några dagar när volontärerna är uppbokade.

Men att överföra det till statliga kulturinrättningar är definitivt ett steg för långt.
Det finns en mängd arbete som skulle behöva utföras inom kulturen. Lösningen är inte att det utförs av gratis arbetskraft.
Visst, en och annan volontär skulle på så sätt få in en fot och knyta kontakter som kan utvecklas till betald tjänst. Men det kommer inte att vara majoriteten.

Däremot tycker jag det vore godtagbart om fler praktikanttjänster inrättas, gärna via arbetsförmedlingen och för ungdomar som för praktikantlön.

Jag kan godta att en person som vill få in en fot inom ett område kan jobba för praktikanlön en kortare period. För inom kulturen behöver vi öka möjligheter för människor att starta eget och vara entreprenörer. Luciano Astudillo tar upp entreprenörskapet i en debattartikel i Aftonbladet. För mig är detta tätt kopplat till kulturen där det finns oändliga möjligheter till nyföretagande.

En annan aspekt: Arbetsrätten monteras ned med allt fler som jobbar med dåliga arbetsvillkor inom telemarketing och bemanningsföretag av olika slag. Om det dessutom ska utökas med gratisarbetare, ja då har vi snart gått hundra år tillbaka i tiden.

—
Om jag ska vara ironisk så blir jag lite rädd när en minister i regeringen går ut så här. Vad blir nästa steg? Vi vet alla att det är alldeles för lite personal inom äldreomsorgen och inom demensvården. Personalen kan inte ge de äldre och de dementa en värdig vård.
– Det finns inte tid att sitta ner ens en gång i veckan och prata om något annat än den rena vården med de som bor på vårdinrättningarna, berättade en professor inom äldreomsorg i tv häromkvällen.
– Det finns sällan ens tid att ta en promenad med dem.

Är det ett värdigt liv? Och faktum är ju att vi alla förr eller senare hamnar där, om vi inte dör dessförinnan, vill säga.

Det här har med politik att göra i allra högsta grad.
Vad prioriterar de politiska makthavarna?
De har prioriterat att sänka skatterna och det betet har medborgarna svalt med hull och hår.

Kan uppvaknandet vara på gång?

Peter Högberg har också bloggat om demensvården.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Om Sahlin övertalar Bodström – kanske inte så smart

by

I december åker Sahlin till USA. Då ska hon bland annat träffa förre justitieministern Thomas Bodström (S) och försöka få honom att återvända till svensk politik.
Berättar Svenska Dagbladet.

Med tanke på att Bodström sedan länge tillhört samma gäng i S-ledningen som styrt partiet bort från dess kärnväljare låter inte det som någon särskilt brilljant idé.
För att tala klarspråk.

Bodström är populär bland folk. En trevlig man som skrivit deckare och spelat fotboll.

Men Sverige behöver en socialdemokrati som bygger från grunden, som blir ett parti som driver frågor för alla de som arbetar hårt men inte får ut särskilt mycket av det, eftersom de inte tillhör chefskapet.
Ett parti som värnar om den arbetsrätt som monteras ned.

Egentligen vill jag inte alls diskutera personfrågor, eftersom det är politiken som är det viktiga. Men personer står för olika politik, så det går inte att undvika persondebatten.

Många har bloggat kring partiledarfrågan de senaste dagarna:
Rebellabloggen och Peter Högberg och Monica Green och Peter Andersson och Anna Ardin Björn Andersson och Martin Moberg och HBT-sossen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Den totala mediekoncentrationen på boken om kungens eventuella snedsteg tar bort fokus från det som är mycket viktigare

by


Det är lustiga nyheter som dominerar det svenska nyhetsflöden kring kungen.
Tre personer skriver en bok – ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken” – som lär handla om saker kungen gjort som ung: vilda fester, strippor och kanske sexuella relationer. Jag har inte läst boken, så jag vet inte mer än vad som skvallrats om i medier.

Av någon anledning känns den rapportering mer som skvaller än nyhetsförmedling. En liten sak jag noterade var att några medier var en aning högdragna gentemot de tre författarna till boken, som på sina ställen beskrevs så att man skulle förstå att nu handlade det inte om riktiga journalister.

Vad många frågar sig är också: varför publicera denna boken nu, när det ändå var så många år sedan allt hände? En relevant fråga som väl knappt lär få något svar. Boken har sålt ut, redan innan den släpptes var alla exemplar beställda.
Tänk om det var kungen själv som beställde allihop? Nej, jag bara skämtar.

