• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

sekter

Bokrecension: Instängd – Mina år i sekten Guds barn och hur jag blev fri av Håvard Lillethun

2 november, 2021 by Rosemari Södergren

Instängd – Mina år i sekten Guds barn och hur jag blev fri
Författare Håvard Lillethun
Förlag Harper Collins Nordic
Utgivningsdatum 2021-10-15
Förlag HarperCollins Nordic
Översättare Anders Nunstedt
ISBN 9789150965551

En ärlig, raktfram och fängslande berättelse från verkligheten. Om att fastna i något man brinner för men sedan inte kunna ta sig ur. Som tonåring blev Håvard Lillethun värvad av Guds barn (som numer har namnet Familjen) när medlemmar i sekten besökte den folkhögskola i Norge där han var elev. Han övergav sitt tidigare liv, gifte sig, bildade familj och levde som sektmedlem, enligt den beryktade ledaren Moses Davids regler, i hela 39 år – i Norge, Sverige, Danmark, Indien, Nepal och Thailand. Tills han en dag hittade modet att hoppa av.

I denna bok berättar Håvard öppenhjärtigt om tiden i den kontroversiella rörelsen. Han beskriver också hur kärleksfull han upplevde gruppen han mötte, hur mycket kul de hade tillsammans. Att han kände att han var välkommen och uppskattad. Det är viktigt för att förstå hur och varför människor kan fastna i farliga sekter.

Sakta drogs han in i denna slutna värld där Guds ord, och ledarnas, var allt som räknades. Där omvärlden sågs som fienden och där man inte fick vara kritisk eller tänka själv. Där förväntades lyda ledarna blint. Medlemmarna förväntades ge upp allt, både ägodelar, karriär och familj, för att leva på existensminimum i sektens kollektiv. Det Guds barn fått sämst rykte för är att gruppens ledare förespråkade fri sexualitet, även med minderåriga, och de använde sex för att värva medlemmar och satte barnen i särskilda skolor där de uppfostrades åtskilda från sina föräldrar.

Håvard föddes i början av 1950-talet och var tonåring under sextiotalet och början sjuttiotalet. Det var en tid då många unga människor ville bryta med det traditionella mönstret. De ville inte jobba nio till fem, gifta sig traditionellt och leva traditionellt. De ville förändra världen och göra något som förbättrade världen. Som medlem i Guds barn hjälpte Håvard många fattiga och han var med och tog hand om människor som drabbats av tsunamin i Thailand. Jag tror att det är viktigt att förstå vad som gör att människor kan se det som positivt att vara med i en grupp som Guds barn/Familjen.

Kanske är unga människor idag inte lika intresserade av att vara till för andra människor? Idealet för många unga idag är att bli rik influensers. Så kanske unga människor i västvärldens samhällen inte är lika öppna för att gå med i sekter som Guds barn/Familjen. Håvard Lillethuns delar med sig av vad det var som fick honom att slutligen bryta sig loss från sekten. Att leva i en sekt är på många sätt som att leva i en dysfunktionell situation eller relation, oavsett om det är en sekt, ett förhållande eller en arbetsplats. Precis som Håvard Lillethun ärligt berättar kan det ta tid att repa sig efter att ha levt under dysfunktionella förhållanden. Vägen ut handlar om att kunna prata om sin situation, att våga öppna sig. Något som var till stort stöd för Håvard och hans barn var att de hade kvar kontakt med släktingar utanför sekten. Så den som har anhörig eller vän som lever under liknande förhållanden: sträva efter att hålla kvar kontakten så de upplever att allt utanför sekten inte är ont.

