Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Mona Sahlin

Tobleroneaffären : varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister: ett kraftfullt angrepp på drevjournalistiken

by

Tobleroneaffären : varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister
av Mikael Romero
Författare: Mikael Romero
Bibliografisk person: Mona Sahlin
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201208
ISBN10: 9113043218
ISBN13: 9789113043210

Varför blev Mona Sahlin inte statsminister, fast hon var så populär bland folk? När Ingvar Carlsson meddelat att han avgår som partiledare för Socialdemokraterna var Mona Sahlin en otroligt populär politiker. Hon var kandidat till att efterträda Ingvar Carlsson och eftersom S hade regeringsmakten hade hon blivit Sveriges första kvinnliga statsminister. Jag var redaktionschef på en tidning i Upplands Vösby under den tiden och jag minns när Mona Sahlin skulle tala i Väsby centrum. Centrum var alldeles överfullt av människor och alla ville prata med Mona Sahlin.

Ett otroligt mediedrev och dåligt stöd av partivänner kring en affär som nu, 25 år senare verkligen tycks uppförstorad med orimliga proportioner, gjorde att hon hoppade av både som statsråd och som kandidat till partiledarposten. Vi som sitter med historiens facit vet att det istället blev Göran Persson som tog över rodret i S och att Mona Sahlin gjorde comeback senare och blev partiledare, fast då för ett parti i opposition.

Mikael Romero var Mona Sahlins pressekreterare när hon 1995 var på väg att bli Sveriges första stadsminister. Han har nu berättat sin version, hur han upplevde allt som hände då mediedrevet bröt ut och Mona Sahlin inte blev statsminister.

Varför fick Sverige inte sin första kvinnliga statsminister? Besvarar boken frågan? Det finns inte något enkelt svar på den frågan, men Mikael Romero räfsar fram ett par orsaker som utan tvekan samverkade.

Mona Sahlin hade vid några få tillfällen använt riksdagens kontokort, men betalat tillbaka allt. Det var inga stora summor hon hade köpt för och flera andra politiker, både från S och den borgerliga oppositionen hade gjort likadant, oftast för större summor. Deras liv drogs inte fram i mediernas uppförstora löpsedels jakt.  Mona Sahlin hade hyrt en hyrbil några få tillfällen i jobbet men ändå valt att betala bilhyran själv, eftersom hon eventuellt hade kört förbi dagis och hämtat barn med bilen.
Hon hade rent privat slarvat med inbetalningar till dagisavgifter. Något som faktiskt många som jobbar dygnet runt kan känna igen sig i. Vem missar inte något när livet snurrar alldeles för fort?

Den som slarvar med privatekonomin kan väl inte ta hand om ett lands ekonomi, var en vanlig kommentar av kritiker. Det låter kanske vettigt men vid närmare eftertanke är frågan om det finns några helt perfekta människor – och i så fall: vad blir det på bekostnad av? Mona Sahlin var väldigt tillgänglig som politiker, tog sig tid för människor, lyssnade på dem. Den människa som är perfekt på att sköta alla ekonomiska transaktioner kanske inte har samma sociala förmåga? Kanske …

Romero tar upp hur olika kvinnor behandlas av medier i jämförelse med män. Han berättar om hur Mona Sahlins kläder bedömdes av journalister. Vilken journalist betygsätter manliga politikers klädval? Varför skriver medier inte om männens portföljer när de så gärna skriver om kvinnors väskor?

Hans berättelse om drevjournalistiken är skrämmande. 25 år senare vet vi att en liknande föreställning nyligen utspelat sig när Håkan Juholt fick ett samlat mediedrev efter sig.

Mikael Romero menar att Mona Sahlin fick mäktiga fiender för att hon var kvinna, för att hon var så engagerad för jämställdhet.

Jag tycker Romeros förklaring till varför Mona Sahlin inte blev statsminister framför allt pekar på den oresonliga drevjournalistiken och att hon inte fick stöd av sina partivänner. Många började undvika henne och hennes stab allteftersom mediernas hets ökade.

Jag är personligen extremt orolig för att svenska medier kommer att bli om möjligt ännu hänsynslösare och ännu mindre benägna att kontrollera fakta. Eftersom svenska medier inte anställer några journalister som har gedigen livserfarenhet utan i stort sett bara anställer unga som är under 30 urholkas kunskap som tar åratal att få. Visst, trettioåriga journalister kan visst vara duktiga, men den kunskap som tar år att få har de inte hunnit införskaffa. När redaktionerna nu får en allt lägre medelålder är risken uppenbar att medierna kan bli ännu ytligare och okunnigare.

