Kulturmagasinet Kulturbloggen

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokblogg

Bokrecension: 7 x Chin Lit – spännande besök i kinesisk miljö

by

7 x Chin Lit
Författare: Yi A, Yu Na, Shijiang Li, Xiaowen Ren, Ying Hong, Bai Lin och Kou Cao
Redaktör: Eva Ekeroth
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-08
Översättare: Adam Sarac, Eva Ekeroth ,Roger Heshan Eriksson, Linus Fredriksson, Marta Östborn och Mikael Salomonsson
ISBN: 9789188227294
Förlag: Chin Lit

En räv flyttar en dag in till en människa och det sätter igång en mystisk process. Människan börjar längta mer och mer till sin barndoms trädgård och ett annat liv och sakta börjar en magisk förvandling. Berättelsen om räven och människan är magisk-realistisk novell skriven av den kinesiska författaren Lin Bai som föddes under 1950-talet i Guangxi i södra Kina. Novellen är en av nio noveller i novellsamlingen “7 x Chin Lit” där sju kinesiska författare medverkar.

Novellerna är rätt olika sinsemellan. “Vår tids kärlek” av Hong Ying är en skrämmande framtids-dystopi medan “Räven” är mystisk magisk. Gemensamt för alla novellerna är förstås att de är skrivna av kinesiska författare och det sätter en stark prägel på berättelserna. Även om ämnena de tar upp är existentiella frågor som alla människor kan känna igen sig i har de alla en stark kinesisk stämning. De utspelar sig i kinesisk miljö vilket märks på miljöbeskrivningar och på detaljer som mat och hur relationer mellan människor och mellan människor och stat och myndigheter fungerar. Det är så intressant och spännande att flyttas in i denna kinesiska miljö.

Det enda negativa med samlingen är novellen “Siaren” av A Yi som nästan helt är skriven på en svårläst kursiv stil. Den kursiva stilen har valts för att det ska förstås som ett brev. Det är synd för det var mycket svårt att läsa texten som dessutom var skriven på ett surrealistiskt sätt som de franska surrealisterna med André Breton i spetsen på 1920-talet skulle var stolta över. I “Siaren” följer vi ett inte helt begripligt tankemönster hos en person som ser sig som världens nya frälsare och samtidigt bär på en tung bitterhet mot sitt liv och hur han behandlats i livet av människor och myndigheter.

Det publiceras en halv miljon tryckta titlar av 600 förlag i Kina varje år och Kinas population utgör en femtedel av hela världens befolkning, ändå vet vi inte särskilt mycket om vad som skrivs och läses där för det är bara någon enstaka promille, eller kanske inte ens det, av litteraturen vi i västvärlden läser som är skriven av en kines.

I “7 x Chin Lit” får vi möte sju kinesiska författare i sammanlagt nio noveller.

Förlaget berättar om boken:
A YI är polisen som sadlade om till författare och höjs nu till skyarna av litteraturkritiker och Nobelpristagaren Mo Yan. LIN BAIs karaktärer är ofta kvinnor och kvinnlig sexualitet är ett vanligt tema. Genom magisk realism skildrar REN XIAOWEN ofta människor långt ned på samhällsstegen vars öden vi får inblick i. CAO KOU tillhör 70-talistgenerationen författare i Kina som ofta betraktas som den ”bortglömda generationen”. Han skildrar inga stora saker utan skriver snarare om ingenting alls, eller de där småsakerna i livet som man känner igen så väl. NA YU har belönats med bronspris i ”Xihu Cutting-Edge Literary Prize” och en av hennes romaner har filmatiserats. I LI SHIJIANGS novell uppstår en dispyt mellan en prostituerad och hennes kund över huruvida den söndriga sedeln verkligen gavs av henne i växel när han betalade. HONG YING är mest känd för sina autobiografier men skildrar här framtiden där en sexuellt överförbar sjukdom härjar i världen och där männen blir obotligt sjuka men kvinnorna kan botas genom mer sex med män …

Bokrecension: 1968 av Jan Guillou

by

1968
Författare: Jan Guillou
Språk: Svenska
Utgiven: 2017-08
Formgivare: Eric Thunfors
ISBN: 9789164205155
Förlag: Piratförlaget

Eric är nyexaminerad jurist och socialist. Han är barnbarn till mellanbrodern av de tre fattiga norska fiskarpojkar som genom slump fick utbildning på dåtidens förnämsta tekniska utbildning i Tyskland och blev stenrika. Tiden har gått och Eric är huvudpersonen i “1968” som är den sjunde boken i Jan Guillous bokserie om 1900-talet.

