• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

SciFi

Filmrecension: Nope – Jordan Peeles uppföljare till Get Out och Us vill för mycket för sitt eget bästa

11 augusti, 2022 by Jonatan Södergren

Nope
Betyg 3
Svensk biopremiär 17 augusti 2022
Regi Jordan Peele
I rollerna Steven Yeun, Keke Palmer, Daniel Kaluuya, Michael Wincott, Terry Notary m fl.

Jordan Peele är tillbaka med sin tredje film efter kritikersuccéerna Get Out (2017) och Us (2019). Nope är en kreativ film, för att inte säga bitvis banbrytande, men jag lämnar ändå biosalongen med en blandad upplevelse. Första timmen känns det som att filmen inte riktigt kan bestämma sig för vad den vill vara för film, som att den fastnar i att vilja säga för mycket på en och samma gång, för att sedan mynna ut i en spektakulär andra hälft. Jag frågar mig själv om den långdragna inledningen var nödvändig för att bygga upp karaktärerna och handlingen, men jag är osäker.
Det rör sig någonstans mitt emellan sci-fi och skräck. Filmen handlar om en svart familj som tränat upp hästar för Hollywood i flera generationer. Familjens patriark dör redan i öppningsscenen efter att ett föremål som troligtvis fallit från ett flygplan träffar honom. Vi får istället lära känna hans två barn, OJ (spelad av Jordan Peele-favoriten Daniel Kaluuya) och hans mer karismatiska syster Emerald (Keke Palmer imponerar i denna roll). De börjar snart misstänka att något övernaturligt är i görningen och bestämmer sig för att försöka filma detta övernaturliga fenomen.
I ett av filmens sidospår ser vi Oscars-nominerade Steven Yeun som en före detta barnstjärna från 90-talet som fortfarande är traumatiserad efter att de andra skådespelarna i hans tv-program blev brutalt mördade av en schimpans. Sidospåret har kanske en symbolisk betydelse för filmens budskap om att tämja det otämjbara, men känns även symptomatisk för den röriga inledningen. Men när filmens pusselbitar väl fallit på plats blir det en riktig nagelbitare. Problemet är bara att startsträckan är så lång. Möjligtvis är filmen för kreativ för sitt eget bästa, den hade i min mening vunnit på att vara lite mer rakt på sak, gärna med en annorlunda klippning.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ffilmkriti, Filmkritik, Filmkritik, Filmkritiker, Filmrecension, Jordan Peele, Nope, Recension, SciFi

Grattis: Ni vann filmen Star Trek – Discovery

4 december, 2018 by Redaktionen

En julklapp för många Star Trek-fans är förmodligen filmen Star Trek: Discovery som precis släppts på dvd och bluray. Nu har Kulturbloggens besökare chansen att vinna filmen som bluray. Vi har tre exemplar som våra besökare får vara med och tävla om.

Lite fakta om filmen;
Tretton år efter ”Star Trek: Enterprise” föds nu ytterligare en generation ”trekkies” – Star Trek-fans – när vi åker tillbaka i tiden med ”Star Trek: Discovery”. I huvudrollen till den mest visuellt slående Star Trek-serien någonsin ser vi Sonequa Martin-Green som Michael Burnham – en roll som hon vann Saturn Awards pris ”Best Actress on Television” för.

Välkommen till STAR TREK: DISCOVERY, ett äventyr som utspelar sig ett årtionde innan Star Trek:The Original Series. Burnham, en människa uppfostrad som vulcan, får tidigt lära sig att ”allt liv föds ur kaos”. Hennes vägran av en direkt order resulterar i ett fullskaligt krig med Klingon-imperiet och hon döms till livstids fängelse – tills kapten Gabriel Lorca rekryterar henne till U.S.S. Discovery. Här förvandlas den dramatiska resan till en strävan efter seger, överlevnad och fred i universum. I rollerna: Sonequa Martin-Green, Michelle Yeoh, Doug Jones, Shazad Latif, Anthony Rapp, Mary Wiseman, Jason Isaacs, Emily Coutts, Anson Mount m fl.

