Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

samhälle

Vi tolererar inga förlorare:- Klanen Kennedy

by

Titel: Vi tolererar inga förlorare:- Klanen Kennedy
Författare: Britt-Marie Mattsson
ISBN: 9789164203625

Vi tolererar inga förlorare, det är en rätt hemsk slogan. Det var efter den Joe och Rose Kennedy styrde sin klan som byggde på de nio barnen, varav en, John blev president och en var nära att bli president, Bobby.

Journalisten Britt-Marie Mattsson är liksom många av oss som växte upp under sextio- och sjuttiotalen påverkade av bilden av Kennedyklanen. Många av oss minns när president John F Kennedy 1963 blev ihjälskjuten. Det var ett stort trauma som gick igenom hela världen.

Därför är det med stort intresse jag slänger mig över Britt-Marie Mattssons imponerade tjocka biografi. Britt-Marie Mattsson berättar i romanens form Kennedysagan från början av 1910-talets Boston till 2010-talets Washington.

Hon har valt att göra den som ett mix mellan en biografi och ett skönlitterärt verk. Det underlättar att hon skriver mer litterärt, mer berättande och försöker skildra händelserna utifrån huvudpersonernas känslor och upplevelser. Fast det är väl fel att definiera språket som litterärt. Det är ett typiskt journalistspråk som flyter fram.

Exempelvis:
Sensommaren 1919 var fortfarande varm men inte med samma fuktiga hetta som på högsommaren. Luften var klarare och dimman vek undan tidigt på morgonen och det kändes skönt att lämna den karga och klippa delen av Mainekusten fö skogvägarna som ledde till Willam Grays stuga.

Jag kan undra om det är den allvetande författaren som berättar detta eller om det är någon av karaktärernas tankar och upplevelser.

Sådana detaljer stör dock inte. För jag ser ju ändå boken som en form av biografi.

I vissa delar av boken kan jag undra om Britt-Marie Mattsson valt att vara mer snäll än många andra som skrivit biografiskt om Kennedysläkten. Hon går in på Kennedybrödernas kvinnohistorier, men mycket mindre än många andra gör. Hon skriver om när John F Kennedy och Jackie förlorade sitt tredje barn, som dog under den några veckor för tidiga födelsen. Efter den händelsen åkte Jackie iväg med sin syster och den grekiske skeppsredaren Aristoteles Onassis (som hon ju senare gifte sig med). Britt-Marie Mattsson skriver att John F Kennedy var missnöjd med detta. Men hon tar inte upp att detta troligen skedde för att John F Kennedy haft otaliga kvinnohistorier vid sidan av deras äktenskap.

Men jag imponeras av den stora kunskap som Britt-Marie Mattsson har om Kennedyklanen och amerikansk politik och dess huvudpersoner. Jag lär mig mycket nytt och inser att hon måste ägnat mycket tid åt efterforskningar för att få ihop denna informationsfyllda biografiska berättelse.

Hon har valt att ägna mer än hälften av boken åt Joseph P Kennedy och Rose, alltså föräldrarna till John F Kennedy, Bobby och övriga sju i syskonskaran. Vilken ruggigt välbärgad bakgrund dessa nio syskon har. Joe Kennedy skapade en enorm förmögenhet och var dessutom amerikansk ambassadör i London ett par år. Att denna klan blev demokrater är nästan otroligt.

Kanske kan klanens tillhörighet med demokraterna förklaras av att de aldrig kände sig accepterade i Boston, där den protestantiska eliten aldrig fullt accepterade de katolska uppkomlingarna? Ganska lustigt att samtidigt som de själva led av att inte bli accepterade helt eftersom de var katoliker levde de ändå med stora klyftor genom att ha anställda som inte alls hade samma möjligheter som de själva. Mamma Rose som tycks ha varit nästan fundamentalistisk katolik vägrade till och med att komma på ena dotterns begravning, eftersom dottern gift sig med en som inte var katolik.

Joseph P Kennedy samlande ihop en gigantisk förmögenhet som kunde betala presidentkampanjer. Han försökte själv att skapa sig en politisk karriär, men lyckades inte och istället ställde han kravet på den äldste sonen att bli USA:s president. Men äldste sonen, Joe Jr omkom i andra världskriget.

Ambitionen fördes då över på näst äldste sonen John F Kennedy. Det var dock lite oväntat för John först, han hade sedan barnsben varit mycket sjuk och hade tillbringat mycket tid på sjukhus som liten. Han hade också rollen som busen i familjen, var under uppväxten den oansvarige sonen.

