• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

SVT Play

Recension av tv-serie: Vår tid är nu – säsong 3 – ett platt fall

20 december, 2019 by Rosemari Södergren

Vår tid är nu – säsong 3
Betyg 1
Seriepremiär 28 oktober 2019 på SVT.
Visas på SVT Play

Den tredje säsongen av Vår tid är nu, en svensk TV-serie skapad av Johan Rosenlind, Ulf Kvensler och Malin Nevander, hade premiär 28 oktober 2019 på SVT.

Den första säsongen, som hade premiär i SVT i oktober 2017, blev en stor succé, både bland tittare och kritiker. Produktionen är en av SVT:s största dramasatsningar genom tiderna och spänner över flera decennier, med avstamp vid krigsslutet år 1945. I huvudrollerna i de första säsongen syns Hedda Stiernstedt, Charlie Gustafsson, Mattias Nordkvist, Adam Lundgren, Suzanne Reuter och Josefin Neldén.

Många rördes av romansen över klassgränserna mellan kökspojken Calle och restaurangägarens Helga Löwanders dotter Nina. Genom skildringen av Nina och Calle får vi en fin skildring av tidsandan efter andra världskriget.

Restaurangägaren Helga Löwander (som spelas av duktiga Suzanne Reuter) är änka och har tre barn; Nina, Peter och Gustaf. Den första säsongen utspelar sig från krigsslutet och några år. Vi får också följa några sidokaraktärer, framför allt Margareta “Maggan” Nilsson (som spelas av Josefin Neldén) som engagerar sig fackligt.

Tiden har gått och i den tredje säsongen skildras 1960-talet och början av 1970-talet. Det är en fascinerande tid i Västeuropa med studentuppror och människor börjar kräva lika rättigheter mellan män och kvinnor. Det är mycket som händer under dessa år och rockmusiken tar plats på musikarenor.

Säsong tre misslyckas att skildra denna spännande tid av flera skäl. Huvudkaraktärerna, Nina, Peter och Calle med flera spelas av skådespelare som är runt trettio år. I den första och andra säsongen fungerade det bra men nu, när dessa trettioåringar (Charlie Gustafsson som spela Calle Svensson är till och med yngre än trettio) ska spela medelålders blir det inte trovärdigt. Inte alls.
Hedda Stiernstedt, som är 31 år, spelar mamma till Christina, som spelas av Julia Heveus, som är 23 år. Nej det fungerar inte trovärdigt, alls.

Ännu värre är den groteska skildringen av vänstern, där Ninas dotter Christina blir kär i en riktigt vidrig extremvänsterman, John (spelas av Morten Vang Simonsen). Skådespelaren gör en verkligt bra rollprestation, det är så jag skulle tycka det vore otäckt att möta honom i verkligheten. Men … Ja det finns mycket att ifrågasätta när det gäller berättelsen om John och Christina. John är som en karikatyr av de värsta berättelserna om utrensningar i Stalins Sovjet och Maos Kina eller röda khemrerna i Kampuchea. Jag känner många som var med i de så kallade extrema vänstergrupperna i Sverige under 1960- och 1970-talet. Jag har aldrig sett något som liknar denna skildring. Och som socker på tårtan skildras så Socialdemokraterna som mycket gulliga. Jan Guillou har reagerat starkt på denna extrema vinkling av historien och kallar det för historieförfalskning. Visserligen är Vår tid är nu ett drama och då har skaparna frihet att berätta som de vill men samtidigt har ambitionen varit tydlig att också skildra Sverige under dessa decennier. Och då är skildringen av Johh och ytterhetsvänstern överdriven.

Ett annat stort minus är den sidoberättelsen som bara rinner ur i sanden. På Löwanders restaurang finns en Vietnamdesertör som jobbar som discjockey och som har en relation med en av servitriserna och de väntar barn. Plötsligt blir denna Vietnamdesertör kontaktad av den amerikanska ambassaden och han tvingas att vittna om något som hänt i Vietnam. Hur gick det med detta? Det glöms helt bort i sista avsnittet då vi ska få svar på allt.

