Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Nope – Jordan Peeles uppföljare till Get Out och Us vill för mycket för sitt eget bästa

by

Nope
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 augusti 2022
Regi Jordan Peele
I rollerna Steven Yeun, Keke Palmer, Daniel Kaluuya, Michael Wincott, Terry Notary m fl.

Jordan Peele är tillbaka med sin tredje film efter kritikersuccéerna Get Out (2017) och Us (2019). Nope är en kreativ film, för att inte säga bitvis banbrytande, men jag lämnar ändå biosalongen med en blandad upplevelse. Första timmen känns det som att filmen inte riktigt kan bestämma sig för vad den vill vara för film, som att den fastnar i att vilja säga för mycket på en och samma gång, för att sedan mynna ut i en spektakulär andra hälft. Jag frågar mig själv om den långdragna inledningen var nödvändig för att bygga upp karaktärerna och handlingen, men jag är osäker.
Det rör sig någonstans mitt emellan sci-fi och skräck. Filmen handlar om en svart familj som tränat upp hästar för Hollywood i flera generationer. Familjens patriark dör redan i öppningsscenen efter att ett föremål som troligtvis fallit från ett flygplan träffar honom. Vi får istället lära känna hans två barn, OJ (spelad av Jordan Peele-favoriten Daniel Kaluuya) och hans mer karismatiska syster Emerald (Keke Palmer imponerar i denna roll). De börjar snart misstänka att något övernaturligt är i görningen och bestämmer sig för att försöka filma detta övernaturliga fenomen.
I ett av filmens sidospår ser vi Oscars-nominerade Steven Yeun som en före detta barnstjärna från 90-talet som fortfarande är traumatiserad efter att de andra skådespelarna i hans tv-program blev brutalt mördade av en schimpans. Sidospåret har kanske en symbolisk betydelse för filmens budskap om att tämja det otämjbara, men känns även symptomatisk för den röriga inledningen. Men när filmens pusselbitar väl fallit på plats blir det en riktig nagelbitare. Problemet är bara att startsträckan är så lång. Möjligtvis är filmen för kreativ för sitt eget bästa, den hade i min mening vunnit på att vara lite mer rakt på sak, gärna med en annorlunda klippning.

Bokrecension: Ulf Lundell Vardagar 6 & Vardagar 7

by

Copyright/Fotograf: Kristina Prage

Vardagar 6: https://www.adlibris.com/se/bok/vardagar-6-9789146238942
Vardagar 7: https://www.adlibris.com/se/bok/vardagar-7-9789146238966
Böcker: Vardagar 6 och Vardagar 7
Författare: Ulf Lundell
Serie: Vardagar
Utgivningsdatum: 2022-05-24
Förlag: Wahlström Widstrand
Vardagar 6 – ISBN: 9789146238942
Vardagar 7 – ISBN: 9789146238966

Ulf Lundells Vardagar fortsätter. I år med utgåva 6 och 7, totalt 1164 sidor med betraktelser, poesi, fågelfunderingar och tankar om framtid, dåtid och nutid. Som den skarpa samhällsbetraktare som Lundell är finns det på varje sida tankeväckande funderingar kring saker som sker, har skett och kan komma att ske. Det är dessutom väldigt roligt att läsa. Humorn är påtagligt närvarande i texten. Jag kommer på mig själv med att ofta sitta och småskratta åt formuleringar och funderingar. Jag avbryter ibland läsningen för att ta mig en fundering på det jag läst. Ibland avbryter jag mig för att läsa upp några rader för min hustru. Ibland för ett garv. Ibland för en tanke.

När jag har läst de elvahundrasextiofyra sidorna förundras jag över hur oerhört snabba och effektiva recensenterna på de stora drakarna är. De är redo att recensera mastodontverk sju timmar efter att de fått boken. Jag beundrar dem verkligen. Själv behövde jag sommaren på mig för att ta mig igenom båda böckerna. Inte för att de är på minsta sätt tröglästa, utan för att de får mig att tänka och när jag vill tänka lägger jag ifrån mig boken en stund och läser vidare något senare. Kanske behöver inte draktidningsrecensenterna tänka lika mycket som jag? Eller så tänker de mycket snabbare bara?

