Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teaterkritik

Fart och fläkt i ”Hjältar på vift” salig blandning av nazister, danska frihetskämpar m fl på gamla försvarsön Kastellet.

by

(Här fås det riktigt dåliga nyheter om kriget i lokaltidningen, när vi befinner oss i år 1940, närmare bestämt den 9 april)

Hjältar på vift

Betyg: 4

Medverkande:

Ensemble: Agnes Distner, Alexander Isaksson, Annie Gryth, Bastian Mellberg, Cecilia “Cissi” Mattsson, Christoffer “Tage” Simebjär Tagesson, Edit Nilsson Tröst, Elin Persson, Emanuel Arnesson, Emil Johansson Rydne, Erik Ståhlberg, Gun Skogmyr, Hasse Blomkvist, Hugo Clarin, Iman Merzi, Inga-Lill Axelsson, Ivar Bejmar, Janne Johansson, Johan Jansson, Jonathan Holmström, Kai Nilsson, Karl Jansson, Karola Eriksson, Klara Dahlin, Lennart Jansson, Lina Håkansson, Linnéa Olsson, Lisbeth Johansson, Ludvig Bergman, Maja Andersson, Majken Karlsson, Mats Karlström, Moa Rolfsdotter, Molly Martinsson, Sally Jönsson, Sara Lönnvik, Siri Randsalu, Victor Johansson, William Petersson.

Regissör: Povel Andersson

Manusförfattare: Peter Bäckström

Scenograf, producent: Maja Andersson

Producent: Karl Jansson

Kapellmästare: Ludvig Bergman

Spelas: 4, 7, 8, 9, 11, 12, 14, 15, 17, 18, 23, 25, 28, 29, 30 juli och 1, 3, 4, 5 augusti.

I lördags första juli var det dags att ta båten från Karlshamn ut till Kastellet, den gamla försvarsön, som ligger mitt i inloppet till Karlshamns hamn, för ett teateräventyr i Karlshamnsserien den femte i ordningen. Regissören har före föreställningen låtit oss veta att man inte behöver ha sett de föregående för att hänga med i handlingen. Med det tar historien sin början i den lilla hamnstaden Karlshamn klockan 10:00 den 9 april 1940, dit har vi i ett huj färdats. Nyvaken kliver vår protagonist Gösta Nilsson ut i ett vårvintrigt Karlshamn. Han har klätt sig i noggrant planerade kläder, ätit sina två välplanerade mackor och kammat sig i uträknad mängd hårgelé efter dagens planerade vindprognoser. Oanades om det som är i görningen i våra grannländer Norge och Danmark som är på väg att bli militärt angripna av Nazityskland. Ja, denna variant på tidsresa funkar bra. Allt från kostym till musik och dans på scen hjälper till att göra 1940-talet levande där och då framför oss i publiken allt fint inramat på den intima scenen. I berättelsen får vi följa Gösta Nilsson (Karl Jansson) vars strukturerade liv slås i spillror när Tyskland invaderar både Danmark och Norge den 9 april och ödet vill inte bättre än att både viktiga krigsplaner, Statens informationsstyrelse, svenska nazister och kryddiga danska jäntor på flykt ja allt hamnar i hans väg och strular till tillvaron för honom.

Inte blir det heller bättre av att förvirrade men välmenande ”systern” Märta (Agnes Distner) försvinner i väg med ett minst sagt udda gäng som har lyckats med att rymma från ålderdomshemmet. Intrigerna i föreställningen tar ett tag att knytas samman till en sammanhängande berättelse, det ska tilläggas men ju längre föreställningen pågår, desto bättre blir det faktiskt. Ett tips är att bläddra genom det välskrivna programbladet, det ger en bättre förståelse för handlingen. Några av flera höjdpunkter är t ex scenerna från Karlshamns gamla stadsteater, under ledning av Sarah Gordon (Moa Rolfsdotter) och icke att förglömma den spännande upplösningen på Kastellet under löjtnant Nils Erikssons (Lennart Janssons) befäl. Scenerna med artisten Harry Swansson (Hans Blomqvist) bjuder också på mycket humor, något som vi i publiken uppskattade och ja visst skrattar man ordentligt. Och självklart publikfavoriten är karaktären Åke Gustavsson (Johan Jansson). Attt mycket tid har lagts på att få dans och koreografi sitta det märks tydligt eller vad sägs om ett kombinerat dans- och slagsmålsnummer. Vill du för några timmar åka tillbaka i tiden drygt 80-talet år, ta då chansen och se Hjältar på vift i den blekingska arkipelagen denna sommar.

