Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Biografi

Bokrecension: Instängd – Mina år i sekten Guds barn och hur jag blev fri av Håvard Lillethun

by

Instängd – Mina år i sekten Guds barn och hur jag blev fri
Författare Håvard Lillethun
Förlag Harper Collins Nordic
Utgivningsdatum 2021-10-15
Förlag HarperCollins Nordic
Översättare Anders Nunstedt
ISBN 9789150965551

En ärlig, raktfram och fängslande berättelse från verkligheten. Om att fastna i något man brinner för men sedan inte kunna ta sig ur. Som tonåring blev Håvard Lillethun värvad av Guds barn (som numer har namnet Familjen) när medlemmar i sekten besökte den folkhögskola i Norge där han var elev. Han övergav sitt tidigare liv, gifte sig, bildade familj och levde som sektmedlem, enligt den beryktade ledaren Moses Davids regler, i hela 39 år – i Norge, Sverige, Danmark, Indien, Nepal och Thailand. Tills han en dag hittade modet att hoppa av.

I denna bok berättar Håvard öppenhjärtigt om tiden i den kontroversiella rörelsen. Han beskriver också hur kärleksfull han upplevde gruppen han mötte, hur mycket kul de hade tillsammans. Att han kände att han var välkommen och uppskattad. Det är viktigt för att förstå hur och varför människor kan fastna i farliga sekter.

Sakta drogs han in i denna slutna värld där Guds ord, och ledarnas, var allt som räknades. Där omvärlden sågs som fienden och där man inte fick vara kritisk eller tänka själv. Där förväntades lyda ledarna blint. Medlemmarna förväntades ge upp allt, både ägodelar, karriär och familj, för att leva på existensminimum i sektens kollektiv. Det Guds barn fått sämst rykte för är att gruppens ledare förespråkade fri sexualitet, även med minderåriga, och de använde sex för att värva medlemmar och satte barnen i särskilda skolor där de uppfostrades åtskilda från sina föräldrar.

Håvard föddes i början av 1950-talet och var tonåring under sextiotalet och början sjuttiotalet. Det var en tid då många unga människor ville bryta med det traditionella mönstret. De ville inte jobba nio till fem, gifta sig traditionellt och leva traditionellt. De ville förändra världen och göra något som förbättrade världen. Som medlem i Guds barn hjälpte Håvard många fattiga och han var med och tog hand om människor som drabbats av tsunamin i Thailand. Jag tror att det är viktigt att förstå vad som gör att människor kan se det som positivt att vara med i en grupp som Guds barn/Familjen.

Kanske är unga människor idag inte lika intresserade av att vara till för andra människor? Idealet för många unga idag är att bli rik influensers. Så kanske unga människor i västvärldens samhällen inte är lika öppna för att gå med i sekter som Guds barn/Familjen. Håvard Lillethuns delar med sig av vad det var som fick honom att slutligen bryta sig loss från sekten. Att leva i en sekt är på många sätt som att leva i en dysfunktionell situation eller relation, oavsett om det är en sekt, ett förhållande eller en arbetsplats. Precis som Håvard Lillethun ärligt berättar kan det ta tid att repa sig efter att ha levt under dysfunktionella förhållanden. Vägen ut handlar om att kunna prata om sin situation, att våga öppna sig. Något som var till stort stöd för Håvard och hans barn var att de hade kvar kontakt med släktingar utanför sekten. Så den som har anhörig eller vän som lever under liknande förhållanden: sträva efter att hålla kvar kontakten så de upplever att allt utanför sekten inte är ont.

Boken känns som att sitta och höra honom berätta. Den var så engagerande så det gick snabbt att läsa den.