Jag har i alla fall haft mycket trevligt sällskap med Lundells tankar denna sommaren. Det är högt och lågt, det är personligt och det är allmänt. Turer med de gamla bilarna som hängt med alla åren. Måltider som tillagas i hemmet eller äts på lokal. Kärleken som dykt upp i hans liv. Ömsint, naket och öppet går funderingar kring framtiden. Döden är, kanske av förklarliga skäl, något som han tänker på regelbundet. Ibland lyser längtan efter slutet igenom. Oftast i form av flytten ut i anonymiteten i ett varmare land, slutet på turnérandet, efter konserterna är över, kanske skriva någon bok, kanske måla lite, kanske skriva någon låt då och då, men ifrån varmare trakter där nordan inte blåser kallt. Ibland lyser längtan efter ett mer permanent slut igenom. När klimatet kraschat, såväl det politiska som jordens. Saker i framtiden som han konstaterar att: Då är inte jag kvar i allafall. Författaren funderar i böckerna, mycket kring konsten, kreativiteten, lusten och när dessa krockar. Vad som kan hända. Vad som händer.

Ӏr N en inflyttar-imperialist?
Vad söker hon?
Ett hem, en far?
Ja, jag är ju det perfekta målet, men då glömmer hon att
jag offrar allt för min kreativitet
ALLT!
Nästan”

Vardagar 7 sid 191

I någon av de tidigare böckerna i serien skriver Ulf Lundell att hans plan har varit 7 delar. I så fall är serien slut nu. Det har varit en fantastisk vecka. För min del får det gärna fortsätta komma fler böcker i serien, men jag tycker det vore minst lika fint med en bok helt fiction nästa gång.
Alla böcker Ulf Lundell skriver skapar diskussioner om hur mycket som är självbiografiskt. Kanske var det det som gjorde att serien Vardagar uppstod. Här skulle vi få självbiografiskt så det räcker och blir över.
Personligen är jag mycket nöjd med det beslutet. Jag vet inte om jag på något sätt ”känner” Ulf Lundell bättre efter de här sju böckerna. Hur ska jag kunna veta det? Jag känner ju inte honom. Men jag har blivit underhållen och fått tankeväckande inspel av en av landets bästa författare. Det räcker för mig.

Filmrecension: Bullet Train – En tågresa som får både Tarantino och Thomas the Tank Engine att blekna i jämförelse

by

Bullet Train
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 augusti 2022
Regi David Leitch

Bullet Train är baserad på boken av Kōtarō Isaka från 2010. Jag har inte läst förlagan, men på förhand hade jag förväntat mig att den skulle vara i stil med traditionella japanska deckare som The Tokyo Zodiac Murder, The Honjin Murders eller The Decagon House House Murders. Men jag blir snart varse om att Bullet Train är mer av en mörk komedi i stil med Tarantino eller Cohen-bröderna.

I huvudrollen som “Ladybug”, en otursförföljd småtjuv som går i terapi och precis har upptäckt zen, ser vi Brad Pitt. Jag tycker han gör rollen med en stor nypa charm. Han får hoppa in i ett uppdrag att stjäla en resväska på Shinkansen, ett snabbtåg som går från Tokyo till Kyoto. Det visar sig att tåget är späckat med en mordisk ensemble yakuzas och lönnmördare. Däribland de charmiga brittiska “tvillingarna” Lemon och Tangerine, varav den ena är besatt av Thomas the Tank Engine.

Filmen är strax över två timmar lång men är förvånansvärt underhållande, åtminstone i jämförelse med andra filmer inom genren. Det rör sig mellan slasher, komedi och action. Själva handlingen är chockerande simpel och det bjuds inte på särskilt många twister, men karaktärerna bär mer eller mindre hela filmen på egen hand med sin kemi och humor. Bullet Train kommer knappast gå till filmhistorien som ett mästerverk men den bjuder på högintensiv underhållning och kan mycket väl bli en kultfilm.

Filmrecension: The Gray Man – inget för den som inte gillar action på högsta volym

by

The Gray Man
Betyg 2
Premiär på Netflix 22 juli 2022
Regi Anthony och Joe Russo
I rollerna Ryan Gosling, Chris Evans, Ana de Armas, Jessica Henwick, Regé-Jean Page, Wagner Moura, Julia Butters, och Billy Bob Thornton
Bygger på boken The Gray Man av Mark Greaney

En man (spelas av Ryan Gosling) som sitter fängslad för ett mord får ett erbjudande av en rekryterare från CIA att slippa ut ur fängelset om han blir en hemlig mördare för CIA. Hans kodnamn blir Sierra Six och hans uppdrag blir att på order av CIA eliminera personer som CIA bedöms vara farliga för människor. En sådan korrumperad överenskommelse är ganska väntat skum. Under ett uppdrag upptäcker Sierra Six att CIA är korrumperad högt upp i organisationen och han blir jagad.