Avsnitt 10 ”Despite Yourself” är regisserat av Jonathan Frakes som spelade kommendörkapten William Riker i TV-serien ”Star Trek: The Next Generation” samt långfilmerna ”Star Trek Generations”, ”Star Trek: First Contact”, ”Star Trek: Insurrection” och ”Star Trek: Nemesis”.

Extramaterial: 10 behind the scenes featurettes • Deleted and extended scenes • Promos

Tävlingen är nu avgjord
Grattis tre vinnare som får filmen med posten:
Åsa Holmkvist, Piteå
Johan Karlsson, Stockholm
Göran Svensson, Göteborg

Vill du vara med och tävla om filmen?
Så här gör du:
skicka ett mail till tavling snabel-a kulturbloggen punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Tävlingen avslutas söndag den 2 december kl 10.00. Då måste du ha skickat ditt tävlingsbidrag.
Glöm inte att posta med din vanliga postadress, om du vinner måste vi kunna posta filmen till dig.
Tävlande som inte skickar med sin postadress har ingen chans att vinna.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: fantasy, rymden, Scen, science fiction, SciFi, Star Trek, Tävlingar

Bokrecension: Peking – Den hopfällbara staden av Hao Jingfang

22 januari, 2018 by Rosemari Södergren

Peking – Den hopfällbara staden
Författare: Jingfang Hao
Utgiven: 2018-01
Översättare: Mikael Wiberg
ISBN: 9789188227256
Förlag: Chin Lit

En både vacker och skrämmande framtidsroman av den kinesiske författaren Hao Jingfang. Den lilla romanen belönades med Hugo Award i konkurrens med bland andra Stephen King.

Lao Dao är sopsorterare i Utrymme 3 i Peking i en framtidsskildring. För att alla 80 miljoner invånare ska kunna få plats har stadens byggts om till tre delar som lever under skilda tider på dygnet, de är indelade i tre olika dimensioner. Medan den ena delen är uppfälld och människorna lever där är de andra två delarna nedfällda och sover. Givetvis är det också stora klasskillnader i hur människor lever i de tre utrymmena. Utrymme 1 är finast, lyxigast, bekvämast och där bor färre människor än i de andra två. Utrymme 3 rymmer flest och där är det uslast.

Det är förbjudet att ta sig mellan dessa tre dimensioner utan tillstånd. Den som bryter mot det riskerar att dömas till fängelse. Lao Dao hittar en flaskpost som är skickat från en person i Utrymme 2 som ber om hjälp att smuggla en skriftligt meddelande till en person i Utrymme 1. Om Lao Dao utför uppdraget får han mycket bra betalt och dessa pengar skulle han ha stor användning för att kunna betala en bra förskola åt sin dotter.

Lao Dao beslutar sig att göra ett försök.

Romanen är inte så lång och det är ett stort plus, varje ord är som vägt på guldvåg. Det är en spännande berättelse som jag inte kunde slita mig ifrån. Den är både pessimistisk och optimistisk. Kina skulle vara ett socialistiskt land där inga fattiga skulle finnas, ett jämlikt och jämställt land, en nation utan orättvisor. Det var väl ändå visionen en gång. I det moderna Kina idag är det stora klyftor mellan olika grupper eller klasser. Författaren Hao Jingfang har nog inte hopp om att klyftorna kommer att minska i framtiden. Mitt i denna ganska hemska framtidsvision finns det ändå en form av solidaritet och mänsklighet mellan enskilda. Det gör denna roman både hoppfull och desillusionerad.

Hugopriset, på engelska The Hugo Award eller Science Fiction Achievement Award, pris inom science fiction-litteraturen, utdelat första gången 1953. Namnet kommer från Hugo Gernsback, grundaren av science fiction-novelltidningen Amazing Stories.