Jo det finns delar av säsong 3 som berör och som kan berätta något om hur människor reagerar och lever. Skildringen av Gustaf och hans fru som blir svårt sjuk, är en av säsongen mer välgjorda delar. Men det är för mycket som är slarvigt och svårt att tro på för att säsongen ska kännas som att bra avslut. Nej, efter att ha gått upp som en sol i säsong 1 har serien gjort platt fall i säsong 3.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Recensio, Recension, Recension av tv-serie, SVT Play, TV-serie, Vår tid är nu

Recension av tv-serie: Invisible Heroes

3 december, 2019 by Rosemari Södergren

Invisible Heroes
Betyg 4
Visas på SVT Play

Invisible Heroes från finska Yle har utsetts till årets bästa europeiska dramaserie på Prix Europa-festivalen i Tyskland. På IMDB, Internationella Filmdatabasen, har den fått högt betyg. Det är en stark film som troligen inte lämnar någon oberörd.

Tv-serien bygger på verkliga händelser och människor, framför allt några finländska diplomater, Tapani Brotherus och Ilkka Jaamala, som kastades in i händelsernas centrum och räddade livet på många i samband med militärkuppen i Chile 1973. I några avsnitt finns också den svenska hjältediplomaten Harald Edelstam med som inte var rädd för att sticka ut hakan och ta ställning mot militärernas förtryck. Edelstam räddade många chilenare från att bli mördade av militärjuntan.

Den utspelas i Chile i början av 1970-talet då Pinochet med militären tog makten i en militärkupp och mördade den folkvalde presidenten Salvador Allende. Allende var till sitt yrke läkare och som politiker ville han införa ett samhälle liknande det svenska socialdemokratiska, vilket starka högerkrafter, med amerikanskt stöd var livrädda för. USA var rädd för att få ett socialistiskt land som gick i Kubas fotspår i Sydamerika.

Militärkuppen var vidrigt grym och tusentals chilenare mördades för att de misstänktes vara emot militärjuntan. Tv-serien visar hur fruktansvärt det kan gå till när en grupp tar makten med vapen och instiftar en diktatur.

Vi får också se hur de två finska diplomaterna slits mellan förväntningar från sina chefer att hålla sig neutrala och till och med sluta handelsavtal med den nya diktatoriska regeringen. Sakta börjar dock världens protester göra sig hörda och Finlands president ryter äntligen till och säger upp alla diplomatiska förbindelser mellan Finland och Chile, vilket betyder att ambassaden ska läggas ned. Men vad händer då med alla de flyktingar som har skydd på ambassaden?

Tv-serien är oerhört stark och karaktärerna skildras mycket mänskliga och trovärdiga. Vi får se hur de hjältemodiga diplomaterna och deras familj pendlar mellan att hjälpa till och ge upp och tänka på sig själv – och vi får se ärliga skildringar av de olika människorna som är på flykt.

Serien är viktig på många sätt i dagens värld där högerextremismen sprider misstänksamhet mot flyktingar. I serien skildras hur svårt det kan vara för människor att överge sitt land. Tv-serien behövs idag.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: SVT Play, TV-serie

Recension av TV-serie: Poldark

20 april, 2017 by Rosemari Södergren

Poldark
Betyg 3
Brittisk-amerikansk tv-serie som visas på SVT
Första säsongen finns i sin helhet på SVT Play och från säsong 2 visas/släpps ett avsnitt i taget

Året är 1783 och Ross Poldark återvänder från det amerikanska frihetskriget till sitt älskade Cornwall, bara för att upptäcka att hans gamla värld är i ruiner. Hans far är död, den familjeägda gruvan stängd sedan länge, huset fallfärdigt och till råga på allt ska kärestan Elizabeth gifta sig med hans kusin.

Poldark är en brittisk-amerikansk dramaserie som hade premiär på BBC 1 den 8 mars 2015. Den första säsongens åtta delar bygger på två romaner av Winston Graham, som gjorts om till tv-serie-format av Debbie Horsfield och regisserats av Edward Bazalgette och Will McGregor. Romanerna har gjorts om till tv-serie tidigare och då också sänts av BBC 1 mellan 1975 och 1977.