Britt-Marie Mattssons hjärta verkar klappa lite extra för Bobby, som enligt den här biografin verkar ha drivits av ett stark engagemang för att förbättra världen.

Den nästan 600 sidor tjocka biografiska boken är absolut ett måste för alla som är intresserade av internationell politik.

—

Vi tolererar inga förlorare. Det var på den grunden som Joseph P Kennedy byggde sin familjedynasti. Och han insåg att pengar är vägen till framgång, först på Wall Street och i filmindustrin med Gloria Swanson, sedan i politiken. Charmfull, skrupelfri och hänsynslös jagade han den makt och det inflytande som berövats honom av de förnämsta släkterna i hemstaden Boston. Revanschlusten blev drivkraften också för hustrun Rose och de nio barnen.

När Joseph P Kennedy inte lyckats med en politisk karriär ställdes kravet på den
äldste sonen att bli USA:s president. Men när han omkommit i andra världskrigets
slutskede överfördes ambitionen på den näst äldste sonen John F Kennedy. Och när han mördats som president gick uppgiften vidare till näste son Robert som sköts ihjäl just som han var på väg att nå Vita huset. För att lämnas vidare till den yngste sonen Ted som inte klarade av att bli president men som blev en av USA:s mest långvariga och betydande senatorer.

Kennedyklanens framväxt och dominans tillhör det mest fascinerande i historien med enastående framgångar och glamour blandat med bottenlös sorg och tragedi, och en exempellös förmåga att från början skapa den glorifierade bild av släkten som länge levde vidare.

Britt-Marie Mattsson berättar i romanens form Kennedysagan från början av 1910-talets Boston till 2010-talets Washington. Det är en rikt detaljerad dramatisering med stark verklighetsförankring.

Relaterat: AdLibris

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Göran Hägglund är minister och har brutit mot Riksdagskansliets regler i fem år, var är mediedrevet?

by

Statsråden Eskil Erlandsson (C) och Göran Hägglund (KD) bor kvar i sina riksdagslägenheter – trots att de lämnade riksdagen för fem år sedan.
Efter påtryckningar flyttar Erlandsson ut. Men Hägglund stannar.
Det rapporterar Aftonbladet. Och Hägglund har alltså brutit mot Riksdagskansliets regler i fem år.

Sedan valet 2006 är Göran Hägglund tjänstledig från sin post som riksdagsledamot. Han blev ju minister då. Därmed har han inte rätt att bo kvar i riksdagens övernattningslägenheter. Han bryter mot Riksdagskansliets regler.
Riksdagsförvaltningens föreskrifter säger tydligt att en ledamot som är ledig från sitt uppdrag i mer än en månad är ”skyldig att upplåta bostaden” till sin ersättare.

Och varför hänger inte mediedrevet på nu?

Beror det på att det nu är någon från den styrande högerregeringen som gjort ett fel, och det ligger inte i övriga mediers intresse att lyfta fram stort? Nu är det ju dessutom ett fel som uppenbart är emot reglerna.

Göran Hägglund är från ett parti som säger sig vilja stå för moral och etik. Är det inte ens då intressant att lyfta fram att han helt lugnt i fem år bryter mot regler? Eller är det så att ingen väntar något bättre av en kristdemokrat?

Ja jag vet inte. Mediedrev verkar ha en förkärlek för S.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skäms Migrationsverket, skäms regeringen, skäms Hägglund, skäms, skäms, skäms

by

En 91-årig kvinna som Ukraina har bott en längre tid hos sina släktingar i Sverige. 91-åringen, Ganna Chyzhevska är delvis dement och har inga släktingar kvar i Ukraina. Trots det ska hon nu utvisas dit.

Migrationsverket ska skämmas, skämmas, skämmas …
De som beslutat detta har ingen skam i kroppen, ingen förmåga till medkänsla för andra människor.

Är det ett sådant kallt samhälle högerregeringen vill ha?

Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna, har all anledning att skämmas. Hans parti påstå sig vilja stå för etik och moral. Vad de inte vill stå för är uppenbart. De vill inte stå för kärlek till sina medmänniskor. Om Hägglund och hans parti hade stått för kärleksbudet hade de skrivit i högan sky och protesterat mot det som sker nu, när Ganna utvisas.

Jag minns Alf Svensson, när han var partiledare. Han skulle aldrig någonsin ha tigit i den här situation.

Skäms Hägglund, skäms, skäms, skäms …

Ur Aftonbladet:

Nu mejlbombas Tobias Billström och Facebookgruppen ”Stoppa utvisningen av Ganna” växer.
Men i dag ska gravt dementa Ganna Chyzhevska, 91, utvisas.
– Jag kan inte sätta henne på planet, säger hennes dotterdotter Anna Otto.

