Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Medier

Att kasta ut presstödet med badvattnet

by


Nationaldemokraternas tidskrift ”Nationell Idag” har beviljats 2,3 miljoner kronor i presstöd.

Javisst, man sätter i halsen liksom och undrar hur det gick till att en organisation som är emot vårt demokratiska system kan få av våra skattemedel för att driva sin redaktion. Och ja, det går inte att glömma bort att nazismen en gång i tiden kom till makten genom val.

Rent spontant känner nog de flesta att en sådan tidning inte borde få av våra skattemedel. Men å andra sidan, som Svenska Dagbladet skriver:
När Presstödsnämnden bestämmer vilken tidning som har rätt till presstöd tas hänsyn till bland annat upplaga, räckvid och andelen egenmaterial.
Däremot tittar man inte på innehållet.

Det vore kanske till och med illa om de skulle titta på innehållet. Om vi ska ha ett system med presstöd finns det en risk för censur om de som beslutar om presstöd ska bedöma innehållet. Var ska gränsen sättas? Var går gränsen för antidemokrati?

Politiska tidsskriftersom får presstöd idag är till exempel Marxistiska tidningen Offensiv, kommunistiska Proletären och syndikalisternas Arbetaren.

Jag kikade in på hemsidan för Nationell Idag och blev lite förvånad över en artikel där:

Sverigedemokraternas partiledare lovar kristna irakier en stor invandring från Irak, om han får deras röster. Det visar en videoinspelning som läckt ut från det inofficiella mötet.

Och en annan artikel med rubriken: Sverigedemokraterna lanserar mångkulturell valsedel.

Det verkar som om Nationell Idag är en stödtidning till Sverigedemokraterna.

Och det verkar som om Sverigedemokraterna valt att dela in människor med rötter utanför Sverige i godkända och icke-godkända invandrare: och den gränsen går mellan religioner.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth som själv suttit i Presstödsnämnden är kritisk till att nämnden ger presstöd åt den nazistiske tidningen och tar nu initiativ till att ändra reglerna.

LUF i Lund anser att man nu måste skrota presstödet:

Samhället skall inte ägna sig åt att stödja pressen, landets tidningar, precis som alla andra företag, skall se till att klara sig på marknads villkor. Det finns betydligt bättre saker landets skattepengar kan spenderas på än att stödja en press som bör, kan och skall stå på egna ben.

Bloggen O-zone skriver:

Den enda vettiga rösten hittills i denna kakafoni av galopperande moralpanik är universitetslektorn Jan Strid, som mycket riktigt påpekar att det kritikerna talar om i grund och botten handlar om censur utifrån en tidnings innehåll. Ahlquist visade att han inte förstår den här problematiken, eftersom presstödet, som är en form av public service-subvention INTE ska ta hänsyn till de åsikter och ställningstaganden som en tidning uttrycker eller gör.

Jag tycker det här är jättesvårt. För om nämnden ska börja bedöma innehållet finns en uppenbar risk för censur. När högern sitter vid makten blir det vissa tidningar som får presstöd och när vänstern sitter vid makten andra.

Om tidningarna däremot har kriminellt innehåll då ska de förstås inte kunna få presstöd.
Som en tidning om pedofili till exempel eller en terroristisk tidskrift.
Så frågan är om det går att hitta brottslighet i nazistiska tidningar. I så fall borde det gå att stoppa presstöd till dem.

Nu är risken uppenbart mycket stor att politikerna kommer att kasta ut barnet (presstödet) med badvattnet.

Jag tycker ett land med ändå hygglig ekonomi bör ha råd att stödja några tidningar som har en annan inriktning än de rent kommersiellt gångbara som nöjestidningarna Aftonbladet och Expressen.

Tidigare bloggaren Blogge Bloggelito tycker att det är dags att stoppa presstödet:

Presstödet måste alltså vila på mångfaldens grund och inte befatta sig med vilket innehåll som torgförs. I själva verket bör presstödet som sådant avskaffas, då det tillkommit i en annan tid med andra tekniska förutsättningar. I dagens elektroniska informationssamhälle gäller helt andra förutsättningar, där tusentals privatpublicister samsas med organisationer av traditionellt analogt snitt.

