Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Lars Norén

Teaterkritik: Personkrets 3.1 – skådespeleri när den är som bäst

by

Romería
Foto: Sören Vilks

Personkrets 3.1
Av Lars Norén
Regi och bearbetning Alexander Salzberger
Ljus och scenografi SUTODA
Kostym Jasminda Asplund Blanco
Mask Rebecca Afzelius
Kompositör Pekka Tuppurainen
Dramaturg Åsa Lindholm
Premiär Stockholms Stadsteater, Klara scenen, 6 mars 2026
I rollerna:  Leonard Terfelt, Sandra Huldt, Robert Fux, Bahador Foladi, Matilda Ragnerstam, Bengt Braskered, Jens Hultén, Ann-Sofie Rase, Helena af Sandeberg, Shebly Niavarani, Isak Warrol Karlsson, Pella Appelfeldt Wahlberg, Elsa Wörmann och Carlos Romero Cruz.

I Stockholms innerstad samlas en grupp marginaliserade och utstöta människor som missbrukare, hemlösa, psykiskt sjuka och prostituerade. Dramat handlar alltså om människor som har fallit igenom det sociala skyddsnätet i ett folkhem som har eller håller på att monteras ner. Vi möts av missbruk, beroenden, sociala arv, medberoenden och hat/kärlek mellan föräldrar och barn. Åskådarna, som tittar på den misär som spelas upp på scenen, tillhör en helt annan samhällsgrupp. De mer socialt lyckade som lever ett förhållandevis gott liv. Men är det så enkelt? Hur långt är steget från att tillhöra samhällets innegrupper till att plötsligt hamna bland de marginaliserade. Kan vi vara helt säkra på att gränserna är absoluta i ett samhälle där den tekniska utvecklingen omstrukturerar arbetsmarknader och en skilsmässa kan leda till att man plötsligt inte har råd med ett eget boende. Var går gränsen mellan oss och dom? Frågan ställs gång på gång när aktörerna riktar sig utåt mot åskådarna och ställer lätt obehagliga frågor till alla de som sitter tysta och tittar på. Särskilt brännande blir det när en av aktörerna frågar åskådarna: Varför går ni på teater? Är det för att förändra världen eller är det för att slippa förändra världen? Samma fråga kan naturligtvis ställas till skådespelarna som privata personer: Varför spelar ni teater? Är det för att förändra världen eller för att slippa förändra världen? När frågorna ställs luckras gränserna mellan scenens aktörer och publiken upp. Såväl aktörerna som publiken deltar på något sätt i samma spel, där vissa, ”de ännu ej utstötta” intresserat men tyst ser på när samhället faller samman på scenen. Teatern blir plötsligt ett miniatyrsamhälle av samhället i stort. Det som pågår inne på teater pågår samtidigt på plattan utan för teatern. Vissa lider, missbrukar och andra ser på. Det reser frågor om teaterns, kanske kulturens, roll i samhället. Synliggörande och medvetandegörande samt osynliggörande och normaliserande på en och samma gång. Både se och se bort.

Men vi om ändå vänder blicken mot det som pågår på själva scenen ser och hör vi icke-dialogiska dialoger mellan skådespelarna: snabba, aggressiva, kärleksfulla, självupptagna och ibland hoppfulla. Något slags icke-solidarisk solidaritet fylld av svart humor. Skådespeleri när det är som bäst.

När pjäsen hade urpremiär 1998 regisserades den av upphovsmannen själv, Lars Noren. Han ville beskriva den tid då maskorna i välfärdens nät blev större och större och den samhälleliga solidariteten ersattes med att individen förväntades klara sig själv. Noréns uppsättning, som var 6 timmar lång, har skurits ner till två och en halv timme i Alexander Salzberger nytolkning. Det är tydligt att inget positivt har hänt med sprickorna i skyddsnätet under de senaste 30 åren. Har det hänt något så är det till det sämre. När de välförtjänta applåderna och de många inropningarna tar slut skyndar publiken ut på plattan, som är granne med teatern, och försvinner uppfyllda men icke-seende ner i tunnelbanan.

