• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Strindbergs Intima Teater

Teaterkritik: Tschandala/Tattaren på Strindbergs Intima teater – en teaterkonstruktion om det osynliga folket

12 november, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Per Bolkert

Tschandala/Tattare
Text Lindy Larsson, Stefan Forss och AUGUST STRINDBERG
Textil/kosty Delaine Le Bas
Kostymdesign Stefan Forss
Ljud och ljus Gustave Lund
Musik och arrangemang Bon Bon Band
Premiär på Strindbergs Intima Teater, Stockholm, 11 november 2022

En mycket personlig berättelse av en stor artist om sitt liv, om sin upplevelse av att tillhöra romani, ett folk som i bästa fall varit osynligt, utan någon skriven historia, utan att räknats med i det svenska samhället men också förtryckts på olika sätt. Lindy Larsson tillhör det svenska romanifolket som funnits i Sverige sedan 1500-talet men aldrig räknats med och fått tillhöra samhället utan tvärtom utsatts för förtryck och spott och spe. Han iscensätter detta med humor, skärpa, massor av musik och stor närvaro.

Barn från romanifolket har i Sverige omhändertagits och placerats på barnhem och i fosterhem, vuxna har steriliserats och välkända politiker och andra kulturpersonligheter har uttalat sig mycket negativt om detta folk. Lindy Larsson läser upp ett uttalande av Alva Myrdal där hon säger att detta folkslag måste försvinna. Han läser också flera avsnitt ur August Strindbergs kortroman Tschandala som skildrar en svensk, vit man, en lärare som hyr bostad  i ett slott ägt av en person som Strindberg kallar tattare. Romanen bygger på Nietshces övermänniskoideal och vill visa att den vita svensken, ariern, är överlägsen på alla sätt i förhållande till tattaren.

Föreställningen består både av berättelse av Lindy Larsson och mycket musik med bandet Bon Bon Band och delar då Lindy läser ur Strindbergs roman Tschandala. Det är en dramatiserad föreläsning med mycket musik. Lindy Larsson ger en röst åt resandefolket och synliggör en blind fläck i vår svenska historia. Om det inte vore för att bandet är så imponerande skickliga och Lindy Larsson är en otroligt duktig och erfaren artist skulle det kunna blivit en rätt föreläsning. Nu blir det tvärtom: starkt och berörande, både sorgesamt och med hopp, humor och medkänsla och ändå skarpt och mycket tydligt. Han kallar det själv för – en ROMANIrekonstruktion av en förlorad identitet.
Denna teaterkonstruktion med musik, talar till mig på många plan men jag skulle gärna se att den kan inspirera Lindy Larsson till att skriva ett drama. Det skulle vara berörande att på scen uppleva berättelsen om hans morfars mostrar och hans pappa, kanske till och med med lite fantasyinslag att Strindberg får möta dem.

Musiken är värd ett eget kapitel. Bon Bon Band är så bra med instrumenten och med sången. Abbas Waterloo kunde de bara spela några strofer ur, på grund av Abbas copyright, men tänk om Abba kunde skänka rättigheterna till bandet för just den låten. Den skulle vara alldeles underbar i deras version.

Föreställningen är Lindy Larssons upplevelse, hans röst, tankar och känslor kring att växa upp som romani. Att folkgrupper förtrycks tillhör, sorgligt nog, mer regel än undantag i världen. Samma förtryck har romanifolket utsatts för i de flesta europeiska länder. Förtryck av folk är aldrig rätt. Men frågorna är inte alltid helt lätta. Jag vet inte exakt vad Alva Myrdal menade i sitt uttalande. Det är ett skrämmande uttalande. Jag skulle ändå vilja höra om i vilket sammanhang hon uttalade detta. Jag skulle, utan att ursäkta henne, kunna tänka att vad hon menade var att ett vandrande folk, som helst lever som nomader är svårt att tillgodose i ett industrialiserat samhälle. I Europa och mer och mer i hela världen finns det inte längre plats för folkslag som vill leva på annat sätt än det bofasta kapitalistiska kommersiella sättet. Det är sorgligt. Och det skulle jag gärna se en mer fördjupad diskussion och fundering kring. Jag menar inte att Lindy Larsson skulle behöva göra det. Hans iscensättning av sin och sitt folks situation, historiskt och till idag, är starkt berörande. Och idag lever långt ifrån alla romanifolk som nomader. Många har gått i skola, arbetar och lever som alla andra.

