• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Claes Månsson

Teaterkritik: Kvinnan i svart på Scalateatern – visar hur underbart roligt underhållande en riktig skräckhistoria kan vara

1 februari, 2019 by Rosemari Södergren

Kvinnan i svart
Regi Linda Hedberg
Med Claes Månsson och Rikard Ulvshammar
Premiär på Scalateatern, Stockholm, 31 januari 2019

En underbar rolig skräckberättelse med sådan perfekt samspel mellan de två skådespelarna Claes Månsson och Rikard Ulvshammar. Deras samspel fungerar som om de spelat föreställningen hundratals gånger och ändå var det premiärföreställningen.

Handlingen kretsar kring Arvid som är en äldre man och som vill berätta om en skrämmande upplevelse han hade då han var ung och fick ett uppdrag att åka långt upp i Norrland för att få ordning på papper efter en avliden gammal dam, i ett ödeshus i obygden där allt som finns runt omkring är myr, en övergiven kyrkogård och skog och mystiska ljud.

Arvid har skrivit ned sina upplevelser och har bett en teaterman att lära honom att kunna berätta det för sina anhöriga. Arvid och teatermannan beslutar sig för att göra det till en scenföreställning, ett drama att spela för familj och släkt. På så sätt blir det lite av metateater. Ibland är det den äldre Arvid och teatermannen som samtalar och diskuterar och ibland spelar de upp den skräckfyllda upplevelsen. Det fungerar utmärkt att pendla mellan dessa två synvinklar.

Ett stort skäl är att samspelet mellan Claes Månsson och Rikard Ulvshammar sitter som gjutet. Det är som om de spelat ihop många gånger. Claes Månsson är Arvid som äldre och Rikard Ulvshammar gör Arvid då de spelar upp händelserna i Norrland. Claes Månsson gör alla kringroller, alla karaktärer som Arvid möter i Norrland.

Claes Månsson är en sådan skicklig skådespelare och han gör det så suveränt. Han byter ut en kavaj mot en skinnjacka och plötsligt blir han en ny karaktär.

Föreställningen har en snygg och fantasifull scenlösning med bland annat en stor koffert av gammaldags stil med beslag som kunde föreställa vagn bakom en häst likaväl som en stort bord eller ett tågsäte. Jag gillar när sådant fungerar bra, där inte allt visas utan vi i publiken får använda vår fantasi för att se hästen och vagnen.

Uppsättningen bygger på Susanne Hills roman “The Woman in Black” från 1983 där berättelsen utspelar sig i det victorianska England. I den här uppsättningen har handlingen förflyttats till en ödegård i norrländsk obygd. Denna spökhistoria med hemsökta hus, gengångare och mystiska ljud och en oförklarligt tystlåten skrämd ortsbefolkning visar hur underbart roligt underhållande en riktig skräckhistoria kan vara, mitt i all sin tragik.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Claes Månsson, Recension, Scalateatern, Skräckteater, Teaterpremiärer, Teaterrecension, Underhållande

“Kom igen Charlie!” får mig att studsa hem med lätta steg – fylld av bubblande skratt

19 september, 2014 by Rosemari Södergren

komigencharlie

Kom igen Charlie!
Av Larry Shue
Regi Peter Dalle
Oscarsteatern, Stockholm
Premiär 18 september 2014

“Kom igen Charlie!” på Oscarsteatern är en charmig lättsam komedi som gör att jag promenerar hem med glada steg.

Charlie är en deprimerad man som inte vill prata med främlingar och helst inte prata med någon. Han är sjukligt blyg och saknar total tilltro till sig själv. Hans fru ligger på sjukhus men hon vill inte ha honom där, hon flirtar hellre med andra män. Charlies vän, den brittiske militären Froggy, tar mer eller mindre mot Charlies vilja honom på en minisemester på tre dagar till ett pensionat på den amerikanska landsbygden i Georgia.