Samtal med Lars Norén – Ett unikt tillfälle att lära känna mer om en av Sveriges främsta dramatiker

by

Anti/Minnen: Samtal med Lars Norén som ges en kväll på Dramaten är ett unikt tillfälle att förstå mer om en av Sveriges främsta dramatiker.

Ett pressmeddelande berättar:
Dramatikern Lars Norén och journalisten Mikael van Reis träffades under tjugo års tid för att tala om liv, litteratur och skapande. Samtalen samlades i boken Anti/Minnen 2023 (utgiven av Ersatz förlag). Nu framför skådespelarna Hannes Meidal och David Book en dramatiserad läsning av valda delar ur boken.

Tisdag 21 januari 2025 kl. 20:00
Lilla Scenen på Dramaten

Teaterkritik: Fem scener Norén – mycket ångest, mycket alkohol och en hel del skämt om kiss och bajs

by

Foto: Sören Vilks

Fem scener Norén
Av Lars Norén i urval av Markus Öhrn
Regi, scenografi och kostym Markus Öhrn
Ljus Anton Andersson
Musik och ljud Benjamin Quigley, Fabian Grytt Österman, Andreas Carjar-Danielsson
Mask Nathalie Pujol
Dramaturg Anneli Dufva
Foto Sören Vilks
Medverkande Danilo Bejarano, Thérèse Brunnander, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Peter Järn, Nemanja Stojanović, Rakel Benér Gajdusek och Jakob Öhrman.
Premiär på Dramatens lilla scen 13 december 2024

Groteskt, burleskt, mycket ångest kring sex, kiss och bajshumor och alkohol och alkohol och ännu mer alkohol och en hel del skämt om mentala problem. För min del har jag svårt att skratta åt sådant men humor är individuell och det var många i publiken som skrattade gott.
Denna föreställning är speciell eftersom scenerna spelas upp av skådespelare förklädda till dockor. Därmed försvinner ansiktsuttryck och ögonen kan inte heller tala med blickar eftersom dessa dockmasker hade stora runda konstgjorda ögon, med ögonvitor och lysande blå pupill i mitten.

Fem scener tagna ur olika Norén-pjäser, spelade av skådespelare med masker för ansikte och peruk för hår – så det ser ut som ett spel av dockor i människostorlek. Jag vill lägga till fyra ord i titeln så den blir: fem scener Norén i urval av Markus Öhrn.
Om jag skulle välja fem scener ur Noréns dramer som skulle representera min syn och mina upplevelser av vad Lars Noréns dramer betyder för mig skulle det bli fem helt annorlunda scener. Fast å andra sidan tycker jag att scener förlorar sitt djupa innehåll när de tas bort från sitt sammanhang.

Om man klipper ut ett citat utan att ha dess sammanhang kan citatet självklart få ett helt annan betydelse än det var tänkt att ha när det sades. Det blir samma sak när en scen klipps ut ur från sitt sammanhang. I Markus Öhrn version blir Norens fem små scener groteska, fyllda av skämta om sex, kiss och bajs och mycket alkohol och oändligt mycket ångest. Den första scenen av Öhrns utvalda fem är för mig mycket mer präglad av Ingmar Bergman fast utan den omsorg och medkänsla som Bergman trots allt visar de människor med psykisk sjukdom som han skildrar i sina dramer och filmer.

För mig är dessa fem scener inte ett utval av vad Lars Noréns dramer säger mig. Förmodligen är det däremot Markus Öhrns uppfattning. Och det är självklart inget fel med det. Vi är alla olika och alla är vi unika och därför ser vi dramatik på olika sätt. Denna föreställnings styrka är dess experimenterande. Något liknande har inte visats på en svensk teaterscen på många år. Skådespelarna förvandlas till dockor i människostorlek och måste uttrycka sig med förvrängd röst och med stelare kroppsrörelser än i andra pjäser. Av och till är det som spelas upp på scen som levandegjord tecknad serie, Norén i serietidnings-format.

