Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Strindbergs Intima Teater

August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

by

Blodsoffer

August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton, berättar ett pressmeddelande:

År 1892 skrev en kille som bodde på övre delen av Drottninggatan en pjäs, strax efter en infekterad skilsmässa. Han hette August Strindberg och hans ex-fru, Siri von Essen. Och nu, 134 år efter den hade premiär, kommer det en helt nyskriven version av samma pjäs, fast i musikalform.

Pjäsen det handlar om är Moderskärlek, som har (gala)premiär den 5 september 2026 men spelas från 9 september på Strindbergs Intima Teater i Stockholm. På scen möts Frida Hallgren och Blossom Tainton i en intensiv uppgörelse där smärtpunkter, skarp humor och starka känslor vävs samman i en berättelse om det mytomspunna moderskapet.

Pjäsen utspelar sig på en badort i skärgården och kretsar kring relationen mellan den ensamstående modern Amelie och hennes dotter Hélène. Amelie talar ständigt illa om Hélènes far, men gradvis avslöjas familjehemligheter som kastar nytt ljus över deras relation. Inte minst att Hélènes bästa väninna även visar sig vara hennes halvsyster. Karaktären Amelie anses vara inspirerad av Siri von Essen. Moderskärlek har tidigare satts upp i flera olika format. Redan 1948 regisserade Ingmar Bergman en radioversion av pjäsen, med bland andra Anita Björk i rollen som Hélène. År 1967 följde en tv-film där Agneta Prytz spelade modern.

I denna nytolkning står Annika Kofoed för både manus och regi och den nyskrivna musiken och sångtexterna är skapade av P-O Nilsson.

Ellen Key festival 2-7 januari på Strindbergs Intima Teater

by

2026 är det 100 år sedan Ellen Key gick bort och Strindbergs Intima Teater uppmärksammar hennes verk och gärningar genom att inleda det nya året med en festival 2-7 januari 2026. Det blir opera och en nyskriven uppsättning om det glada folkbarnet, samt en rörelsebaserad performance av ett gäng unga teaterutövare. Även föreläsningar och uppläsning av brev och undersökande av begreppet ”stillhet”.

Ett pressmeddelande berättar:
Ellen Key var samtida med Strindberg och hon var berömd och omtalad både här hemma och utomlands. Hennes bok Barnens århundrade kom ut i ständigt nya översättningar och upplagor. Ellen Key och August Strindberg var till en början nära vänner. I samband med Strindbergs skilsmässa från Siri von Essen bröts dock vänskapen, och de blev bittra fiender. I romanen Svarta fanor porträtterade Strindberg Ellen Key i starkt negativ dager, förklädd under namnet Hanna Paj.

Denna konflikt står i centrum för föreställningen STRINDBERG VS. KEY. Föreställningen DET GLADA FOLKBARNET fokuserar i stället på pedagogiken, ett av Ellen Keys viktigaste intresseområden, där hon kom att inspirera både Maria Montessori och Rudolf Steiner.

DET GLADA FOLKBARNET
(Fritt efter Ellen Keys tal till Hjalmar Branting 1910)

Premiär 2 januari kl. 17.

PRIS: 185 kr
SPELAS: 2 januari kl. 17, 3 januari kl. 13 & 19, 4 januari kl. 13 & 19, 5 januari kl. 14 & 20 och 6 januari kl. 13 & 19
VAR: Strindbergs Intima Teater vid Norra Bantorget.
LÄNGD: ca 60 min

En lärare drabbas av mötet med en upprörd elev och ställs inför ett val, att skydda sin kollega, eleven eller sig själv? Mötet blir en katalysator för något större. Står hon verkligen för skolans disciplinära metoder och deras sätt att hantera barnens lärande? Eller kan hon med sina nya tankar om sinnets lärande kan utveckla en ny pedagogik? Genom gränsöverskridande formspråk, taktkänsla och humor blir den lite mystiska Ellen Key en människa mitt bland oss. Med Paulina Jonsson. Manus, regi, ljus och trailer av Julia Sporre.

