• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Peter Dalle

”Kom igen Charlie!” får mig att studsa hem med lätta steg – fylld av bubblande skratt

19 september, 2014 by Rosemari Södergren

komigencharlie

Kom igen Charlie!
Av Larry Shue
Regi Peter Dalle
Oscarsteatern, Stockholm
Premiär 18 september 2014

”Kom igen Charlie!” på Oscarsteatern är en charmig lättsam komedi som gör att jag promenerar hem med glada steg.

Charlie är en deprimerad man som inte vill prata med främlingar och helst inte prata med någon. Han är sjukligt blyg och saknar total tilltro till sig själv. Hans fru ligger på sjukhus men hon vill inte ha honom där, hon flirtar hellre med andra män. Charlies vän, den brittiske militären Froggy, tar mer eller mindre mot Charlies vilja honom på en minisemester på tre dagar till ett pensionat på den amerikanska landsbygden i Georgia.

För att Charlie ska slippa prata med pensionatets ägarinna och övriga gäster ljuger Froggy ihop en historia om att Charlie är en utlänning som inte kan engelska. Pensionatsägarinnan Betty blir stormförtjust, hon har aldrig träffat någon utlänning tidigare och hon gör allt för att han ska trivas. Lika förtjusta i Charlie blir flera andra av pensionatets gäster och snart har han blivit en älskad figur.

Allt är dock inte rosenrött. Där finns en präst som smider mörka planer på att ta över pensionatet tillsammans med sina vänner i Ku Klux Klan. Eftersom alla tror att Charlie inte förstår var de säger får han reda på de lömska planer som smids fast hur ska han kunna hindra dem utan att avslöja att han inte är utlänning?

”Kom igen Charlie!” är inte den mest realistiska pjäsen som satts upp och den bygger på att skådespelarna ska spela en aning överdrivet. Med en sådan uppsättning av skickliga skådespelaren är det en stort nöje att sitta i publiken. Robert Gustafsson spelar med hela kroppen, med gester, med kroppshållning, med miner och samspelet mellan honom och Martin Eliasson som spelar den svagt begåvade unge mannen Ellard är väl tajmat och utstrålar barns lekfullhet. Martin Eliasson är ett namn att lägga märke till bland svenska komiker.

Claes Månsson som Froggy och Suzanne Reuter som pensionatsägarinnan är två erfarna skådespelare inom komedins fält – och de är som jag väntat mig säkra i tajming och klarar spelstilen utan att det blir buskis. Att spela den här typen av komedi kräver mycket av skådespelare, de måste kunna spela ut och överdriva och vara tydliga, men samtidigt får de inte gå över den gränsen som gör att det blir buskis.

Magnus Roosmann som redneck-galningen och Ku KLux Klan-medlemmen Owen är helt rätt. Magnus Roosmann får mig att vrida mig av skratt och samtidigt känner jag mig sorgsen, för bakom den tuffa attityden finns en osäker liten pojke – och det får Magnus Roosmann fram.

”Kom igen Charlie!” skrevs i mitten av 1980-talet av den amerikanske dramatikern Larry Shue. Den hade premiär den 1 november 1984 i New York City där det spelades under namnet ”The Foreigner” 700 gånger. I Sverige har den satts upp flera gånger runt om i landet och under olika namn. Peter Dalle, som regisserat denna uppsättning, regisserade en uppsättning på Boulevardteatern 1988 som blev en stor publiksuccé. Publiksuccé lär den bli den här gången också.

Visst är det en lättsam komedi till formatet men den berättar något viktigt om hur en främling kan få igång viktiga processer som läker brustna relationer genom att människor engagerar sig för någon, som de samlas kring att ta hand om utlänningen Charlie. På ett varmt sätt visar den också på hur löjliga människor kan vara ibland i sin välvillighet, som att pensionatsägaren skrika istället för att tala med Charlie, för hon tror att han ska förstå bättre om hon talar på hög volym.

”Kom igen Charlie!” får mig att studsa hem med lätta steg – fylld av bubblande skratt. Glad över att ha fått skratta och med känslan av lite hopp om att främlingsfientlighetens fula bubbla kan spricka.

komigencharlie2

komigencharlie3

komigencharlie4

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Claes Månsson, Kom igen Charlie, Komedi, Magnus Roosmann, Oscarsteatern, Peter Dalle, Robert Gustafsson, Suzanne Reuter

Kulturbloggen möter Peter Dalle som numer tycker det är mer lustfyllt med drama än med komedi

7 mars, 2012 by Rosemari Södergren

Peter Dalle förknippar nog många med komedi. Med nya filmen ”En fiende att dö för” visar han definitivt att han har fler talanger. Filmen är ett drama, en kärleksfilm och en actionfilm som utspelar sig på en båt på väg till Svalbard för att söka bevis på Pangeateorin, Alfred Wegeners idé om att alla världsdelar en gång har hängt samman.