Sverige är långt ifrån ensamt om denna behandling av romanifolk. Runt om i Europa har etablerade kulturpersoner, precis som i Sverige, skrivit och uttalat sig nedlåtande om dessa folkgrupper och deras samhälle har förtryckt romanifolket. Det gör berättelsen ännu mer skrämmande. Runt om i Europa finns det många som kan berätta om liknande upplevelser.

Lite bakgrundsfakta om Lindy Larsson:
Den strålande skådespelaren, sångaren och romaniaktivisten Lindy Larsson rör sig flitigt mellan genrer. Nyss hemkommen från supersuccén ”Slippery Slope” på Maxim Gorki Theater i Berlin har han blivit nominerad av magasinet ”Theater heute” till bästa skådespelare i Tyskland för sin rollinsats. Dokumentären om honom, ”Lindy the return of little light” sändes i Svt KSpecial och har flerfaldigt belönats även den i Berlin.

Wikipedia berättar om romanen Tschandala av Strindberg:
Utgivningsår 1889
Tschandala, fullständigt namn Tschandala: berättelse från 1600-talet, är en historisk novell eller kortroman av August Strindberg, … Det är en berättelse med nietzscheanska drag om en övermänniska och en undermänniska och handlar om den lärde magister Törner och ”tattaren” Jensen som smider ränker mot honom. Ordet ”tschandala” kommer från Nietzsches bok Antikrist och var en mycket låg kast i Indien, med en annan stavning ”chandala”.


Strindberg inspirerades till berättelsen då han med sin familj hyrde lägenhet på 1700-talsslottet Skovlyst i Holte i Danmark maj-september 1888. Där råkade han i konflikt med egendomens förvaltare Ludvig Hansen. Hansen offentliggjorde att Strindberg hade haft samlag med hans halvsyster, den då 16-åriga Martha Magdalene Hansen. Strindberg i sin tur anmälde förvaltaren för stöld, men reste ur landet när han kallades till rättegång. Åtalet lades ner.

Vill du höra mer av Lindy Larsson om sin uppväxt och romanifolket kan du klicka här för att komma till en intervju på SVT Play.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Lindy Larsson, Romani, Strindbergs Intima Teater

Fadren med Johan Rabaeus och Anna Pettersson fick mig att se ett hemskt förtryck av barnet

25 augusti, 2017 by Rosemari Södergren

Anna Pettersson, Johan Rabaeus. Foto Hans Malm.

Fadren
Regi, scenografi och bearbetning: Anna Pettersson
Medverkande: Johan Rabaeus och Anna Pettersson
Premiär på Strindbergs Intima teater 24 augusti 2017
Dramaten-premiär på Lilla scenen 30 september 2017

Strindbergs drama Fadren har satts upp många, många gånger. Uppsättningen 1981 med Keve Hjelm och Lena Granhagen i huvudrollerna som ryttmästaren och hans fru Laura är en föreställning som gjort stora intryck på Johan Rabaeus. Han berättar det på scen. Den här uppsättningen handlar nämligen mer om två skådespelare som sätter repeterar Fadren. Under repetitionen diskuterar de om sina roller och om vad scenkonst är eller borde vara och vem de själva är i förhållande till dramats tema.

När denna Strindbergs tragedi sätts upp i regi av Anna Pettersson är förväntningarna stora på att få se något annorlunda, något som bryter mot hur denna tragedi brukar sättas upp. Och det blir det. Om det är på gott eller ont är upp till betraktaren. Föreställningen är metateater i allra högsta grad där de två skådespelarna diskuterar om mans- och kvinnoroller, om förhållandet mellan konst och politik och om ett drama vinner eller förlorar på att en regissör omarbetar och tar bort stora textsjok.