Bokrecension: Allt jag fått lära mig av Tara Westover är utan tvekan värd alla hyllande omdömen och recensioner

by

Allt jag fått lära mig
Författare Tara Westover
Utgiven 2019-03
Förlag Natur och Kultur
ISBN: 9789127150898

Tara Westovers självbiografi om sin uppväxt i en sträng mormonsekt i Idaho toppar många litteraturlistor i vår. Biografin låg etta på Barack Obamas sommarläslista 2018 och har översatts till 26 språk. Självbiografin är stark, berörande, välskriven och oerhört engagerande och känns ärlig.

Hon berättar om sin familj, sin mamma och pappa och de sex syskonen. Pappan är övertygad om att världen går mot sitt slut, Jesus ska snart komma tillbak och den sista tiden kommer att vara mycket svår. Därför förbereder familjen sig med att göra konserver, lagra bensin och vapen. Pappan är övertygad om att det pågår en världsvid komplott som styrs av Illuminati och kommunister. Dessutom ser han ned på de flesta andra människor, också på de flesta mormoner. Bara en liten del av mormonerna är lika rättrogna som han själv, menar han.

De räknar sig till en speciell grupp inom mormonrörelsen. Tara och hennes syskon får inte ens gå i vanlig skola för pappan. Han vill inte att de ska bli påverkade och lurade av kommunister och Illuminati. Deras mamma lär dem läsa och de har en gammal naturkunskapsbok de får lära förutom Bibeln och mormonrörelsens böcker.

När Tara i tonåren ändå lyckas få börja i skola blir hon chockad i början. Hon möter namn som Martin Luther King, som hon aldrig hört talas om. Hon stöter på ordet ”förintelsen” som hon inte heller visste vad det var. Men hon är stark inom sig, trots det enorma motståndet hon möter från sina föräldrar och några av sina syskon när hon börjar sig resa in i den akademiska världen.

Det är inte lätt att tvingas bryta med sin familj. Tara beskriver detta så ärligt och starkt. En av biografins stora styrkor är att allt med familjen och den religiösa rörelsen inte målas fram nattsvart. Det finns känslomässiga bindningar inom familjen och pappan är inte enbart ond. Inte alls, han menar väl utifrån sin syn på världen. Jag känner att detta är viktigt att ta till sig. Det är så lätt att läsa berättelsen som att mormonrörelsen i sig ger barn en hemsk uppväxt. Så är det inte. Först och främst tillhör Tara Westovers familj en särskild och mer extrem del inom mormonrörelsen. Dessutom beror mycket av familjens problem på att pappan och en av bröderna helt klart har stora psykiska besvär eller rättare sagt obehandlade svåra psykiska sjukdomar.

Ingalill Mosander i Go’kväll har sagt om biografin:
”Det här är en fullständigt makalös, självbiografisk berättelse om en ung kvinna som visar en ofattbar styrka i möte med extrem fattigdom och fanatisk religiositet.”

Jag tycker att Mosander, liksom en del andra litteraturkritiker, inte helt tagit till sig berättelsen. Det är inte religionen i sig som gör problemen, det är pappans och ena broderns psykiska sjukdomar som verkar vara roten som sedan gödslas av det stränga patriarkala systemet.

Biografin är fascinerande, den går inte att lägga ifrån sig. Den är skrämmande men också positiv med skildringar av hur Tara Westover hittar sin inre styrka. Hon beskriver så rakt och ärligt hur svårt det är att ta sig ur familjens negativa grepp eftersom familjen inte bara är dålig, där finns omsorg också. För att förstå och ge stod måste vi förstå hur svårt det är för människor att ta sig ur familjer och omständigheter som är nedbrytande.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover är utan tvekan värd alla de hyllande omdömen och recensioner den gått.

Bokrecension: Den sista flickan av Nadia Murad – ett vittnesmål om ett folkmord i nutid

by

Den sista flickan
Författare: Nadia Murad, Jenna Krajeski och Amal Clooney
Utgiven: 2018-05
Översättare: Manne Svensson
ISBN: 9789100173685 Förlag:
Förlag: Bonniers Förlag

En bok som kryper under huden på mig, ett vittnesmål om ett folkmord i nutid. Nadia, som nyss fyllt 21 och fortfarande går i skolan, kidnappas och säljs som sexslav till Islamiska statens soldater. När hon berättar om livet som slav hos IS-krigarna blir jag alldeles mörkrädd och känslan efter att ha läst denna starka berättelse från verkligheten är svår att skaka av sig. När jag går ut på gatan en stund efter att jag lagt undan boken hoppar jag till när jag ser en man i kläder som påminner om IS-soldaterna.