Boken är utgiven av förlaget Chin Lit som översätter och ger ut kinesisk skönlitteratur på svenska. Det publiceras 500.000 böcker av 600 förlag i Kina varje år och Kinas population utgör en femtedel av hela världens befolkning, ändå vet vi inte särskilt mycket om vad som skrivs och läses där för det är bara någon enstaka promille, eller kanske inte ens det, av litteraturen vi i västvärlden läser som är skriven av en kines. Tack vare Chin Lit har vi chansen att åtminstone få smaka på en bråkdel av det.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, ChinLit, Kina, Recension, SciFi

Real Steel – en otroligt löjlig handling och gnisslande actionscener

24 november, 2011 by Redaktionen

Title: Real Steel
Betyg: 2
Svensk premiär: 25 november

Det är sällan barn får konstruktiv kritik när de ägnar sig åt konst. Fröknar och föräldrar skiner upp och blir jätteglada när de får teckningar, trots att de inte ser vad det föreställer. ”Det är en häst!” säger barnet. Nej, lilla du, det är en skrattande jätteballe på fem ben! Ändå fortsätter vuxna att utbrista hur duktiga de är. Vilket får barn att överskatta sig själva.

Oturligt nog släpper inte hybrisen för alla vid uppnådd vuxen ålder. Manusförfattarna Dan Gilroy och Jeremy Leven har nog ritat många ”jättefina” leende könsorgan under sina respektive uppväxter. De har förmodligen blivit itutade av sina föräldrar att de duger som de är och att de skulle kunna bli vad som helst när de blir stora. Någon borde ha talat om för grabbarna hur dåliga de är på vad de gör. Real Steel är nämligen vad man får om alla blundar för uselhet och gläds över att något alls blir gjort.

Real Steel handlar om boxande robotar. Charlie Kenton (Hugh Jackman) spenderar hellre sin tid med självförverkligande än att ta konsekvenserna av att ha samlag utan kondom. När konsekvensens mor trillar av pinn tvingas han plötsligt vakna upp ur sin manskoma och besluta vad som ska göras med ungen. Det mest naturliga blir att sälja sonen Max (Dakota Goyo) till släktingar för 100 000 dollar. I och med att roboten han ägt tidigare förstörts i en fight med en tjur kommer detta ytterst lägligt då han behöver en ny.

Dessvärre tvingas Charlie agera ”osjälviskt” och ta hand om Max i tre månader medan släktingarna är på en andra bröllopsresa. Det ena leder till det andra och de hamnar i underground-tävlingar. Lägg till en het brud, lite hångel (dock inte mellan far och son) och upptäckten av en superrobot som med träning kan lyda röstkommandon. Charlie får en ny chans till att tjäna mer pengar med den nyfunna skrothögen. Han börjar vinna större matcher och samtidigt knyta starkare band till konsekvensen han först inte ville veta av och sedan sålde.

Att regissören Shawn Levy tagit sig an filmen förvånar mig inte. Efter att ha försökt sig på en skådespelarkarriär och på 6 år lyckats få två biroller i Zombie Nightmare (1986) och The Famous Jett Jackson (2000), måste han ha gett upp och tagit makt över kameran med våld. I Big Fat Liar (2002), Cheaper by the Dozen (2003) och Night at the Museum (2009) har han inte bara regisserat utan även medverkat som de otroligt betydelsefulla rollerna Wolf Party Guest, Press Room Reporter och Guy in Commercial. Jag kan se det framför mig, när Lavey, Gilroy och Leven visar upp sina första jätteballar för sina mammor, som med tindrande ögon utbrister: ”Åh det är den vackraste teckningen jag någonsin sett!”

Det känns som att man satt 110 miljoner dollar i händerna på en femåring och sagt ”Här får du! Gör precis vad du vill!” Trots det skrattretande manuset har Levy lyckats bra på annat håll. Animationerna och miljöerna är det enda som räddar filmen från lägsta betyg. Skådespelarinsatserna från Jackman, Guyo med flera är inte direkt statyettförtjänta, vilket knappast är något krav i detta fall. Att Jackman ens gick med på att medverka i filmen måste antingen ha varit för att han såg jätteballen som abstrakt konst, eller möjligheten att ta pengarna och göra något vettigare med dem.

