Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Robert Gustafsson

Robert Gustafsson spelar Ingmar Bergman i ny långfilm

by

Robert Gustafsson spelar Ingmar Bergman i ny långfilm, berättar ett pressmeddelande:

SF Studios utvecklar just nu en långfilm om regissören Ingmar Bergman tillsammans med produktionsbolaget Beret Film med Robert Gustafsson (Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Den osannolika mördaren) i huvudrollen. Manuset skrivs av Henrik Jansson-Schweizer, Eric Broberg och Robert Gustafsson. Den nordiska distributionen kommer hanteras av SF Studios och Beret Film planerar inspelning till 2025.

Filmen är en politisk thriller som utspelar sig under valåret 1976 i samband med att Bergman hämtas av polisen misstänkt för grovt skattebrott mitt i repetitionerna av Strindbergs Dödsdansen på Dramaten. Livskatastrofen blir snabbt ett faktum för Bergman, liksom det psykiska sammanbrottet och regissören hamnar i ett Kafkalikt tillstånd, där kulturen slutligen ställs i en uppgörelse mot politiken med Bergman på den ena sidan, och det politiska etablissemanget på den andra.

”Ingmar Bergman är inte bara synonymt med begreppet demonregissör och vår största kulturella maktfaktor både i Sverige och internationellt utan är också en hyperintressant personlighet. När hans konstnärskap och kall växer och sprider sig till att till slut ta över även hans privatliv och hela hans själ så suddas till slut hans personnummer ut. Han blir demonregissören Ingmar Bergman ända in i varje cell och till slut en levande myt. Att då plötsligt väckas av en ”käftsmäll” av den svenska verkligheten på 70-talet ger så här i efterhand en fantastisk möjlighet för mig som skådespelare till en både dramatisk, tragisk samt komisk gestaltning. Att vara världsberömd men ensamt umgås med sin egen begåvning, kan vara svårt om du dessutom är en ganska blyg person med en vacklande självkänsla. En betraktare”, säger Robert Gustafsson.

Producenten och manusförfattaren Henrik Jansson-Schweizer ligger bland annat bakom succéfilmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann där Gustafsson hade huvudrollen samt TV-serierna Midnattssol och Tjockare än vatten. Han har nu senast skrivit manuset till TV-serien Whiskey on the Rocks om den ryska ubåten U-137´s grundstötning i Karlskronas skärgård 1981, som har världspremiär i slutet på 2024.

”Det här är inte bara en sanslöst spännande historia om en av vår tids allra största regissörer, utan också ett unikt tidsdokument om en svunnen politisk epok när marginalskatten i Sverige ibland kunde uppgå till 102%. Det är med skräckblandad förtjusning, ödmjukhet och respekt vi tar oss an den här svulstiga och gripande historien som innehåller alla ingredienser en riktigt spännande biofilm ska ha”, säger Henrik Jansson-Schweizer.

”Vi är egentligen väldigt dåliga på att berätta om oss själva som nation i Sverige, vem vi var och vad som har format oss. Det som hände i den där tidsfickan när folkhemmet exploderade i sin egen förträfflighet och en stor världsman blev lika värnlös som en enkel biltjuv på glid i häktet, det är en förvånansvärt suspensartad och fängslande berättelse. Vi ser fram emot att dela denna pärla av historia med biopubliken”, säger Yaba Holst, Head of Nordic Acquisition SF Studios.

Bakom filmen står producenterna Eric Broberg, tidigare mångårig Norden-chef för Walt Disney Studios, Henrik Jansson-Schweizer och Robert Gustafsson. De har tidigare samarbetat på de två långfilmerna om Hundraåringen baserad på Jonas Jonassons karaktärer vilka tillsammans sålde mer än 2,2 miljoner biobiljetter, enbart i Sverige. Detta är deras första projekt tillsammans i det nya gemensamma produktionsbolaget Beret Film. Filmen presenteras i samband med filmfestivalen i Cannes och inspelningen är planerad till 2025 och SF Studios kommer att distribuera filmen i Norden.