STRINDBERG VS. KEY
Premiär 2 januari kl. 19.
SPELAS: 2 januari kl. 19, 3 januari kl. 15, 4 januari kl.15, 6 januari kl. 15 och 7 januari kl.19.
VAR: Strindbergs Intima Teater vid Norra Bantorget.
LÄNGD: ca 60 min
I samband med en av Strindbergs skilsmässor blev de forna goda vännerna ovänner. Strindberg ger Key öknamnet ”Hanna Paj” och målar upp henne som en manipulerande, rent av ryslig person.
Med avstamp i Strindbergs Svarta fanor, Keys Missbrukad kvinnokraft och operarepertoarens både välkända och gömda pärlor skapas på Strindbergs Intima Teater en lekfull och laddad föreställning om des två kombattanterna August Strindberg och Ellen Key. Allt ackompanjerat av ett smäktande dragspel trakterat av Miriam Oldenburg.
Med Karin Blom, Lova Kollberg. Iscensättning och idé av Catarina Gnosspelius.

MOLL
En grupp från Södra Latins teaterlinje ger den 15 minuter långa pjäsen MOLL med idé och regi av Amanda Román i nära samarbete med ensemblen. ”Föreställningen är ett svar på den tomhet och brist på syfte som vi har upplevt präglar vår samtid. Vi vill därför påminna publiken och hela mänskligheten om dess litenhet och uppmana till reflektion över sin tillvaro i en större mening.”
SPELAS: 5 januari kl. 15:30 och 7 januari kl. 15:30.
VAR: Strindbergs Intima Teater vid Norra Bantorget.
LÄNGD: ca 15 min

ELLEN KEY, STRINDBERG OCH LESBISKA VAMPYRER
En föreläsning av Claudia Lindén, professor i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola i Stockholm. Hon skrev sin avhandling om Ellen ”Om kärlek. Litteratur, sexualitet och politik hos Ellen Key”. Hon har fortsatt att forska på 1800-talets skandinaviska litteratur ur ett genus- och queerperspektiv, men också på gotisk litteratur, djur i litteraturen och historieteori.
FRAMFÖRS: 2 januari kl. 18 och 7 januari kl. 18
VAR: Strindbergs Intima Teater vid Norra Bantorget.
LÄNGD: ca 45 min

ATT STILLA SITT HJÄRTA
Under Ellen Key-festivalen framför Livia Hiselius och Maria Strand Renberg från Fiaskokompaniet en audiovisuell performance ca 20 min lång med utgångspunkt från begreppet ”stillhet”. Ellen Key lyfte fram stillheten och ensamheten som en avgörande komponent för själens ro, inre balans och personlig utveckling.
SIT har ett återkommande samarbete med Fiaskokompaniet som har sin bas i Göteborg och som spelade Ett litet drömspel av Staffan Westerbergs på SIT våren -25.
Vi har även gemensamt släppt den nykomponerade musiken till föreställningen av Maria Strand Renberg med Staffans texter i produktion av Gustave Lund. Finns på valfri streamingtjänst.
PELAS: 2 januari kl. 15 och 3 januari kl. 18
VAR: Strindbergs Intima Teater vid Norra Bantorget.
LÄNGD: ca 20 min

LÄSNING AV ELLEN KEYS TEXTER
Skådespelerskan Mira Mitchell (som är aktuell på SIT i föreställningen Quinnorna med text och regi av Anna Pettersson) läser texter av och om Ellen Key.
LÄNGD: ca 15 min. Fri entré.
FRAMFÖRS: 3 januari och 4 januari kl. 18

Teaterkritik: Staffan & August – ett drömspel i pannkakan

by

Staffan & August
Bearbetning, regi och scenografi Anna Pettersson
Ljus och musik Gustave Lund
Koreografi Catharina Allvin
Kostymstöd Lotta Borgman
Medverkande Anna-Karin Håkansson och Miriam Oldenburg
Premiär på Strindbergs Intima Teater 20 januari 2025

Ett underbart, underhållande och klurigt möte mellan Staffan Westerberg och August Strindberg. Tiden bara sprang iväg. Detta lite drömska puzzel, eller snarare potpurri, av kända delar av verk av Staffan Westerberg och August Strindberg är som en slags kärleksförklaring eller hyllning till deras storartade kreativitet. Föreställningens minus är att tiden bara sprang iväg. Knappt hade det börjat så var det slut. Föreställningen är knappt en timme och för min del skulle jag gärna se ytterligare ett avsnitt. Eller ännu fler. Det är klart att det inte på något sätt är någon djupdykning i varken Strindberg verk eller Westerberg. Det är inte ens möjligt att få med essensen, men Anna Pettersson, regissör och scenograf, som bearbetat text och framträdande har fått fram ett levande möte mellan dessa stora mäns scenkonst.