Allt är intressanta frågeställningar och för den som är intresserad av scenkonst och vad som ligger bakom hur en regissör väljer att sätta upp ett verk, den får ut en hel del. Fast samtidigt är det lite på ytan. Jag hade gärna sett att de två skådespelarna gick lite mer till botten med några av frågeställningarna. Premiäruppsättningen klockade in på en timme och tio minuter. Den hade helt klart kunnat haft tjugo minuter till och gått lite mer på djupet kring några frågor.

Strindbergs tragedi Fadren kom 1887 och handlar om kampen mellan könen. Laura driver sin make in i en osäkerhet, som slutar med grubbel, förvirring och slaganfall. Det är Ryttmästarn som är hennes make, han har intellektuella intressen, är överkänslig och har lätt att brusa upp. Frun Laura använder hans labila ställning till sin fördel. Laura vill att fadren ska tro att han är tokig och hon talar om för honom att han inte är pappa till hennes dotter Bertha.

Uppsättningen grundas i verkliga diskussioner mellan Johan Rabaeus och Anna Pettersson efter hennes experimentella uppsättning av Henrik Ibsens Vildanden. Nu flyttar diskussionen vidare upp på scenen, med en klassisk pjäs om ett äkta par med starka motsättningar som utgångspunkt.

Jag upptäckte att för mig handlar Fadren om föräldraskap och barnens rättigheter. Laura är en högst märklig figur som till varje pris vill hindra sin dotter Bertha att flytta hemifrån och skapa sitt eget liv och stå på egna ben. Laura vill binda Bertha tätt till sig själv. Laura är en rätt förfärlig person, känner jag. Kanske var detta ett tema som August Strindberg på sin tid inte ens var medveten om att han tog upp. Barnens rätt var inte så stor på den tiden. Fast å andra sidan: Strindberg var genialisk.

En annan aspekt som jag inte tänkt på så mycket i tidigare uppsättningar är att ryttmästaren är en mer modern person är övriga karaktärer. Han forskar kring rymden genom att han fått tag på några stenar från meteorer som hamnat på jorden. Han undersöker deras innehåll för att se om det finns spår ämnen som kan tyda på att det finns liv på andra planeter. Han gör detta vetenskapligt, men omgivningen ser det som ett bevis på galenskap. Det är inte första gången i mänsklighetens historia som den som är tidigt ute med att hitta ny vetenskap blir stämplad som en dåre av sin tids omgivning.

Så denna korta uppsättning av Fadren fick mig att hitta två nya teman i dramat. Det är rätt fascinerande hur Anna Pettersson teknik att bryta upp ett drama kan skapa nya sätt att se på dramat. Fast jag gissar att hennes ambitioner handlade mer om att få oss att se på frågeställningar kring könsfrågor och det eviga patriarkatets makt. Ett ämne som visserligen är väldigt aktuellt – men feminismen vinner inte direkt i denna uppsättning där kvinnan inte är något trevlig person.

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Anna Pettersson, Fadren, Johan Rabaeus, Scenkonst, Strindbergs Intima Teater, Teaterkritik

Strindbergs Intima teater sätter upp Fordringsägare

16 maj, 2016 by Redaktionen

fodringsagare

Den 26 oktober 2016 är det premiär på Strindbergs tragikomedi ”Fordringsägare”. Det blir Strindbergsteaterns 99:e uppsättning sedan nystarten 2003. Regissör är Görel Crona.

Ett pressmeddelande berättar:
”Fordringsägare” är triangeldramat om Tekla, hennes ex-man Gustav och hennes nuvarande make Adolf. Dramat utspelar sig på ett badortshotell. Konflikten i dramat har sin upprinnelse i att Tekla sårat sin före detta man genom att i sin roman kallat honom idiot. Gustav uppsöker, utan att röja vem han är, Adolf på hotellet för att spionera på deras äktenskap i syfte att krossa Tekla. Han suggererar Adolf att se Tekla som ”ett lystet kvinnodjur, en vampyr som suger männens själar”. Adolf, som redan är sjuklig, ser sin tillvara rämna.