Boken känns som att sitta och höra honom berätta. Den var så engagerande så det gick snabbt att läsa den.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Biografi, Bokrecension, sekter

Recension av tv-serie: Wild Wild Country – trovärdigt och starkt om fördomsfullhet och om hängivenhet och hjärntvätt

14 april, 2018 by Rosemari Södergren

Wild Wild Country
Betyg 4
Tv-serie, dokumentär, premiär på Netflix 16 mars 2018
Regi: bröderna Mclain och Chapman Way

En fascinerande dokumentär tv-serie om när den indiske kultledare Bhagwan ville bygga en utopisk stad i Oregons ökan under 1980-talet. Om människors fördomar och hur samma händelser kan ses och tolkas på många olika sätt och om hur långt människor kan gå när de blir pressade. Om vad som händer i sekter eller slutna sammanhang och om hur långt det amerikanska samhället är berett att gå för att motarbeta det som bryter mot den amerikanska moralen.

Som svensk har jag ytterligare ett skäl till mitt intresse för serien. Det var till Bhagman och hans stad i Oregon som den svenske artisten Ted Gärdestad begav sig och stannade i flera år. Ted Gärdestad lär ha varit där under de år då konflikterna eskalerade mellan Bhagwans anhängare och den amerikanska omgivningen som ju mynnade ut i försök till giftmord, till planer att mörda en amerikansk politiker och från amerikanskt håll att förbjuda en stor grupp hemlösa att rösta i val.

Serien är känns mycket trovärdig. Regissörerna, bröderna Mclain och Chapman Way har lyckats på långa intervjuer med många viktiga personer för handlingen och utvecklingen av allt som utspelade sig, på båda sidor. Både anhängare till Bhagwan och amerikanare som bodde i området och politiker, poliser och jurister som var med i jakten på Bhagwans anhängare är med och får berätta om hur de såg på vad som hände.

Serien skildrar både hur anhängarna blir manipulerade av den religiösa ledaren och av varandra med det är också en skildring av samhällets jakt på denna grupps anhängare. Boende i området blev redan från början starka motståndare till den religiösa gruppen och var väldigt fördomsfulla från start. Bhagwans anhängare klädde sig inte som andra och hade en betydligt friare inställning till sex än gemene man i USA. Jag tänker på vad hur annorlunda allt kunnat bli om amerikanarna i trakten inte varit så fördomsfulla och istället tagit vara på de kommersiella möjligheterna. Människor kom till Bhagwans stad i Oregon från hela världen och med ett smartare bemötande skulle lokalbefolkningen kunnat tjäna en hel del pengar på den religiösa turismen.

Sandra Wejbro i Aftonbladet skriver: ”Wild wild country” är en fascinerande bild av fullkomlig ­hängivenhet och hur den kan löpa amok när ledarna ses som ofelbara.
Jag håller inte med henne helt i hennes tolkning. Serien skildrar visserligen vad som händer när människor binds samman med en religiös ledare men det är lika mycket en berättelse om hur amerikanska fördomar möter något som är annorlunda och tvingar ut dem i utanförskap.

Serien har också styrkan att anhängarna till Bhagwan skildras på ett sätt som jag upplever som ärligt och öppet. Några av de som var närmast Bhagwan under många år har ställt upp på långa intervjuer. Några inser så småningom om hur hjärntvättade de var och tar idag avstånd från Bhagwans religion och är engagerade i organisationer som hjälper människor att bryta med sekter medan andra fortfarande minns det som en viktig och kärleksfull period i sitt liv. Bhagwan ändrade själv sitt namn till Osho mot slutet – och som Osho har han fortfarande anhängare i världen fast han själv har dött. Han dog död 19 januari 1990 i Pune i Maharashtra, i Indien.

Arkiverad under: Film, Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Fördomar, Recension, Religion, sekter, TV-serie

När män i grupp har en hemlighet

30 november, 2009 by Redaktionen

svart marmor S_LJ-O_NY_low

Om män i en större grupp har hemligheter tillsammans finns det anledning att bli misstänksam. Och i Sverige finns det många sådana slutna manliga sällskap, minst tvåhundra, med uppemot hundratusen medlemmar totalt.