Staffan Westerberg föddes 1934 och August Strindberg tog 1912 så dessa två ytterst kreativa och skapande personer har inte träffats i vår fysiska existens, men i denna föreställning möts deras tankar och verk på ett poetiskt och fantasi-eggande sätt.

Allt på scen samverkar, in i minsta detalj. Anna-Karin Håkansson kommer in på scen, eller snarare nästan snubblar och förklarar att hon är vilse. På fötterna har hon, förstås, ullstrumpor, med hål i eftersom de är second-hand. I ansiktet har hon mustasch och buskiga, stora ögonbryn som gör att hon ser ut som August Strindberg. Redan från första sekund är de representerade: Westerberg och Strindberg. Tillsammans med Miriam Oldenburg som sidekick och som spelar dragspel är de två duktiga och fyller hela scenen med sin närvaro.

Strindberg föddes 22 januari 1849 så premiären hölls dagen före hans födelsedag. Jag tror att han skulle varit mycket road av denna föreställning där hans verk får möta Westerbergs. Liksom Strindberg var både hyllad och kritiserad har Westerberg också mött både mycket beröm men också fått utstå att bli ifrågasatt. Jag tror de skulle ha en hel del att samtala om i samband med denna föreställning. Anna Pettersson låter Staffan Westerbergs och August Strindbergs texter diskutera med varandra, fördjupa varandra och något nytt skapas. På teaterns hemsida berättas att Staffan Westerberg ofta använt Strindberg som en inspirationskälla och ibland även utgått från hela verk.

En härlig, roande och underfundig timme med Staffan Westerberg och August Strindberg i fokus med två duktiga artister på scen som för min del gärna får ha ett avsnitt till. Som tv-serier har nu för tiden: en säsong och fyra avsnitt eller sex avsnitt eller tio avsnitt. Nog finns det material nog för det. Ett underbart drömspel i pannkakan.

Teaterkritik: Den starkare på Strindbergs Intima Teater – en riktigt rolig roliga timmen fast med allvar i botten

by

Foto: Per Bolkert

Den starkare
Av och med Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson
Regi och bearbetning Anna Pettersson
Ljud och ljus Gustave Lund
Kostymstöd Lotta Borgman
Koreografiöga Catharina Allvin
Premiär på Strindbergs Intima Teater 3 oktober 2024

Den roligaste timmer på länge. Föreställningen gick svindlande fort, alldeles för snabbt. En timme kändes kort och jag skulle gärna vara kvar och se föreställningen fortsätta en timme till. Men det finns något mästerligt i att kunna skapa något som aldrig upplevs för långt. Bara mästare kan skapa något som inte är utdraget. En applåd för Den starkare. Vitsig, rolig, dråplig och med en del att tänka på och prata om och vrida på.

Förställningen är uppbyggd i två delar som startar som en glittrig revy där också publiken deltar genom att rösta på olika frågor. Den andra delen är en kort version med det väsentligaste ur en text av August Strindberg, överförd till vår tid.

Allt hålls ihop av de två stiliga, glamorösa och erfarna skådespelarna Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson. De är generösa och som födda på scen, så naturliga. Jag tror att ingen föreställning av Den starkare kommer att vara helt lik den andra. Som jag nämnt ställer Ica och Gunilla frågor till publiken och jag misstänker att dessa frågor kan förändras lite efter varje föreställning. Iwa och Gunilla besitter säker förmågan att improvisera så föreställningen blir levande och delvis kan anpassas efter publiken.

Ute blåste höstvindar. Det var på flera sätt att komma in i värmen på Strindbergs intima Teater. Första delen av föreställningen utgick från 1970-talet. Det var en tid där många unga ville förändra världen och trodde att det var möjligt. Det var en tid då regler kring relationer luckrades upp och många upplevde en frihet. Fast hur blev det och hur fria blev människorna? En del bodde i kollektiv och trodde att det var en väg för att förändra världen.Visst tas det upp på ett humoristiskt sätt men det rymmer också mycket allvar.

​Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson har båda uppnått åldern för pension och de tog också upp tankar kring död. Gunilla berättar om när hon hade ett mindre jobb i filminspelning där hon spelade död och låstes in i en kista i en begravningsbil. Skrämmande och obehagligt. Det var ett av flera små berättelser som jag känner ger mycket att tänka på. Jag tänker att det allra bästa sättet att se denna föreställning är att vara några som ser den tillsammans och samlas efteråt, äter en middag tillsammans och pratar om minnen och tankar som föreställningen sätter igång.

Den starkare är rolig. Mycket rolig. Den är komisk, underfundig men med mycket allvar i botten.

Teaterkritik: Blott ett annat namn för ljus – förförande vackert om förbjuden kärlek

by

Foto: Hannah Bergström

Blott ett annat namn för ljus
Manus och regi Felicia Ohly
Scenografi Emilia Bongilaj
Kostym Amanda Varhaugvik
Ljud Marius Varhaugvik
Koreografiöga Jonna Ljunggren
Ljus Gustave Lund
På scen Eddie Mio Larson
Premiär 19 april 2024 på Strindberg Intima Teater
Ett samarbete mellan Strindbergs Intima Teater och Donna Donna Teater.

En förförande, vacker föreställning om förbjuden kärlek. De vackraste kärleksberättelserna som berör allra mest har oftast en hel del svärta i sig. Handlingen utspelas 1911 då homosexuell kärlek var kriminell. Huvudpersonen Mikael är kvinna som klär sig som man och omgivningen tror att Mikael är man. En dag möter Mikael den unga kvinnan Ethel och blir stört-förälskad.

Feministbibiblioteket menar att novellen borde räknas till klassiker och skriver om novellen:
Ett sällsamt öde är en novell som ingår i boken Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff. Novellen har ett queer-tema och handlar om en kvinna som gör om sig till man och knycker åt sig några månader av lycka när han förlovar sig med sitt hjärtas kärlek.
En fantastisk novell från tidigt nittonhundratal och jag håller med det feministiska förlaget att det borde ha blivit en klassiker.

Berättelsen framförs av en skådespelare på scen, Eddie Mio Larson. Ibland har Eddie Mio Larson är Mikael och berättar om mötet och relationen med Ethel som en monolog, ibland har Mikael dialog med en röst som kommer ur högtalaren. Det är så bedövande vackert och känslofullt gestaltat på scen med en drömlik scenbild med stora skynken på golvet.

I inledningen kommer Eddie Mio Larson krypande och kravlande fram. Scenbilden talar till mer än vår logik. Det är suggestivt, drömlikt, gränserna mellan handlingen i en novell och dåtid och nutid suddas ut. Det är magiskt och djupt engagerande. Eddie Mio Larson har en sådan fenomenal scennärvaro. Eddie Mio Larson är helt enkelt lysande på scen.

Berättelsen sorteras in under queerhistoriens litteratur men jag tycker den har en kärna som kan tala till alla. Den skildrar den omöjliga kärleken mellan två kvinnor under 1900-talats början i Sverige men visst går det att se paralleller med andra kärleksrelationer som kan möta stort motstånd i samhället, förr och kanske ibland idag också, beroende på var i världen det utspelas.

I föreställningen handlar det om kön men det finns många hinder för kärlek. Hinder som klass och kultur, nationalitet, religion, ålder, sjukdomar med mera. Det som gör en relation omöjlig kan bero på de murar omgivningen bygger upp men lika mycket vad vi människor har en förmåga att bygga upp inom själva.

Jag fantiserar lite själv kring berättelsen om Mikael och Ethel när jag strövar hem efter föreställningen och tänker att se skulle kunna ha en chans, om de hade både vågar och ville. Om de flyttade någonstans till ett annat land där ingen kände dem. Men det hade krävt att de hade det modet och klarade frigöra sig från alla de kände. Ett svårt steg förstås. Det är hoppfullt att världen i många länder ändrats så kärlek mellan två kvinnor inte längre är brottslig. Fast det finns många länder där det fortfarande är olagligt och straffbart. Tänk bara Iran, Saudiarabien och de regioner där Hamas och andra islamistiska grupper bestämmer. Kärleken är fortfarande inte fri i världen.

Jag ger stående ovationer till hela produktioner och skådespelaren, allt samverkar så väl och talar till mig på flera nivåer. Det är vackert, det är sorgligt, det är starkt, det är tankeväckande, det skickligt in i minsta detalj.

​