Mikael Romero är lojal mot Mona Sahlin. Jag upplever att han ärligt berättat sin syn på allt som hände. Han har ju själv fått en del av kritiken. Mona Sahlin hade dåligt stöd av sina medarbetare, har en del kritiker menat. Det är svårt att säga om det var så. Det är lätt att vara efterklok. Mikael Romero var ganska ung och inte så erfaren när han som SSU:are värvades till Stadsrådsberedningen för att bistå Mona Sahlin. Kanske är det en risk för S att partiet så ofta och så gärna anställer unga påläggskalvar från SSU till ansvarsfulla positioner. Så sker ju än idag, S har stora likheter med svenska medier på så sätt: de rekryterar hellre unga hungriga trettioåringar än människor som fyllt 50.

Jag har själv arbetar på samma arbetsplats som Mikael Romero i nästan åtta år. Vi har båda arbetat på LOs informationsenhet. Det är lustigt eller kanske skrämmande att vi arbetat tillsammans så länge och ändå är det en hel del jag inte visste om honom som har ärligt berättar om i boken. Han tar upp sin stökiga barndom, med en missbrukande mamma och hur han själv fick vandra runt mellan fosterhem. Trots denna stökiga barndom kunde han ta sig fram till en så ansvarsfull post som partisekreterare åt vice statsministern. Jag är imponerad och jag är glad att sådant är möjligt. Jag skulle vilja se Mikael Romero ta tag i den delen av sitt liv, resa runt i skolor och berätta om sitt liv. Visa att det är möjligt att ta sig från en bakgrund som kan tyckas ödesbestämd att gå åt skogen.

Tobleroneaffären : varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister: är ett kraftfullt angrepp på drevjournalistiken men också med stark kritik på hur fega och osolidariska många inom Socialdemokratin kan vara när det blåser kring någon av de egna. Det är en bok som ger många starka känslor och jag tycker att alla som är intresserade av mediefrågor och svensk politik bör läsa den.

Relaterat: Resumé och Aftonbladet 1 och Aftonbladet 2 och Aftonbladet 3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mona Sahlin (s) och EU-minister Birgitta Ohlsson (fp) inviger Pride tillsammans

by

Nu är det klart att ett invigningstal under Stockholm Pride 2012 hålls av Mona Sahlin, fd socialdemokratisk partiledare, och Birgitta Ohlsson, folkpartistisk EU-minister. Invigningstalarna kommer från olika politiska läger men delar ett långtgående och långvarigt engagemang för hbtq-frågor. Tema för Stockholm Pride 2012 är Tillsammans, skriver Pride ett pressmeddelande:

Pride invigs av Mona Sahlin och Birgitta Ohlsson tillsammans
Stockholm Pride – 2012-03-09 07:21

Nu är det klart att ett invigningstal under Stockholm Pride 2012 hålls av Mona Sahlin, fd socialdemokratisk partiledare, och Birgitta Ohlsson, folkpartistisk EU-minister. Invigningstalarna kommer från olika politiska läger men delar ett långtgående och långvarigt engagemang för hbtq-frågor. Tema för Stockholm Pride 2012 är Tillsammans.

– Vi är hedrade och kommer med glädje och stolthet att inviga sommarens festival. Stockholm Pride betyder mycket för oss och för alla som vill ha ett öppnare samhälle, säger Mona Sahlin och Birgitta Ohlsson i en gemensam kommentar.

Invigningen av Stockholm Pride 2012 sker på kvällen 31/7 i Pride Park i Tantolunden.

– När festivalen firar 15 år känns det extra bra att den kommer att invigas av goda krafter som förenas i ett engagemang för hbtq-frågor, pridefiranden och Stockholm Pride, säger Pär Wiktorsson, ordförande för Stockholm Pride

Med årets tema Tillsammans vill Stockholm Pride uppmärksamma vad människor kan göra tillsammans: stå upp för den som utsätts för orättvisor, förändra samhället, skapa kärlek. Stockholm Pride firar 15 år i år och kommer att äga rum 31/7-4/8, med festivalområdet Pride Park i Tantolunden och Pride House på Kulturhuset och Stadsteatern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Heja Mona Sahlin som vågar göra det hon brinner för

by

Mona Sahlin landade mjukt när hon slutade som partiledare för Socialdemokraterna.
Som tidigare minister har hon rätt till en statsrådspension på 51.000 kronor i månaden fram till att hon fyller 65 år.
Därefter får hon 36.000 kronor i månaden.
Källa: Expressen.