Stående och välförtjänta ovationer för Emil och hans hyss i kubik i Lönneberga

by

(Emils många hyss i Lönneberga, här sitter han hjälplöst fast med huvudet i soppskålen..)

Emil i Lönneberga, Bellevueparken, Karlshamn, 2023

Ca två timmars föreställning inklusive paus

Betyg: 5

Medverkande:

Mårten Bring, ”Pecka” Gustafsson, Mattias Herbst, Anna Melander, Ann-Sofie Othén, Moa Petersson, Ola Rydberg, Elin Sandelius, Joakim Sundman, Linda Thureson och som IDA: Olivia Burgos Copcutt och EMIL: Elliott Rydberg

Dramatisering: Elin & Mats Sandelius
Musik: Georg Riedel & Fredrik Åkerblom
Sångtexter: Astrid Lindgren

Föreställningar:

29 juni t o m 5 augusti

En ljummen och skön kväll i slutet av juni begav jag mig till Bellevueparken i Karlshamn för att se premiären på Sandelius Kultur och Nöjes familjemusikal ”Emil i Lönneberga”. Det är så att Emils hyss nu firar 60 år sedan Astrid Lindgren först började ge ut bokserien om livet i Katthult, Lönneberga socken. Och det har filmatiserats om Emil och hans många hyss och satts upp på scen förut, hur skulle detta falla ut? Mycket väl, skulle det visa sig tämligen omgående när väl föreställningen började. Det var många yngre i publiken, och deras fokus kom snabbt att ligga på pojken Emil, som sprang från sin far Anton efter ett hyss. Snyggt att fånga uppmärksamheten så.

Det är en bra och tydlig kombination av scenkläder och en distinkt småländsk dialekt hos skådespelarna, som jag tycker, gav en tydlig koppling till Lindgrens beskrivning av byn och dess invånare. På scenen kunde man t ex se föremål som Emils täljda trägubbar efter alla besöken i Snickerboa. För det är inte bara att sätta upp en sådan föreställning utan den kräver sitt av den 12 stycken samlade ensemblen på scen och koreografin likaså. Flera av de berättelser från klassikern finns med i teatern. Ett av de första av Emils klassiska hyss som vi fick se, är när han helt sonika fastnar i soppskålen. Den scenen minns man ju väl. Men snåla pappa Anton kom ju trots allt billigt undan akutbesöket hos doktorn i Mariannelund, eller gjorde han egentligen det?

Även pigan Linas förtjusning för drängen Alfred är något som genomsyrar hela berättelsen på scen. Och inte ens efter en 20 minuters fikapaus verkar Linas förtjusning direkt ha runnit ut. Något som kanske inte Alfred är helt entusiastisk för. Både Lina som spelas av Anna Melander och Alfred som spelas av Joakim Sundman bjöd på flera bra solosånger och applåderna från publiken låg på en hög ljudnivå, och applådera vi fick mer än gärna göra X antal gånger. Folket från byn stod ofta för både sång och dans och trots den avskalade scenen visste man i publiken precis vart man hamnat, vare sig man befann sig i Snickerboa eller hos doktorn i Mariannelund. Lina som spelas av Anna Melander tog oss genom de skiftande årstiderna och händelserna i Lönneberga. Något som syntes i ändring av kläder och rekvisita på scen, det ger ett bra sammantaget intryck.

Pappa Anton och sonen Emils relation, som vi väl känner till, den sätter ton redan från första inledande scen. Även om Anton ofta är ordentligt arg på sonen Emil, så älskar mamma Alma som spelas av Linda Thureson alltid sin son, oavsett hur många hyss det än blir på en dag. Anton spelas av Ola Rydberg och Emil spelas av Elliot Rydberg, som är far och son i verkligheten också. Det ger det hela en speciell och bra touch till själva handlingen och skådespeleriet dem emellan.

