Titel: Vi tolererar inga förlorare:- Klanen Kennedy
Författare: Britt-Marie Mattsson
ISBN: 9789164203625
Vi tolererar inga förlorare, det är en rätt hemsk slogan. Det var efter den Joe och Rose Kennedy styrde sin klan som byggde på de nio barnen, varav en, John blev president och en var nära att bli president, Bobby.
Journalisten Britt-Marie Mattsson är liksom många av oss som växte upp under sextio- och sjuttiotalen påverkade av bilden av Kennedyklanen. Många av oss minns när president John F Kennedy 1963 blev ihjälskjuten. Det var ett stort trauma som gick igenom hela världen.
Därför är det med stort intresse jag slänger mig över Britt-Marie Mattssons imponerade tjocka biografi. Britt-Marie Mattsson berättar i romanens form Kennedysagan från början av 1910-talets Boston till 2010-talets Washington.
Hon har valt att göra den som ett mix mellan en biografi och ett skönlitterärt verk. Det underlättar att hon skriver mer litterärt, mer berättande och försöker skildra händelserna utifrån huvudpersonernas känslor och upplevelser. Fast det är väl fel att definiera språket som litterärt. Det är ett typiskt journalistspråk som flyter fram.
Exempelvis:
Sensommaren 1919 var fortfarande varm men inte med samma fuktiga hetta som på högsommaren. Luften var klarare och dimman vek undan tidigt på morgonen och det kändes skönt att lämna den karga och klippa delen av Mainekusten fö skogvägarna som ledde till Willam Grays stuga.
Jag kan undra om det är den allvetande författaren som berättar detta eller om det är någon av karaktärernas tankar och upplevelser.
Sådana detaljer stör dock inte. För jag ser ju ändå boken som en form av biografi.
I vissa delar av boken kan jag undra om Britt-Marie Mattsson valt att vara mer snäll än många andra som skrivit biografiskt om Kennedysläkten. Hon går in på Kennedybrödernas kvinnohistorier, men mycket mindre än många andra gör. Hon skriver om när John F Kennedy och Jackie förlorade sitt tredje barn, som dog under den några veckor för tidiga födelsen. Efter den händelsen åkte Jackie iväg med sin syster och den grekiske skeppsredaren Aristoteles Onassis (som hon ju senare gifte sig med). Britt-Marie Mattsson skriver att John F Kennedy var missnöjd med detta. Men hon tar inte upp att detta troligen skedde för att John F Kennedy haft otaliga kvinnohistorier vid sidan av deras äktenskap.
Men jag imponeras av den stora kunskap som Britt-Marie Mattsson har om Kennedyklanen och amerikansk politik och dess huvudpersoner. Jag lär mig mycket nytt och inser att hon måste ägnat mycket tid åt efterforskningar för att få ihop denna informationsfyllda biografiska berättelse.
Hon har valt att ägna mer än hälften av boken åt Joseph P Kennedy och Rose, alltså föräldrarna till John F Kennedy, Bobby och övriga sju i syskonskaran. Vilken ruggigt välbärgad bakgrund dessa nio syskon har. Joe Kennedy skapade en enorm förmögenhet och var dessutom amerikansk ambassadör i London ett par år. Att denna klan blev demokrater är nästan otroligt.
Kanske kan klanens tillhörighet med demokraterna förklaras av att de aldrig kände sig accepterade i Boston, där den protestantiska eliten aldrig fullt accepterade de katolska uppkomlingarna? Ganska lustigt att samtidigt som de själva led av att inte bli accepterade helt eftersom de var katoliker levde de ändå med stora klyftor genom att ha anställda som inte alls hade samma möjligheter som de själva. Mamma Rose som tycks ha varit nästan fundamentalistisk katolik vägrade till och med att komma på ena dotterns begravning, eftersom dottern gift sig med en som inte var katolik.
Joseph P Kennedy samlande ihop en gigantisk förmögenhet som kunde betala presidentkampanjer. Han försökte själv att skapa sig en politisk karriär, men lyckades inte och istället ställde han kravet på den äldste sonen att bli USA:s president. Men äldste sonen, Joe Jr omkom i andra världskriget.
Ambitionen fördes då över på näst äldste sonen John F Kennedy. Det var dock lite oväntat för John först, han hade sedan barnsben varit mycket sjuk och hade tillbringat mycket tid på sjukhus som liten. Han hade också rollen som busen i familjen, var under uppväxten den oansvarige sonen.
Britt-Marie Mattssons hjärta verkar klappa lite extra för Bobby, som enligt den här biografin verkar ha drivits av ett stark engagemang för att förbättra världen.
Den nästan 600 sidor tjocka biografiska boken är absolut ett måste för alla som är intresserade av internationell politik.
—
Vi tolererar inga förlorare. Det var på den grunden som Joseph P Kennedy byggde sin familjedynasti. Och han insåg att pengar är vägen till framgång, först på Wall Street och i filmindustrin med Gloria Swanson, sedan i politiken. Charmfull, skrupelfri och hänsynslös jagade han den makt och det inflytande som berövats honom av de förnämsta släkterna i hemstaden Boston. Revanschlusten blev drivkraften också för hustrun Rose och de nio barnen.
När Joseph P Kennedy inte lyckats med en politisk karriär ställdes kravet på den
äldste sonen att bli USA:s president. Men när han omkommit i andra världskrigets
slutskede överfördes ambitionen på den näst äldste sonen John F Kennedy. Och när han mördats som president gick uppgiften vidare till näste son Robert som sköts ihjäl just som han var på väg att nå Vita huset. För att lämnas vidare till den yngste sonen Ted som inte klarade av att bli president men som blev en av USA:s mest långvariga och betydande senatorer.
Kennedyklanens framväxt och dominans tillhör det mest fascinerande i historien med enastående framgångar och glamour blandat med bottenlös sorg och tragedi, och en exempellös förmåga att från början skapa den glorifierade bild av släkten som länge levde vidare.
Britt-Marie Mattsson berättar i romanens form Kennedysagan från början av 1910-talets Boston till 2010-talets Washington. Det är en rikt detaljerad dramatisering med stark verklighetsförankring.
Relaterat: AdLibris
Läs även andra bloggares åsikter om Kennedy, politik, samhälle, Britt-Marie Mattsson, biografi