”Den så kallade ”Bergmanaffären” fick långtgående politiska konsekvenser och var en viktig faktor till att Socialdemokraterna under valåret 1976 förlorade regeringsmakten efter drygt fyrtio år. Detta var ett annorlunda Sverige än idag med en självbild om präktighet och redlighet och där kända politikprofiler och kultureliten var i symbios med varandra när bomben om Bergmans skatteaffärer briserar. Nyheten om den svenska polisens gripande av den världsberömde och upphöjde filmregissören blev en internationell nyhetssensation som skakade om det svenska etablissemanget i grunden”, säger Eric Broberg.

Recension av tv-serie: Den Osannolika Mördaren – en serie väl värd att se om polisens handfallenhet

by

_D1A9845+848.jpg

Den Osannolika Mördaren
Betyg 4
Premiär på Netflix 5 november 2021
Regi Charlotte Brändström (konceptuell regissör) och Simon Kaijser
Manusförfattare Wilhelm Behrman och Niklas Rockström
I rollerna syns Robert Gustafsson som Stig Engström, Eva Melander som Margareta Engström, Mikael Persbrandt som Hans Holmér och Peter Andersson som Arne Ivell.
Övrig rollbesättning Joel Spira, Emil Almén, Shanti Roney, Torkel Petterson, Henrik Norlén, Lia Boysen, Magnus Krepper, Björn Bengtsson, Peter Viitanen i rollen som Olof Palme samt Cilla Thorell.

Vem mördade den svenske statsministern Olof Palme, på öppen gata mitt i Stockholm fredagskvällen den 28 februari 1986? Olof Palme var på väg hem tillsammans med sin fru Lisbeth Palme efter att ha sett en film på biografen Grand. Flera har personer har misstänkts och utpekats och en av dessa, Christer Pettersson, dömdes för mordet av tingsrätten men friades sedan av hovrätten.

Denna tv-serie bygger på utpekandet av en annan man, Stig Engström, som pekades ut som trolig mördare av chefsåklagare Krister Petersson på en presskonferens i juni 2020. Stig Engström kan dock inte ställas inför rätta eller försvara sig då han dog för tjugo år sedan. Serien är baserad på boken ‘Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme’ av Thomas Pettersson.

Som tv-serie tycker jag den är helt suverän med en lång rad av de bästa svenska skådespelarna. Robert Gustafsson är jättebra i rollen som Stig Engström och Mikael Persbrandt som polismannen Hans Holmér är fantastisk.

Serien utgår från att Stig Enström utförde mordet och därefter lyckades gäcka polisen ända fram till sin död. För mig är serien en nattsvart och skrämmande skildring av svensk polis och hur oprofessionellt de agerade.

_D1A9415.CR2

Stig Engström fanns med i polisutredningen om Palmemordet från första början. Han avfärdades av polisen ett år efter mordet. Engström lades till handlingarna. Men efter att privatspanare och journalister sökt vidare kring Engström har polis och åklagare nu bestämt att Stig Engström var mördaren. Det är nu svenska myndigheters officiella hållning.

Det må vara hur som helst med det. Det måste vara sorgligt för anhöriga till Stig Engström att han utpekas utan att kunna få en rättegång. En majoritet av svenska folket tror inte att Stig Engström är mördaren. Efter att ha sett serien är jag inte heller övertygad. Att han var en speciell person och kom med konstiga motsägande uppgifter om vad han såg under mordnatten, det kan troligen slås fast. Men för att bedöma denna tv-serie tycker jag inte det spelar någon roll om han verkligen var mördaren eller inte. Serien handlar om poliser som driver undersökningar för att vinna politiska poäng. Och detta gör serien genomarbetat och slående med duktiga skådespelare i varenda roll. En serie väl värd att se.