– Jag kom på idén när jag följde med ett ryskt forskningsfartyg tolv dagar i Svalbard, berättar Peter Dalle.
Naturen och havet, allt var så vackert och dit når inte mobiltelefoneras master.
– Enda sättet att kommunicera med omgivningen var via en telegrafist, berättar Peter Dalle.
När han var där, långt ute till havs, fick han nyheten att Ingmar Bergman hade dött.

– Jag började tänka på vad skulle hända om man befann sig så långt från all kommunikation, isolerad på ett fartyg och hade blivit kär i någon och fick veta att ens länder gått i krig med varandra. Hur hanterar man det?

Filmen är förlagd till 1939 och börjar strax före krigsutbrottet av andra världskriget. Två av rollerna är tyska forskare, en man och en kvinna. De är medlemmar i nazistiska partiet men skildras som människor med både goda och dåliga sidor.
-Jag ville inte skildra nazisterna som enbart elaka. Jag är mer ute efter att ge en bild av varför det kunde gå snett, säger Peter Dalle.
– Det är lätt att sitta i efterhand och fördöma. Sanningen är ju att före krigsutbrottet var många i Sverige imponerade av vad som hände i Tyskland. Fabrikerna blomstrade och butikerna var välfyllda. Nazisterna sade ju inte att de skulle ta död på miljoner människor.

Svenska medier var inte särskilt granskande gentemot Tyskland. Medier är fortfarande rätt ensidiga, menar han:

– När jag är utomlands märker jag tydligt att medier rapporterar om helt andra nyheter. Svensk media är extremt USA-fokuserad, vi får ju reda på dollarns värde fem gånger om dagen.

Men ”En fiende att dö för” tar Peter Dalle ett stort steg bort från komikerfacket.
Att det blev komedi var mest för att blev så. Thorsten Flinck och jag gjorde en komedi ihop efter scenskolan och därefter fick jag jobb på Vasan. Sen fick jag bara frågor om jag ville vara med i komedier.
Inte för att han har något emot komedier.

– Däremot är jag lite trött på underhållning. Det orkar jag inte med längre, säger han.

Han berättar att han när han var yngre såg han jättemycket på Hasse & Tage och Monty Python, som betytt mycket för honom.
-Jag kunde allt de hade gjort utantill.

Att han blivit allvarligare har nog med åldern att göra, menar ha.
Jag tror de flesta blir allvarligare ju äldre man blir, säger Peter Dalle.

Dessutom är det mer lustfyllt att jobba med drama än med komedi, menar han.
– Komedi är så fruktansvärt krävande. Komedi som inte är roligt är så helt fel, det blir bara pinsamt.

Du har väl inte missat Kulturbloggens recension av En fiende att dö för?

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Dalle, film, intervju, drama, komedi

Foto: Lena Dahlström

Arkiverad under: Intervju Taggad som: drama, Intervju, Komedi, Peter Dalle, Scen

En fiende att dö för – med doft av Guldbaggar

6 mars, 2012 by Rosemari Södergren

En fiende att dö för
Betyg 4
Premiär 16 mars
Regi och manus: Peter Dalle

Några forskare från olika länder åker till Svalbard för ett forskningsprojekt: två tyskar, två engelsmän, en svensk och en norsk sjökapten och rysk besättning, strax före utbrottet av andra världskriget. Skuggan av konflikterna mellan länderna vilar över dem, men de är ju vetenskapsmän. Vetenskap har inte med politik att göra. Eller? Besättningen ställs inför svåra val.

”En fiende att dö för” är en ny film av Peter Dalle. Många förknippar nog Peter Dalle med komedier, han har ju varit med i en hel del. Med den här filmen visar har en helt annan sida.

Handlingen utspelar sig i hösten 1939 då Tyskland satt ihop en expedition för att leta efter bevis på Pangeateorin, Alfred Wegeners idé om att alla världsdelar en gång har hängt samman. Teorin diskuterades flitigt av en mängd forskare under 1900-talets tidiga decennier. Beviset de ska söka efter är ämnet Antracit som de ska hitta i fossil. En tysk geolog, Friedrich, och hans assistent Leni, leder expeditionen. Med på resan finns också framstående forskare, två engelsmän och en svensk – Gustav de Geer – samt skeppets norske kapten och den ryska besättningen.

Den svenske forskaren, Gustav de Geer (spelas av mycket bra av Richard Ulfsäter), är sprängämnesexpert vilket behövs för att kunna få fram stenar med antracit. Han har kommit på en metod att göra det på ett effektivt sätt så att de underliggande lagren kommer fram.

Fotot är vackert och spännande. Svalbard och Antarktis och ett skepp som tar sig fram där – det är fantastiska vyer. Vi får till och med se en isbjörn.