Nu har jag hört att människor som vill demonstrera mot det här omänskliga beslutet är på väg ut till Arlanda för att demonstrera. Jag har hört att de ska träffas vid 13-tiden vid terminal 5. Hoppas det nu är korrekta uppgifter.

Hoppas, hoppas, hoppas dessa människor kan få de andra som är på planet att vägra flyga iväg så länge den tvångsutvisade 91-åriga Ganna Chyzhevska är med på planet.

Här hittar du Facebookgruppen Stoppa utvisningen av Ganna Chyzhevska.

Relaterat:
Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Varför ska sambon straffas för att Juholt sitter i riksdagen, varför ska hon betala halva hyran på två ställen?

by

Medier ska självklart granska politiker.
Men vi borde också kunna kräva att medier är noggranna och inte gör en elefant av en fjäder. Eller?
Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt bor egentligen inte i Stockholm. Han är från en annan del av landet.
Det talas ofta om risken för att politiker blir en elitklass som med sina höga löner och bra anställningsvillkor lever fjärran från det liv som många människor lever. Det är förstås mer allvarligt när detta händer socialdemokratiska politiker, eftersom socialdemokratin ska värna om alla utnyttjade grupper, alla svaga grupper och alla grupper som får arbeta hårt för dålig lön. Arbetarrörelser har historiskt sett ett uppdrag att kämpa för bättre villkor för att de som har mindre makt och inflytande.

Därför är det bra att det finns många riksdagspolitiker som inte bor i Stockholm.

Juholt betalar självklart hyra för sitt boende i sin hemort. Förmodligen betalar hans sambo sin del av hyran där. Hur de delar upp sin privatekonomi sinsemellan är i och för sig helt och hållet delas privatsak.

För att kunna vara riksdagsman i Stockholm måste Håkan Juholt ha tillgång till någon form av boende i Stockholm. Vad jag inte förstär år varför ska hans sambo tvingas betala halva den hyra? Det är förmodligen redan slitigt att bo på två ställen?

Jag erkänner att jag tänkt mycket på det här och först tyckte jag som många att det var dumt av Juholt att inte inse att han bara borde få halva hyran ersatt. Men det den där ryggmärgsreflexen som inte alltid är helt vederhäftigt underbyggd. Daniel Suhonen påpekade mycket klokt i den röriga debatten i SVT:s Debatt att Juholt faktiskt redan betalar en hyra för sitt egentliga boende. Om vi tänker efter vill väl ändå de flesta av oss att män och kvinnor från olika delar av landet ska kunna sitta i riksdagen i en eller flera perioder. Det kan vara slitigt att bo på olika håll i många år. Självklart måste de kunna ha ett vettigt boende i Stockholm under dessa år, ett boende som inte är alltför obekvämt och där de har plat för familjen. Det är inget konstigt. Det borde vara självklart.

Viktor Tullgren har i sin blogg och i Aftonbladet påpekat att det inte finns några tydliga regler hur ersättning från riksdagen till politiker som bor tillfälligt i Stockholm ska utbetalas. Viktor Tullgren skriver:
Det Aftonbladet påstått är att:

”Juholt har fått ersättning för ­hela hyran trots att reglerna är glasklara – riksdagen står bara för hans del.”

Detta stämmer inte. I riksdagens reglemente finns bara en ­enda ­paragraf som berör den ersättning som Juholt begärt och den paragrafen hänvisar i sin tur till lagstiftningen om ersättning till riksdagsledamöter. Varken lagstiftning eller reglemente nämner något om att en ledamot enbart ska få halv ersättning om man ­delar lägenheten med någon.
Att Aftonbladet ändå påstår att reglerna är glasklara tyder på att Aftonbladet själva inte i läst reglerna eller försökt efterforska hur de ser ut. I?stället har man byggt sitt påstående på hör­sägen. Att Juholt däremot missat denna underförstådda regel är lätt att förstå.

Tullgren menar att det är lätt att missförstå reglerna, som ju egentligen inte finns. Men att det ändå är självklart att Juholt bara ska få ersättning för halva hyran.

Jag håller inte med Tullgren om det. Jag har strukit över den meningen eftersom jag nu håller med Tullgren. Juholt bor inte i Stockholm egentligen. Boendet är påtvingat för att kunna utföra sitt uppdrag som riksdagspolitiker. Han har kvar sitt boende i sin hemort. Varför ska sambon straffas och behöva betala på två håll?