Markus Öhrn säger i en intervju på Dramatens hemsida:
– Vi försöker inte på något sätt täcka Noréns hela otroliga produktion, utan vi försöker kanske på något sätt skapa en bild av ett liv. Inte Noréns liv, men en kronologi med familj, kärlek, sjukdom, demens och död, saker vi alla kommer att möta i våra liv.

De fem scenerna är hämtande ur följande pjäser:
Scen 1: Hebriana
Scen 2: 3.31.93 Här är Kulturbloggens recension av 3.31.93
Scen 3: 3.31.93.
Scen 4: Så enkel är kärleken
Scen 5: Andante
Utan tvekan är dessa fem scener knasiga, groteska, bisarra, absurda, med många skämt om sexdrifter och alkoholism och psykiska besvär. Men humor och vad vi skrattar åt är individuellt och många skrattade på premiären och hade uppenbart roligt.
Ett högt betyg får föreställningen för hur ljud, musik och ljus var en enastående helhet som bar föreställningen. Skådespelarna måste också få beröm för sina insatser. Att spela förvandlade till dockor kräver en hel del.

Om Markus Öhrn:
Markus Öhrn, regissör och bildkonstnär, gör nu sin första stora uppsättning på en svensk teater, efter att i många år varit uppmärksammad på de internationella scenerna. Nyligen gjorde han till exempel en hyllad uppsättning av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap på Volkstheater i Wien och hans Phobia på Nowy Teatr i Warszawa har spelat för fulla hus och blivit uvald att medverka på årets teaterbiennal i Venedig. Under våren 2024 hade han också en mycket uppmärksammad separatutställning på Bonniers konsthall – Requiem för Eva-Britt och han erhöll TCO:s kulturpris för 2024. På Dramaten har han tidigare gjort The Unknown, tolv halvtimmeslånga performances av honom själv och inbjudna gäster, som gavs utan någon förhandspresentation till besökarna.

Om Lars Norén:
Lars Norén (1944-2021) är en av den samtida svenska teaterns mest inflytelserika personer. Han slog igenom som dramatiker med pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud på tidigt 1980-tal och upphörde därefter aldrig att vara aktuell på svenska scener, eller i media. Han var också verksam som regissör, teaterchef, poet och författare. Hans omfångsrika dagböcker som gavs ut i flera volymer med start 2008 väckte stor uppmärksamhet. Dramaten har spelat mycket av Noréns dramatik sedan Fursteslickaren 1973.

ccccc

Höstens program på Dramaten bjuder på Shakespeare, Steinbeck, Norén och Kristina Lugn

by

Hösten bjuder på bitter maktkamp av Shakespeare, klassiskt amerikanskt av John Steinbeck, Lars Norén i spektakulär tappning, en hyllning till Kristina Lugn och ett berörande drama om vardaglig kärlek. Ett pressmeddelande berättar:

Unga Dramaten gör Or-lan-do fritt efter Virginia Woolf och en berättelse om en katt på promenad. Dessutom två internationella gästspel inom ramen för Bergmanfestivalen.

Dramatens teaterchef och konstnärlige ledare Mattias Andersson och Unga Dramatens konstnärliga ledare Carl Johan Karlson presenterade idag tillsammans med skådespelaren Joel Valois höstens repertoar vid en pressträff på Dramaten.

– Absolut ingenting i vår tid tycks värdera komplexitet, empati och samtal om existensens eviga frågor och därför ska Dramaten hösten 2024 fortsätta göra komplex och empatisk scenkonst om existensens eviga frågor, säger Mattias Andersson teaterchef och konstnärlig ledare för Dramaten.