Lugna systern Ida som spelas av Olivia Burgos Copcutt är en tydlig kontrast gentemot syskonet Emil, som alltid är i farten med sina upptåg. Men även oaktat detta faktum, så kan Ida få för sig att vara med på Emils hyss, t ex att bli upphissad i flaggstången. Det är också flera välkända karaktärer från klassikern vi fick se på scen. Så som t ex Krösa-Maja och Kommendoran som styrde och ställde i fattighuset (ja, vem minns inte henne?) som spelades av Elin Sandelius. Även en och en annan fattighjon, för så såg det ut då det begav sig när fattigdom skulle vårdas bort.

När föreställningen var till ända gav publiken en stående ovation i den ljumma och ljusa junikvällen och man kunde se många känslor från skådespelarna, som förtjänar att få stående ovationer för denna föreställning för hela familjen är mycket bra. Det är således bara att ta sig till Bellevueparken i Karlshamn denna sommar och med stor sannolikhet kommer ni att få vara med alltifrån stående ovationer och applåder och underhållande dråpligheter allt inramat i en föreställning väl i linje med Lindgrens bokserie. Ända fram till den 5 augusti går det att se Emils hyss i kubik i Lönneberga.

I Ronneby finns i sommar möjligheten att åka tillbaka i tiden till Ronneby anno 1564

by

Vad händer här? När borgmästare Hoffman samtalar med några av Ronnebyborna, är det några orostecken på gång?

Nej, inget kan ju rubba idyllen i det rika och välmående Ronneby när vi trätt in i sommaren 1564. Eller? (Foto: Martin Moberg, Kulturbloggen)

Betyg: 4

Föreställning

Tisdagar kl. 18.00, vandringen utgår från Ronneby torg

Premiär 20 juni. Spelas även 27 juni, 11, 18, 25 juli, 1, 8, 15 augusti

Arrangör: Ronneby Folkteater

Tisdagskväll i Ronneby på slaget 18 samlades vi dryga 15-talet personer, för att under en dryg timme, få vara med om en dramatiserad stadsvandring anno 1564. En form av tidsresa i grupp skulle man kunna säga, det som rent fysikaliskt är i det närmaste helt omöjligt blir möjligt när Ronneby Folkteater under denna sommar under i stort sett varje tisdagskväll bjuder på en spännande historisk vandring från ca 1200-talet (för att få det historiska sammanhanget klart för oss) till 1564. Och vad som kom att utspela sig då när en hel medeltida dansk stad, ovetandes om det som komma skall, möter oss.

Stadsvandringen leddes av en erfaren och påläst guide, man får möjlighet att interagera med det som händer och det förhöjer upplevelsen av det vi fick vara med om. I de dramatiserade inslagen fick vi under kvällen möta invånare i tidstypisk klädsel i den välmående och rika staden Ronneby på sommaren före blodbadet 1564. Norrut ligger nämligen det svenska Småland (specifikt Värend, dagens Växjö) vars bönder kör ner sina skinn och sin boskap och i gengäld köper de sill från Östersjön – alltsammans inryms i det som benämns som Värendshandeln. En handel som inte föll ett antal svenska kungar i smaken, p g a bortfall av tullinkomster mm för Sverige.

Söderut ligger nämligen Östersjön, havet med både sillen och – på andra sidan – ligger de tyska handelsstäderna, som gärna köper oxar och garvat skinn. Det som ger Ronneby ett rejält inflöde med tull mm och staden blomstrar inga problem synes heller när vi, uppe i Bergslagen, fick stifta bekantskap med borgmästare Henrik Hoffman, Mogens Skinnare och dennes hustru Citze och flera andra Ronnebybor från då det begav sig. Men vid horisonten tornar orosmolnen upp sig, det sägs att den svenske kungen befinner sig i Kalmar. Rekommenderar att du tar dig till Ronneby, tisdag kväll i sommar, fram till den 15 augusti, för en spännande historisk vandring i Ronneby 1564.