Det är lite lustigt att just Stig Malm och Anna-Greta Leijon är de politiker som kräver Juholts avgång.
Två som själva fått avgå tidigare. Kanske har de en bitter tagg inom sig på grund av det och inte kan tänka fritt. Jag vet inte.

Just nu när jag skriver detta sitter verkställande utskottet i Socialdemokraterna och diskuterar om Juholt. Kanske blir Juholt uppmanad att avgå? Det vore inte klokt egentligen och då bara ett bevis på hur en stor, stor skock kan börja springa i panik, utan att tänka efter.

—–
En klok kommentar här nedan påpekar att sambon ju också kan ansöka om bidrag för dubbelt boende alternativt dra av via deklarationen. I så fall är det rimligt att Juholt får halva bidraget.

En som kommenterat detta på Google + säger att sambon bodde i lägenheten själv, först och Juholt sedan flyttade in dit. Då är det väl rimligt att han får bidrag med halva hyran.
Det komplicerar ju frågan.

I vilket fall som helst fanns det ju inte tydliga regler och det är konstigt att det blivit ett sådant drev från medier kring den här situationen.

Samhället, skattebetalarna, måste vara beredda att betala något för att politiker ska kunna bo i Stockholm de år de sitter i riksdagen.

Relaterat: SVT, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

SVT sviker sitt uppdrag som Public Service med den ofullständiga partiledardebatten

by

Sveriges Television har ett stort uppdrag: Publik Service.
Att kanalen nu arrangerar och sänder en debatt med flera partiledare men inte har med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ett svek mot uppdraget som Public Service.

SVT hade bestämt att den moderatledda regeringens partiers partiledare skulle stå på en sidan och alla oppositionspartiers ledare på andra sidan. När Socialdemokraternas partiledare och Vänterpartiets partiledare fick veta att de skulle stå sida vid sida med Sverigedemokraternas partiledare tackade de nej till att medverka.

En del menar att det är sandlådenivå från S och V:s håll att vägra stå bredvid Sverigedemokraterna. Andra menar att S och V gör helt rätt.

Men det spelar inte någon roll: SVT:s personal bör vara professionella nog att kunna hantera den uppkomna situationen mer vuxet än de gjort nu. Det ser hur illa ut som helst att en tv-kanal som ingår i Public service-uppdraget sänder en så kallad partiledardebatt utan att ha partiledarna från två av riksdagspartierna med, där dessutom ett av partierna, S, är det största oppositionspartiet.

Det ser mycket illa ut från SVT:s håll. Från Rapports hemsida:
SVT hade inga tankar på att ändra sitt upplägg enligt Socialdemokraternas och Vänsterpartiets önskemål:
-Det är otänkbart för oss att låta poilitiska partier ställa ultimatum och diktera upplägget i våra program, säger SVT:s vd Eva Hamilton.

Det är bara ett barnsligt argument från Hamiltons sida. S eller V har inte begärt att diktera villkoren. De vill inte stå bredvid SD:s Jimmie Åkesson, vilket SVT borde veta mycket väl. Hur tänker sig SVT att det ska bli i fortsättningen? Hur många partiledardebatter är de beredda att sända utan att ge alla riksdagspartier möjligheten att delta? Ska de fortsätta sätta upp riktlinjer för programmen som de vet gör det omöjligt för S och V att delta?

Nej, skärpning SVT: om ni har uppdraget att stå för Public service kan vi vänta oss ett betydligt mognare agerande från er sida. Det borde inte ens få ske en enda gång att ni sänder en så kallad partiledardebatt utan att ha alla med. Illa, illa …

Peter Högberg påpekar också:

 

När då Sveriges Television (SVT) ska ha en debatt så blir det klokt att ta detta i beaktande. Men av gammal mossig tradition så är det regeringen mot alla andra som får vara en homogen grupp. Chefen är arg och vill inte låta sig styras och bra så om inte det hade hänt förr. Vet inte hur många gånger som moderaterna hoppat av debatterna men det är ingen nyhet att partier vill ha så bra förutsättningar att kunna presentera sin politik.

 

Läs gärna var Erik Laakso skriver på Brännpunkt. Mycket klokt
Vill ni däremot få lite annat att tänka på så läs Peter Strobl som gäst bloggar hos Johan Westerholm
Media: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, Expr1, Expr2, Ab, SVT, SVT2.
Bloggat: Tokmoderaten (Tack även för medialänkarna) och Peter Johansson på ämnet och Martin Moberg har också bloggat om det.

 

Relaterat om den så kallade partiledardebatten:
Rapport 1 och Rapport 2 och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,