Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

censur

Filmrecenion: I mästarens nät – Cobweb – roligt och underhållande om konsten att kringgå censur

by

I mästarens nät – Cobweb
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 februari 2024
Regi Jee-Won Kim

En av de roligaste filmer jag sett om filmskapande och om statlig kontroll och censur. Handlingen utspelas i Sydkorea under 1970 talet få kulturarbetare inom bland annat film måste navigera genom ett minfält av statlig kontroll och censorer.

Handlingen kretsar kring filmregissören Kim som precis avslutat inspelningen av en thriller, Cobweb, som han känner är ganska halvdan. I en dröm får han en syn, en idé, som han menar skulle göra filmen till ett mästerverk. Det är slutet på filmen som han måste ändra på för att filmen ska bli så mästerlig att han äntligen blir hyllad som den enastående regissör han menar sig vara. Hans debutfilm hyllades till skyarna men efter den har han inte lyckats lika bra. Det går dessutom enträgna rykten om att han stal manuset till sin debutfilm från en av Koreas mest briljanta filmregissörer som god innan den inspelningen startade.

Nu vill Kim få tillgång till studio och skådespelare några dagar till. Det är dock inte så lätt att ordna. Först och främst måste statens myndighet för filmcensur läsa det nya manuset och godkänna det nya slutet, vilket producenter och övriga som ska bekosta filminspelningen inte tror är möjligt. Det nya slutet kommer aldrig att bli tillåtet att spela in, menar de. Slutet bryter alldeles för mycket mot landets traditioner. En film kan väl ändå inte låta en kvinna göra uppror mot männen? Men Kim lyckas få med dem genom att hävda att slutet handlar om att döda massor av kommunister. Det är både roligt och absurt.

Men det finns en lång rad övriga problem som står i vägen för inspelningen. En av huvudrollsinnehavarna är redan bokad för inspelning av en tv-serie och studion är också bokad för annat. Alla skådespelare är inte övertygade om att det nya manuset är så briljant.

Det är jättekul att se alla dessa ego-fixerade skådespelare och övriga filmarbetare. Var och en så uppfylld av sin egen förträfflighet. På något lyckas Kim ändå få till några dagar i studion för inspelning. Men då dyker det upp tjänstemän från censurmyndigheten. Hur får man dem med på det hela? Med den finaste whiskyn, framför allt.

Vissa scener är nästan för mycket. Det är knasigt, det är kaos och panik och överdrivet men jag kan inte låta bli att skratta och bli underhållen. Filmskaparen driver inte bara med censorer och ett samhälle med korruption på alla nivåer, han driver med självupptagna kulturarbetare som är uppblåsta av sin egen förträfflighet.

Filmen är dessutom mycket snyggt filmad. Parallellt med regissören Kims utmaningar får vi se avsnitt ur filmen de spelar in. Filmen de spelar in har alla scener i svartvitt. Skådespelarna har fått samma namn på sina rollkaraktärer i den svartvita filmen som de har i de färgade scenerna som handlar om deras inspelning och det som händer under inspelningen. Det gör att det blir en extra dimension i vad filmen berättar.

Det är en underhållande komedi men med en svärta och varning för vad censur och korruption gör med människor. Och kryddad med små tips om konsten att kringgå censur.

Norge censurerade diskussionen i Skavlan om ökad rasism

by

norskflagga

I gårdagens (fredagen den 18:e oktober) program av Skavlan var stjärnor från den vita duken välrepresenterade. Juliette Binoche samsades i strålkastarljuset med mindre kända nykomlingar som ändå följer sina föräldrars fotspår; Valter Skarsgård, Alba August och Happy Jankell. Två andra gäster, som kanske inte jobbar på samma sorts arenor men ändå möts i det politiska intresset, var komikern Özz Nûjen och den avgående Norska statsministern Jens Stoltenberg.

Även om samtliga gäster hade mycket intressant att berätta om sina liv och karriärer så var det ändå de två sistnämnda som stod för kvällens mest intressanta diskussion: om norska kontra svenska politiker, det främlingsfientliga Fremskrittspartiet och huruvida de nyvalda norska politikerna för en främlingsfientlig politik eller ej.

