• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

självbiografi

Bokrecension: Allt jag fått lära mig av Tara Westover är utan tvekan värd alla hyllande omdömen och recensioner

4 april, 2019 by Rosemari Södergren

Allt jag fått lära mig
Författare Tara Westover
Utgiven 2019-03
Förlag Natur och Kultur
ISBN: 9789127150898

Tara Westovers självbiografi om sin uppväxt i en sträng mormonsekt i Idaho toppar många litteraturlistor i vår. Biografin låg etta på Barack Obamas sommarläslista 2018 och har översatts till 26 språk. Självbiografin är stark, berörande, välskriven och oerhört engagerande och känns ärlig.

Hon berättar om sin familj, sin mamma och pappa och de sex syskonen. Pappan är övertygad om att världen går mot sitt slut, Jesus ska snart komma tillbak och den sista tiden kommer att vara mycket svår. Därför förbereder familjen sig med att göra konserver, lagra bensin och vapen. Pappan är övertygad om att det pågår en världsvid komplott som styrs av Illuminati och kommunister. Dessutom ser han ned på de flesta andra människor, också på de flesta mormoner. Bara en liten del av mormonerna är lika rättrogna som han själv, menar han.

De räknar sig till en speciell grupp inom mormonrörelsen. Tara och hennes syskon får inte ens gå i vanlig skola för pappan. Han vill inte att de ska bli påverkade och lurade av kommunister och Illuminati. Deras mamma lär dem läsa och de har en gammal naturkunskapsbok de får lära förutom Bibeln och mormonrörelsens böcker.

När Tara i tonåren ändå lyckas få börja i skola blir hon chockad i början. Hon möter namn som Martin Luther King, som hon aldrig hört talas om. Hon stöter på ordet ”förintelsen” som hon inte heller visste vad det var. Men hon är stark inom sig, trots det enorma motståndet hon möter från sina föräldrar och några av sina syskon när hon börjar sig resa in i den akademiska världen.

Det är inte lätt att tvingas bryta med sin familj. Tara beskriver detta så ärligt och starkt. En av biografins stora styrkor är att allt med familjen och den religiösa rörelsen inte målas fram nattsvart. Det finns känslomässiga bindningar inom familjen och pappan är inte enbart ond. Inte alls, han menar väl utifrån sin syn på världen. Jag känner att detta är viktigt att ta till sig. Det är så lätt att läsa berättelsen som att mormonrörelsen i sig ger barn en hemsk uppväxt. Så är det inte. Först och främst tillhör Tara Westovers familj en särskild och mer extrem del inom mormonrörelsen. Dessutom beror mycket av familjens problem på att pappan och en av bröderna helt klart har stora psykiska besvär eller rättare sagt obehandlade svåra psykiska sjukdomar.

Ingalill Mosander i Go’kväll har sagt om biografin:
”Det här är en fullständigt makalös, självbiografisk berättelse om en ung kvinna som visar en ofattbar styrka i möte med extrem fattigdom och fanatisk religiositet.”

Jag tycker att Mosander, liksom en del andra litteraturkritiker, inte helt tagit till sig berättelsen. Det är inte religionen i sig som gör problemen, det är pappans och ena broderns psykiska sjukdomar som verkar vara roten som sedan gödslas av det stränga patriarkala systemet.

Biografin är fascinerande, den går inte att lägga ifrån sig. Den är skrämmande men också positiv med skildringar av hur Tara Westover hittar sin inre styrka. Hon beskriver så rakt och ärligt hur svårt det är att ta sig ur familjens negativa grepp eftersom familjen inte bara är dålig, där finns omsorg också. För att förstå och ge stod måste vi förstå hur svårt det är för människor att ta sig ur familjer och omständigheter som är nedbrytande.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover är utan tvekan värd alla de hyllande omdömen och recensioner den gått.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Biografi, Bok, Bokrecension, Recension, Religion, självbiografi

Hårdrockstrummisen Anders Johansson släpper självbiografins Trumslagarpojken

12 maj, 2016 by Redaktionen

trumslagarpojken

Den hårdslående trummisen Anders Johansson, med ett förflutet i Yngwie Malmsteens Rising Force och Hammerfall, bokdebuterar med självbiografin Trumslagarpojken på Bokfabriken.

Ett pressmeddelande berättar:
Anders Johansson medverkar inte i den inofficiella Yngwie-boken som förlaget släppte 2012, han ville spara på krutet från åren med Yngwie till sin egen bok – som nu är här.

