16/10 2025
Utopia i Göteborg
Var inbjuden som skribent av artisten vilket kändes både inspirerande och en smula nervöst. Innerst inne visste jag i och för sig att eventuell oro över utgången var ogrundad tack vare medmusikerna. Sångerskan och låtskrivaren i sitt töjbara visfack hade nämligen lyckats mobilisera samma gäng som fanns med i studion på Fågeln du broderat blå. På scenen på Utopia omges Fia Ekberg av Henrik Cederblom och Patrick Rydman vilka bistått henne med producerandet. Cederblom har ansvarat för inspelningen. Sångerskan och låtskrivaren låter den först nämnde lira stränginstrument (ser inte mycket av honom från min plats bortom baren och ofta sitter han och spelar) såsom gitarrer och möjligen mandolin, medan multiinstrumentalisten Rydman mestadels ytterst diskret tar hand om trummandet. Vidare märks Johannes Lundberg med sin kontrabas samt Livet Nord på violin. Apropå sättning använder sig Ekberg av akustisk gitarr medan hennes ackompanjatörer utgör kör. Sedan flera decennier tillhör Ekbergs band de etablerades skara genom sina anmärkningsvärda meriter. Hört dem live och på skiva ett antal gånger, fast troligen inte tillsammans live tidigare. Vispoeten själv har en bakgrund som musikalartist och medlem i My Quiet Companion.
Recenserade föregångaren till Fågeln du broderat blå och det blev till slut en 4:a för Bangatan vars tänkta releasespelningar gick om intet på grund av pandemin. Fick för ett tag sedan nya cd:n med Posten, fast det var först samma dag som jag började lyssnade om än inte i hörlurar. Och då minst tre gånger med ett landande i slutsatsen att albumet lät som en svit med låtar som skildrar och kommenterar personliga upplevelser. Med en mindre intressant textförfattare hade det blivit odrägligt självupptaget. Till skillnad från releasekonserten är det någon enstaka melodi som avviker, påminner om taktfast snärtig pop á la singer songwriter. Live med diverse utbroderade solon skiljer visorna sig åt i väsentligt högre utsträckning. Och som seden påbjuder inom traditionen Ekberg verkar i förklaras innebörden av varje visa, varje låt. Publiken delar därmed en slags gemenskap, vilket känns fint. En konst att kunna förmedla personligt ”belastade” texter renons på omvärdsanalys och ändå få fram angelägna, allmängiltiga budskap.
Som rubriken betonar fanns inget som gick fel och spelningen över två set måste betecknas som exceptionellt lyckad. Det var fullsatt, superb stämning plus att akustiken var bland det bästa jag hört på mysiga krogen. Är tämligen förvissad om att releasefesten (ett evenemang också genomfört i Dalarna) kommer framstå av som sådan tilldragelse att den kommer etsa sig kvar i minnet. Jag tog med mitt recensionsexemplar utifall jag behövde följa med i texthäftet. Brukar ha en viss oförmåga att suga i mig texters innehåll. Nu visar det sig att Ekberg artikulerar oklanderligt. Vidare är ett kännetecken bruket av recitativ, vilket bidrar till en intim atmosfär. Roar mig med att kolla upp låtordningen. Upptäcker då att den live är identisk med skivans och mitt i adderas ett knippe tidigare utgivna låtar.
Kände igen tonen från Livets Nords instrument i inledande introt, exekverar två uttrycksfulla solon i första halvan. Innan repertoaren prickas av får veta orsaken till melankolin som präglar plattan. Visformeln behärskas galant för att stundtals utmanas och övergå i närliggande genre, vilket ger mersmak. Fäster mig i början vid diskret, snyggt komp. Stämningslägen växlar I Syster och andra titlar märks en fusion av vemod och romantisk lyster.
Här presenterar sig den ljuvlige strängbändaren Henrik Cederblom i helfigur. Hör en twangliknande repetitiv rytm som leder tanken till Ry Cooder. I Tomt fågelbosyndrom utvecklas de musikaliska idéerna vidare. Förförs av en stompigt markerad rytm i bluesens tecken. Live ömsar melodin skinn, spricker ut i böljande up tempo-blues. Ett läckert sväng med festligt outro uppstår.
I Brev från himlen gästar en av artistens idoler, samme man som sjunger visan på albumet. Syftar på legendaren Dan Berglund (recenserat både live och på skiva), vars finkalibriga patos blir en bonus, skänker oss en dos magi. Före paus ges två sånger från Bangatan, dels titellåten och dels hyllningen av Kulturskolan som fått titeln Dansa. Här finns tonfall vilka minner om lusten hos Cornelis och den hoppfullhet Sofia Karlsson utstrålar.
Efter paus blir det först låtar av äldre datum. Ekberg meddelar att ”nu ska vi in i desperationsträsket”. Lådan där obesvarad kärlek förvaras dras ut. För att vi ska förstå temats vidd läses strofer av Karin Boye (troligen ur Tillägnan). Även om inledande set som framgått höll hög klass, märks att gänget nu blivit riktigt varma i kläderna vilket resulterat i om möjligt ännu högre nivå. Volymen tycks högre och det blir åka av. Tar inte lång stund innan Cederblom river av ett snyggt, spetsigt solo och det sjungs med mer energi. Jag tycker om dig avlöses av Onekligen från nya albumet, vars text delvis handlar om hennes mamma som dog i alzheimer. En fint tassande melodi accentuerad av pizzicato.
I stillsam sak där Cederbloms vibrato präglar blir till en slags vaggvisa. På stunder av moln finns skivans mest berörande rader. Finalnumret på Fågeln du broderat blå får utgöra logiska slutpunkten. Livet Nords violin gifter sig raffinerat med gitarristens sound. Ödesmättad atmosfär dryper av betagande vemod utan att det slår över. Begärt extranummer utförs i glädjens tecken, saluterar föremålet för artistens kärlek. Låten innehåller både reciterande verser och en förlängning av melodin via nynnande där publiken får hänga på. Sannerligen en releasespelning att fröjdas åt!
Bilder i svartvitt: Amanda Arnborg