Regi: Görel Crona.
Medverkande Görel Crona, Johan Fagerudd och Johan Hedenberg.
Ljusdesign/Scenografi: Ann-Marie Fritiofsson (praktikant från STDH).
Kostym/Scenografi Ulrika van Gelder.
Mask: Siv Molin Glans
Press/Marknadsföring: Katharina Lind.
Teaterchef: Ture Rangström.
Produktion: Strindbergs Intima teater

”Fordringsägare” betecknades av Strindberg som ett ”naturalistiskt sorgespel, bättre ändå än Fröken Julie, med tre personer, ett bord och två stolar, och utan soluppgång!” . Manuskriptet låg färdigt i september 1888. Han satte genast igång att översätta sitt drama till franska (”Créanciers”) för internationell lansering. Ett erotiskt triangeldrama baserat på den dåtida forskningen kring suggestion, epilepsi och sexualitet var gångbart stoff på experimentteatrarna inte bara i Paris, Berlin och München. Den nordiska urpremiären ägde rum på Dagmarteatret i Köpenhamn när Strindbergs Försöksteater kom dit 1889. August Falck tog upp ”Fordringsägare” strax innan Intima teaterns nedläggning 1910. Fordringsägarna fanns både på scenen och i salongen när det begav sig.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: August Strindberg, Fordringsägare, Scenkonst, Strindbergs Intima Teater, Teater

PARadiset av kvinnor till kvinnor om kvinnor

6 april, 2013 by Redaktionen

PAR_1_300

PARadiset
Strindbergs Intimateater
Premiär: den 5 april 2013
Regi: Johanna Holmström

PARadiset är en pjäs av kvinnor till kvinnor om kvinnor vars tankar och bekymmer till stor del kretsar kring sina relationer till… män. Pjäsens första akt behandlar tre kvinnors farhågor och rädslor kring sina romantiska relationers funktion och dess konsekvenser. Bruden Elvira – spelad av Andrea Edwards – har låst ut brudgummen från sitt eget bröllop och dragit svansmycket ur håret. I en rosa volangklänning hoppar hon desperat upp på scen i sina högklackade pumps och flåsar ett tag. Elvira älskar sin fästman men känner att hon blivit beroende av honom på ett sätt som påverkar henne negativt. Hon blir arg när han inte svarar i telefon och dessutom ignorerar hon sina egna planer när han föreslår att de ska äta middag ihop.

Elviras två nära väninnor har också problem med männen i sina liv. Nadja – Maja Björkquist – funderar kring öppna relationer. I med att hennes allra närmaste relation är till sin katt har hon dessutom farhågor om att bli en sorts ”galen kattant”. Charlotte – Emma Broomé – menar att det inte finns någon gnistra i hennes alldagliga ”svenssonliv”. De tre kvinnorna vill uppnå en dröm som efter misslyckade försök har börjat verka ouppnåelig.

Det flåsas och skriks i första akten. De fluffiga klänningarna samt scenografin står för den söta drömmen om den där lojala och eviga kärleken människan så ofta hoppas på att uppnå. Scenen är vitmålad och två kvinnor i vita klänningar sitter vid varsin sida av scenen med en overheadprojektor bredvid sig. På overheaden står två skålar med någon sorts rosa samt blå vätska i sig. Med hjälp av vätskan skapar kvinnorna kreativa bubbelmönster i bakgrunden.

Den andra akten bjuder publiken – bröllopsgästerna – till ett avlångt vitt bord i ett rum intill scenen. Gästerna får sätta sig till bords och lyssna på de tre skådespelerskors monologer. Olikt den första akten är de tre kvinnorna sansade och avslappnade. Publikens medverkan och skådespelerskornas balanserade toner ger effekten av närhet. I jämförelse med den underhållande enklare första akten är pjäsens andra del stark i framförandet.

