Den totala mediekoncentrationen på boken om kungens eventuella snedsteg tar bort fokus från det som är mycket viktigare

Det är lustiga nyheter som dominerar det svenska nyhetsflöden kring kungen.
Tre personer skriver en bok – ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken” – som lär handla om saker kungen gjort som ung: vilda fester, strippor och kanske sexuella relationer. Jag har inte läst boken, så jag vet inte mer än vad som skvallrats om i medier.

Av någon anledning känns den rapportering mer som skvaller än nyhetsförmedling. En liten sak jag noterade var att några medier var en aning högdragna gentemot de tre författarna till boken, som på sina ställen beskrevs så att man skulle förstå att nu handlade det inte om riktiga journalister.

Vad många frågar sig är också: varför publicera denna boken nu, när det ändå var så många år sedan allt hände? En relevant fråga som väl knappt lär få något svar. Boken har sålt ut, redan innan den släpptes var alla exemplar beställda.
Tänk om det var kungen själv som beställde allihop? Nej, jag bara skämtar.

Det går nästan inte att låta bli att skämta: för jag måste fråga mig: lever vi fortfarande i ett strängt lutheranskt samhälle?
Alltså: hur kan svenska mediers redaktioner annars slå upp det så stort om kungen när han var yngre haft sex med mer än en kvinna?

För min del är det mycket värre att jaga och döda djur än att ha sex med en människa, ifall båda människorna vill ha sex tillsammans.
För övrigt tror jag att den gangster som nu trätt fram och nästan hotat med att visa filmklipp på kungen gjort den avgörande uttalandet som betyder att kungen fått majoritetens stöd gentemot såväl medier, gangsterkällor och andra.

Fast: som sagt: jag har inte läst boken. Kanske innehåller den fakta om situationer som det är allvarligt om den främsta symbolen för konungariket varit delaktig i.

En person som däremot verkar blivit maktfullkomlig är Kristdemokraternas Göran Hägglund som det stormar rejält kring. Han anklagas för att toppstyra partiet tillsammans med sin närmaste ledartrojka och de har tagit beslut om politiken som inte alls verkar förankrat i den kristdemokratiska rörelsen.
Ur Aftonbladet:

Många ledande kristdemokrater är besvikna och anser att Göran Hägglund tillsammans med några få utvalda rådgivare fattar viktiga strategiska beslut över huvudet på dem.

– Väldigt många hade väntat sig att den gode Göran Hägglund satt ner foten när det gäller sjukförsäkringsreformen i stället, säger Leif Hallberg.

Jo, som kristen har jag svårt att se hur det går att med kristna värderingar ställa sig bakom den utförsäkring som sker av människor som varit sjuka i över ett år.
Jag undrar varför inte den gode herr Alf Svensson slår näven i bordet och ryter i, att det är orättfärdigt.
Han brukade ju inte vara rädd för att säga ifrån.

Peter Johansson har också bloggat om Hägglund, liksom Peter Högberg.

—-
Men något som jag tycker är mycket, mycket allvarligare än det som kungen eventuellt gjort när han var yngre är den utförsäljning av vård som sker. När allt fler riskkapital driver de kommunala tjänsterna för vård och personlig assistans har alltfler människor fått otrygga anställningsförhållanden. Det pågår en enorm nedrustning av arbetsrätten och anställda får allt mindre inflytande över sina arbetsplatser.
Ett fall har nu tagits upp i alla fall, ur Svenska Dagbladet:

Stockholm stad sålde ut den kommunala hemtjänsten i Hagsätra och Rågsved för 69 500 kronor.
Felaktigt och alldeles för billigt anser Regeringsrätten.
– Vi följde stadens riktlinjer, men domen visade att vi inte borde ha agerat på det sättet, säger Andreas Sturesson, (KD), ordförande i stadsdelsnämnden.

Det är dock bara toppen av isberget. Den totala mediekoncentrationen på boken om kungens eventuella snedsteg tar bort fokus från det som är mycket viktigare.

Relaterat:
Expressen 1, Expressen 2, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsrätt, kungajakten, sex, Hägglund, sjukförsäkringen, medier, journalistik, vårdnadsbidrag