Programmet, som sänds både i Sverige och Norge, gav – trots en något tung stämning – en väldigt intressant diskussion som speglar den nuvarande situationen i Europa med ökad rasism, fattigdom och högervinklade politiker som mest vill göra det bättre för dem som redan har det gott ställt. Dock fick inte båda länderna ta del utav hela diskussionen, rapporterar Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17686599.ab): i Norge klipptes en bit av Özz svar nämligen bort från replik han gav den avgående norska statsministern Jens Stoltenberg.

Huruvida klippningen skedde på grund av Özz kritik mot de främlingsfientliga makter som valts in i den Norska regeringen eller om de försökte vinkla diskussionen till Jens fördel, så det såg ut som han fick sista ordet och blev mest populär hos publiken, är svårt att sia om. Men vilket som är det ett riktigt fult grepp att censurera Özz sådär. För att inte säga direkt odemokratiskt. Özz har mycket intressant att säga om den rådande politiska situationen, och har den svenska sändningen möjlighet att sända full replik har antagligen också den Norska det. Och att TV-producenter ska välja vilka åsikter folket får ta del utav står inte riktigt i linje med en fri demokrati där folket får ta del utav så mycket information som möjligt för att kunna bilda sig en egen uppfattning. Vilket heller kanske inte är önskvärt hos främlingsfientliga partier, eftersom de oftast möter som mest motstånd då människor är välinformerade.

Text: Fredrik Gertz
Driver kulturbloggen Kulturmanifestet

Undrar hur det känns att vara regeringens betrodde reporter på Dagens Eko?

by

Minister Annie Lööf gick ut med stora gester och förklarade hur oanständigt och gement det var av Tillväxtverket att slösa med skattebetalarnas medel och att Tillväxtverket bröt mot de tydliga reglerna för hur sådana festligheter ska betalas. Att hon själv och hennes departement gjort likadant, fast inte i lika stor skala, är rätt skrattretande. Ministern blir en rätt löjlig figur. Men det allra värsta i den här historien är inte att näringsdepartementet varit nonchalanta och slarvat mot reglerna. Den stora skandalen i sammanhanget är hur näringsdepartementet agerade när medier bad att få tillgång till redovisningen.

Som DN tar upp i sin ledare:
Offentlighetsprincipen är en hörnsten i den svenska demokratin. Medier och andra intresserade ska kunna hämta information i olika frågor, oavsett vad myndigheterna själva väljer att informera om. Detta skriver regeringen själv på sin hemsida.

Blotta misstanken att höga politiska tjänstemän försöker försvåra mediernas granskning och kommer med undanflykter är allvarlig. Informationskulturen på regeringskansliet framstår som ett betydligt större problem än dess representation.

Fakta är att när Aftonbladet bad att få ut nöringsdepartementets redovisning över sina festligheter då kontaktade tjänstemännen de politiska ansvariga som fick flera dagar på sig att kontakta politikerna som kunde skynda sig att betala in vad de glömt och därmed åtgärda sakerna.

Dessutom kontaktade näringsdepartementets pressekreterare en journalist på Dagens Eko som kunde komma före Aftonbladet och redovisa en tillrättalagd nyhet. Som DN uttrycker det:
I sin iver att desarmera nyheten ringde en av Annie Lööfs pressekreterare upp en betrodd reporter på Dagens Eko och talade om att departementet, på eget initiativ, gått igenom räkenskaperna och rättat till eventuella felaktigheter.

Jag undrar hur det känns för en journalist att vara en av regeringen betrodd journalist. Att vara på så god fot med regeringen att hen förväntas skriva vad regeringen vill ha förmedlat. Där någonstans har väl journalistiken kantrat. Journalistik ska granska makthavare.

Röda Berget har också skrivit om detta liksom Martin Moberg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hjälp till att samla in namn på alla kulturarbetare världen över som förföljs

by

När demokratin hotas och diktatoriska makter vill ta över är det alltid konstnärer som hotas först. Fria konstnärer som skildrar livet och samhället är ett hot mot de krafter som vill strypa det öppna samhället.

Scenkonstarrangören MDT i Stockholm har startat ett viktigt projekt där det vill sätta ihop en lista över alla människor som förföljs, fängslas eller dödas för att de skapar konst.

Här berättar de om namninsamlingen:

”This is Political” – MDT 1-31 augusti
I augusti avstannar all ordinarie verksamhet på MDT, till förmån för ett viktigt projekt – ”This is Political”. Målet är att upprätta en lista med namn på människor som förföljs, fängslas eller dödas för att de skapar konst.