Teaterkritik – Den stora skrivboken – stark, rak gestaltning om barns hantering av krig

by

Den stora skrivboken
Av Jon Fosse dramatiserad efter Ágota Kristóf roman Stora Skrivboken, samt en tidigare dramatisering av Marc van der Velden.
Regi Sofia Adrian Jupither, biträdande Julia Hackman
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljus Ellen Ruge
Video Emi Stahl
Musik Michael Breschi
Dramaturg Anneli Dufva
Medverkande Rakel Benér Gajdusek, David Book, Thérèse Brunnander, Magnus Ehrner, Nina Fex, David Fukamachi Regnfors, Otto Harge, Rita Hjelm, Ellen Jelinek, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Marcus Vögeli
Premiär på Dramaten 28 maj 2023

Det ”är helt biografiskt” säger Ágota Kristóf i intervjun från år 1999 som finns publicerad på Dramatens hemsida inför premiärkvällen. Men det var inte två pojkar, utan ”vad jag såg med min bror Jeno”, när vi hänvisades att bo på landet, säger hon. Inte heller flyttade de in hos mormor, men hon står för andra ”hårda kvinnor” de mötte där, förklarar hon. Och angående vad som hänt om hon inte flytt Ungern – tror Kristóf sig ha kunnat bli ”mindre ensam”, kanske lyckligare… Kvällens pjäs baseras på hennes verklighet när hon var runt tio år.

Många tankar och intryck blandas då jag – faktiskt själv läst romanen nyöversatt 2019 (den delen som ju är skriven ur pojkarna perspektiv) – och nu även sett Jon Fosses premiär i Sofia Adrian Jupithers regi. Hur iscensätter man ett så starkt original?

Tvillingpojkarna – som ju nedtecknar allt det ohyggliga de tvingas vänja sig vid – i en stor skrivbok – står där på scenen och talar till oss. Växelvis uttalar de orden med varannan mening fördelat. De står rakt upp och ner- till en början civiliserade i var sin vit skjorta – som med tiden blir smutsig på grund av dagar utan tvätt. Vi hör vad som händer dem i denna hårda tid. Vissa scener gestaltas. Till en början blir det kanske ett stelt spel, men upplägget växer under pjäsens gång. Händelser vi knappt orkar höra landar hos oss i publiken.

Vi upplever ett lantligt men fattigt och oroligt Ungern – här gestaltat mot en fondvägg av en dunkel skog vid en övervägande mörk scen. Medan krig rasar, soldater hittas döda sänds dessa barn ensamma till landsbygden. Föräldrarna är antingen vid fronten eller saknar mat o arbete i staden. Pojkarna överlämnas hastigt av sin mor och förväntas sedan klara miljöskiftet från stad till land. Utlämnade till en kärv kämpande mormor de aldrig träffat – som ryter ”horungar” efter dem – skapar de sig sin egen trogna följeslagare – enligt romanen – i form av texten i den stora skrivboken. Den blir ett slags ”vittne” eller någonting som följer med dem genom deras strapatser. Men här läses den upp. Kanske blir boken den förälder de var helt utan? I en slags lek tar de över att härda och uppfostra sig själva. De filar av sina känslospröt så pass att de inte tvekar att offra sin egen far. ”Slå oss” ropar de till mormor ena stunden… andra stunden lär de sig döda hönor eller hänga katter för att komma över sina rädslor.

Pjäsen låter lagom många händelser stiliserat bli förstådda ur romanens grundtext, på ett avvägt sätt. Skådespelarna agerar naket så händelserna når oss utan pardon.

Mina tankar går till Brechts Mutter Kurage – i talkörerna – i upplägget av barnens röster men också med tanke på de tydliga – lite främmandegjorda – men ändå sammansatta – karaktärerna. Vi upplever den skenheliga men också generösa prästen, kärva men också någon stans varma rytande mormodern, kvinnliga och mjuka lismande förövaren och desperata – ständigt jagade – utnyttjade harmynta byflickan. Tvillingarna noterar, agerar, överlever.