I Trumslagarpojken får vi följa Anders från början. Som son till jazzlegenden Jan Johansson föddes Anders med musiken i blodet, men uppväxten präglades av tragiken runt pappans död i en bilolycka när Anders bara var sex år. Boken har naturligtvis även ett stort fokus på upplevelserna som trummis i Yngwies band. Anders flyttade till Los Angeles med sin bror Jens, som spelade keyboards i samma band, och merparten av 80-talet kantades av några av rockvärldens största skandaler, vilka han själv bidrog till. Anders var med på den ökända flygresan där ett storbråk utbröt och Yngwie skrek ”you released the fucking fury” till en dam i förstaklasskabinen. Det var han som spelade in ljudet som blivit en viral snackis jorden runt. Nu berättar Anders om svineriet, hyssen, slagsmålen och miljonerna som sattes i rullning i cirkusen runt den kontroversielle Yngwie.

Trumslagarpojken är essentiell hårdrocksläsning, men är också en fascinerande berättelse om en kille som levt ett liv vi andra inte trodde var möjligt.

Anders berättar om boken:

– Folk garvade när jag berättade alla turnéhistorier och sa ”du måste skriva en bok”, men jag kan ju inte skriva, skrattar Anders. Men en dag satte jag igång. Hur svårt kan det vara, tänkte jag. Det finns ju stavningskontroll numera. Det gick trögt i början, men plötsligt var jag inne i det. Stephen King skriver ju fyra sidor om dagen, 365 dagar om året. Kan han kan väl jag? Jag skrev lite varje dag.

Även om Trumslagarpojken inte är någon Yngwie-bok – en sådan finns redan – är det naturligtvis gott om minnen från hans tid med gitarrlegenden då skandalrubrikerna avlöste varandra.

– Intresset för Yngwie är stort. Han är en udda och absurd person. Självklart är historierna runt honom viktiga, och det är från hans band jag är igenkänd. Om jag står i en bar är det bara Yngwie folk vill prata om.

Anders erkänner utan omsvep att han och brorsan Jens var skyldiga till mycket Yngwie fick skulden för.

– Vi hade dåligt inflytande på honom, men nog hittade han på jävelskap själv. Han kunde slå ner någon journalist eller stå och bröla i baren, medan jag och Jens var ingenjörerna bakom de mer avancerade busen. När vi fattade att vi blivit blåsta på pengar av managern, då började vi kvadda hotellrum på pin kiv. Det var väl en revolt mot honom. Vi fick hans Amex-kort att glöda. Det finns avslöjanden folk inte känner till, och jag satt ofta nykter och iakttog kaoset runt mig. Men boken handlar inte bara om svinande, jag tar upp mycket annat också.

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Hårdrock, självbiografi, Trumslagarpojken

Johan Kinde berättar om sin självbiografiska bok

27 september, 2014 by Rosemari Södergren

johankinde_passeradennanatt

Johan Kinde, en av musikerna bakom Lustans lakejer har kommit ut med en självbiografi – ”Passera denna natt”. Den handlar dock inte till största delen om livet som stor popstjärna utan om den svåra och djupa depression han hamnade i hösten 2007 och då han inte längre ville leva.

Han samtalade om boken med Annika Broman på Svenska kyrkans scen ”Se människan” på bokmässan i Göteborg lördag den 27 september. Boken skildrar en ångestfylld natt och under den natten ser han tillbaka på sitt liv, vad som hänt fram tills depressionen bröt ut nystas upp i boken.

Johan Kinde berättade att han i samband med den depressionen fick reda på att han hade bipolär sjukdom. Hans pappa hade den sjukdomen och dog på grund av den och Johan Kinde har alltid undermedvetet varit orolig för att han själv också skulle lida av bipolaritet.

– Boken skildrar en av många ångestfyllda nätter då den djupa depressionen kom, berättade han.

Han berättade att han tror att han innerst inne vetat att han hade sjukdomen.
– Kanske är det därför jag aldrig gift mig och aldrig önskat skaffa barn, sade han.

I boken berättar han mycket om sin pappa också.
– Pappa var en fantastisk pappa när jag och min syster var små och innan han fick de djupa depressionerna. Sedan blev det jobbigt. Jag var 13 år då och i den vevan skilde sig man föräldrar.

Johan Kinde berättade att han haft själv inte märkt sjukdomen hos sig själv före 2007.
– Jag hade säkert maniska perioder men det led jag inte av. De maniska perioderna kan vara väldigt härliga. man mår väldigt bra och tycker att allt är perfekt.

Det är de maniska topparna som gör sjukdomen så farlig och så lömsk, menade han.
– Det är det som gör den dödlig för många bipolära vill inte bli av med de maniska topparna och vill därför inte medicineras eller ha behandling. Men svackorna, depressionerna, är livsfarliga. Pappa kunde gå från toppen till de djupaste dalarna.

Annika Broman frågade honom hur man ska vara som vän när någon lider av depression.
– Försöka lyssna, det är allt man kan göra, menade Johan Kinde. Men försök vara uppmärksam, om människan har verkliga tankar på självmord måste de få professionell hjälp.

I boken berättar Johan Kinde också om att han bråkar med gud.
– Om jag hade trott skulle jag ha bett, sade han. Men jag bråkar ibland med gud och när jag var deprimerad kunde jag fråga honom varför han inte kunde ta mitt liv, jag ville ju inte leva – och så kunde han låta någon annan leva istället.

Jag blev nyfiken på boken, speciellt som Annika Broman beskrev den som ”en språkligt magisk bok”. Men det jag saknade under samtalet var frågor om hur han kom ur den djupa depressionen. Av samtalet tror jag att han äter medicin och att det hjälper, men Annika Broman frågade inte något kring detta.

Relaterat: Expressen och

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: bipolär, Bok, bokmässan, depression, Johan Kinde, Lustans Lakejer, självbiografi

Efter Gardell – Andreas Lundstedts självbiografi ”Mitt positiva liv”

13 november, 2012 by Redaktionen

Mitt positiva liv

Andreas Lundstedt och Cecilia Blankens

ISBN:978-91-1-302996-2

I skuggan av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” och inte minst den tv-sändna tv-dramat med samma namn kan man nog påstå att frågan om de homosexuellas situation då och nu har blivit mycket aktuell.

Under senare delen av augusti kom artistens Andreas Lundstedt självbiografi ”Mitt positiva liv” ut. En bokutgivning som helt har gått mig förbi, men jag snabbade upp ett inlägg på Twitter som uppmanade oss att inte glömma att läsa boken. Detta twitter väckte en sorts nyfikenhet hos mig och efter att ha ”tjuvläst” första kapitlet på Akademibokhandeln blev jag intresserad så intresserad att jag på ort och ställe köpte boken. Att vänta tills boken släpps i pocket mars 2013 var aldrig aktuellt

En annan förklaring till bokköpet är säkerligen att jag älskar att läsa just självbiografier och romaner med historisk anknytning och Andreas Lundstedt´s ”Mitt positiva liv” har en självklar plats där.

Om Andreas Lundstedt vet jag egentligen ingenting utöver att jag ju naturligtvis känner till honom som en del av Alcazar, men också att han och Magnus Carlsson, dansbandssångaren, ni vet, var ett par. Det var också modigt av honom att ge de hivsjuka ett ansikte, vilket han gjorde genom att gå ut med beskedet om sin sjukdom.

Det kan kännas lite märkligt att en medelålders man ger ut sin självbiografi särskilt med tanke på att han ju mänskligt borde ha många år kvar både som artist och i själva livet. Detta gäller ju även om jag självklart förstår att han skriver en bok om en stor och genomgripande del av sitt liv sett ur hans egen synvinkel alltså den dagen han fick sitt hivbesked.

Det är en mycket självutlämnande bok även om jag inte är så intresserad av att läsa om hans liv som knarkare. Det är bra att han berättar om hur han kom ut, i sitt pojkrum och det beskriver han på ett enkelt och naturligt sätt genom att konstatera att han är homosexuell till sin läggning.

I några kapitel beskriver han också, dock mycket ytligt, sina kärleksrelationer till andra män. Boken hade nog vunnit på om han hade hållit sig till dessa istället för att beskriva sina knarkproblem.

Det framgår ju tydligt och klart att han har problem med sin diagnos, men det är, åtminstone för mig fortfarande helt oklart varför han var tvungen att dränka sin oro och bekymmer med till exempel kokain. Det är också helt obegripligt varför han inte hade styrka att berätta detta varken för sina anhöriga eller närmaste vänner eller kärleksrelationer. Han framstår ju varken som en blyg eller inåtriktad person; tvärtom skulle jag påstå. Dessutom fick han ju en indikation på att han kunde vara smittad på ett konkret sätt genom ett brev från smittskyddstyrelsen. Det borde ju har varit ett naturligt steg att när testresultatet förelåg att åtminstone berätta detta för sin närmaste omgivning; för sin egen skull.

Det positiva med boken är trots allt att det visar sig att han ändå till slut förmår att ta tag i sina problem och till sist hitta en lösning att komma vidare på bästa sätt i livet.

Litterärt kan jag inte påstå att ”Mitt positiva liv” är en stor läsupplevelse och det är inte så lite frusterande att jag inte direkt kan förstå vilka delar han själv har skrivit och vilka delar Cecilia Blankens svarar för. Uttryckt på ett annat sätt kan jag konstatera att boken ger ett mycket splittrat intryck från en lysande inledning och ett starkt skrivet slutkapitel.