”Kom igen Charlie!” får mig att studsa hem med lätta steg – fylld av bubblande skratt

by

komigencharlie

Kom igen Charlie!
Av Larry Shue
Regi Peter Dalle
Oscarsteatern, Stockholm
Premiär 18 september 2014

”Kom igen Charlie!” på Oscarsteatern är en charmig lättsam komedi som gör att jag promenerar hem med glada steg.

Charlie är en deprimerad man som inte vill prata med främlingar och helst inte prata med någon. Han är sjukligt blyg och saknar total tilltro till sig själv. Hans fru ligger på sjukhus men hon vill inte ha honom där, hon flirtar hellre med andra män. Charlies vän, den brittiske militären Froggy, tar mer eller mindre mot Charlies vilja honom på en minisemester på tre dagar till ett pensionat på den amerikanska landsbygden i Georgia.

För att Charlie ska slippa prata med pensionatets ägarinna och övriga gäster ljuger Froggy ihop en historia om att Charlie är en utlänning som inte kan engelska. Pensionatsägarinnan Betty blir stormförtjust, hon har aldrig träffat någon utlänning tidigare och hon gör allt för att han ska trivas. Lika förtjusta i Charlie blir flera andra av pensionatets gäster och snart har han blivit en älskad figur.

Allt är dock inte rosenrött. Där finns en präst som smider mörka planer på att ta över pensionatet tillsammans med sina vänner i Ku Klux Klan. Eftersom alla tror att Charlie inte förstår var de säger får han reda på de lömska planer som smids fast hur ska han kunna hindra dem utan att avslöja att han inte är utlänning?

”Kom igen Charlie!” är inte den mest realistiska pjäsen som satts upp och den bygger på att skådespelarna ska spela en aning överdrivet. Med en sådan uppsättning av skickliga skådespelaren är det en stort nöje att sitta i publiken. Robert Gustafsson spelar med hela kroppen, med gester, med kroppshållning, med miner och samspelet mellan honom och Martin Eliasson som spelar den svagt begåvade unge mannen Ellard är väl tajmat och utstrålar barns lekfullhet. Martin Eliasson är ett namn att lägga märke till bland svenska komiker.

Claes Månsson som Froggy och Suzanne Reuter som pensionatsägarinnan är två erfarna skådespelare inom komedins fält – och de är som jag väntat mig säkra i tajming och klarar spelstilen utan att det blir buskis. Att spela den här typen av komedi kräver mycket av skådespelare, de måste kunna spela ut och överdriva och vara tydliga, men samtidigt får de inte gå över den gränsen som gör att det blir buskis.

Magnus Roosmann som redneck-galningen och Ku KLux Klan-medlemmen Owen är helt rätt. Magnus Roosmann får mig att vrida mig av skratt och samtidigt känner jag mig sorgsen, för bakom den tuffa attityden finns en osäker liten pojke – och det får Magnus Roosmann fram.

”Kom igen Charlie!” skrevs i mitten av 1980-talet av den amerikanske dramatikern Larry Shue. Den hade premiär den 1 november 1984 i New York City där det spelades under namnet ”The Foreigner” 700 gånger. I Sverige har den satts upp flera gånger runt om i landet och under olika namn. Peter Dalle, som regisserat denna uppsättning, regisserade en uppsättning på Boulevardteatern 1988 som blev en stor publiksuccé. Publiksuccé lär den bli den här gången också.

Visst är det en lättsam komedi till formatet men den berättar något viktigt om hur en främling kan få igång viktiga processer som läker brustna relationer genom att människor engagerar sig för någon, som de samlas kring att ta hand om utlänningen Charlie. På ett varmt sätt visar den också på hur löjliga människor kan vara ibland i sin välvillighet, som att pensionatsägaren skrika istället för att tala med Charlie, för hon tror att han ska förstå bättre om hon talar på hög volym.

”Kom igen Charlie!” får mig att studsa hem med lätta steg – fylld av bubblande skratt. Glad över att ha fått skratta och med känslan av lite hopp om att främlingsfientlighetens fula bubbla kan spricka.

komigencharlie2

komigencharlie3

komigencharlie4