Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Var fjärde besökare på Dramaten är barn och ungdom

by

Fortsatt många unga besökare på Dramaten 2011, skriver Dramaten i ett pressmeddelande. Den svenska nationalscenen har haft årsstämma och siffrorna som redogjorts för då berättar att andelen biljetter sålda med barn- och ungdomsrabatt 2011 uppgick till 23 procent, samma nivå som 2010.

Mer siffror om Dramaten:
Dramaten har under 2011 haft 27 produktioner på repertoaren. Totalt spelades 1.061 föreställningar – inklusive gästspel, turnéer och övriga arrangemang – för 237 613 besökare. Beläggningen uppgick till 75 procent jämfört med 85 procent 2010.
Dramaten turnerade med tre produktioner till elva städer i Sverige. En produktion livesändes till 42 biografer i landet.

Resultatet före bokslutsdispositioner var -5,4 mkr jämfört med -3 mkr föregående år. Det egna kapitalet uppgick till 11,7 mkr och obeskattade reserver till 2,5 mkr. Likvida medel ökade med 0,7 mkr till 45,7 mkr.
Under 2012 års fyra första månader har genomsnittsbeläggningen stigit till 87 procent.

Hela årsredovisningen hittar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Palmes spöke – en engångsföreställning som borde ut på turné

by

Palmes spöke
Regi Nils Poletti
Stora scenen Dramaten 23 april 2012

Olof Palmes klassiska tal där han berättar varför han är demokratisk socialist ekade ur högtalarna.
Så startade föreställningen ”Palmes spöke”, en föreställning som i revyform granskar det svenska klassamhället. Olof Palme har nu varit död i mer än 25 år – ändå är hans tal skrämmande aktuellt. med undantag av att det inte finns så många kommunistiska länder kvar. Bilden av hur högerkrafterna ökar klyftorna och river sönder sammanhållningen i samhället är dock lika aktuell i dagens samhälle.

En liten stund in i Palmes tal kom ett spöke inklättrande från en loge på sidan av salongen. Palmes spöke som tog sig upp på scen och föreställningen började med fartfylld blåsmusik och in på scen kom fem roliga figurer, irrande lite fram och tillbaka: en kvinna med älghuvud, en hare, ett mumintroll, ett lejon och en safariklädd jägare. Figurerna får oss att associera till barnlitteratur – vilket ger en rolig stämpel på citaten som sedan lyfts fram på olika sätt.

DN:s ledarskribent Peter Wolodarski hade på ledarplats åsikter om den berömda klass-safarin. Den texten fick som väntat massor av kommentarer. Föreställningen bygger på dessa kommentarer, tal av Olof Palme och dikter av Jenny Wrangborg.

Barnboksfigurerna skärskådar citaten – på ett spännande sätt. Samma mening kan få olika betydelser beroende på vilket ord som betonas. De fem skådespelarna Janna Granström, Omid Khansari, Sofia Pekkare, Lotta Tejle och Martin Wallström bemästrade balansgången mellan det humoristiska och allvaret med mycket väl godkänt.

Det är svårt att göra revy, det gäller att balansera rätt så det inte blir löjligt och buskis. Regissören Nils Poletti lyckades behålla skärpa i innehållet och ändå behandla det med humor. Jag skrattade och ändå kände jag allvaret. Det är synd att det är en engångsföreställning – den skulle nog göra succé som turnerande föreställning.

Föreställningen ingick i helaftonen ”En fråga om klass” där Dramaten, Radioteatern och Sveriges Radio P1 Dokumentär i olika samtal, seminarier, debatter och föreställningar fokuserade på frågor kring det svenska klassamhället och de ökande klyftorna.

Här kan du se föreställningen, inspelad via Bambuser.

Relaterat: Artiklar om klassfrågor på teatern – i tidningen Arbetet och i Arbetaren

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publikrekord på Kulturnatten i Stockholm

by

Det vimlade av annorlunda inslag i Stockholm under lördagen den 21 april. En anledning var att en hel del hade deltagit i kulturparaden, en slags manifestation för kultur. Ja kulturen fick vara i fokus hela lördagen och framför allt hela natten. Kulturnatten slog besöksrekord och dessutom långt över förväntan, berättar ett pressmeddelande:

Sammanlagt fick de 90 olika kulturarrangörerna över 94.000 besök.

-Förra året hade vi 60.000 besök och i år hade vi som mål att nå 80.000, så detta är ju alldeles underbart, säger Philippa Norman, projektledare för Kulturnatt Stockholm.

Kön ringlade sig lång ner för Slottsbacken när Kungliga Slottet slog upp sina portar. Stämningen var god och ännu bättre blev den när de köande bjöds på karameller medan de väntade. Under sex timmar passerade ca 4.500 personer genom de kungliga salarna.

– Detta var över all förväntan, det trodde vi aldrig, säger Ellinor Flingdal, marknadsföringssekreterare på Kungliga Slottet.