Brittiska tv-serier som kommer till Sverige har oftast mycket hög kvalitet med duktiga skådespelare. Det har Poldark också, det är en serie som det är svårt att inte dras in i. Huvudkaraktären Ross Poldark är en intressant karaktär som vågar bryta med den brittiska klassindelningen. Ross står ofta på arbetarnas och de sämre lottades sida. Arbetarklassen hade det svårt under den tid. Många arbetade inom gruvnäringen och det var vanskligt och oförutsägbart, många gruvor började bli tömda på sitt innehåll.

Varför jag ändå inte ger serien ännu högre betyg än 3 av 5 möjliga beror på dess skiftande kvalitet och att vissa avsnitt är för smöriga, för övertydliga. Som tittare märker jag alltför väl vad regissör vill att vi ska känna inför de olika karaktärerna, det märks för tydligt hur regissören vill påverka oss.

Avsnitten har haft flera olika regissörer:
Edward Bazalgette, fyra avsnitt 2015
William McGregor, fyra avsnitt 2015
Charlie Palmer, fyra avsnitt 2016
William Sinclair, fyra avsnitt 2016
Joss Agnew, tre avsnitt 2017
Stephen Woolfenden, tre avsnitt 2017
Richard Senior, två avsnitt 2016

Jag tror att serier ofta håller högre långsiktig kvalitet om regissörerna inte byts för ofta. I fallet Poldark tror jag det påverkat en del.

Men det är ändå en bra brittisk-amerikansk serie och det är svårt att låta bli att vilja se varje avsnitt, svårt att inte bli engagerad i händelserna. Det är välgjort, med fina foton och fantastiskt arbete med miljöerna från den tiden och skickliga skådespelare som Aidan Turner, Eleanor Tomlinson och Jack Farthing. I andra säsongen dyker John Nettles upp, känd som kommissarie Barnaby i Morden i Midsomer.

BBC har meddelat att en tredje säsong också kommer.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Poldark, SVT Play, TV-serie

Tre tv-serier inte värda att slösa dyrbar tid på att följa: Midnattssol, The Young Pope och Dicte

22 november, 2016 by Rosemari Södergren

midnattssol

Vi lever i tv-seriernas gyllena årtionde, tror jag. Sedan de nya streamingtjänsterna kommit, som Netflix, C More Play, Viaplay, HBO Nordic, SVT Play, tv 4 Play med flera – har många bra tv-serierna lanserats. Jag tänker att Netflix varit banbrytande på flera sätt. Genom att den tjänsten ofta publicerar en hel säsong direkt blir dramaturgin annorlunda. Förr slutade ofta ett avsnitt med en cliffhanger, något som skulle vara så spännande att tittarna bara måste se nästa avsnitt. Det kunde bli krystat många gånger. Det är skönt att slippa sådana tillgjorda avslut på varje avsnitt.

Nu kan en tv-series regissör mycket mer fördjupa karaktärerna och låta problemen som belyses få en mångsidig belysning. En säsong av en serie med kanske tio avsnitt kan gå på djupet på ett helt annat sätt än en långfilm som är på strax under två timmar kan göra.

Men att se en säsong tar lite mer tid i anspråk än en långfilm. Därför har jag blivit noggrann med vad jag väljer att ägna min tid åt. Det finns flera serier som finns tillgängliga att se nu som jag tycker är väldigt bra, som Westworld på HBO, Gisslan på SVT Play och The Crown på Netflix. Det finns dock tre serier som jag tycker är usla och som jag har svårt att få mig själv att fortsätta att följa. Sämst tycker jag om två av dessa:

Midnattssol, en slags deckarserie som visas på SVT med Gustaf Hammarsten i en av huvudrollerna.
Serien beskrivs så här på hemsidan för SVT:
Fransk-svensk thrillerserie med Gustaf Hammarsten och franska skådespelaren Leïla Bekhti. I övriga roller ser vi Peter Stormare, Richard Ulfsäter, Göran Forsmark och Jessica Grabowsky. Midnattssol har spelats in i Paris och Kiruna.
Nå nu är det där med Peter Stormare rätt mycket av bluff. Peter Stormare spelade en åklagare i Norrland som var en karikatyr av Stormare när han är som sämst. Peter Stormare är en skicklig skådespelare men i det när seriens första avsnitt lät regissören honom inte komma till sin rätt. Den stora bluffen är dock att han blir dödad i slutet av första avsnittet. Med andra ord är det inte en serie med honom, egentligen. Ifall nu inte regissör och manusförfattare väljer att låta honom återuppstå som Jesus eller använder en massa historiska återblickar. Det vet jag inte eftersom jag efter ytterligare några avsnitt inte kan förmå mig till att slösa min tid på en sådan usel serie.
Vad gör den usel?

Ett skäl är att den så uppenbart är gjord för att för en utländsk publik visa på det exotiska norra Sverige, hur samerna lever och är förtrycka av den svenska befolkningen. Det görs så uppenbart att det skrivs läsarna på näsan och när något görs överdrivet blir det inte intressant.

Ett annat skäl är den franska jättesöta skådespelerskan Leïla Bekhti. Hon är jättesöt. Och ska spela en hårdför jättetuff polis. Hon är tänkt att vara en slags drift med den traditionella polisrollen, en medelålders man som inte kan ha privata sociala relationer men är jätteskicklig i sitt jobb. Hennes poliskvinna flyr från Frankrike när hennes son dyker upp, en son som hon låtsas vara en storasyster för och som nu söker upp henne för att han fått veta sanningen. Hon flyr till Sverige för att lösa en mordgåta för att slippa ta itu med sitt privatliv. Men hon ser inte ut att vara en dag äldre än sin son. Sådant gör serien svår att tro på.

Gustaf Hammarsten som är en mycket skicklig svensk skådespelare har fått en plågsamt trist roll som är svår att tro på också. Han spelar en åklagare som är så mesig och inte kan tala för den grupp poliser han handleder. Det är helt obegripligt löjligt. OK att göra en serie där huvudkaraktärerna inte ska vara jätteskickliga och tuffa utan snarare lite klantiga, men i Midnattssol träffar det inte rätt. Det går inte att tro på. Dessutom leder väl aldrig åklagare utredningar på detta sätt?

Nästa serie som jag troligen inte kommer att orka se alla avsnitt av är The Young Pope som visar på C More Play.

theyoungpopeJude Law spelar en ung nyvald påve. Ja Jude Law är en duktig skådespelare, men i den här rollen blir han för mycket Jude Law. Han är så medveten om hur snygg han är.
Serien är påkostad och har verkligen fina foton och bildvisningar. Men det räcker. Den går inte att tro på ett enda dugg.

Skådespelarna spelar över utan att det känns som att det är meningen.

Jude Laws unga påve är vald av kardinalerna för att de tänkt och trott att han ska vara en mes som lyder deras order och han är en kompromisskandidat mellan de mer liberala krafterna och de konservativa. Är tanken. Han visar sig dock vara envis till tusan och mer konservativ än den mest konservativa och dessutom väldigt elak.

Först och främst tror jag inte det är möjligt för en påve att vara så självvådlig och ha sådan oinskränkt makt som han har i serien. Påven sitter trots allt fast i mycket som är förbestämt. Påven är inte i guds ställe.

En av många saker i berättelsen som inte går att tro på är att den unge påven bestämmer att inga foton får tas av honom och han ska aldrig visa sitt ansikte publikt. Han förklarar det med att då blir han en myt och det fascinerar människor. Det är förstås helt löjligt, det skulle aldrig gå att genomföra. Visst skulle någon ta foton på honom och sprida.

Skaparen av The Young Pope borde lära sig av skaparna till tv-serien The Crown som skildrar den brittiska drottning och som visar hur också den som sitter på en mäktig post sitter fast i bestämda regler och inte kan göra hur som helst, även om en påve säkert har mer makt än en brittisk drottning.