NMR, en nazistisk organisation i Sverige, har fått tillstånd att demonstrera vid flera tillfällen under senare tid och glädjande nog är det många i Sverige som reagerar starkt på detta och mot-demonstrerar. Nazismen utförde under andra världskriget ett fruktansvärt folkmord av judar (och också andra dödades och misshandlades som romer, kommunister, homosexuella och till och med tysk befolkning som ansågs för klent utrustade). Men var finns protesterna gentemot det folkmord som utfördes i nutiden, av IS, Islamiska staten?

Nadia Murad växte upp i byn Kocho i norra Irak, en lugn by där invånarna framför allt försörjer sig på jordbruk. Nadia drömmer om att bli historielärare eller öppna sin egen skönhetssalong. Hon och hennes stora familj och alla boende i Kocho är yazidier, som är ett folk med en egen religion, yazdanism. Livet är lugnt men samtidigt har detta folk levt under hot av och till under historiens gång men under 2010-talet blir hotet allt mer konkret och i augusti 2014 förändras allt. IS-soldater tar över deras by, dödar alla män och äldre kvinnor, kidnappar flickor och unga kvinnor. Pojkar kidnappas för att hjärntvättas till att bli pojksoldater och mänskliga sköldar. Sex av hennes bröder, och strax därefter även hennes mamma, mördas brutalt. Under tre månader utsätts hon för upprepande misshandel och våldtäkt som sexslav hos IS innan hon slut lyckas fly.

Biografin är uppdelad i tre delar. I den första berättar Nadia Murad om sitt liv i den irakiska byn Kocho där hon och hennes familj lever. Det är enormt fascinerande att få lära känna hur dessa yazidier lever och få veta mer om deras religion. De lever ett liv som på många sätt skiljer sig från vårt västerländska sekulariserade. Hon berättar att när hon går i skolan i Irak nämns deras folk och religion inte ens i deras historieböcker. Än mindre i våra svenska historieböcker.

I den andra delen berättar hon om livet som sexslav, som är förfärligt. Att människor kan göra så mot andra människor, det är mörkt. I den tredje delen får vi läsa om flykten och oj, vilken nagelbitare det är. Jag känner det som att jag är med där och flyr och jag sitter på helspänn när jag läser om varje vägkontroll de ska ta sig igenom.

Idag är Nadia Murad bosatt i Tyskland och är människorättsaktivist och goodwill-ambassadör för FN. 2016 nominerades hon till Nobels fredspris.

Det är en bok jag hoppas många läser och att den får oss att öppna våra ögon och reagera starkare när folkmord sker i nutid. Det räcker inte att ha motstånd mot nazisterna, som står för samma hemska indelning av människor i ”vi och dom” som Islamiska staten står för: varje gång det dyker upp sådana rörelser som bygger på att döda de som inte är som de själva: då måste hela världen stå emot. Det får inte ske igen.

Från Wikipedia:
Yazidier (även yezidier, jezidier, jezider eller ezedier) är en etno-religiös grupp med ursprung i Mellanöstern. De är anhängare av religionen yazdanism med utbredning i Irak, Iran, Turkiet, Syrien, Armenien och Georgien samt i nyare tid också i Europa, med tyngdpunkt i Tyskland. Tillförlitliga uppgifter om det totala antalet yazidier saknas. Uppskattningar varierar mellan färre än 100.000 och 700.000. I exil levde 2014 en större kontingent yazidier i Tyskland.

