Det talas om att traditionella medier måste hitta sätt att få betalt för det redaktionella arbetet. Att god journalistik kostar.
Jag håller med. Journalister av olika slag måste kunna köpa mat, betala hyra och dagisavgifter, som alla andra. Vill vi ha bra innehåll kräver det att vi som är kunder kan betala något.
Eller så säljer redaktionernas annonsavdelningar reklamutrymme och får inkomster till medieföretaget den vägen. Och vi som är kunder betalar genom att låta oss bli exponerade för reklam och annonser.

Traditionella medier är alltid snabba på att publicera artiklar som säger att bloggar är skräp. Men hur ställer i så fall traditionella medier upp genom att stå för något annat? På vilket sätt står då de stora som DN och Expressen för något med högre kvalitet?

Dagens exempel är Dagens Nyheters korsordsbilaga som lanseras idag. Det är tydligen den väg DN väljer att vandra: lägga resurser på att skapa korsord och rusta ned kulturredaktionen.

Inte för att korsord är skräp. Men något exempel på kvalitetsjournalistik är det dock inte. Inte heller förstår jag varför DN väljer att satsa resurser på en sminkblogg. Det finns ju redan sådana, Varför ska DN vara copycat och kopiera bloggar kan inte DN istället utveckla och stå för det som just de är bra på och skulle kunna ha resurser till?
Det är uppenbart att vad som regerar och styr redaktionsledningens beslut är klickjournalistiken: skapa så många klick som möjligt på sajten, oavsett kvaliteten på innehållet.

I samband med det vidriga som hänt i Bjästa där en 14-årig flicka blev våldtagen och sedan utfrusen av ett samhälle, skriver SVD Perspektiv att det är farligt att skilja på nätet och verkligheten. När ungdomar eller för den delen vuxna också, mobbar någon på nätet är det lika grymt som att mobba ansikte mot ansikte. När vi gör något på nätet är vi samma människa som när vi gör det någon annanstans.
Det är självklart, Om jag pratar i telefon är jag samma person som om jag inte pratar i telefon.
Det är på tiden att den konstiga synen på nätet som något åtskilt från övriga livet och samhället försvinner. Nätet är ett kommunikationsmedel och vi är samma människa oavsett om vi kommunicerat med telefon eller dator eller framför ögonen på varandra.

På samma sätt bör medier se nätet som en del i deras verktyg för deras journalistiska uppdrag. Medier måste använda nätet på rätt sätt. Då är det till exempel en total återvändsgränd att låsa in innehåll genom att ta betalt för att visa en del, som UNT och The Times försöker. Det innehållet kommer inte att bli länkat till och det är som att stänga av en del av kroppen från blodomloppet. Länkar är Internets blodomlopp.

Medier måste antingen tro på sig själva, tro på att de har resurser att skapa bra innehåll. Och försöka få inkomster på grund av att de har innehåll som någon vill betala för, antingen prenumeranter eller annonsörer. Eller så fortsätter de den utarmning av journalistiken som de flesta större redaktioner redan nu ägnar sig åt.

Ett annat dåligt exempel på hur de stora redaktionerna går vidare i skräpspåret är hur Aftonbladet väljer att sälja polisförhör vidare. Dagens media berättar:

Aftonbladets nya affärsidé – sälja polisförhör

Publicerad 26 mars 2010 17:53 18 kommentarer
Senaste av Torsken igår, 19:01

För 3 kronor säljer Aftonbladet hela förhöret med Mats Alm. Tidningens chefredaktör Jan Helin berättar varför.

I jakten på nya intäkter bryter Aftonbladet ny mark. Under vinjetten ”Dagens bästa merläsning” på Aftonbladets förstasida erbjuds läsaren att köpa en kopia av polisens förhör med Mats Alm.

Betalar man 3 kronor får man ladda ned ett 46-sidigt förhör med den misstänkte mördaren i ett av Sveriges just nu mest uppmärksammade rättsfall. Dokumentet kommer från den omfattande förundersökning som nyligen blev offentlig i och med att åtal väcktes.

Det är dåligt ur flera aspekter. Hur blir det med rättsäkerheten när människor som varit i polisförhör riskerar att få detta uthängt för en stor läsarkrets? Att ha varit i polisförhör är inte samma sak som att vara dömd. Aftonbladet tangerar gränsen för att göra samma sak som Ask med de gredelina kuverten.
Det är en osmaklig väg Aftonbladet väljer att snaska på.

Varför är det så svårt för de stora redaktionerna att försöka sig på det som bara de har muskler för att skapa: uthållig bra journalistik?

Relaterat: Resumé om Aftonbladets försäljning av polisförhör.
Och Dagens Nyheter om sin korsordssatsning.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, journalistik, korsord, Dagens Nyheter, polisförhör, ekonomi