Den tredje serien jag är tveksam till att jag orkar se allt med är den danska deckaren Dicte där säsong 3 just nu visas på tv4 och finns på tv 4 Play. Två tidigare säsonger finns på C More Play och de är bättre än denna tredje säsong.

dicteDicte gifter sig i början av tredje säsongen med Bo som blir kidnappad i Syrien. Dicte reser dit för att betala lösensumma. Hon reser dit tillsammans med sin vän polismannen Wagner, som blir dödad. Han blir dödad på grund av Dicte. Hon kan nämligen inte följa order utan delar ut lite av lösensumman till en tjuvs son och därför blir kidnapparna rasande, eftersom det fattas en del av summan.

Det skumma är att Dicte inte verkar fatta alls att det är hennes fel. Hon går omkring och tycker att hon är världens bästa person och kan ha åsikter om andra som gör fel, men hon själv är ofelbar och perfekt.

dictebegravningenEn annan detalj i serien som stör mig är hennes dotter Rose som väl ska vara i tjugoårsåldern men ser ut som att vara minst 35 år.

Bra deckarserie ska berätta något om hur det är att vara människa eller om samhällsfrågor. Jag tycker inte serien Dicte gör någotdera särskilt engagerande.

Arkiverad under: Krönikor, Recension Taggad som: Midnattssol, SVT Play, The Young Pope, usla tv-serier

Många anledningar att kolla på Fröken Frimans krig – på SVT Play

4 januari, 2016 by Rosemari Södergren

frokenfrimanskrig

Fröken Frimans krig som finns tillgängligt på SVT Play är nog den i särklass bästa tv-serien som gjorts av svensk tv på många många decennier. Det så bra att serien är SVT-producerad, det betyder att de har rättigheter att visa den länge. Om du missat serien finns båda två säsongerna att se på SVT Play.

frimanskrig2Den första säsongen, som har tre avsnitt, hade premiärpremiär under jul- och nyårshelgen 2013/2014 på SVT. Sissela Kyle spelar kvinnorättskämpen Dagmar Friman, en fiktiv version av Anna Whitlock som 1905 grundade konsumentföreningen Svenska hem. Kring julen 2015 sändes en andra säsong av serien under titeln Fröken Frimans krig 2, och en tredje säsong beräknas sändas 2016. Jag vet att det är en nyhet som gläder många att vi ska få återse Dagmar Friman med flera i en tredje säsong.

Serien har en mängd duktiga svenska skådespelare på rollistan, den ena skickliga efter den andra. Maria Kulle briljerar i rollen som kokerskan Emmy, Emelie Wallberg är så bra som Tora Nilsson, Lena T Hansson underbar som Alma, Frida Hallgren perfekt som Lottie Friman, Gustaf Hammarsten som väl aldrig gör dåligt ifrån sig är träffsäker som Axel Friman, Allan Svensson helt suverän som äckliga Frithiof Johannesson och Rolf Lassgård så vemodigt mild som Ruben Lehmann. Jag kan inte räkna upp dem alla. Regissören har fått med en lång rad av de bästa svenska skådespelarna.

Serien skildrar hur den svenska kvinnorörelsen växte fram under 1900-talets början och den bygger delvis på verkliga händelser men är ett drama som vågar stå på egna ben.

frimanskrig3För att förstå världen idag är det viktigt att förstå varifrån vårt nuvarande samhälle har kommit. De värderingar som många under 1900-talets början hade om att kvinnor var skapade för att stå vid spisen och inte kunde förstå sig på politik – de värderingar har präglat mina föräldrar och framför allt mina far- och morföräldrar. Det är inte så länge sedan. En gift kvinna ansågs inte myndig utan hennes make var hennes förmyndare enligt lagen – och bestämde över henne och hennes eventuella inkomster och ägodelar.

Fröken Frimans krig är såväl välspelad som spännande och varm och fängslande. Mycken möda har lagts ned på dräkter och dekor.