För att Charlie ska slippa prata med pensionatets ägarinna och övriga gäster ljuger Froggy ihop en historia om att Charlie är en utlänning som inte kan engelska. Pensionatsägarinnan Betty blir stormförtjust, hon har aldrig träffat någon utlänning tidigare och hon gör allt för att han ska trivas. Lika förtjusta i Charlie blir flera andra av pensionatets gäster och snart har han blivit en älskad figur.

Allt är dock inte rosenrött. Där finns en präst som smider mörka planer på att ta över pensionatet tillsammans med sina vänner i Ku Klux Klan. Eftersom alla tror att Charlie inte förstår var de säger får han reda på de lömska planer som smids fast hur ska han kunna hindra dem utan att avslöja att han inte är utlänning?

“Kom igen Charlie!” är inte den mest realistiska pjäsen som satts upp och den bygger på att skådespelarna ska spela en aning överdrivet. Med en sådan uppsättning av skickliga skådespelaren är det en stort nöje att sitta i publiken. Robert Gustafsson spelar med hela kroppen, med gester, med kroppshållning, med miner och samspelet mellan honom och Martin Eliasson som spelar den svagt begåvade unge mannen Ellard är väl tajmat och utstrålar barns lekfullhet. Martin Eliasson är ett namn att lägga märke till bland svenska komiker.

Claes Månsson som Froggy och Suzanne Reuter som pensionatsägarinnan är två erfarna skådespelare inom komedins fält – och de är som jag väntat mig säkra i tajming och klarar spelstilen utan att det blir buskis. Att spela den här typen av komedi kräver mycket av skådespelare, de måste kunna spela ut och överdriva och vara tydliga, men samtidigt får de inte gå över den gränsen som gör att det blir buskis.

Magnus Roosmann som redneck-galningen och Ku KLux Klan-medlemmen Owen är helt rätt. Magnus Roosmann får mig att vrida mig av skratt och samtidigt känner jag mig sorgsen, för bakom den tuffa attityden finns en osäker liten pojke – och det får Magnus Roosmann fram.

“Kom igen Charlie!” skrevs i mitten av 1980-talet av den amerikanske dramatikern Larry Shue. Den hade premiär den 1 november 1984 i New York City där det spelades under namnet “The Foreigner” 700 gånger. I Sverige har den satts upp flera gånger runt om i landet och under olika namn. Peter Dalle, som regisserat denna uppsättning, regisserade en uppsättning på Boulevardteatern 1988 som blev en stor publiksuccé. Publiksuccé lär den bli den här gången också.

Visst är det en lättsam komedi till formatet men den berättar något viktigt om hur en främling kan få igång viktiga processer som läker brustna relationer genom att människor engagerar sig för någon, som de samlas kring att ta hand om utlänningen Charlie. På ett varmt sätt visar den också på hur löjliga människor kan vara ibland i sin välvillighet, som att pensionatsägaren skrika istället för att tala med Charlie, för hon tror att han ska förstå bättre om hon talar på hög volym.

“Kom igen Charlie!” får mig att studsa hem med lätta steg – fylld av bubblande skratt. Glad över att ha fått skratta och med känslan av lite hopp om att främlingsfientlighetens fula bubbla kan spricka.

komigencharlie2

komigencharlie3

komigencharlie4

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Claes Månsson, Kom igen Charlie, Komedi, Magnus Roosmann, Oscarsteatern, Peter Dalle, Robert Gustafsson, Suzanne Reuter

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Lars Bygdén och Anna Stadling – I varje andetag

Lars Bygdén och Anna Stadling hyllar … Läs mer om Lyssna: Lars Bygdén och Anna Stadling – I varje andetag

Premiär 22 januari för dansverket Continuim på GöteborgsOperan – som film

Premiären av dansverket Continuim kunde … Läs mer om Premiär 22 januari för dansverket Continuim på GöteborgsOperan – som film

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in