Kung Lear av William Shakespeare i en fri bearbetning av Falk Richter
Dramatens första höstpremiär på Stora scenen äger rum 7 september med William Shakespeares Kung Lear i en fri bearbetning av Falk Richter, en av Europas mest uppmärksammade regissörer. Peter Andersson är tillbaka på Dramaten efter tolv år och gör rollen som kungen i en mångbottnad berättelse om makt, arv, generationskrockar och ett rike i kaos. I Richters tappning har pjäsen även ett metaperspektiv där ett arbete med en konfliktfylld teateruppsättning pågår. Falk Richter har tidigare satt upp Safe på Dramaten under Bergmanfestivalen 2018 och I am Europe i ett europeiskt teatersamarbete som gästspelade 2019. Medverkar gör: Peter Andersson, Victoria Dyrstad, Erik Ehn, Karin Franz Körlof, Electra Hallman, Rasmus Luthander, Ana Gil de Melo Nascimento, Magnus Roosmann, Alexander Salzberger, m.fl.

Kärlek på svenska

Kärlek på svenska av Irena Kraus och Nadja Weiss fritt efter Staffan Juléns dokumentär
Höstens första premiär på Lilla scenen blir Kärlek på svenska, en pjäs fritt efter en tv-dokumentär av Staffan Julén. Irena Kraus och Nadja Weiss har skrivit en lekfull betraktelse över kärlekens roll i våra liv där även skådespelarna själva får kliva ur sina roller och komma till tals. Nadja Weiss som på Dramaten tidigare satt upp pjäser som Mannen utan minne, Rannsakningen och Ifigenia i Aulis står även för regi. Medverkar gör: Danilo Bejarano, Nina Fex, Melinda Kinnaman, Gunilla Larsson, Tanja Lorentzon, Shanti Roney, César Sarachu, Christoffer Svensson och Alexander de Sousa. Premiär 14 september.

Titta en älg av Kristina Lugn i bearbetning av Mellika Melouani Melani
Titta en älg blir den andra premiären på Stora scenen. Regissören Mellika Melouani Melanis uppsättning och bearbetning är en hyllning till den egensinniga, djupsinniga, absurt roliga och helt unika dramatikern Kristina Lugn. Mellika är regissör som även varit konstnärlig ledare på Folkoperan. 2021 satte hon upp Kristina Lugns Idlaflickorna i Göteborg. Medverkar gör: Hanna Ekberg (praktikant från Malmö teaterhögskola), Rebecka Hemse, Ellen Jelinek, Göran Martling, Nancy Ofori, Marie Richardson, Andreas Rothlin Svensson, Sanna Sundqvist, Lotta Tejle och en kvinnokör. Premiär på Stora scenen 17 oktober.

Vredens druvor av John Steinbeck, i dramatisering av Mina Salehpour
John Steinbecks Vredens druvor från 1939 får nytt liv i händerna på regissören Mina Salehpour som redan har satt upp den tidlösa berättelsen om flykt, framtidsdrömmar, kapitalism och solidaritet i Tyskland under flyktingströmmen år 2015. Nu gör hon ny version på Dramaten med fokus på klimatkrisen som tvingar människor på flykt från sina hemtrakter. Det är första gången som den Iranfödda regissören arbetar i Sverige men i Tyskland har hon bland annat regisserat pjäser av Jonas Hassen Khemiri. Medverkar gör: Anders Beckman, David Book, Erik Ehn, Ingela Olsson, Rasmus Luthander, Christoffer Svensson, m.fl. Premiär 5 december på Stora scenen.

Fem scener Norén, av Lars Norén i urval av Markus Öhrn
Regissören och bildkonstnären Markus Öhrn gör sin första stora produktion på en svensk teater när han sätter upp Fem scener Norén. Markus uppsättningar blir säregna universum som kännetecknas av karaktäristiska masker, förvrängda röster och avskalade rum. Här får publiken uppleva bittra uppgörelser, svårmod och dödsångest ur fem olika Norénpjäser på ett helt nytt sätt. Bakom maskerna återfinns skådespelarna Danilo Bejarano, Thérèse Brunnander, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Marall Nasiri och Nemanja Stojanović, m.fl. Premiär på Lilla scenen 13 december.