Som bokens titel säger utspelar sig handlingen i stort sett under ett år, 1968. Året är mytomspunnet och mycket hände det året som påverkar samhället och människornas liv idag. Ja egentligen hände väl inte allt just det året men ändå har årtalet fått bli en symbol för de förändringens vindar som ven över västvärlden.

Mycket i romanen är högintressant och viktigt att ta upp. Västersympatisörer kunde bli misshandlade av polis men hade ingen chans att få någon rättvisa utan tvärtom var det inte ovanligt att den som blivit misshandlad ställdes inför rätta för att ha försvarat sig eller visat ilska när han eller hon blivit slagen av polis. Stora delar av samhällets myndigheter, från regerande socialdemokratin till polisväsendet och säkerhetspolisen och självklart den borgerliga oppositionen var i hög grad misstänksamma gentemot socialister och FNL:are (folk som demonstrerade för Vietnams frihet och bar FNL-märke).

Säkerhetspolisen i många västeuropeiska länder avlyssnade vänsterfolk. I Tyskland hade en del yrken som lärare och jurister yrkesförbud om de var socialister. Guillou får in dessa uppgifter på ett snyggt sätt i romanen genom att huvudkaraktären Eric får ett jobbuppdrag i Tyskland och han har en kusin och vänner i Köpenhamn i Danmark, så vi får läsa om hur vänstersympatisörer i Tysklandland, Danmark och Sverige har olika taktik för att slippa polisens ögon.

1968 var året för många FNL-demonstrationer för Sydvietnam och mot den amerikanska krigföringen. Många trodde att USA skulle äntligen dra sig ur sitt krig där.

En viktig historisk händelse som romanen också tar upp är att 1968 var året då tjeckerna trodde att de skulle kunna förändra sitt kommunistiska styrelseskick till en socialism med mänskligt ansikte, alltså kunna få lite mer demokrati och yttrandefrihet men Sovjetunionen gick in med militära styrkor och kväste förändringarna.

Romanen är den sjunde boken i serien om 1900-talet. Jag har läst alla böcker i serien, men jag tror att det går att läsa denna också utan att ha läst de övriga även om det förstås ger mervärde att kunna hela familje- och släkthistorien.

Som alltid med romaner av Jan Guillou är karaktärerna stela och uppstyltade, de talar som om de läste fakta ur böcker och huvudkaraktären är en variant på en Hamiltonfigur: ni vet, en hjälte till man, snygg, bra på sex, gentlemanna-mässig, jämställd, intelligent, ambitiös, välklädd och vinexpert. Det går inte att komma ifrån att det känns lite som att läsa dålig kiosklitteratur när jag sträckläser hans böcker. Han är en bra berättare, men ingen kan säga att Jan Guillou tillhör våra litterära giganter.

Det gör dock inget den här gången. Romanen är förstås lättläst med flyt – även om jag undrar om det är slarv eller ska vara någon särskild effekt med att författaren växlar mellan att skriva om Eric som han i tredje person och i första person, som ett jag och ett vi.

Jag kan inte låta bli att tänka att Eric i mångt och mycket är ett alias för Jan Guillou själv. Den unge Eric är jurist med vänstersympatier, han kommer från en borgerlig bakgrund och har fransk släkt och han skriver romaner på kammaren. Fast en bra bit in i romanen dyker ytterligare en figur upp som ofta är en symbol för Jan Guillou själv, nämligen Erik Ponti. Det är lite kul: Eric blir kompis med Erik Ponti: dubbel-Guillou.