Dessutom får hon behålla sin partiledarlön på 140.000 kronor i ett år efter avgången.

Om hon inte är girig och inte har pretentioner på att ha en jättelön kan hon leva bra på sin lön fram till pensionen och också därefter. 36.000 i månaden som pension är inte dåligt. Om hon fortsätter leva ihop med sin man är det riktigt bra.

Nu gjorde Mona Sahlin något riktigt, riktigt bra när hon intervjuades i Nyhetsmorgon Söndag i TV4 fick hon frågan om vad hon tänker ägna sig åt i framtiden:
– Jag vet inte om jag någonsin vill ha ett jobb, sa Sahlin.

Hurra.

Mona Sahlin har engagerat sig i Stiftelsen Expo och hon tackade nyligen ja till att bli ordförande i Anna Lindhs minnesfond. Hon vill ägna sig åt det hon brinner för. Hurra för Mona Sahlin.

Måste arbeta betyda att ha fast anställning och vara låst vid att befinna sig på arbetsplatsen mellan 8 och 17 varje dag? Måste arbeta betyda lönearbete, att ha chefer som bestämmer över dig?

Nu kan Mona Sahlin göra något som många av oss kanske drömmer om. Hon har råd att ägna sig åt det hon brinner för. Oavsett om det ger henne inkomster eller inte.

Många retar sig nu på Mona Sahlin. Ann Mari skriver i sin blogg:
När medel Svensson tar en kölapp på Arbetsförmedlingen med bifogad tänd blåslampa och en djungel av olika regler och förmaningar, så kan en fd folkvald kvitta ut sin generöst tilltagna A-ksassa (statsrådspension) i lugn och ro utan förmaningar och andra pekpinnar som dikterar deras tillvaro eller tvång att aktivt söka ett arbete.

Vad som retar mig på denna gyllene A-kassa de folkvalda har rätt till är att den är helt oberättigad. Varför räcker det inte med den vanliga A-kassan?

Lite lustigt med personer som bloggaren ovan, som inte använder svenska språket korrekt, förresten. Hon har döpt sin blog till ”Ann-Mari´s blogg”, enligt det amerikanska sättet att skriva genitiv. Ann-Maris blogg – skulle det heta på korrekt svenska.

Vad har nu det med saken att göra? Ingenting. Kanske. Eller?

En del människor kämpar hårt, att vara heltidspolitiker på den nivån som Mona Sahlin varit i många år, det är att jobba i princip dygnet runt och att alltid vara bevakad. Självklart är det inte fel att det kan få någon form av pensioner när de varit inom politiken i många år och också haft uppdrag som minister.
Felet är att a-kassereglerna för andra människor är usla. Felet är inte att före detta statsråd kan få pensioner.

Uppenbarligen är många människor i Sverige fast i tanken att arbete till varje pris måste handla om fasta anställningar. Varför är det mindre värt att få sina inkomster på annat sätt?

Den som driver eget företag i småföretag jobbar inte heller enligt gängse moral.

Mona Sahlin gör helt rätt. I en del länder går människor i pension i 55-årsåldern. Varför jobba med något bara för att samla pengar på hög? Om man kan jobba med saker man brinner för och ändå har sin försörjning, det är väl jättebra. Om jag hade den chansen skulle jag ägna mig heltid åt att skriva om kultur och teater i Kulturbloggen och Teatermagasinet. Hallå någon med mycket pengar: Sponsra mig:)

Mona Sahlin visar att den som lyfter bra pension inte alltid måste vara girig. Hon kunde säkert ha valt att ta några uppdrag med riktigt saftig ersättning, fått konsultuppdrag med bra betalning. Kanske hon får sådana framöver, men just nu har hon i alla fall visat en bra inriktning: hon vill göra sådant hon brinner för.