Andra välbesökta ställen var Nobelmuseet, Stadshuset, Tessinska palatset, Nationalmuseum och Kulturhuset som alla låg över 5.000 besök.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Foto: Robert Höglund

Kulturdebatten: kulturministerns tårta och slopad tv-licens

by

Veckans mest omdebatterade kulturhändelse kan tårtan som Lena Adelsohn Liljeroth, kulturministern, skar upp i Makode Lindes tårtskapelse på Moderna Museet vara.
Tårtan såg ut som en svart kvinna och när kulturministern skar en bit av tårtan, på kvinnans underliv, skrek tårtan.

Snacka om att det blev en otrevlig bild av händelsen. En vit kulturminister som skär i underlivet på en svart kvinna. Afrosvenskarnas riksförbund krävde först kulturministerns avgång men kräver nu att åtminstone få träffa ministern.

DNs kulturchef Björn Wiman tycks mest tycka synd om kulturministern:
Inte lätt att vara minister på ett sådant konstnärskalas, fullt av filmande performanceartister som bara väntar på att man ska göra fel – hur man än gör.

Konstkritikern Dan Jönsson menar att kulturministern lurats i en fälla, vad hon än hade gjort hade hon gjort fel:
– Jag tror att hon kanske lockades i en fälla. Det är svårt att prata om ett verk som man inte har sett, men det verkar som om hon hade gjort ”fel” oavsett vilken väg hon hade tagit. Antingen hade hon anklagats för att sätta sig till doms över den fria konsten, eller för att ha gett uttryck för rasism. Om det var så var det en skickligt gillrad fälla, säger han till DN.

Jag tycker att DN fegar lite. Att vägra skära i underlivet på en tårta som föreställer en svart kvinna är inte samma sak som att sätta sig till doms över den fria konsten. Kulturministern har inget lågavlönat jobb, hon förutsätts kunna ta snabba beslut, det bör rimligen vara inräknat i den väl tilltagna lönen.

Jag har bara sett tårtan på bilder – men av bilderna att döma ser tårtkvinnan ut att vara utformad som en kvinna som lever i bushen, inte klädd i moderna kläder.

Vad jag förstått ska tårtan vara skapad i en protest mot könsstympning av kvinnor i Afrika. Fast alla håller inte med om det. SVD skriver:
Makode Linde säger sig vilja uppmärksamma kvinnlig omskärelse med sitt ”performanceverk”, men detta ”verk” tillför inte något i kampen mot könsstympning. Istället är det en grov rasistisk nidbild som presenteras och reproduceras, skriver Minata Dao Hagberg, ordförande i Riksföreningen Stoppa Kvinnlig Könsstympning, och professor Sten Hagberg.

För övrigt tycker jag det är bra att tv-licensen kan vara på väg att slopas och att public service istället ska finansieras via skattsedeln.

DN rapporterar:
Tv-licensen ska avskaffas och public service ska i stället finansieras med skatt. Därmed kan också Radiotjänst i Kiruna läggas ner.
Förslagen väntas läggas av utredaren Martin Holmgren sedan politikerna enats, skriver Resumé.
Kulturutskottets ordförande Gunilla Carlsson (S) är positiv till ny finansiering.

Vi behöver i allra högsta grad ha en public service vars uppdrag är att visa mer och annan kultur och nyheter än de kommersiella kanalerna. Hur väl public service utför sitt uppdrag är en annan debatt – och det är en debatt och diskussion som bör pågå ständigt i ett demokratiskt samhälle.
Men public service angår oss alla och systemet med tv-licens är både ålderdomligt och orimligt i dagens medievärld.

Mer om tårtskandalen hos DN.
Mer om tv-licensen i SVD och i Aftonbladet och hos SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Att komma till Sverige från Palestina eller Burma skildras i dansteaterpjäsen ”Vi möts i en värld”

by

Vad händer när asylsökande, personer i exil eller flyktingar kommer till ett demokratiskt och stabilt land? Hur hittar de tillbaka till livet och har de några gemensamma drömmar? Det är frågor som dansteatergruppen Reality undersöker i projektet ”Oändliga verkligheter” där del 3 – ”” Vi möts i en värld” – har premiär 29 april.

I debatten kring dagens teaterkritik tas ofta upp frågan om teatern kan nå en ny publik och om teatern kan berätta något om människors liv idag. Projektet ”Oändliga verkligheter” tycker jag är ett bra exempel på när teatern försöker skildra människor i dagens värld på ett konstnärligt sätt.

Vi möts i en värld är en video dansteaterpjäs baserad på intervjuer med två unga tjejer som kommer från Palestina respektive Burma. Det är del 3 av dansteatertrilogin ”Oändliga verkligheter”.

Genom två parallella historier skildrar Reality de drömmar, frågor och den frustration som kan uppstå hos flyktingar och asylsökande i ett nytt land.

I ett pressmeddelande berättar arrangörerna:

Reality vill med sin föreställning arbeta för mångkultur och fred. Och genom föreställningen öppna upp för en debatt som kan bekämpa rasism, rädslor och förtryck.
Efter föreställningen kommer det finnas möjlighet till diskussion tack vare medverkan av våra samarbetspartner.

Manus och koreografi:
Paula Fuenzalida
Regi:
David Bascuñán Miranda
Medverkande: Catrin Rodosi Denise Olsson Paula Fuenzalida

Mer om föreställningen på dess Facebooksida.

Du kan läsa mer om projektet på dess hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,