Skildringen är intressant på flera sätt. Inget är svart eller vitt. Den tyske vetenskapsmannen Friedrich brottas med svåra kval, han känner solidaritet med sitt land men han drivs också av en önskan att föra vetenskapen framåt. Han är medlem i nazistpartiet för att han tror att den politiken ska föra något gott med sig. Då, 1939, visste ingen att miljoner människor skulle gasas ihjäl i koncentrationsläger.

Till och med den person som är den största boven (jag tänker inte avslöja vem) har sin svaga punkt.

Det är både ett drama, en actionfilm och en romantisk berättelse och jag fångades in av handlingen hela filmen. Inget är förutsägbart, filmens handling tar oväntade vändningar flera gånger.

Ibland är det som teater där rollerna gestaltar olika förhållningssätt kring krig, liv och vetenskap.

Regissören Peter Dalle har tillsatt rollistan med mycket bra skådespelare. Norrmannen Sven Nordin i rollen som sjökaptenen kommer vi att få se mer av i Sverige, han har ju en av huvudrollerna i musikalen La Cage Auf Folles som har premiär i höst på Oscarsteatern.

Richard Ulfsäter som Gustav de Geer borde vi få se mer av framöver. Han gör sin roll bra.

Svagheten är väl att kvinnan som så ofta i filmer mest får vara en person som männen blir förälskade i, trots att hon också är forskare, vilket inte kom fram så mycket.

Peter Dalle fick ju en Guldbagge 2011 för bästa manliga biroll för rollen som Gösta i Himlen är oskyldigt blå. Jag tror att det finns chans på fler baggar för honom. ”En fiende att dö för” är en av de bästa svenska filmerna jag sett på länge. Fast å andra sidan brukar Guldbaggegalans juryn inte alltid ha samma smak som jag har.

I rollerna: Richard Ulfsäter, Jeanette Hain, Tom Burke, Alan Corduner, Axel Prahl och Sven Nordin.
Regi och manus: Peter Dalle

Relaterat: DN

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Dalle, film, filmrecension, Richard Ulfsäter, Sven Nordin, Svalbard, isbjörnar, Pangeateorin

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, isbjörnar, Pangeateorin, Peter Dalle, Richard Ulfsäter, Scen, Svalbard, Sven Nordin

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Johan Gry i monologen Abrahams barn. … Läs mer om Tre religioner, en berättelse – premiär för Abrahams barn

Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Bugonia Betyg 5 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Bugonia – årets hittills bästa film

Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Göteborg Jazz Orchestra och Nils … Läs mer om Formidabel bedrift berör – A Letter to Eje Thelin med Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren

Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

5/10 2025 Valand i Göteborg … Läs mer om Det jazziga överväger när arvet från groove-pionjärer delikat förvaltas – Headhunters hos Playhouse

En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Titel: En bok om hösten Text, bild … Läs mer om En bok om hösten – höstmys mellan pärmar

Personlig modig debut ger plats åt ypperliga musiker – Idag känns allt skit igen av Jenna Nyman

Jenna Nyman Idag känns allt skit … Läs mer om Personlig modig debut ger plats åt ypperliga musiker – Idag känns allt skit igen av Jenna Nyman

Extraordinär genrefri pianotrio kryddar med enastående trumsolon – Rachel Z & Omar Hakim Trio i Stenhammarsalen

3/11 2025 Stenhammarsalen i … Läs mer om Extraordinär genrefri pianotrio kryddar med enastående trumsolon – Rachel Z & Omar Hakim Trio i Stenhammarsalen

Filmrecension: Predator Badlands – menlös, tam och framförallt stel

Predator Badlands Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Predator Badlands – menlös, tam och framförallt stel

Med sylvass humor och fyndigt rimmande gisslas historiskt arv och nuläge – Svenska revyn i gästspel på Lorensbergsteatern

Idé, manus och sångtextförfarre: Henrik … Läs mer om Med sylvass humor och fyndigt rimmande gisslas historiskt arv och nuläge – Svenska revyn i gästspel på Lorensbergsteatern

Filmrecension: Hanami

Hanami Betyg 3 Svensk biopremiär 31 … Läs mer om Filmrecension: Hanami

Förbryllande mix av vag performance och konkret desperation – Måsen på Göteborgs Stadsteater

fritt efter Anton Tjechov (översättning … Läs mer om Förbryllande mix av vag performance och konkret desperation – Måsen på Göteborgs Stadsteater

Skaplig innehållsrik tribut till ett av rockhistoriens bästa band – The Who hyllas på Draken av ett gäng format av Ronander/ Bloom

30/10 2025 Draken Live i … Läs mer om Skaplig innehållsrik tribut till ett av rockhistoriens bästa band – The Who hyllas på Draken av ett gäng format av Ronander/ Bloom

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in