Till de mer extrema men ändå rätt välkända hör Frimurarna. Enligt hemliga dokument som den norske teologen Sverre Dag Mogstad kommit över, är det mänskliga priset som de cirka femtontusen svenska medlemmarna tvingas betala om de inte ”med lydighet underkastar sig och verkställer allt vad stormästaren påbjuder.” Att tungan, liksom inälvorna och hjärtat ska slitas ut, att huvudet ska skiljas från kroppen och att deras aska ska spridas i havet.

Att jag själv började intressera mig för detta märkliga ämne, berodde på att jag som journalist undersökte ett tyskt åkeri med flera tusen bilar som helt uppenbart hade kontakter med maffiaorganisationer i öst. Åkeriet använde chaufförer från forna sovjetstater som slavar i ett system som liknade det för trafficing med prostituerade. Brottsligheten visade sig vara så omfattande att jag till sist förstod att det måste ha beskyddare högt uppe i samhällshierarkin.

Det gick inte att bevisa någonting då, men senare har tysk polis nystat upp härvan och flera höga tjänstemän i olika länder har dömts.

Varken Frimurarna eller något annat svenskt sällskap hade med den här saken att göra. Men min nyfikenhet för slutna sällskap i samhällstoppen var väckt. Och även om Frimurarna inte sysslar med brottslighet så har de stor makt och är exempelvis en av de större enskilda aktörerna på Stockholmsbörsen, där de äger bolag för 300 miljoner, de har också stiftelser för en miljard. Bland medlemmarna som svurit den livslånga trohetseden till stormästaren finns en handfull Moderata riksdagsmän, såsom migrationsminister Tobias Billström och förre försvarsministern Anders Björck.

Bland de andra sällskapen i denna ’hemliga’ folkrörelse, som inte står partierna efter i medlemsantal, märks i alltifrån de ganska öppna W6 och Odd Fellow till den helt slutna Timmermansorden.

Till viss del har de här sällskapen ett sektbeteende och vad som helst skulle kunna hända bakom deras lyckta dörrar, där inte ens medlemmarna vet vad de som har högre grad en de själva har för sig.

I min senaste roman Svart marmor låter jag ett frimurarliknande sällskap spåra ur fullständigt. Det kan låta som fria fantasier, men har hänt en gång i verkligheten. Det var i Italien med den så kallade P2 logen, där bland andra Silvio Berlusconi var medlem innan han började ägna sig åt politik. De anses ha lierat sig med fascisterna och maffian, varit med och sprängt järnvägsstationen i Bologna för att skapa politisk instabilitet i landet och mördat en italiensk bankir i London.

Skulle något liknande kunna hända i Sverige?

När jag skrev Svart marmor tog jag ut svängarna ordentligt och blandade in sexuella övergrepp mot kvinnor. Något som knappast de svenska ordenssällskapen ägnar sig åt.

Men samtidigt som boken kom ut i våras avslöjades ett svenskt nätverk med välbärgade män som utnyttjat tonårsflickor. En härva som nu också inkluderar en kommunpolitiker som varit den högst uppsatte tjänstemannen inom kyrkan i Stockholm (ungefär som i min bok). Straffet han fick för att utnyttja en minderårig sexuellt var en ordningsbot, som för en felparkering.

Varför detta måttliga straff? Frågar man sig samtidigt som man försöker låta bli att vara konspiratorisk och tro att förövaren hade vänner (kanske hemliga?) också på andra sidan skranket.

Det som förvånat mig när undersökt de här sällskapen är att det är så uppenbart hur makten arbetar. Trots att deras medlemsmatriklar oftast är hemliga eller mycket svåra att komma över (utom Frimurarnas), får man ändå ofta indikationer på att man gynnar varandra i smått och stort. Alla jag talat med i de här sällskapen medger att man kan ha personliga fördelar av att vara medlem. En man sa att han gick med i sällskapet W6 för att få sponsring till sin handbollsklubb. I andra fall kan det handla om ekonomiska brott eller tvivelaktiga transaktioner, då både åklagare, domare och de åtalade kan vara medlemmar i samma sällskap.

De flesta av de här sällskapen verkade långt innan demokratin infördes och historikern Charles Petruson, som forskat i ämnet, beskriver dem som ett slags överkalassens Hells Angels i sina strukturer.