Presstödet har också haft dimensioner av korruption och nepotism, och det finns synpunkter på att presstödet i dag tvärtom undergräver den fria mediemarknaden i stort – när presstödet tillkom fanns inget internet och inte heller någon annan teve än statstelevisionens monopolutsändningar. EU ser också bekymrat på vårt presstöd av samma skäl.

Fler som bloggat om presstödet till Nationell Idag:
Annarkia och Åsa Linderborg i Aftonbladet och Svensson.

Relaterat: Dagens Nyheter

DN1, 2, 3, 4, 5, 6 , Fokus,, SVD1, 2, 3, 4

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vi har en del att lära av Norge hur vi hanterar en krissituation

by


Om du med bil ska köra någonstans i Europa kan du anmäla det till en norsk wbbbplats som den norska tidningen Verdens Gang lyfter fram stort på sin första sida: Haikecentralen.
Om du behöver åka nånstans och flyget är inställt kan du på Haikecentralen hitta någon som ska köra dit.

Smidigt och smart sätt att hjälpas åt i den krissituation som det isländska vulkanaske-molnet försatt halva Europa i.

Varför görs inget liknande i Sverige? Som mest gör vi en massa enskilda alternativ, via Facebook. Och dessa små enskilda initiativ hyllas av våra sociala medierexperter, som Martin Gelin på Newsmill:

Omedelbart efter att flygen började ställas in i torsdags startades hundratals Facebook-grupper för samåkning med bilar och bussar runtom i Europa. Under många av de senaste årens stora katastrofer har vi fått en glimt av den potential som finns i dessa nya teknologiska verktyg, om de används på rätt sätt.

Visst har han rätt i att det finns enorma möjligheter i och med de nya verktygen på webben. Men det som gjorts i Sverige är en mängd små initiativ, där visserligen folk kan hjälpa varandra. Men en större gemensam sajt skulle givetvis öka människors chanser att hjälpa varandra.

Varför än norrmännen så mycket bättre och snabbare än vi på att samarbeta? Kan det bero på att landet varit i krig och därmed lärt sig motståndskamp? Jag vet inte. Men varför drar ingen svensk stor redaktion snabbt igång en sådan webbplats där alla kan hjälpas åt, där också de som inte finns på Facebook kan vara med?

Relaterade artiklar om senaste läget om askan och flyget:
Tre av fyra flygplatser stängde i Europa.
Verdens Gang, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Expressen 1, Expressen 2, Svenska Dagbladet 1 och Svenska Dagbladet 2.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Borde det finnas en granskningsnämnd mot Facebook?

by


Den våldtäktsdömde ”Oskar” från Bjästa anmäler SVT till Granskningsnämnden, berättar Aftonbladet.
Den våldtäktsdömde är dömd för två väldtäkter, men byn där han bor och skolan vände sig mot de två flickor som han våldtagits och spred hat mot dessa flickor i framför allt Facebook.
Efter Uppdrag Gransknings program vände vinden och nu har livet raserats för ”Oskar” och hans familj.
Jag vet, det är lätt att tänka att vad gjorde de när flickornas liv raserades?
Det är just det. Om inte Uppdrag Granskning hade tagit upp fallet, hur hade flickorna kunnat få någon upprättelse? De blev våldtagna men fick en bygd emot sig. Skola, präst, alla ställde upp på den unge man som utfört våldtäkterna.

Borde det finnas någon form av nämnd där den som drabbas av mobben på Facebook kan få någon hjälp?

Facebook är en del av media – det är ingen skillnad på medier, alla når ur och är kommunikationskanaler.
Anders Mildner i Nyamediebloggen på SVD tar också upp detta:

Och självklart var ryktesspridningen på nätet en stor del av det gräsliga i Bjästahistorien.

Men om det finns någon lärdom här, så bör den väl ändå vara att vi i dagens brusiga mediesamhälle måste betrakta all information med så stor skepsis som möjligt och anlägga ett kritiskt förhållningssätt till ALLT som ALLA medier kastar åt vårt håll.