Även om Jan Guillous karaktärer är rätt enkelt beskrivna hade jag stor behållning av romanen och jag tycker bättre om denna är de övriga i serien. Det var kul att läsa om den stora advokaten Henning Sjöstrand som var omstridd för att han var smart att utnyttja publicitet i medier. Henning Sjöstrand lyckas väl ekonomiskt och blir av sina belackare kallad Henning Penning – så det är rätt uppenbart vilken person i verkligheten som varit förebild för den karaktären.

Eric blir skickad till Tyskland för att följa en tor rättegång där inför den svenska rättegången i fallet med neurosedynskandalen. Neurosedynskandalen inträffade under det tidiga 1960-talet då läkemedelssubstansen talidomid (i Sverige marknadsförd under varunamnet Neurosedyn) ledde till födseln av missbildade barn och ett okänt antal fosters död. Läkemedlet var ett sömnmedel som bland annat togs av många gravida kvinnor, då det troddes vara säkrare än äldre sömnmedel. Internationellt är skandalen känd under namnet talidomid, i Tyskland under det lokala varunamnet Contergan.

Enligt uppgifter i wikipedia föddes totalt 10.000 missbildade barn i 46 länder. Enbart i Sverige föddes 186 missbildade barn. Av dem dog 66 under de två första veckorna efter födelsen. Inte förrän 2012 bad företaget som utvecklat produkten, Grünenthal, de drabbade om ursäkt.

En av romanen intressanta delar är också skildringarna av intrigerna inom vänstern. Ibland var vänsterrörelsen då som en sekt där de engagerade hade synpunkter på varandras val av bil och klädsel och givetvis vilket jobb någon tog. Ja det är mycket som är intressant i “1968” och som ger lite av en bas för att förstå hur vårt samhälle ser ut idag.

Wellnessyndromet – Jakten på hälsa gör oss sjuka

by

Wellnessyndromet
Författare: Carl Cederström & André Spicer
Utgiven: 2015
ISBN: 978-91-86273-12-5
Förlag: TankeKraft förlag

Är du sjuk? Mår du dåligt? Ägnar du dig inte ständigt åt att optimera din hälsa, kontrollera ditt matintag och noggrant mäta dina prestationer och framsteg ?
Då riskerar du att anses vara en moraliskt svag person som borde känna skuld inför dina val och prioriteringar. I boken Wellnessyndromet diskuterar förtfattarna Carl Cederström och André Spicer konsekvenserna av den hälsohets som förvandlat välmående till en ideologi med syfte att forma moraliskt goda, högpresterande och produktiva människor.

I en allt oroligare värld med politiska konflikter, smältande glaciärer och sexistiska gubbar på ledande positioner verkar det som att vi i vanmakt väljer att fokusera allt mer på oss själva och framför allt på våra egna kroppar.
I fem kapitel och med stöd i flertalet undesökningar ( främst gjorda i Storbritannien och USA) guidar Cederström och Spicer läsaren genom Wellnessyndromets uppkomst, dess symptom och uttryck samt konsekvernserna av denna nya ”folksjukdom”.

Wellnessyndromet är enligt författarna det moraliska påbud kring hälsa som ständigt omger oss i det nutida samhället. Fokuseringen på kroppen och hälsa har blivit en ideologi som inte bara handlar om att gå ner i vikt utan minst lika mycket om att slippa de skuldkänslor som följer vid ”felaktiga” val och ”ohälsosamma” prioriteringar. Enligt Cederström och Spicer betraktas en hälsosam människa även som en god människa med hög moral och högt värde både socialt och på arbetsmarknaden medan en individ som inte lika slaviskt fokuserar på sin hälsa anses omoralisk och i förlängningen också som en dålig människa.

Hälsoideologin tar ingen hänsyn till förutsättningar såsom kön, klass eller etnicitet som i själva verket påverkar möjligheterna till god hälsa avsevärt. Enligt de frälsta är hälsa något som finns tillgängligt för alla som är beredda att anstränga sig lite, en naiv inställning som problematiseras och diskuteras av Cederström och Spicer.

Trots vårt ökade kropp-och hälsofokus verkar vi inte bli varken lyckligare eller mer högpresterande , istället har den ständiga pressen på utveckling och förbättring bidragit till en ökning av psykiatriska sjukskrivningar. Det verkar alltså motsägelsefullt nog som att vår jakt efter hälsa gör oss sjuka.