Bokrecension: Bruce av Peter Ames Carlin

by

bruce_boken

Bruce
Författare: Peter Ames Carlin
Översättare: Boo Cassel
Översättare: Thomas Andersson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 201211
ISBN10: 9100132233
ISBN13: 9789100132231

Bruce Springsteen är en av de stora artister som alltid säljer ut till sista plats. Han skulle nog kunna ge hur många konserter som helst på de stora svenska arenorna – och ändå sälja slut på alla platser. Han är dock inte född med guldsked i mun. Hans pappa var ofta förlamad av psykiska skäl och kunde inte jobba i långa perioder, han hade troligen vad som idag skulle diagnosticerats som en bipolär sjukdom.

När Bruce Springsteen skrev sitt första skivkontrakt med Columbia lusläste han kontraktet tillsammans med en juridiskt kunnig vän: i ljuset av stearinljus, för Bruce hade inte råd att betala elräkningen.

Bruce Springsteens familj och släkt drabbades av en tragedi då hans pappa var två år. Då blev pappans äldre syster, som var fem år då, ihjälkörd av en lastbil. Den tragedin skakade om hans föräldrar så starkt att de inte klarade av att ta hand om sin tvåårige son utan lämnade bort honom till släktingar i flera år. Föräldrarna repade sig egentligen aldrig från sorgen – när Bruce föddes blev han farmors favorit som fick ersätta den förlorade dottern.

Biografin om Bruce Springsteen är högintressant för alla fans till ”The Boss”. Självklart får vi redan i första kapitlet reda på varifrån smeknamnet The Boss kommer ifrån.

Med tanke på att Bruce Springsteen spelar i Stockholm/Solna i maj, på nya arenan Friends arena, borde den här biografin vara högintressant för många. När detta publiceras har ju julen varit, men det går kanske att byta ut någon julklapp mot den här boken, eller så fick du ett presentkort till en bokhandel kanske?

Biografin är en noggrann berättelse om fenomenet och mannen Bruce Springsteen. Vi får veta massor, som när spelade han tillsammans med Southside Johnny? Vad hette hans första band och hur gick det till när han fick sitt första skivkontrakt och hur var hans uppväxt? Många frågor som Bruce-fans förmodligen funderat kring.

Möjligen kan jag emellanåt tycka att biografin grottar ner sig för mycket i detaljer och namn och datum för olika spelningar, konserter och annat. Men å andra sidan betyder det att boken lämpar sig väl också för att efteråt kolla upp olika fakta och uppgifter.

Själv har jag i alla fall lärt mig massor om Bruce Springsteen, som jag inte visste och som jag är glad att jag nu vet och kan berätta för andra när vi snackar om kommande konserterna i maj.

Fakta från bokförlaget:

I nära fyra decennier har Bruce Springsteen, arbetarkillen från New Jersey, varit en av rockens största. Hans karriär omfattar 20 Grammys, två Golden Globes och en Oscar, samt över 120 miljoner sålda skivor och ett otal utsålda turnéer. Han har gett röst åt USA:s folksjäl och ofta sjungit om den amerikanska drömmen och dess baksidor, men är omåttligt populär även i Sverige – vem minns inte när en rekordpublik nästan hoppade sönder Ullevi under en Springsteenkonsert 1985? Det är en kärlek som är besvarad, och Bruce Springsteen har ofta setts vandra runt på egen hand på Stockholms gator.
Trots sina direkta texter har privatpersonen Bruce förblivit ganska reserverad, och musikjournalisten Peter Ames Carlins biografi Bruce ger därför en ny inblick i Springsteens liv. Boken ger oss ett svar på vem Bruce är, både som människa och som artist, i en kronologisk skildring av hans långa karriär. Carlin har gjort djupintervjuer med familj, bandmedlemmar, barndomsvänner, exflickvänner och inte minst med Bruce själv. Redan i prologen skildras ett samtal mellan Peter A Carlin och Bruce Springsteen som låter oss ana Bruces charm och förstås också hans komplicerade förhållande till det egna kändisskapet.
Bruce är ett måste för alla fans – Carlin har haft fri tillgång till Springsteen och hans närmaste på ett sätt som aldrig tidigare förekommit, och resultatet omfattar hela bredden av Springsteens häpnadsväckande karriär och är den hittills mest avslöjande skildringen av New Jerseys störste son.
En bladvändare till biografi över en av de mest komplexa och fascinerande artisterna inom amerikanskt musikliv.