Facebook har varit i fokus i flera stora fall i medier senaste veckan. Som i samband med det tragiska dödsfallet i Landskrona där en 78-årig kvinna blev ihjälslagen på en parkeringsplats. Den misstänkte unge mannen har fått hatgrupper mot sig på Facebook. Hans namn och bild har hängts ut och hatet florerar. Ja, om han är skyldig har han gjort ett hemskt dåd. Men han är inte dömd. Varför frodas då hatet mot honom på Facebook? Jo, för han har invandrarbakgrund.
Det är så vidrigt. Om han varit svensk sedan fem generationer hade inte sådana hatgrupper spridits.

Hur är människor fungerade? De kan bilda hatgrupper mot flickor som våldtagits och i nästa stund skriker de ut sitt hat mot människor som utför brott, men bara om de har invandrarbakgrund.
Varför finns det inga hatgrupper mot de svenskar som är misstänkta för våld? Det finns ett par stora nu, som den kvinnan som är misstänkt för två mord och den man som namngetts av Aftonbladet redan nu medan rättegången pågår och han inte har dömts, och han till och med nekar.

Jag märker att interaktionen mellan bloggar och gammelmedier förresten inte gäller i fall som dessa. Både DN och Aftonbladet visar länkar från bloggar bredvid artiklarna, men i dessa fall släpper de inte igenom bloggarna. Förmodligen litar tidningsredaktionerna inte på att vi är seriösa.

Ett annat exempel på hur alla medier, traditionella och sociala, går i varandra är läckan av filmen från amerikanska soldater i Irak. Obs den är ruggig – här är den.
Delar av den visades på nyheterna i Sveriges Television igår kväll.
Här finns den på Youtube.

Filmklippet är vidrigt och visar hur amerikanska soldater får order att skjuta civilbefolkningen. Om inte möjligheten att lägga ut detta på webben direkt hade funnits är frågan om denna film kommit till allmänhetens kännedom. Hade amerikanska medier släppt igenom den?

Vi behöver den frihet som webben ger. Den frihet att komma till tals som det ger. Men hur tar vi itu med hatmobbar?
Hatmobbar har alltid funnits, i alla tider. De tar sig bara olika uttryck beroende på de verktyg som finns. Men hur inrättas en granskningsnämnd som också granskar sociala medier – utan att det blir censur?

Piratpartiets partiledare Falkvinge

Utan ett fritt nät hade den här videon aldrig publicerats. Den betraktas som försvarshemligheter och är det första som skulle censurerats av myndigheter, om de kunde censurera nätet, tillsammans med “barnporr” som en murbräcka för att få allmän acceptans för censur som koncept.

Men överlevare av barnvåldtäkter vill inte ha censur av nätet, av precis samma anledning som familjerna som överlever offren ovan. Censur tillåter myndigheter att sopa obekväma saker under mattan: out of sight, out of mind. Då kan man säga att man gjort något, och så syns inte problemet längre. Men det finns kvar. 1810 års pressfrihetslagstiftning, som förbjuder alla former av censur, kom till av en anledning.

Men det är oerhört viktigt att kampen mot barnporr drivs kraftfullt. Det vill jag i alla fall poängtera. Internet bör vara fritt från censur, men barnporr är förbjudet både i tryck och på webb.

Här är filmklippet:

Relaterat: Uppdrag Granskning och Oskar Swarts och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om

Läs även andra bloggares åsikter om

DN lanserar korsordstidning och rustar ned kulturredaktionen

by


Det talas om att traditionella medier måste hitta sätt att få betalt för det redaktionella arbetet. Att god journalistik kostar.
Jag håller med. Journalister av olika slag måste kunna köpa mat, betala hyra och dagisavgifter, som alla andra. Vill vi ha bra innehåll kräver det att vi som är kunder kan betala något.
Eller så säljer redaktionernas annonsavdelningar reklamutrymme och får inkomster till medieföretaget den vägen. Och vi som är kunder betalar genom att låta oss bli exponerade för reklam och annonser.

Traditionella medier är alltid snabba på att publicera artiklar som säger att bloggar är skräp. Men hur ställer i så fall traditionella medier upp genom att stå för något annat? På vilket sätt står då de stora som DN och Expressen för något med högre kvalitet?

Dagens exempel är Dagens Nyheters korsordsbilaga som lanseras idag. Det är tydligen den väg DN väljer att vandra: lägga resurser på att skapa korsord och rusta ned kulturredaktionen.

