Att se Lustans Lakejer och då framförallt Johan Kinde är att kastas bakåt nästan 30 år i tiden. Knappa 20 år och smått förälskad i den åtta dagar yngre Kinde. Under alla dessa år har jag inte glömt honom, men det har funnits en hel del andra förälskelser sen den första konserten vid Medborgarplatsen, som precis som Kinde förändrats sen början på 80-talet. En sak har de gemensamt, de ger mycket av sig själva och jag tycker att bjuder på mer idag än då.
Konserten börjar med låtar från den nya skivan Elixir och avslutas med sånger från den första. Efter pausen blir det kavalkader från alla Lustans album. Tre gästartister som lite grädde på moset har kvällen. Jenny Silver körar till vissa låtar och sjunger även en duett med Kinde ”Eld och vatten”, Tom Wolgers spelar under en stund klaviatur
och Christer Hellman som en gång spelade med ”Travolta kids” tog över
trummandet under några låtar.
Kvällen var fantastisk, Kinde var fantastiskt, alla låtar var med och vid sidan av mig stod ett gäng riktiga äkta Lustans Lakejer diggare, de sjöng med i ”Diamanter” och drack hinkvis med champagne. Jag är inte så fullt förälskad idag, som jag var då, för längesen. Men jag hade inte velat vara utan denna kväll för allt i världen.
Text och bilder: Lena Dahlström
Här finns en Spotifylista med Lustans Lakejer, från Dagens Spotifylistan
Några recensioner av senaste albumet, Elixir, som kom i början av 2011:
Betyg 4 i Aftonbladet, betyg 2 i Göteborgsposten, betyg 3 i Smålandsposten.
Läs även andra bloggares åsikter om Debaser, Lustans Lakejer, musik, popmusik