Den som gillar filmen med action på högsta volym med slagsmål på flygplan som brinner, spårvagnar och bussar som exploderar och oräkneliga dueller med kulsprutor – den får väl sitt lystmäte mättat. Det är en film för den som gillar action och ännu mer action i högsta fart med kulsprutor och en skum handling där CIA tar hjälp av en sociopatisk lönnmördare som till sitt förfogande har oräkneliga armeer som tar upp jakten på en enda person som av slump råkar få tag på uppgifter som bevisar korruption på hög nivå. Det är ett förutsägbart och väl beprövat recept på tvistad action med korrumperade makthavare och en helt galen lönnmördare. Det är en handling vi sett förr.

Om CIA ens gör hälften av det som filmen pepprar med då är USA ett extremt skrämmande odemokratiskt land. Jag funderar på om allt kan vara helt taget i luften?

Skälen till att filmen inte får ännu lägre betyg är att den är snyggt filmad och ihopklippt, den är påkostad med scener från många städer runt om i världen. Ett plus är också huvudrollsinnehavaren Ryan Gosling son är en duktig skådespelare med brett register från romantiken i Lalalaland till denna actionrulle på högsta volym. Men för den som inte är något fan av actionfilm är det nog knappast värd pengarna för biobiljetten. Det är en film för den som gillar action på hög volym.

Recension: Alla kort på bordet – sommarfars med fejkad död och speldjävul i en skrattsalig blandning

by

Betyg: 4

Premiär: 26 juni 2022, Bellevueparken, Karlshamn – spelas till och med den 6 augusti.

Manuskript: Jan Sundberg

Bearbetning och sångtexter: Elin & Mats Sandelius

Regi: Nina Olsson och Mats Sandelius

I rollerna: Per-Anders Gustafsson, Mitzou Hedén, Johan Jansson, Britta Lindgren, Elin Sandelius och Mats Sandelius.

Årets sommarfars i Karlshamn: ”Alla kort på bordet” 😆

Kan man göra något som i grund och botten är en personlig tragedi, kortspelande som i sin tur leder till stora spelskulder, och det kombinerat med en fejkad död med en dito fejkad dödsannons i tidningen till en sommarfars? Ja, det kan Sandelius Kultur och Nöje, som i år sätter upp föreställningen ”Alla kort på bordet”, där det kläcks en ”genial” plan som är så invecklad och osannolik att det står klart, om man utgår från sunt förnuft, att det inte kommer att fungera. Och när det inte gör det kräver det förstås än mer (o)genomtänkta och föga geniala planer för att lösa problemet som växer likt en snöboll i rullning utefter en brant sluttning.

Och när det inte fungerar som det ju borde, blir det förstås allt galnare, men samtidigt riktigt roligt. Handlingen kretsar kring bonden Rudolf som drabbas av speldjävulen och drar på sig 10 000 kr i spelskulder hos en korthaj. Denne vill ha betalt, annars ryker fingrarna på bonden. Men istället för en enkel lösning baserad på sunt förnuft, väljer alltså Rudolf att krångla till det, rejält. Det med en, så klart, genial plan – man kan ju inte utkräva en spelskuld från någon som är död. En dödsannons i lokaltidningen för den i allra högsta grad levande bonden kanske kan lösa alla problem en gång för alla? Nja, det vete hundan. Snarare eskaleras problemen och skrattsalvorna haglar.

Med i handlingen i årets sommarfars i Bellevueparken, Karlshamn, får vi alltså se bonden Rudolf (Mats Sandelius), drängen Axel (Johan Jansson), pigan Britta (Elin Sandelius), svärmor (Britta Lindgren), husmor (Mitzou Hedén) och prästen (Per-Anders Gustafsson) och det märks att de kan genren. De har tidigare varit med i ”Bakom lås och Boom” (2017), Smällar man får ta (2018), ”En riktig Hästkur” (2019) och ”Vattnet har gått” (2021). Årets sommarfars är både snabb och rolig, det med lättsamma små och bra sångnummer som är med här och där under handlingens gång. Föreställningen sätts upp i Bellevueparken i Karlshamn till och med den 6 augusti.