sekter

Om män i en större grupp har hemligheter tillsammans finns det anledning att bli misstänksam. Och i Sverige finns det många sådana slutna manliga sällskap, minst tvåhundra, med uppemot hundratusen medlemmar totalt.
Till de mer extrema men ändå rätt välkända hör Frimurarna. Enligt hemliga dokument som den norske teologen Sverre Dag Mogstad kommit över, är det mänskliga priset som de cirka femtontusen svenska medlemmarna tvingas betala om de inte ”med lydighet underkastar sig och verkställer allt vad stormästaren påbjuder.” Att tungan, liksom inälvorna och hjärtat ska slitas ut, att huvudet ska skiljas från kroppen och att deras aska ska spridas i havet.

Att jag själv började intressera mig för detta märkliga ämne, berodde på att jag som journalist undersökte ett tyskt åkeri med flera tusen bilar som helt uppenbart hade kontakter med maffiaorganisationer i öst. Åkeriet använde chaufförer från forna sovjetstater som slavar i ett system som liknade det för trafficing med prostituerade. Brottsligheten visade sig vara så omfattande att jag till sist förstod att det måste ha beskyddare högt uppe i samhällshierarkin.

Det gick inte att bevisa någonting då, men senare har tysk polis nystat upp härvan och flera höga tjänstemän i olika länder har dömts.

Varken Frimurarna eller något annat svenskt sällskap hade med den här saken att göra. Men min nyfikenhet för slutna sällskap i samhällstoppen var väckt. Och även om Frimurarna inte sysslar med brottslighet så har de stor makt och är exempelvis en av de större enskilda aktörerna på Stockholmsbörsen, där de äger bolag för 300 miljoner, de har också stiftelser för en miljard. Bland medlemmarna som svurit den livslånga trohetseden till stormästaren finns en handfull Moderata riksdagsmän, såsom migrationsminister Tobias Billström och förre försvarsministern Anders Björck.

Bland de andra sällskapen i denna ’hemliga’ folkrörelse, som inte står partierna efter i medlemsantal, märks i alltifrån de ganska öppna W6 och Odd Fellow till den helt slutna Timmermansorden.

Till viss del har de här sällskapen ett sektbeteende och vad som helst skulle kunna hända bakom deras lyckta dörrar, där inte ens medlemmarna vet vad de som har högre grad en de själva har för sig.

I min senaste roman Svart marmor låter jag ett frimurarliknande sällskap spåra ur fullständigt. Det kan låta som fria fantasier, men har hänt en gång i verkligheten. Det var i Italien med den så kallade P2 logen, där bland andra Silvio Berlusconi var medlem innan han började ägna sig åt politik. De anses ha lierat sig med fascisterna och maffian, varit med och sprängt järnvägsstationen i Bologna för att skapa politisk instabilitet i landet och mördat en italiensk bankir i London.

Skulle något liknande kunna hända i Sverige?

När jag skrev Svart marmor tog jag ut svängarna ordentligt och blandade in sexuella övergrepp mot kvinnor. Något som knappast de svenska ordenssällskapen ägnar sig åt.

Men samtidigt som boken kom ut i våras avslöjades ett svenskt nätverk med välbärgade män som utnyttjat tonårsflickor. En härva som nu också inkluderar en kommunpolitiker som varit den högst uppsatte tjänstemannen inom kyrkan i Stockholm (ungefär som i min bok). Straffet han fick för att utnyttja en minderårig sexuellt var en ordningsbot, som för en felparkering.

Varför detta måttliga straff? Frågar man sig samtidigt som man försöker låta bli att vara konspiratorisk och tro att förövaren hade vänner (kanske hemliga?) också på andra sidan skranket.

Det som förvånat mig när undersökt de här sällskapen är att det är så uppenbart hur makten arbetar. Trots att deras medlemsmatriklar oftast är hemliga eller mycket svåra att komma över (utom Frimurarnas), får man ändå ofta indikationer på att man gynnar varandra i smått och stort. Alla jag talat med i de här sällskapen medger att man kan ha personliga fördelar av att vara medlem. En man sa att han gick med i sällskapet W6 för att få sponsring till sin handbollsklubb. I andra fall kan det handla om ekonomiska brott eller tvivelaktiga transaktioner, då både åklagare, domare och de åtalade kan vara medlemmar i samma sällskap.

De flesta av de här sällskapen verkade långt innan demokratin infördes och historikern Charles Petruson, som forskat i ämnet, beskriver dem som ett slags överkalassens Hells Angels i sina strukturer.

Som författare av en thriller är ämnet naturligtvis tacksamt; och outtömligt. Problemet är bara att verkligheten hela tiden överträffar dikten.

David Ericsson
Författare till romanen Svart marmor som nu också blivit ljudbok

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, hemlighet, sekter, frimurarna, svart marmor, författare, David Ericsson