Inte för att korsord är skräp. Men något exempel på kvalitetsjournalistik är det dock inte. Inte heller förstår jag varför DN väljer att satsa resurser på en sminkblogg. Det finns ju redan sådana, Varför ska DN vara copycat och kopiera bloggar kan inte DN istället utveckla och stå för det som just de är bra på och skulle kunna ha resurser till?
Det är uppenbart att vad som regerar och styr redaktionsledningens beslut är klickjournalistiken: skapa så många klick som möjligt på sajten, oavsett kvaliteten på innehållet.

I samband med det vidriga som hänt i Bjästa där en 14-årig flicka blev våldtagen och sedan utfrusen av ett samhälle, skriver SVD Perspektiv att det är farligt att skilja på nätet och verkligheten. När ungdomar eller för den delen vuxna också, mobbar någon på nätet är det lika grymt som att mobba ansikte mot ansikte. När vi gör något på nätet är vi samma människa som när vi gör det någon annanstans.
Det är självklart, Om jag pratar i telefon är jag samma person som om jag inte pratar i telefon.
Det är på tiden att den konstiga synen på nätet som något åtskilt från övriga livet och samhället försvinner. Nätet är ett kommunikationsmedel och vi är samma människa oavsett om vi kommunicerat med telefon eller dator eller framför ögonen på varandra.

På samma sätt bör medier se nätet som en del i deras verktyg för deras journalistiska uppdrag. Medier måste använda nätet på rätt sätt. Då är det till exempel en total återvändsgränd att låsa in innehåll genom att ta betalt för att visa en del, som UNT och The Times försöker. Det innehållet kommer inte att bli länkat till och det är som att stänga av en del av kroppen från blodomloppet. Länkar är Internets blodomlopp.

Medier måste antingen tro på sig själva, tro på att de har resurser att skapa bra innehåll. Och försöka få inkomster på grund av att de har innehåll som någon vill betala för, antingen prenumeranter eller annonsörer. Eller så fortsätter de den utarmning av journalistiken som de flesta större redaktioner redan nu ägnar sig åt.

Ett annat dåligt exempel på hur de stora redaktionerna går vidare i skräpspåret är hur Aftonbladet väljer att sälja polisförhör vidare. Dagens media berättar:

Aftonbladets nya affärsidé – sälja polisförhör

Publicerad 26 mars 2010 17:53 18 kommentarer
Senaste av Torsken igår, 19:01

För 3 kronor säljer Aftonbladet hela förhöret med Mats Alm. Tidningens chefredaktör Jan Helin berättar varför.

I jakten på nya intäkter bryter Aftonbladet ny mark. Under vinjetten ”Dagens bästa merläsning” på Aftonbladets förstasida erbjuds läsaren att köpa en kopia av polisens förhör med Mats Alm.

Betalar man 3 kronor får man ladda ned ett 46-sidigt förhör med den misstänkte mördaren i ett av Sveriges just nu mest uppmärksammade rättsfall. Dokumentet kommer från den omfattande förundersökning som nyligen blev offentlig i och med att åtal väcktes.

Det är dåligt ur flera aspekter. Hur blir det med rättsäkerheten när människor som varit i polisförhör riskerar att få detta uthängt för en stor läsarkrets? Att ha varit i polisförhör är inte samma sak som att vara dömd. Aftonbladet tangerar gränsen för att göra samma sak som Ask med de gredelina kuverten.
Det är en osmaklig väg Aftonbladet väljer att snaska på.

Varför är det så svårt för de stora redaktionerna att försöka sig på det som bara de har muskler för att skapa: uthållig bra journalistik?

Relaterat: Resumé om Aftonbladets försäljning av polisförhör.
Och Dagens Nyheter om sin korsordssatsning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Wolodarski kräver Yrsa Stenius avgång

by

Yrsa Stenius har gjort sig själv omöjlig som pressombudsman.
Skriver DN:s ledarchef Peter Wolodarski.

Bakgrunden är att Yrsa Stenius i sin roll som pressombudsman anmält Expressens avslöjande att Jan Guillou under åren 1967-1972 regelbundet träffade den ryska spionorganisationen KGB. I sina memoarer, som kom ut före Expressens avslöjande, nämnde Jan Guillou inte sina regelbundna möten med KGB med ett enda ord.