Det går nästan inte att låta bli att skämta: för jag måste fråga mig: lever vi fortfarande i ett strängt lutheranskt samhälle?
Alltså: hur kan svenska mediers redaktioner annars slå upp det så stort om kungen när han var yngre haft sex med mer än en kvinna?

För min del är det mycket värre att jaga och döda djur än att ha sex med en människa, ifall båda människorna vill ha sex tillsammans.
För övrigt tror jag att den gangster som nu trätt fram och nästan hotat med att visa filmklipp på kungen gjort den avgörande uttalandet som betyder att kungen fått majoritetens stöd gentemot såväl medier, gangsterkällor och andra.

Fast: som sagt: jag har inte läst boken. Kanske innehåller den fakta om situationer som det är allvarligt om den främsta symbolen för konungariket varit delaktig i.

En person som däremot verkar blivit maktfullkomlig är Kristdemokraternas Göran Hägglund som det stormar rejält kring. Han anklagas för att toppstyra partiet tillsammans med sin närmaste ledartrojka och de har tagit beslut om politiken som inte alls verkar förankrat i den kristdemokratiska rörelsen.
Ur Aftonbladet:

Många ledande kristdemokrater är besvikna och anser att Göran Hägglund tillsammans med några få utvalda rådgivare fattar viktiga strategiska beslut över huvudet på dem.

– Väldigt många hade väntat sig att den gode Göran Hägglund satt ner foten när det gäller sjukförsäkringsreformen i stället, säger Leif Hallberg.

Jo, som kristen har jag svårt att se hur det går att med kristna värderingar ställa sig bakom den utförsäkring som sker av människor som varit sjuka i över ett år.
Jag undrar varför inte den gode herr Alf Svensson slår näven i bordet och ryter i, att det är orättfärdigt.
Han brukade ju inte vara rädd för att säga ifrån.

Peter Johansson har också bloggat om Hägglund, liksom Peter Högberg.

—-
Men något som jag tycker är mycket, mycket allvarligare än det som kungen eventuellt gjort när han var yngre är den utförsäljning av vård som sker. När allt fler riskkapital driver de kommunala tjänsterna för vård och personlig assistans har alltfler människor fått otrygga anställningsförhållanden. Det pågår en enorm nedrustning av arbetsrätten och anställda får allt mindre inflytande över sina arbetsplatser.
Ett fall har nu tagits upp i alla fall, ur Svenska Dagbladet:

Stockholm stad sålde ut den kommunala hemtjänsten i Hagsätra och Rågsved för 69 500 kronor.
Felaktigt och alldeles för billigt anser Regeringsrätten.
– Vi följde stadens riktlinjer, men domen visade att vi inte borde ha agerat på det sättet, säger Andreas Sturesson, (KD), ordförande i stadsdelsnämnden.

Det är dock bara toppen av isberget. Den totala mediekoncentrationen på boken om kungens eventuella snedsteg tar bort fokus från det som är mycket viktigare.

Relaterat:
Expressen 1, Expressen 2, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Bemanningsföretagen ökar omsättningen, men på bekostnad av arbetsrätten?

by

Bemanningsbranschen går som tåget. Branschen har inte bara återhämtat tappet från i fjol utan ökat sin omsättning rejält. Berättar flera medier idag.

Det är förstås bra för samhället och ekonomin om företag går bra.
Men när det gäller utvecklingen på arbetsmarknaden idag är det samtidigt en negativ spiral nedåt för arbetsrätten.

Det gäller inte alla bemanningsföretag: men på en del råder det inte särskilt bra arbetsförhållanden. Anställda kan få gå på dagen.
I synnerhet gäller det telemarketingbranschen där ungdomar kan få avtal att de är anställda i några månader, men ändå kan få gå på dagen om deras närmaste chef inte tycker att de säljer tillräckligt bra.

Arbetsrätten är på tillbakagång inom många branscher. Inom privata vårdföretag också, där många anställda bara har anställning en månad i taget.

Så det är med kluvna känslor jag läser att bemanningsföretagen går som på räls.

Martin Moberg har också bloggat om detta:

Det är en tydlig trend på den svenska arbetsmarknaden att allt fler arbetsgivare väljer den för dem bekväma vägen att hyra in personal via bemanningsföretag än att själva fastanställa personal. Det ger en flexibilitet sägs det i tid och otid, för vem då ja inte för löntagarna i vart fall.