Irakisk Kristus på Galeasen tog ett annat grepp för att gestalta krigsupplevelser. Här visades kaos o förvirring… desperation och snabba val ur de vuxnas perspektiv. I Dramatens Stora Skrivboken följer vi ur psykologiskt perspektiv, sakta hur en traumatisering växer fram hos två barn – när otryggheten blir för stor att bära och enda vägen ut är att självmant sluta reagera och bara agera (för överlevnad).

Är det nu så att vi svenskar är distanserade – fredsskadade – som sades under pandemin – och nu återigen hörs yra genom röster och spekulera kring gröt och fattigas matvanor – så kan inte den här pjäsen komma mer än lägligt.

Teaterkritik: Selma & Sophie – vackert, ärligt och unikt

by

Foto: Per Bolkert

Selma & Sophie
Baserad på brevväxling mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan
Bearbetning och regi Hanna Nygårds
Ljus Gustave Lund
Medverkande Lotti Törnros och Bodil Malmberg
Premiär på Strindbergs Intima teater 15 april 2023
Föreställning som recenseras 26 april 2023

En vacker och ärlig kärleksberättelse om närhet och rädslor som bygger på brevväxling mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan. Jag är alldeles tagen av denna makalösa, lysande föreställning. Att på en timme kunna berätta så mycket och beröra på djupet är exceptionellt, unikt, sällsynt.
Denna berättelse om två stora kvinnliga författares relation är engagerande, roligt, tankeväckande och hjärtevärmande.

Lotti Törnros som en förälskad Selma Lagerlöf äger scenen tillsammans med Bodil Malmberg som Sophie Elkan, en mer blyg fjäril. Vi får höra dem berätta om sin uppväxt och allt berättas som om de berättar för varandra.

Regissören har valt en mycket smart scenlösning. I början står de två rätt upp och ner och berättar om sig själv och kommer sakta närmare och närmare publiken och sedan blir det full fart när de blivit nära vänner och kärleken börjar spira och de reser runt i Europa. Det är så levande berättat. Det känns som att jag är med där på ett hörn.

Det två kvinnorna var väldigt olika varandra. Selma Lagerlöf tycks varit med trygg och säker på sin sexuella identitet att hon bara kände dragning till kvinnor medan Sophie Elkan varit gift med en man och fått ett barn i ett äktenskap som verkar varit lyckligt, men som fick ett sorgligt slut då mannen och den lilla dottern dog i en svår sjukdom.

Deras olika utgångspunkter och den tid de levde då homosexualitet inte ens var tillåtet påverkade deras relation, vilket visas under föreställningen. Selma kunde bli väldigt svartsjuk då Sophie kunde intressera sig för någon man. Det är rätt sällsynt med skildringar så svenska scener av livet för kvinnor som är homosexuella. Homosexuella män och deras utmaningar har gestaltats betydligt oftare, till exempel i de många timmar långa uppsättningarna av Arv och i Angels of America. På något sätt verkar det som att männen lyckats lägga beslag på hur gayvärlden ska skildras. Kvinnor har inte alltid samma erfarenheter eller utmaningar.

Från teaterns hemsida står det om föreställningen:
Selma Lagerlöf och Sophie Elkan träffas för första gången i januari 1894. Det blir starten på en intensiv kärlekshistoria som skulle vara livet ut. I deras brev framträder en komplex relation fylld av åtrå, besvikelser, svartsjuka och omkullkastande kärlek. Varken enkel eller självklar.


De båda önskade att deras historia en dag skulle få berättas, att det skulle komma en tid när deras brev lyftes fram och gavs en självklar plats i den svenska historien. Selma skriver till Sophie att det skulle dröja minst hundra år innan den tiden var kommen. Kanske är den tiden nu?

Det är mycket väl sammanfattad. I bearbetning av regissören Hanna Nygårds har Selma och Sophies kärlekshistoria fått liv på nytt och kan berättas och inspirera. Föreställningen ges inte så många gånger till så jag säger: Skynda att boka din plats. Att kunna berätta så mycket på endast en timme är unikt och helt enkelt en sjusärdeles underbar föreställning.