Även mat och ätande har blivit direkt kopplat till hälsa på ett sätt som gör att alla ständigt ska be om ursäkt och försvara sina matval med att berätta hur de senare ska kompensera eller varför de väljer at inte äta det ena och det andra. De som funnit en diet som ”funkar” vill gärna frälsa alla i sin närhet och allt fler livsmedel klassas som ”farliga” och ”ohälsosamma”. Njutning är något vi får ägna oss åt endast om vi har fullkomlig balans och kan se till att hamna på plus minus noll. Men helst bör vi låta bli. Helst bör vi springa en extra runda.

Wellnessyndromet är en riktig blandvändare till bok, språket flyter och argumenten och diskussionen förs fram på ett sätt som gör det lätt att ta till sig.
Den genomgående skeptiska tonen som ljuder genom hela texten känns uppfriskande men ibland kanske lite väl onyanserad.

Det blir så tydligt hur fullständigt idiotiska författarna anser att vissa hälsobeteenden är och ibland kan jag som läsare känna mig nästan lite attackerad av en aggression och frustration från författarnas håll. De olika kapitlen håller enligt mig olika god kvalitet vad gäller argumentation, kanske är det på grund av två olika författare och deras skilda sätt att skriva? Samtidigt är den råa tonen och inslaget av humor ett välfungerande grepp för att belysa hur absurt det i mångt och mycket ter sig, detta fokus på kroppen och hur mycket tid, pengar och energi vi lägger på att ständigt jaga vårt potentiella jag; vårt smalare, snabbare, effektivare jag som inte behöver sömn, inte tycker om smaken av socker och tycker att burpees är roligt.

För somliga kan Wellnessyndromet säkerligen uppfattas provocerande, den möttes av en del kritik vid sin release och författarna har anklagats för att promota ohälsa.
Den är kontroversiell i mycket av sin argumentation och går fram som en ångvält över det hälsofokus som vi blivit så vana att försöka anpassa oss till. Samtidigt är det kanske så att vi som känner oss tveksamma till bokens budskap är de som främst behöver den?

Bokrecension: Efterlämnat av Lars Norén – minnets sköra järngrepp

by

Efterlämnat
Författare Lars Norén
Utgiven: 2017-01
ISBN: 9789100170349
Förlag: Albert Bonniers Förlag

”Det är ingen idé att se tillbaka” (sidan 11), heter det tidigt i Efterlämnat, Lars Noréns nya prosapoetiska verk. Men ser tillbaka är förstås precis vad det 70-åriga berättarjaget gör, i ett 149-sidor långt medvetandeflöde som helt saknar punkter, komman, styckeindelning eller kapitel. Enbart stora bokstäver här och där ger oss en viss hjälp att strukturera vår läsning.

Jagets minnen sviker ständigt, förändras, ifrågasätts, rekonstrueras, överdrivs, förvrängs, och skalas ned. ”Dagarna är som angripna negativ Angripna Av vad Av dåligt minne” (74). Nuet, format av det förflutna, avfärgar sig i sin tur på minnena, ”presens och imperfektum och futurum glider ihop” (21). Ju mer intensivt berättarjaget försöker fokusera, desto mer oskarpt blir det förflutna: ”Jag försöker skriva samma meningar två gånger för att öva upp min förmåga… Men andra gången då jag skriver över de redan skrivna orden med samma ord försvinner de istället för att bli tydligare” (20). Ändå är flödet förstås ostoppbart. För, som vi alla kan konstatera, ”jag lever Alltså minns jag” (103). Det är ofrånkomligt. Minnets föränderlighet är frukten av att vårt förflutna fortfarande lever i oss. Formar och omformar oss, i mötet med ett lika undflyende nu.