PAR_4_300

Manus/regi Johanna Holmström.
Medverkande: Maja Björkquist, Emma Broomé, Andrea Edwards.
Scenografi/Ljus: Ann-Marie Fritiofsson.
Kostym: Caroline Bonaldi.
Mask: Amelia Cazorla.
Regiassistent: Oskar Samson Gudmundsson.
Dramaturg: Eva-Maria Dahlin.
Röstcoach: Catherine Hansson.
Föreställningstekniker: Maja Frykberg Andersson, Anna Belstock.
Ljuskonstnärer: Sanna Holmström, Olivia Arbouz, Eva Samson.
Producent SIT: Katharina Lind.
Teaterchef SIT: Ture Ransgtröm.

Foto: Jonas Jörneberg.

Text: Anastasia Brink

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Strindbergs Intima Teater

Premiär på August Strindbergs Ockulta Dagboken

15 augusti, 2012 by Redaktionen

Ockulta Dagboken av August Strindberg
Strindbergs Intima Teater / Stockholms stadsteater
Premiär den 15 augusti 2012

Ockulta dagboken är en av de Strindbergspjäser som Stockholms stadsteater framför under Kulturfestivalen. På Strindbergs Intima Teater spelas Ockulta dagboken. Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

August Strindbergs Ockulta dagboken blir nu för första gången en teaterföreställning. Ole Anders Tandberg har dramatiserat för teaterscenen. Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet, förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan från Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har Strindberg skrivit ner sitt liv ocensurerat – ångest, självförebråelser, anklagelser, mardrömmar blandat med telepatiska tecken från högre makter. Det har blivit hans egen version av kärlekens omöjlighet.

I Teatermagasinet skriver jag från premiären:

Scenens fem Augustar i grå kostym och ljusa skjortor ömsom trånar efter och ömsom fördömer Harriet för att hon inte kan lämna honom i fred. De fem skådespelarna fyller i varandras tal och var och en av dem ger sin specifika del av Strindbergs-karaktären. Samuel Fröler är till exempel den som alltid frågar sig ”vad betyder det” om alla tecken och varsel som de andra tar upp. Tillsammans genererar de en stark bild av en man i själslig obalans. Thérèse Svensson i ceriserosa klänning gestaltar Strindbergs bild av Harriet, flickaktig och svårgreppbar.

Av August Strindberg
Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg
Scenografi och kostym: Maria Geber
Ljus: Miriam Helleday
Mask Susanne Von Platen

Medverkande:
Thérèse Svensson
Sven Ahlström
Samuel Fröler
Michael Jonsson
Åke Lundqvist
Robert Panzenböck

Foto: Carl Thorborg

Relaterat: recension i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om August Strindberg

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik Taggad som: August Strindberg, Stockholms kulturfestival, Strindbergs Intima Teater

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Filmrecension: Dogborn

Dogborn Betyg 4 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Dogborn

Filmrecension: Aftersun

Aftersun Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Aftersun

Filmrecension: Godland – imponerande och berikande för själen

Godland Betyg 4 Svensk biopremiär 10 … Läs mer om Filmrecension: Godland – imponerande och berikande för själen

Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

Den blå kaftanen Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Den blå kaftanen – bedårande, mästerlig, unik

Filmrecension: EO

EO Betyg 5 Svensk biopremiär 24 mars … Läs mer om Filmrecension: EO

Lyssna: Deportees – Run For That Feeling

Deportees följer upp hiten ”Lost You For … Läs mer om Lyssna: Deportees – Run For That Feeling

Teaterkritik: Roligt och tillspetsat om kebabstället som hotades av vräkning

Kebaben på skäret Manus: Alma … Läs mer om Teaterkritik: Roligt och tillspetsat om kebabstället som hotades av vräkning

Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

The Other Fellow Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Other Fellow – värd att se också för den som inte är James Bond-fan

Filmrecension: Just Animals – skarpt men också ömsint

Just Animals Betyg 4 Svensk biopremiär 3 … Läs mer om Filmrecension: Just Animals – skarpt men också ömsint

Maia Hirasawa:  “Egentligen är jag ingenting”

Var tog självkänslan vägen? Maia … Läs mer om Maia Hirasawa:  “Egentligen är jag ingenting”

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in