”This is Political” utgår från det faktum att det alltid är konstnärer som råkar illa ut först när ett samhälle omstörtas av revolution, kris eller krig. Det är konstnärerna och fritänkarna som fängslas, mördas eller oskadliggörs. Varför, om inte för att de utgör ett hot?

”Vi ägnar hela augusti åt att göra en lista. Vi vill hitta så många tystade konstnärer som möjligt och uppmärksamma dem så mycket som vi bara kan. Vi vill använda den här tiden åt omvärldsanalys så att vi ser och lär oss förmedla hur viktig roll konsten spelar i samhället.” säger MDT:s teaterchef Danjel Andersson.

MDT initierar detta projekt och bjuder in allmänhet och andra organisationer att hjälpa till i researcharbetet. Upplägget är enkelt. Vi ses på scenen, vardagar kl. 11.00 – 18.00.
Detta är en början.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Världen runt attacker på yttrandefriheten: Ryssland, Kina, Malaysia …

by

Mediernas frihet i Europa håller på att inskränkas, läger försämras. Enligt en färsk rapport till Europarådet, presenterad för dess kulturutskott i slutet av juni, har sedan 2009 ett mönster av våld och hot mot journalister brett ut sig i åtskilliga länder i Europa.
Det skriver i dag i DN (ännu så lönge bara i pappertidningen) William Horsley, Europeiska journalistorganisationens mediefrihetsombud, och Mats Johansson, Europarådets rapportör för mediefrihet.

I debattartikeln nämns fyra mord på kända journalister: Georgij Gondadze (Ukraina), Elmar HHuseynov (Azerbajdzjan), Anna Politkovskaja (Ryssland) och Hrant Dink (Turkiet).

Det är en mörk bild av yttrandefriheten som tornar upp framför oss. Inte bara i Europa.
Ett litet klipp ur dagens rapporter:
I Ryssland är det med risk att hamna i fängelse som artister riktar kritik mot landets makthavare:
Ur Kulturnyheterna:
I dag inleddes förhandlingarna om den feministiska ryska punkgruppen Pussy Riot ska ställas inför rätta för huliganism. Medlemmarna ska hållas kvar i fängelse till och med januari.

Punkgruppen Pussy Riot genomförde i februari 2012 ett performance riktat mot president Vladimir Putin inuti Moskvas mest välkända katedral, inför presidentvalet i mars. Från en predikstol utanför katedralen mässade de en punkig bön mot Putin.

DN har berättat att medlemmarna i Pussy Riot inlett en hungerstrejk.

I Kina fortsätter myndigheternas förföljelse av regimkritikern och konstnären Ai Weiwei. Kulturnyheterna:
Ai Weiwei får avslag på stämningsansökan
Fortsätter kritisera myndigheterna Konstnären stämde skattemyndigheten efter att ha blivit ålagd ”straffavgift” på 15 miljoner yuan, motsvarande 16 miljoner svenska kronor.

17 augusti kommer en dokumentär pom Ai Weiwei på svenska biografer. Här har Kulturbloggen recenserat den.

En annan konstnär som vågar stå upp mot censur och förtryck är de den malaysiska satirtecknaren Zunar. Kulturnyheterna:
Satirtecknaren Zunar fängslades olagligt och fick sina teckningar konfiskerade. Nu stämmer han den malaysiska staten på 100.000 kronor.

Som ni märker är det mycket information om förtryck av yttrandefrihet som vi hämtar från SVT:s hemsida för Kulturnyheterna. Ja det är den redaktion som tycks vara bäst på att ha koll inom det området, eller har mest engagemang för frågan.

Varför är till exempel Aftonbladet och Expressen så dåliga på det? Varför spenderar dessa redaktioner hellre sin redaktionella styrka på att rapportera om den kungliga familjen och prinsens och prinsessornas flick- och pojkvänners relationer?

——

Inte bara konstnärer och journalister riskerar sin frihet och sina liv för att de står upp för sina åsikter. Idag har vi nåtts av det tragiska beskedet att Oswaldo Paya, den kubanska människorättskämpen omkom i en bilolycka på söndagen. Hans dotter säger till medier att hon inte tror på att det är någon olycka.
Aftonbladet:
Rosa Maria Payá, dotter till den omkomne oppositionsledaren Oswald Payá, 60, är uppriven men lugn när Aftonbladet når henne vid halvfyratiden på natten lokal tid.
– Det var ett mord, inte en olycka, säger Rosa Maria Payá, till Aftonbladet.

Mer också i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,