Borde det finnas en granskningsnämnd mot Facebook?

Den våldtäktsdömde ”Oskar” från Bjästa anmäler SVT till Granskningsnämnden, berättar Aftonbladet.
Den våldtäktsdömde är dömd för två väldtäkter, men byn där han bor och skolan vände sig mot de två flickor som han våldtagits och spred hat mot dessa flickor i framför allt Facebook.
Efter Uppdrag Gransknings program vände vinden och nu har livet raserats för ”Oskar” och hans familj.
Jag vet, det är lätt att tänka att vad gjorde de när flickornas liv raserades?
Det är just det. Om inte Uppdrag Granskning hade tagit upp fallet, hur hade flickorna kunnat få någon upprättelse? De blev våldtagna men fick en bygd emot sig. Skola, präst, alla ställde upp på den unge man som utfört våldtäkterna.

Borde det finnas någon form av nämnd där den som drabbas av mobben på Facebook kan få någon hjälp?

Facebook är en del av media – det är ingen skillnad på medier, alla når ur och är kommunikationskanaler.
Anders Mildner i Nyamediebloggen på SVD tar också upp detta:

Och självklart var ryktesspridningen på nätet en stor del av det gräsliga i Bjästahistorien.

Men om det finns någon lärdom här, så bör den väl ändå vara att vi i dagens brusiga mediesamhälle måste betrakta all information med så stor skepsis som möjligt och anlägga ett kritiskt förhållningssätt till ALLT som ALLA medier kastar åt vårt håll.

Facebook har varit i fokus i flera stora fall i medier senaste veckan. Som i samband med det tragiska dödsfallet i Landskrona där en 78-årig kvinna blev ihjälslagen på en parkeringsplats. Den misstänkte unge mannen har fått hatgrupper mot sig på Facebook. Hans namn och bild har hängts ut och hatet florerar. Ja, om han är skyldig har han gjort ett hemskt dåd. Men han är inte dömd. Varför frodas då hatet mot honom på Facebook? Jo, för han har invandrarbakgrund.
Det är så vidrigt. Om han varit svensk sedan fem generationer hade inte sådana hatgrupper spridits.

Hur är människor fungerade? De kan bilda hatgrupper mot flickor som våldtagits och i nästa stund skriker de ut sitt hat mot människor som utför brott, men bara om de har invandrarbakgrund.
Varför finns det inga hatgrupper mot de svenskar som är misstänkta för våld? Det finns ett par stora nu, som den kvinnan som är misstänkt för två mord och den man som namngetts av Aftonbladet redan nu medan rättegången pågår och han inte har dömts, och han till och med nekar.

Jag märker att interaktionen mellan bloggar och gammelmedier förresten inte gäller i fall som dessa. Både DN och Aftonbladet visar länkar från bloggar bredvid artiklarna, men i dessa fall släpper de inte igenom bloggarna. Förmodligen litar tidningsredaktionerna inte på att vi är seriösa.

Ett annat exempel på hur alla medier, traditionella och sociala, går i varandra är läckan av filmen från amerikanska soldater i Irak. Obs den är ruggig – här är den.
Delar av den visades på nyheterna i Sveriges Television igår kväll.
Här finns den på Youtube.

Filmklippet är vidrigt och visar hur amerikanska soldater får order att skjuta civilbefolkningen. Om inte möjligheten att lägga ut detta på webben direkt hade funnits är frågan om denna film kommit till allmänhetens kännedom. Hade amerikanska medier släppt igenom den?

Vi behöver den frihet som webben ger. Den frihet att komma till tals som det ger. Men hur tar vi itu med hatmobbar?
Hatmobbar har alltid funnits, i alla tider. De tar sig bara olika uttryck beroende på de verktyg som finns. Men hur inrättas en granskningsnämnd som också granskar sociala medier – utan att det blir censur?

Piratpartiets partiledare Falkvinge

Utan ett fritt nät hade den här videon aldrig publicerats. Den betraktas som försvarshemligheter och är det första som skulle censurerats av myndigheter, om de kunde censurera nätet, tillsammans med “barnporr” som en murbräcka för att få allmän acceptans för censur som koncept.

Men överlevare av barnvåldtäkter vill inte ha censur av nätet, av precis samma anledning som familjerna som överlever offren ovan. Censur tillåter myndigheter att sopa obekväma saker under mattan: out of sight, out of mind. Då kan man säga att man gjort något, och så syns inte problemet längre. Men det finns kvar. 1810 års pressfrihetslagstiftning, som förbjuder alla former av censur, kom till av en anledning.

Men det är oerhört viktigt att kampen mot barnporr drivs kraftfullt. Det vill jag i alla fall poängtera. Internet bör vara fritt från censur, men barnporr är förbjudet både i tryck och på webb.

Här är filmklippet:

Relaterat: Uppdrag Granskning och Oskar Swarts och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, debatt, uppdrag granskning, tv, media, journalistik

Läs även andra bloggares åsikter om wikileaks

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet