Lustans Lakejer

Johan Kinde, en av musikerna bakom Lustans lakejer har kommit ut med en självbiografi – ”Passera denna natt”. Den handlar dock inte till största delen om livet som stor popstjärna utan om den svåra och djupa depression han hamnade i hösten 2007 och då han inte längre ville leva.

Han samtalade om boken med Annika Broman på Svenska kyrkans scen ”Se människan” på bokmässan i Göteborg lördag den 27 september. Boken skildrar en ångestfylld natt och under den natten ser han tillbaka på sitt liv, vad som hänt fram tills depressionen bröt ut nystas upp i boken.

Johan Kinde berättade att han i samband med den depressionen fick reda på att han hade bipolär sjukdom. Hans pappa hade den sjukdomen och dog på grund av den och Johan Kinde har alltid undermedvetet varit orolig för att han själv också skulle lida av bipolaritet.

– Boken skildrar en av många ångestfyllda nätter då den djupa depressionen kom, berättade han.

Han berättade att han tror att han innerst inne vetat att han hade sjukdomen.
– Kanske är det därför jag aldrig gift mig och aldrig önskat skaffa barn, sade han.

I boken berättar han mycket om sin pappa också.
– Pappa var en fantastisk pappa när jag och min syster var små och innan han fick de djupa depressionerna. Sedan blev det jobbigt. Jag var 13 år då och i den vevan skilde sig man föräldrar.

Johan Kinde berättade att han haft själv inte märkt sjukdomen hos sig själv före 2007.
– Jag hade säkert maniska perioder men det led jag inte av. De maniska perioderna kan vara väldigt härliga. man mår väldigt bra och tycker att allt är perfekt.

Det är de maniska topparna som gör sjukdomen så farlig och så lömsk, menade han.
– Det är det som gör den dödlig för många bipolära vill inte bli av med de maniska topparna och vill därför inte medicineras eller ha behandling. Men svackorna, depressionerna, är livsfarliga. Pappa kunde gå från toppen till de djupaste dalarna.

Annika Broman frågade honom hur man ska vara som vän när någon lider av depression.
– Försöka lyssna, det är allt man kan göra, menade Johan Kinde. Men försök vara uppmärksam, om människan har verkliga tankar på självmord måste de få professionell hjälp.

I boken berättar Johan Kinde också om att han bråkar med gud.
– Om jag hade trott skulle jag ha bett, sade han. Men jag bråkar ibland med gud och när jag var deprimerad kunde jag fråga honom varför han inte kunde ta mitt liv, jag ville ju inte leva – och så kunde han låta någon annan leva istället.

Jag blev nyfiken på boken, speciellt som Annika Broman beskrev den som ”en språkligt magisk bok”. Men det jag saknade under samtalet var frågor om hur han kom ur den djupa depressionen. Av samtalet tror jag att han äter medicin och att det hjälper, men Annika Broman frågade inte något kring detta.

Relaterat: Expressen och