Som författare av en thriller är ämnet naturligtvis tacksamt; och outtömligt. Problemet är bara att verkligheten hela tiden överträffar dikten.

David Ericsson
Författare till romanen Svart marmor som nu också blivit ljudbok

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, hemlighet, sekter, frimurarna, svart marmor, författare, David Ericsson

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: hemlighet, samhälle, sekter

För ett ögonblick trodde jag att Wanted-bloggaren tagits på Arlanda

1 oktober, 2008 by Rosemari Södergren

För ett tag sedan email-intervjuade jag en man som uppger sig leva på flykt undan svenska myndigheter och kriminella gäng.

Han har en blogg.

Idag läste jag i SVD:

Den tidigare kassören i Centerns ungdomsförbund, CUF, som misstänks ha förskingrat en kvarts miljon kronor från ungdomsförbundet greps på Arlanda tidigt i morse. Mannen har deporterats från Filippinerna och i eftermiddag kommer han att höras av åklagaren. Häktningsförhandling hålls i morgon.

För ett ögonblick tänkte jag det kunde vara mitt intervju-objekt. Men det var det nog inte, för Wanted-bloggen har uppdaterats idag också.

För övrigt får folk säga vad de vill: men i mina ögon är Scientologerna lika illa som Hare Krishna, det är sekter som totalt tar bort livsgnistan ur människors ögon och gör dem till boskap. Och hur stor religionsfrihet vi än har borde inte kommunal medel eller statliga medel ge ett enda öre till någon av dessa människo-förstörande sekter.

Aftonbladet
:

Svenska kommuner ger skattepengar till den hårt kritiserade Scientologirörelsen som bland annat har Tom Cruise och John Travolta på medlemslistan.

Det avslöjas i kvällens avsnitt av Uppdrag Granskning i SVT.

Sammanlagt har över tio miljoner kronor gått in i rörelsen.

Andra bloggar om skattepengarna till scientologerna:
Skatt är stöld?
Vi vet ingenting
Grandmaster Peder
Dumheterna

Relaterat:
Svenska Dagbladet
Uppdrag Granskning

Andra bloggar om: brott, wanted, sekter, religion, Hare Krishna, Scientologerna, skatter

Arkiverad under: Scen Taggad som: brott, Religion, sekter

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Maestro

Maestro Betyg 3 Svensk biopremiär 8 … Läs mer om Filmrecension: Maestro

For A Better Day – högsta klass på alla sätt

Aviciii Arena: ”For A Better Day” - … Läs mer om For A Better Day – högsta klass på alla sätt

Filmrecension: En sommar – sätter igång många tankar

En sommar Betyg 3 Svensk biopremiär 8 … Läs mer om Filmrecension: En sommar – sätter igång många tankar

Titta: Premiär för Jesper Lindells video till One of These Rainy Days

Nu har Jesper Lindell släppt videon till … Läs mer om Titta: Premiär för Jesper Lindells video till One of These Rainy Days

Stilsäkra alster i fulländat utförande – Alternative Source Of Energy med Klas Lindquist Nonet

Klas Lindquist Nonet Alternative … Läs mer om Stilsäkra alster i fulländat utförande – Alternative Source Of Energy med Klas Lindquist Nonet

Filmrecension: Poor Things – fulländad, hänförande

Poor Things Betyg 5 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Poor Things – fulländad, hänförande

Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Tolvskillingsoperan Regi Sofia Adrian … Läs mer om Teaterkritik: Tolvskillingsoperan – Brecht skulle applådera det oväntade slutet

Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Av Klas Abrahamsson Regi: Ragna … Läs mer om Sällsam musikteater bekräftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Matilda The Musical Av Roald Dahl Manus … Läs mer om Teaterkritik: Matilda The Musical – bubblande glädje, lekfullhet och rebelliskt

Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Reality Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Reality – avslöjar makten ohyggliga ansikte

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Spela utan svensk licens
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in