Bergmanfestivalen
Bergmanfestivalen är Dramatens internationella teaterfestival, som sedan 2021 erbjuder internationella gästspel spritt under spelåret.
Inom ramen för festivalen gästar NT Gent i Belgien med pjäsen Antigone in the Amazon där det grekiska dramat om Antigone vävs ihop med berättelsen om kampen för regnskogens överlevnad. Spelas på Stora scenen 13–14 september.
National Theatre of Greece gästar med föreställningen Goodbye, Lindita – en ordlös poetiskt och känslostark föreställning om sorg av den albanske regissören Mario Banushi. Ges på Lilla scenen 5–6 oktober.

Or-land-do av Ninna Tersman och Nora Nilsson
Unga Dramaten bjuder på Or-land-do skriven av Ninna Tersman och Nora Nilsson, fritt efter Virginia Woolfs klassiker Orlando. Uppsättningen blir en fantasifull, spännande och överraskande jakt på Orlando. En pjäs för elever i årskurs 3–5, om existentiella frågor kring förlust, ensamhet, döden och identitet. För regi står Nora Nilsson som här debuterar på Dramaten. Medverkar gör: Lisa Hu Yu, Hamadi Khemiri, Sandra Huldt och Pierre Wilkner. Premiär 19 september på Tornrummet. Från 9 år.

Kattpromenaden av Sara Lundberg
För de minsta ges Kattpromenaden baserad på Sara Lundbergs bok i en scenuppsättning av den brittiska regissören Emily Magorrian. I boken berättas historien ur människans perspektiv, i pjäsen får katten vara i centrum. Medverkande: Bernard Cauchard, Karin Li Körbärsdal m.fl. Premiär 4 december på Lejonkulan. Från 3 år.

Avig av Tubo och Co
Avig är en dansföreställning om att passa in i kroppen, i gruppen, rummet och i världen. Avig vänder sig till mellanstadiet och spelar på Målarsalen från den 13 november. Medverkande: Oscar Salomonsson, Ninna Oom, Hugo Therkelson, Tobias Ulfvebrand och Jeanette Wren. Föreställningen är en samproduktion med Unga Dramaten och hade premiär på Årsta Folketshus i samarbete med Dansens Hus under våren.

Unga Dramaten fortsätter även med Teckna en tant där lågstadieelever får teckna kroki med äldre människor utklädda i teaterns kostymer som modeller och med projektet Unga monologer, en övning i att skriva monologer som skådespelare från Dramaten sedan läser upp i klassrummet för eleverna.

Liv Strömquist och Ada Bergers Liv och Död Strömquist och Arv av Matthew Lopez i regi av Carl Johan Karlson spelar även i höst.

Teaterkritik: Personkrets 3:1 på Pipersgatan – ger mersmak på Noréns pjäser

by

Personkrets 3:1
Av Lars Norén
Regi Andreas Rodenkirchen
Ljusdesign Vincent Eklund
Grafisk form och foto Emelie Omnell
Medverkande Tobias Frisk, Patrik Gunnarsson Juhlin, Malin Nilsson, Mathias Lindblad, Timotej Mimen, Jakub Dabrowski, Fabian Lexner
Premiär 7 april 2024 på Pipersgatan 4, Stockholm

Både sorgligt, tragiskt och komiskt. Några av samhället utstötta individer håller till i en underjordisk övergiven tunnelbaneperrong. De bråkar, de knarkar, de pratar fast ingen egentligen lyssnar på den andre, var och en är uppfylld av sina bekymmer. Lars Norëns drama Personkrets 3:1 väckte stor uppmärksamhet när det första gången spelades, som tv-uppsättning 1998. Nu har den fria teatergruppen Teater Inkognito tagit sig an den.

Personkrets 3:1 är ett möte mellan personer på samhällets botten. Där finns droger, psykisk sjukdom, bråk och hemlöshet. De är mycket mörker och mycket tragik men det är också skildrat med humor. Fast jag skrattar med viss tveksamhet då det i verkligheten är med livet som insats narkomanerna som skildras sprutar in droger i sin kropp. Det känns nästan som att det är fel att skratta åt det. Ibland skrattar jag för att den ego-fixering som var och en symboliserar skulle kunna utspelas var som helst i vilken samhällsklass som helst. Att människor hellre pratar om sig själva än lyssnar på andra är ett beteende som finns precis överallt och dominerar i möten mellan människor, oavsett om det är i överklassen eller bland de mest utslagna. Var och en är uppfylld av sina olyckor och de orättvisor de utsätts för i livet.