Det som är bra och utmärkande för boken ligger i att, som tidigare konstaterats, att Andreas Lundstedt ger de hivpositiva ett ansikte och på så sätt kompletterar Jonas Gardells bok och tv-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”, som ju i grunden skildrar en parrelation,men också livet bland en grupp homosexuella, medan Andreas Lundstedt beskriver sin individuella situation och problematik.

Ytterligare en positiv del med boken är avsnittet, som kallas ”Hiv för dummies” och där Sven Grützmeier, läkare på Venhälsan på Södersjukhuset i Stockholm, svarar på Andreas frågor.

Övriga recensioner

DN

Expressen

Skånska Dagbladet

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Andreas Lundstedts, Mitt positiva liv, självbiografi

Livvakten – intressant läsning om Daniel Webbs liv i den kriminella världen

17 juli, 2012 by Redaktionen

Titel: Livvakten – vägen till monarken
Författare: Daniel Webb & Anders Johansson
Förlag: Lind & co
Utgiven 201206
ISBN13: 9789187059124

Livvakten – vägen till monarken är en självbiografisk berättelse om Daniel Webb, som medierna benämnt som livvakt åt Milan Sevo, ”Gudfadern” i Stockholms kriminella kretsar. Boken är skriven tillsammans med Aftonbladet-journalisten Anders Johansson.

Daniel Webb berättar i jagform om vägen från knappnål (eller fempundssedel i en butik i London redan som 6-åring) till silverskål. Som 17-åring börjar han jobba i krogsvängen och tjänar bra med all dricks, som han festar bort på Café Opera på kvällarna. Webb beskriver smaken på snabba stora pengar som ett gift – ett guldsot som han tror kan drabba vem som helst. Snart kommer han in på kassaskåpssprängningar och vidare in på bankbedrägerier med hjälp av målvakter. Miljonerna rullar och Daniel köper lyxbilar, guldkedjor, Rolex- och Breitlingklockor.

Det är intressant att läsa om hur lätt det kan vara att komma in i den kriminella världen. Vi får dock ingen riktig förklaring till varför just Daniel Webb drogs till den. Eller varför han inte heller blir avskräckt av sina fängelsestraff. Sin första fängelsevistelse ägnar han sig i stället åt att bygga muskler, knyta kontakter och upprätthålla sin egen rättvisa och moral bland medfångarna.

Den kriminella världen uppmålas som en egen värld, där andra regler gäller. Och har man väl tagit klivet in i den kriminella gråzonen är det svårt att ta sig därifrån. Webb konstaterar: ”Min mamma, som aldrig blivit av med körkortet, aldrig ens fått p-böter, skulle aldrig hamna i någon liknande situation. Varför? Jo, hon lierar sig inte, hon är vit! Är man vit kommer man inte in i den kriminella världen.”

Livvakten handlar också om samarbetet mellan företagare som söker beskydd, ekobrottslingar och våldsverkare, samt om den nära kopplingen mellan finanseliten, stureplansfolket och de kriminella kretsarna. Daniel Webb beskriver ”broderskapet runt Stureplan” där pengarna styr och champagnen flödar. ”Det är fult att tjäna pengar, men det är fint att vara rik. När du väl har kommit upp dit är det ingen som frågar var pengarna kommer ifrån.”

Den sista tredjedelen av boken handlar om den medieuppmärksammade historien om hur Kungens vänner försökte stoppa komprometterande bilder av honom. Det blir en partsinlaga där Daniel Webb vill föra fram sin bild av händelserna och sin roll i det hela, som motvikt till kvällstidningarnas.

Berättarstilen i Livvakten påminner om en kvällstidningsartikel och all namedropping förstärker det intrycket. Språket och dispositionen i boken verkar vara lite slarvigt redigerat – men kanske har man sparat Webbs egna formuleringar och berättarstil för att det ska kännas mer autentiskt. Boken ger en intressant läsning om hur det fungerar i den kriminella världen. För min del skulle jag dock gärna ha sett att Daniel hade fördjupat sig i orsakerna till sin väg upp på den kriminella banan och även till varför han nu har lämnat den.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Kriminalitet, självbiografi

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

– Målet är att alla besökare, inte minst … Läs mer om I juni öppnar den första stora Bridgertonutställningen på Skoklosters slott

Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Manus och sångtexter: Steven Sater … Läs mer om Kuvandet av hormoner skildras med enorm emfas i maxad musikalutlevelse – Spring Awakening på Göteborgs Stadsteater

Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Den 22 & 23 maj 2025 kommer Annika … Läs mer om Annika Norlin & Jonas Teglund kommer till Vintervikens Trädgård för att spela albumet En tid att riva sönder

Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

THE HERDS i Lagos, Nigeria den 19 april … Läs mer om Hjord av marionettdjur flyr 20.000 km till Sverige för att varna om klimatkrisen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in