Mellan en otroligt löjlig handling och gnisslande actionscener är det mer än en sak som skrämmer mig. Problematik som inte förs in i ljuset. Max behandlas riktigt illa, och tycks acceptera det. Hade jag haft en sådan otroligt självisk och patetisk far skulle jag be honom dra åt helvete. Inte ta mig an hans problem och stötta honom i robotboxning. Det är meningen att man ska tycka synd om Jackmans roll när han försöker bli en bättre pappa. Men när försöker han egentligen bli det? Charlie tvingas ta hand om pojken för att han fått cash, sen att de råkar bli polare känns mer som en slump.

Dagligen dör 16.000 barn i världen av svält. Amerikansk filmindustri lägger hellre ner 110 miljarder dollar på penisförlängare av stål än att skicka ytterligare pengar till deras hjälp.

Text: Kerstin Alex

Läs även andra bloggares åsikter om Real Steel, filmrecension, robotar, scifi.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Real Steel, robotar, SciFi

District 9 – En förhandstitt

25 augusti, 2009 by Redaktionen

district9District 9 (IMBD) har pemiär 28 augusti. Regisören Peter Jackson har tidigare gjort Sagan om Ringen-trilogin.

Utomjordingarna har kommit till jorden under flyktingliknande former. En dag är de här i ett stort skepp som hänger över Johannesburg. De är inte vackra eller sympatiska. Det enda de verkar kunna tillföra är en avancerad vapenteknologi. Vapen som inte kan användas av människor på grund av att de är knutna till utomjordingarnas biologi. Detta är inte den första filmen. På åttiotalet fick vi se en liknande film (som tydligen inte var så minnesävrd eftersom jag inte minns namnet). Heder åt Peter Jackson som inte gör en ”remake”.

Det som är nyskapande är den dokumentära karaktären. Filmen är ihopklippt av nyhetssekvenser, intervjuer och vanliga filmsekvenser.

Det finns mycket som gör den här filmen sevärd men jag kan inte låta bli att undra om jag sett en bra film eller en väldigt lång dataspelstrailer. Mitt tips är att vi får höra talas om District 9-spelet innan året är slut.

Läs även andra bloggares åsikter om Film, District 9, Peter Jackson, SciFi, Science Fiction, Premiär, SF

Arkiverad under: Scen Taggad som: District 9, Peter Jackson, premiär, Scen, science fiction, SciFi, SF

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Tolvskillingsoperan Regi Sofia Adrian … Läs mer om Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Av Klas Abrahamsson Regi: Ragna … Läs mer om Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Matilda The Musical Av Roald Dahl Manus … Läs mer om Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Reality Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Filmrecension: Priscilla – vad är poängen?

Priscilla Betyg 2 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Priscilla – vad är poängen?

Spännande klanger stiger ur reflekterande nyskriven jazz – Serendippo av Karl Wallmyr

Karl Wallmyr Serendippo 4 HOOB … Läs mer om Spännande klanger stiger ur reflekterande nyskriven jazz – Serendippo av Karl Wallmyr

Filmrecension: Scrapper – lite för lättsamt ytlig

Scrapper Betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Scrapper – lite för lättsamt ytlig

Filmrecension: 100 årstider – dess styrka är också dess svaghet

100 årstider Betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: 100 årstider – dess styrka är också dess svaghet

Som vore de tålamodsprövande övningarna tagna ur Scenskolans metodik – Försök 3 och 2 på Göteborgs Stadsteater

Koncept, text, & regi: Iggy … Läs mer om Som vore de tålamodsprövande övningarna tagna ur Scenskolans metodik – Försök 3 och 2 på Göteborgs Stadsteater

Lyssna: The Jesus and Mary Chain – Jamcod

Foto: Mel Butler The Jesus and Mary … Läs mer om Lyssna: The Jesus and Mary Chain – Jamcod

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Spela utan svensk licens
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in