Det är något många av oss skulle vilja göra. Jag är glad att någon gör det. Medan jag fortsätter drömma om att själv kunna göra det en dag. Och drömmer om att vi ska få ett samhälle där fler kan göra det, där fler kan överleva på att göra det de brinner för.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Om Sahlin övertalar Bodström – kanske inte så smart

by

I december åker Sahlin till USA. Då ska hon bland annat träffa förre justitieministern Thomas Bodström (S) och försöka få honom att återvända till svensk politik.
Berättar Svenska Dagbladet.

Med tanke på att Bodström sedan länge tillhört samma gäng i S-ledningen som styrt partiet bort från dess kärnväljare låter inte det som någon särskilt brilljant idé.
För att tala klarspråk.

Bodström är populär bland folk. En trevlig man som skrivit deckare och spelat fotboll.

Men Sverige behöver en socialdemokrati som bygger från grunden, som blir ett parti som driver frågor för alla de som arbetar hårt men inte får ut särskilt mycket av det, eftersom de inte tillhör chefskapet.
Ett parti som värnar om den arbetsrätt som monteras ned.

Egentligen vill jag inte alls diskutera personfrågor, eftersom det är politiken som är det viktiga. Men personer står för olika politik, så det går inte att undvika persondebatten.

Många har bloggat kring partiledarfrågan de senaste dagarna:
Rebellabloggen och Peter Högberg och Monica Green och Peter Andersson och Anna Ardin Björn Andersson och Martin Moberg och HBT-sossen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Åsa Linderborg: Expressen var en valarbetare för den borgerliga alliansen

by


– Det har märkts under valrörelsen att Socialdemokraterna inte har någon egen press. Nyhetsjournalistiken har blivit så politiserad, sade Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef som var en av många debattörer som var inbjudna när Prime på fredagen 8 oktober arrangerade ett seminarium om valet 2010 med fokus på analys av medierna, opinionen och kampanjarna.

Åsa Linderborg var mycket kritisk till hur medier tagit upp valet, även om hon också menade att Socialdemokraterna misslyckades i valet på grund av sin egen inre kris.

– Tidigare har det varit vattentäta skott mellan ledarredaktioner och nyhetsredaktionen. Så var det inte i årets valbevakning. Det har varit en tydlig negativ kampanj mot Mona Sahlin och Expresen har varit värst. Expressen var en valarbetare för den borgerliga alliansen, sade Åsa Linderborg.

Åsa Linderborg tog därför beslutet att en vecka före valet publicera Den allierade journalistens genomgång av mediers politisering på nyhetsplats i en debattartikel på Aftonbladet.
Den allierade journalisten har förresten startat ett upprop i Facebook för en ny tidning.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ville inte medge att Expressens nyhetsvärdering varit politiserad.
– Oppositionen hade ledningen i opinionsmätningar ända fram tills de presenterade sin politik, då lämnade rösterna dem, sade han.

Han menade att valet hade två stora berättelser: fallet för S och Sverigedemokraternas framgångar och det är naturligt att en kvällstidning rapporterar om detta.

Han sade till och med att han inte ens visste vad hans ägare röstade på. Jo, tänkte jag då, vi har rösthemlighet och det är en viktig del i demokratin. Men ändå: alla vet vi väl att Expressen ägare står nära de borgerliga högerpartierna?

Linderborg höll dock fast vid sin syn på Expressens sätt att värdera nyheter under valet:
– Ni tog bland annat upp en Toblerone-affären och Mona Sahlin. De var en affär som hände för 15 år sedan och som inte har med politik idag att göra, sade hon.
Hon hade saftig kritik mot bildvalet i dessa artiklar.
. Expressen har en slags gubbig attityd när de väljer bild, det verkar som om ni är emot kvinnor som åldras,s ade hon.

– Varför är Reinfeldts svarta barnflicka inte intressant? tog hon som exempel på hur urvalet på nyhetsplats har politiska grunder.

Dagens Arenas chefredaktör Nisha Besara sade att politiseringen på nyhetsplats mer har med urvalet att göra.
– Det är en rätt liten klick redaktionschefer som styr över medierna och de lever sitt liv i samma områden i Stockholm och tror att 40.000 kronor i månaden är en normal medellön. Det sätt de ser på världen bestämmer urvalet.

Andra argument som kom fram under seminariets gång var till exempel att kvällstidningar, och för övrigt de flesta tidningar, ju måste sälja. Mona Sahlin säljer bra. Expressen hade till exempel henne på löpsedlarna fem dagar i rad, enligt Åsa Linderborg.

Här finns bilder och text från seminariet på Primes eftervalssajt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,