I första säsongens tre avsnitt får vi följa Dagmar Friman. Kinna Boman, Lottie Friman, Emmy och Alma som kämpar för att starta ett kvinnligt livsmedelskooperativ och som motarbetas av män. I den andra säsongen ser vi hur kvinnorna tar steget att kämpa för kvinnlig rösträtt och samlar in namn till en namnlista.

Serien är intressant på flera plan. Givetvis för att den skildrar en viktig tid för vårt demokratiska samhälle och hur kvinnor började inse att de har rätt till samma liv som män och samma rättigheter. Den är mycket välgjord för att den skildrar människor som de är också, en del kvinnor är mer diplomatiska i kampen, andra mer för utomparlamentariska metoder, en del är fegare, andra är modigare.

Sverige har inte så mycket att skryta över ur skandinavisk synvinkel när det gäller kvinnors rösträtt. Den kvinnliga rösträtten i Sverige röstades fram 1919 och det är senare än i både Finland (1906), Norge (1913) och Danmark (1915). Flera gånger hade den kvinnliga rösträtten tagits upp i riksdagen men länge var det endast den manliga allmänna rösträtten, som uppnåddes 1909, man diskuterade, kämpade för och tog på allvar.
Fakta ur Riksarkivet:
Många kvinnor var också emot den kvinnliga rösträtten och rösträttskvinnan hade en dålig klang och blev ofta karikerad. Den kvinnliga rösträtten röstades fram 1919, tyst och utan debatt, då hade utredningen från 1907 tagit tolv år då den äntligen godkändes. På hösten hölls nyval som ledde till att liberaler och socialdemokrater fick majoritet i första kammaren 1920. Det första andrakammarvalet med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor hölls först 1921. Nu syntes resultatet av kampen när fem kvinnor valdes in i riksdagen. Det var Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Bertha Wellin, Agda Östlund och Nelly Thüring.

Rollista Fröken Frimans krig
Sissela Kyle – Dagmar Friman
Sofia Ledarp – Kinna Boman
Frida Hallgren – Lottie Friman
Maria Kulle – Emmy
Lena T Hansson – Alma
Emelie Wallberg – Tora Nilsson
Kristoffer Berglund – Jon Oskarsson
Gustaf Hammarsten – Axel Friman
Ulla Skoog – Rut
Allan Svensson – Frithiof Johannesson
Emil Almén – Egon
Suzanne Ernrup – Fru Zander
Rolf Lassgård – Ruben Lehmann
Edvin Ryding – Gunnar
Ann-Charlotte Franzén – Barnavårdskvinnan
Henrik Norlén – Anders Lithner
Sofia Rönnegård – Jungfru
Douglas Johansson – Hennings läkare
Per Svensson – Mauritz Collin
Anders Johannisson – Fastighetsskötare
Johannes Wanselow – Nordlund
Claes Hartelius – Tore Berger
Peter Carlberg – Veterinär
Tobias Aspelin – Förrättare
Erik Johansson – DN-redaktör
Michael Petersson – Herr Nettelman
Richard Ohlsson – Springpojken Kalle
Jacob Ericksson – Rektor

På Amelia har journalisten Lisa Näs skrivit om tolv anledningar att älska Fröken Frimans krig och hon skriver: Så sjukt bra och viktig serie!

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Fröken Frimans krig, kooperation, kvinnlig rösträtt, kvinnor, rösträtt, SVT Play, TV-serie

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: Nimby

Nimby Betyg 3 Premiär digitalköp 26 … Läs mer om Filmrecension: Nimby

Teaterkritik: Detaljer av Lars Norén

Detaljer Av Lars Norén Tillgänglig på … Läs mer om Teaterkritik: Detaljer av Lars Norén

Lyssna: Tribe Friday – get up!

P3 Guld-nominerade Tribe Friday släppte … Läs mer om Lyssna: Tribe Friday – get up!

Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Ida Segerborg gör en personlig tolkning … Läs mer om Lyssna: Ida Segerborg – “Sånt är livet”

Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

John Hiatt har släppt en ny singel, All … Läs mer om Lyssna: John Hiatt with The Jerry Douglas Band – All The Lilacs In Ohio

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in