Är välfärd att sitta still och bli förbisprungen och tappa allt? Att sitta still och bara sopa undan det värsta är uppenbarligen definitionen av ordet ”välfärd” för högerns tankesmedja.
Ja, tyvärr är det så högers ideologiskrivare vill styra Sverige.
Dra undan fötterna för allt det som byggt vår välfärd. Jag kan knappt tro att det är sant. Men, Timbros filosof Idergard skrev om det i DN Debatt häromdagen. Han vill på fullt allvar ta bort kultur och fritid från kommunernas budgetar. Trots att det idag är inom dessa områden det skapas många jobb idag. Men Idergard tycks tänka: Varför bygga en grund för kommande entreprenörer inom sport och kultur?
Jag tog upp det i Kulturbloggen:
Idergard har uppenbarligen aldrig hört talas om att fotboll är en fritidssysselsättning som idag omsätter en miljardindustri.
Svenska speltillverkare har högkonjunktur och nyanställer och omsätter dubbla mot Hollywoodfilmer för spelet till filmen.
Den svenska musikindustrin bygger på att alla ungdomar, oavsett familjens ekonomi, kan lära sig spela ett musikinstrument. Med Idergards filosofi kommer bara överklassens kids att bli musiker och idrottsmän? Räcker de för att skapa entreprenörer? Hade Zlatan blivit stor inom fotboll om han var från överklassen? Kanske, kanske inte. Det må vara osagt. Men självklart måste det vara bättre för svensk framtid om entreprenörer inom musik och idrott kan rektryteras ur en bredare bas. Vi har inte så stor befolkning: vem som helst borde väl begripa att vi skapar bättre förutsättning om fler har chansen?
Eller kanske Idergard tänker sig en framtid där svensk export till 90 procent består av äldreomsorg?
Många med mig har reagerat så klart, bland annat Erik Laakso:
Det pågår en långtgående attack på välfärdssamhället som princip. “Skattemedel ska inte betala vuxna människors nöjen” brukar det heta. Det faktum att många vuxna människor aldrig skulle ha en chans att ta del av kultur, idrott, rekreation och underhållning utan ett väl fungerande välfärdssamhälle. Ett samhälle där folkbildning faktiskt är lika viktigt som utbildning, där kulturell hälsa förebygger mental ohälsa och där friska idrottande kroppar avlastar kostnaderna i vården längre fram i livet faktiskt är lika viktiga delar i en helhet. Välfärdens kärna är inte verksamheterna utan människorna. Det har Timbros moderater glömt
För ett tag sedan läste jag om att Apple tänker investera sig ur lågkonjunkturen. Kanske borde Idergard skickas på praktik till Apple?
En sak är säker: välfärd byggs inte av fegisar.
Sitta still och bara låta kommunerna ägna sig åt äldreomsorg bygger ingen framgång.
För skolan tänker väl sig Idergard inte som en kommunal angelägenhet, den är väl tänkt privatiseras, eller?
Pennelinas Ordbruk har också kommenterar Idergards debattartikel:
Det är så dumt att jag knappt finner ord! Ska kultur och fritidssysselsättningar bli något som är ämnat endast för dem som har pengar? Det är de ju snudd på redan, så hur ska det bli om det blir ännu snävare budget att verka utifrån.
Jo, Pennelina har ju rätt. I den kommun där jag bor, Sollentuna, styr högern. Och där kostar det rätt mycket att ha ett barn på musikskolan för ett instrument. Tänk en ensamstående förälder som har tre barn, om alla tre ska spela ett musikintrument kostar den undervisningen 4.500 per termin, ungefär. Det är mycket pengar för en lågavlönad.
Peter Andersson har också kommenterat, liksom Tingeling och HBT-sossen.
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, debatt, politik, högerregeringen, klyftor, gitarr, Zlatan