Relaterat:
Recension i Göteborgsposten

Neil Young: Fredsförklaring – känns rak och ärlig

by

Fredsförklaring
Författare: Neil Young
Utg.datum: 2012-10-24
Förlag: Norstedts
Översättare: Patrik Hammarsten
Originaltitel: Waging Heavy Peace – A Hippie Dream
ISBN: 9789113044170

Neil Youngs ena son har en CP-skada. Neil Young själv har epilepsi. Det är sådant jag får reda på i förbifarten när jag läser Neil Youngs självbiografi ”Fredsförklaring”. Trots att Neil Young skrivit otaliga låtar och driver massor av projekt och är produktiv som få är det ändå ganska tyst om honom i medier för övrigt. Därför tror jag att många av hans fans, liksom jag, med glädje slänger sig över hans biografi.

Den känns väldigt rak och ärlig. Jag tror inte hans redaktör fått stryka och ändra så mycket, det känns som att sitta tillsammans med honom och höra honom själv berätta. Han har fångat en naturlig ton i språket och i berättandet som känns geuint Neil Young.

Han berättar om när han under 1980-talet höll på med ett musikprojekt och två journalist från nyhetsbyrån AP dök upp. De hade stämt träff med Neil YOung för en intervju. Neil var fokuserad på musiken och albumet han höll på med men de två journalisterna började prata om president Reagen och ville få Neil Young att säga något negativt om presidenten.

Neil Young surnade till. Jag tolkar det som att han tyckte presidenten inte hade med hans musikprojekt att göra och Neil Young tyckte också att det var tydligt att journalistyerna ville få honom att säga något negativt om presidenten. Neil Young svarade att han inte hade träffat Reagan och att det är dumt att ha en åsikt om en person som man inte träffat. Alla människor måste väl ha något gott i sig, menade han.

Resultatet blev en artikel där Neil Young hyllade presidenten. Artikeln gjorde att Neil Young undvek journalister och medier och inte ställde upp på så många intervjuer, inte mer än nädvändigt, i alla fall, enligt honom själv.

När Neil Young började skriva självbiografin längtar han efter att börja jobba och skapa musik med Crazy Horse, fast han är osäker på om han ska klara skriva musik eftersom han slutat röka hasch. Boken ges ut på svenska samtidigt som ett nytt album med Neil Young och Crazy Horse släppts. Albumet ”Psychedelic Pill” har fått bra kritik, bland annat betyg 4 i DN.

”Fredsförklaring” är rolig att läsa. Neil Young har flyt i språket och den känns äkta. Han blandar minnen från tiden då han ännu inte slagit igenom med nutid och dess emellan bjuder han på berättelser från tiden med bland Crosby, Stills, Nash & Young. När jag läser gör jag många avbrott för att leta reda på gamla låtar med CSNY och likaså med Buffalo Springfield, som Neil Young också spelade med.

Neil Young är dock på krigstigen mot mp3-formate4t. Han tycker det dödar musiken för komprimeringen av musiken gör att vi inte får mer än några procent av ursprungsljudet. Han har därför utvecklat ett nytt ljudformat som han förhandlar med investerare och utvecklare på Silicon Valley om, för att kunna få ut ljudformater PureTone och spelare för det.

Han är en fascinerande man och produktiv och jag tycker det känns som att jag kommit honom lite närmare när jag nu läst hans biografi och jag hoppas att han kommer till Sverige sommaren 2013.

Fler recensioner av Fredförklaring: Göteborgsposten och Svenska Dagbladet.