När DN nu rapporterar att en tor brist på arbetskraft väntar och att fram till år 2025 kommer 1,6 miljoner svenskar att gå i pension, är det inte säkert att det betyder att fler får bra anställningar, med trygga arbetsförhållanden.
Får högerkrafterna fortsätta att styra utan att medborgarna och medierna reagerar över utvecklingen kan det bli en mängd fler människor som bara får tillfälliga arbeten genom att det blir tusentals bemanningsgföretag som tar över arbetsuppgifterna.

Frågan är över hundra år, men är lika aktuellt: Vem ska skörda största vinsten på arbetet? Den som arbetar eller den som anställer? Och hur maktlösa ska de som jobbar vara?

Fler bloggar om detta:
Löntagarbloggen liksom Heidi Laine Lundgren och Peter Högberg.

(illustration: Robert Nyberg)

Relaterat:
Helsingborgs Dagblad, Dagens Nyheter, Sydsvenskan, RealTid och Arbetarbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Svenskt Näringslivs ordförande vill vrida Sverige hundra år tillbaka i tiden

by

I George Orwells skrämmande framtidsvision bytte makthavarna ut orden. Och det är väl vad de med den ekonomiska makten försöker göra. Att vrida Sverige hundra år tillbaka är enligt Svenskt Näringslivs ordförande att modernisera Sverige. Fast det i själva verket handlar om att försöka vrida samhället tillbaka hundra år i tiden, återta ett gammalt samhällssystem där eliten har ännu mer makt över småfolket.

Expressen berättar att Bengtsson vill avskaffa arbetarnas möjlighet att hävda sin rätt.

Arbetsgivarna har stor makt på arbetsplatserna. Det enda arbetarna har att sätta emot är att sluta sig samman, att vara starka tillsammans. Det går inte alltid så bra, men det är det enda sättet. En ensam liten löntagare har inte mycket att sätta emot när makthavarna bestämt något.

Ur Expressen:

Svenskt näringslivs nya ordförande Kenneth Bengtsson vill skippa las och riva upp strejkrätten.
– Strejka är ett omodernt sätt att umgås, säger han i en intervju med tidningen Veckans Affärer.

Antingen är han historiskt okunnig och varken förstår eller vet att arbetstagarnas rättigheter är något som arbetarna fått kämpa länge för. Och sedan har det blivit fler och bättre arbetsmiljo och arbetslagsstiftning allt eftersom.

Men strejkrätten är också ett mycket kraftfullt verktyg som arbetstagarna har att kunna tillgripa i nödfall, när alla förhandlingsvägar brutit samman. Det är självklart inget omodernt i att arbetstagarna har ett värde och en möjlighet att sätta hårt mot.
Arbetsgivarna och makthavarna har ändå mer makt i de flesta lägen.

Hur ett samhälle blir när en liten elit får styra, det har vi sett oändliga många skrämmande bevis på i mänsklighetens historia.

Den som tror på allas lika värde måste givetvis också se att de små arbetstagarna måste ha något verktyg att kämpa med om och när deras rättigheter hotas.

Peter Andersson tar också upp detta:

Den maktförskjutning som jag tycker mig se i Sverige får på något sätt ännu en bekräftelse i dag. Svenskt Näringslivs ordförande som i Expressen och Veckans Affärer upprepar näringslivets krav på inskränkningar i strejkrätten. “Ett omoderns sätt att umgås”, menar organisationen.

Menar du att du vill ta bort strejkrätten?
(Lång tystnad) ”Jag vill modernisera strejkrätten utifrån hur den ser ut i dag. Att strejka är ett omodernt sätt att umgås, inte minst vad gäller sympatiåtgärder. Men då måste vi hitta andra sätt för arbetstagarna att visa sitt missnöje. Jag vill inte ta bort utan modernisera arbetstryggheten.”

Saknar kanske något om lockouträtten. Debatten, eller snarare kravet, är inte nytt. Men trots det har det ändå funnits en samsyn, den så kallade svenska modellen. Parterna har erkänt varandras roller. Även om det hos arbetsgivaren i kraft av sitt ägande ligger en makt i sig har ändå kollektivavtalen, konflikträtten och det samtalsklimat som ändå har funnits, bidragit positivt till tillväxt och företagande. “Modellen” har erkänt gett oss ett betydande “lugn” på arbetsmarknaden jämfört med andra länder.

Många fler har bloggat om detta:

Martin Moberg, Peter Högberg, Johan Westerholm,. Alliansfritt, Löntagarbloggen,
Alexandra Einerstam om ett anställningsnummer. Peo Wågström.

Relaterat: Veckans Affärer

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,