Den värld vars tid och rum berättarjaget vandrar genom är en värld av fattiga och sjuka, hemlösa och utnyttjade, lantarbetare och städerskor, nedlagda järnvägsstationer och arbetsskor, ”outslitliga nedstänkta med fläckar av färg och cement” (sidan 82). Den självbiografiska anknytningen finns där, i berättarjagets minnen av ”undomspsykos”/”hebefreni” och återkommande mentalsjukhusvistelser, men vi är annars långt ifrån de medelklassmiljöer som kännetecknar både Noréns dramatik och författarens bakgrund. Snarare är vi tillbaka bland de outsiders som befolkade hans tidiga romaner. Jag vill tänka att det har att göra med hur vår tid är en tid av nygammal misär och nygamla klyftor.

”Efterlämnat innebär försoning men paradoxalt ingen försonlighet” skriver Göran Sommardal i sin recension i Aftonbladet. Det är en bra sammanfattning. Här finns en sorts acceptans av att det rent faktiskt är som det är. Att det var som det var. Hur det nu än var. Men det förblir, på ren svenska, ganska för jävligt. ”Nu kan man knappt passera utan att snubbla över uteliggare” heter det när jaget försöker avsluta sin promenad genom minnena (genom livet?). ”Någon lägger sig försiktigt på prydligt utlagda kartonger i ett upplyst hörn” (sidan 148).

Kanske är jag orättvis när jag beskriver Efterlämnat som ojämn? Partierna av relativ stiltje, av upprepning, av ren tristess är ju trots allt Noréns sätt att fånga minnets flackande, vacklande skörhet. Men ändå. Jag påminns om hur det är att läsa en annan upphöjd jämnårig herre, den slovenske filosofen Slavoj Žižek. Jag är ofta osäker på helhetsvärdet, men när tvivlet är som störst kommer de där sylvassa sentenserna, de briljanta infallen som lyser som en brandfackla i vårt samtida mörker. Och som gör det mer än värt att bråka sig igenom texten, trots allt.

Bokrecension: Entry Island av Peter May

by

Entry Island
Författare: Peter May
Utgiven: 2016-08
Översättare: Charlotte Hjukström
ISBN: 9789177010999
Förlag: Modernista

Kanada är ett fascinerande land och jag har senaste året upptäckt flera deckare som utspelar sig där. Handlingen i “Entry Island” utspelar sig på ett isolerat ösamhället på ön Entry Island som ligger i ett band av öar. På de flesta av öarna är franska huvudspråket men på Entry Island är det engelska som dominerar och därför får kriminalpolisen Sime Mackenzie följa med polisteamet, eftersom han talar engelska som modersmål. De övriga poliserna på mordgruppen har franska som modersmål.

Denna konflikt mellan de två språkgrupperna ligger alltid och lurar under ytan i många sammanhang i Kanada, har jag förstått av de romaner jag läste på senare tid.

Handlingen kretsar kring en mordutredning av det första mordet på den lilla ön i mannaminne. Affärsmannen James Cowell, en av öns drygt hundra invånare, har knivhuggits till döds i sitt hem, och det mesta talar för att det är hans hustru, Kirsty, som hållit i vapnet.

Samtidigt rullar en parallellhistoria upp, om Simes farfars farfars far som växte upp som en fattig torparson på en by på en ö utanför Skottland. Farfars farfars far tvingades som ung man att emigrera till Kanada. Det var många skottar som på liknande sätt mer eller mindre deporterades till Kanada då de mäktiga och rika jordägarna tvingade bort torparna från sina gårdar. Det är skotskt historia som vi sällan fått höra om.

Peter May är en skotska romanförfattare, för övrigt bosatt i Frankrike. Han är skicklig skribent och han målar fram miljöerna och karaktärerna på ett levande sätt. Jag riktigt känner med Sime och jag dras in i handlingen. Tidigare har Peter May bland annat gett ut en Lewis-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod som har hyllats av kritikerna både internationellt och i Sverige, och har vunnit en rad priser, bland annat Le Prix Littéraire Cezam Inter CE i Frankrike och The Barry Award för »Årets bästa kriminalroman« i USA. Entry Island är Peter Mays nya fristående kriminalroman.

Jag vill läsa mer av Peter May och tänker bege mig till biblioteker för att få tag på hans tidigare kriminalromaner.

Dagens bok har recenserat den också och skriver: Fascinerande ömystik