Den är oerhört berörande. När pjäsen kom 1997 en stack den ut och provocerade. Till skillnad från Ingmar Bergmans pjäser där vi fick se överklassmänniskor som mår psykiskt dåligt får vi i Noréns dramer möta människor betydligt längre ner på samhällsstegen. Det som då skildrar på scenen blir mycket mer påtagligt och nära, det är situationer och människor vi kan känna igen och som vi mött och ibland till och med känner. Människorna i Personkrets 3:1 skildras med bredd. Visst kan de vara aggressiva och snabba till att bruka våld men de har har också mycket filosofiskt att prata om och de har livsvisdom och livslögner. De kan både vara mycket kloka och samtidigt lura sig själva.

Teater Inkognitos uppsättning har en mycket enkel scenlösning, endast några kartonger av trä som kan flyttas runt efter behov. Scenlösningen visar att det som händer skulle kunna utspela sig var som helst i västvärlden, i New York, Paris, Berlin London eller i Stockholm. Den enkla scenlösningen ger stort utrymme för skådespelarna, vars insatser helt avgör föreställningens styrka. De är alla enastående.

Bakgrundsfakta från Sveriges Radio:
Begreppet syftar på personkrets 3 i LSS, Lagen om stöd och service som omfattar personer med varaktig fysisk och psykisk skörhet. Pjäsen hade premiär på Riksteatern i Umeå och sattes också upp som tv-föreställning 1998 i regi av Arn-Henrik Blomqvist i en tid när välfärden nedmonterades och allt högre krav ställdes på individen att reda sig själv. I original är pjäsen ett nio timmar långt epos.

Teater Inkognito skriver om tankarna kring vad de vill med föreställningen:
Vi vill ge plats på scenen åt de som inte har en röst i vårt samhälle, som vi låtsas inte se – de samhället ser som ”Inkognito”, de anonyma. Missbrukare. Hemlösa. Psykiskt lidande. Därför vill vi skapa en föreställning som plockar upp och synliggör – mänskliggör – personerna, ”stereotyperna” som lever på gatan. Personer helt utan trygghet, dem vi som samhälle misslyckats med att rädda. Eller har de själva misslyckats? Vad är det som gör att en människa hamnar här på samhällets botten? Vad får de att välja missbruket? Är det någonsin ett val?

Frågorna som Teater Inkognito ställer är svåra att besvara. Varför väljer någon missbruk? Väljer de ens? Det finns inte en enda svar på den frågan. Varje människa är unik och den enes livsval behöver inte alls ha samma orsak som den andres. Självklart ger inte föreställningen svaren. Det är knappast meningen heller eller teaterns uppdrag. Frågorna måste vi fundera på själva när vi lämnar teatern.

Dramat berör på djupet. Det går inte att skaka av sig. Fler teatrar både gräva bland Lars Noréns fantastiska pjäser och sätta upp mer av dessa dramer. Teater Inkognitos uppsättning ger mersmak. Personkrets 3:1 finns också att se på SVT Play i en version med Peter Andersson, Göran Ragnerstam, Anna Pettersson, Melinda Kinnaman, Shanti Roney, Per Burell, Jonas Falk, Thomas Hanzon, Cecilia Nilsson, Michael Nyqvist i rollerna.

Måste dock varna lite för föreställningen på Pipersgatan 4: om du har ryggproblem är det bra att i förväg känna till att sittplatserna inte alls är bekväma och består av bänkar med tunt sittunderlag och det finns ingenting att luta ryggen mot. Kanske går det att kontakta teatern i förväg om man ska dit om man vet att man inte kan sitta tre timmar på det sättet och då be att få en stol att sitta på? Föreställningen är värd att se.