I ett yttrande till Pressens opinionsnämnd rekommenderar Stenius att Expressen klandras för en oförsvarlig publicitetsskada av Jan Guillou.

Det känns konstigt för mig att konstatera att Peter Wolodarski kan dra vettiga slutsatser. Han står ju i princip aldrig på de svagare sida. Här påpekar Wolodarski att Pressens Opinionsnämnd är en institution som skapades för att hjälpa vanliga människor som ansett sig förfördelade i tidningarna, inte offensiva skribenter som jonglerar mellan olika medieplattformar.

Wolodarski har helt rätt. Det är illa att Pressombudsmannen prioriterar att lägga sin arbetstid på att hjälpa en så mediestark person som Jan Guillou.
Dessutom när det Expressen gjort är precis det medier ska göra: de ska granska makthavare och avslöja missbruk. I det här avseendet är Guillou en maktperson, som en av de mest säljande svenska författarna måste Guillou kunna granskas.

En detalj, men talande är Yrsa Stenius slarv med ord:

Stenius ger sig in i ett bisarrt ifrågasättande av löpsedlar, versaler och bilder, som om hon inte hade en aning om hur en kvällstidning redigeras. Dessutom påstår hon – felaktigt – att Expressen kallat Guillou för en spion när tidningen i själva verket konsekvent använt beteckningen agent.
Den språkliga distinktionen mellan agent och spion kan vi lämna därhän. Gränserna i KGB-världen är flytande och öppnar för olika tolkningar. Det avgörande är att Expressen grävt fram något som är sant, relevant och har ett stort allmänintresse.

Ord är viktiga. Journalister ska förvalta ord och ha respekt. Att Yrsa Stenius i sin anmälan förväxlar ordet agent med spion tyder på slarv, inte värdigt en pressombudsman.

Wolodarski har dragit helt rätt slutsatser: Stenius har förverkat sitt förtroende som pressombudsman och det är en skam för pressen att ha en sådan person på den posten.

—
Dessutom vann Expressens avslöjande Guldspaden för bästa grävande journalistik av föreningen Grävande Journalister i kategorin Större dagstidning:
Från Gräv 10:s hemsida, där du hittar alla vinnare för gräv 2009::

Mikael Ölander, Mikael Hylin
”Jan Guillou och KGB”
Expressen
Arbetsbeskrivning

“För ett spektakulärt avslöjande som ändrade historieskrivningen kring
en ikon inom journalistik och samhällsdebatt.”

Om guldspaden:
Guldspaden delas ut av Grävande Journalister till ”de journalister – verksamma i svenska medier – som genom engagerad och kunnig journalistik avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till. Undersökningen skall vara ett originalarbete, självständigt genomfört.

Expressens avslöjande av Jan Guillou har gjort precis detta och tagit på sig det uppdrag medier har. De stora redaktionerna använder alldeles för mycket av den redaktionella tiden idag åt att skriva om saker som att Marie Picasso stoppades av tv4 när hon kom med för kort kjol. När nu redaktioner utför sina granskande uppdrag, som med avslöjandet av Jan Guillous förbindelser med KGB, då borde pressombudsmannen tvärtom hylla detta.

(Förtydligande: Idol-Marie Picasso kom alltså till inspelningen av Körslaget i kortkortkort kjol. Vilket Aftonbladet bedömer så viktigt att det ligger nästan överst på deras hemsida. Det är ett talande exempel på hur klickjournalistiken tar över.)

Mer om Yrsa Stenius som pressombudsman i Thomas Mattssons blogg:

Men med en PO som Yrsa Stenius som fritt fäller en tidning för det som inte publicerats, och som spekulerar fritt om våra källor, är det inte längre värt mödan att att kommunicera med PO.
Istället kommer vi att försöka hantera kritik mot tidningen utanför systemet, och om det inte går så får Stenius fortsätta att kritisera Expressen efter eget huvud och så överklagar vi och argumenterar därefter istället inför Pressens Opinionsnämnd.
Det är egentligen ingen bra utveckling eftersom det försenar processen för den som anmäler Expressen, men det är mer rättssäkert för alla inblandade.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,