• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Journalistik

Uppdrag granskning slår knock på sig själv

28 maj, 2014 by Rosemari Södergren

uppdraggranskningmisslyckas

Att älska en människa av samma kön som sig själv är fortfarande förbjudet i en del länder. Det är fruktansvärt att tänka på hur homosexuella kan behandlas som om det är något fel på dem eller att de skulle en sjukdom. Inte minst många religiösa samfund har varit uteslutande gentemot homo- och bisexualitet och har fördömt det. Jag är glad över att själv tillhöra Svenska kyrkan där homosexuella par är välkomna och där ingen åtskillnad görs mellan människor.

Eller så ska det vara i alla fall. Men det finns några mörka krafter kvar ute i skrymslen i landet, präster som fortfarande kan tänka sig att försöka bota homosexualitet med bön. Uppdrag granskning har nu tagit till storsläggan för att försöka avslöja dessa präster. Det är bara det att det kräver inget större grävande för att veta var de ska leta. Eftersom Svenska kyrkan idag välsignar samkönade par likaväl som heterosexuella par måste den som vill ”avslöja” homofobin gå till ytterlighetsgrupper som Frimodig kyrka. Det är inte särskilt överraskande. Det är illa att det finns sådana grupper men det är faktiskt positivt att Uppdrag granskning inte hittade särskilt många homofobiska präster.

Frimodig kyrka är en av de mest konservativa nomineringsgrupperna inom Svenska kyrkan, med representation i kyrkans högsta beslutande församling: Kyrkomötet. Och det finns fortfarande präster som verkar mot vad de ser som något man ”skulle vilja bli fri ifrån”.

– Helt klart är det ju så att den friskförklaring av homosexuella som kom i olika delar västvärlden på 70-talet. Den har inte accepterats av alla. Men de får ju jobba i det fördolda, säger Lars Gårdfeldt i programmet.

Lars Gårdfeldt är präst i Svenska kyrkan och själv homosexuell.

Uppdrag granskning försökte få fler präster att ”avslöja sig” – men lyckades, vad jag förstått, bara få sex präster att ens försöka be tillsammans med Uppdrag gransknings reporter som låtsades vara homosexuell och spelade att han led av detta.

Uppdrag gransknings hemsida:
Flera präster i Svenska kyrkan erbjuder förbön för att ”korrigera” homosexuella ”lustar”, visar Uppdrag gransknings arbete med dold kamera.

Varför inte hellre gå på samfund där det homofobin fortfarande är utbredd? Nu bevisar Uppdrag granskning egentligen ingenting. De tar lättaste vägen. De har bara lyckats få oerhört få präster att säga något negativt och det flera av dessa präster säger går dessutom att se på flera sätt. Den hemlige journalisten som kommer med dold kamera och låtsas vara homosexuell och säger sig må dåligt av det. Att präster då kan tänka sig att be med och för honom är inte så konstigt. En präst ska väl lyssna på vad människor säger och ska be för dem? Fast å andra sidan kunde prästen förstås varit tydligt med att förklara att i guds ögon är alla lika värda. Fast det vet vi ju inte om prästen försökte säga, för vi har bara den del av inspelningen som bekräftar det reportern ville få fram.

Det är förstås oerhört sorgligt att inse att så som Uppdrag gransknings reporter blev bemött med förbön idag var mycket vanligt för tjugo år sedan, förmodligen. Vad många människor som bemötts fel och som mått dåligt för att deras sexualitet inte accepterats genom tiderna. Det är skrämmande, sorgligt och bedrövligt.

Jag tycker dock det skulle göra mer nytta om diskussionen tog upp alla de samfund där homosexualitet fortfarande klassas som synd och/eller sjukdom. På något sätt är det ändå som att Uppdrag granskning slår knock på sig själv nu. De bevisar egentligen ingenting som vi redan vet, att i några hörn av Svenska kyrkan finns mörkerkrafter kvar. Fast å andra sidan kanske det sätter fart på diskussionen och debatten och kanske dessa präster tar konsekvensen av sin ståndpunkt och går över till ett samfund som är homofobiskt.

Men visst är det skrämmande att det i kärlekens namn finns kyrkor som inte ser att största av allt är kärleken.

Arkiverad under: Krönikor, Scen Taggad som: bögar, bögbotarna, granskande, Journalistik, svenska kyrkan, uppdrag granskning

Boktips: Den siste resenären av Tomas Löfström – julklappstips för journalister

14 november, 2012 by Redaktionen

Den siste resenären
Författare: Tomas Löfström
Förlag: Carlsson
Bandtyp: Inbunden
ISBN10: 9173315346
ISBN13: 9789173315340

En journalist som reste med skrivmaskin och kamera och skrev reportage – det låter som något ouppnåeligt för dagens journalister, nästan. I dagens medievärld är det snabbhet och att hitta uppslag att skriva om på Internet och att göra research på webben som dominerar arbetsdagen.

Torgny Sommelius har kallats den siste resenären i den svenska litteraturen. Han färdades ensam genom världen med skrivmaskin och kamera och utgav fyra omdiskuterade reportageböcker innan han omkom i en mystisk flygolycka på Trinidad 1963.

När nu Tomas Löfströms tjocka biografi om Torgny Sommelius kommit i bokhandeln har jag läst en del i den, men eftersom jag inte hunnit läsa hela, skriver jag inte en regelrätt recension utan nöjer mig med ett tips.

Bokförlaget skriver bland annat om boken:

Den siste resenären, Tomas Löfströms stora biografi om den bortglömda Torgny Sommelius, blir en gripande, medryckande berättelse om en ung författare och journalist i 50-talets Sverige som tänjde tillvarons gränser och vidgade reseskildringens revir. Torgny Sommelius föddes 1928 i Helsingborg och omkom 1963. Han var en litterär vagabond, samtidigt en avvikare. Begåvad, engagerad, romantisk följde han ett eget spår. Ingen har skrivit så starkt om Resenärens ensamhet och resandets dramatik. Ingen annan har rört sig så obehindrat mellan reportage och berättelse, dokumentär och fiktion. Sommelius skrev under åren 19541959 de fyra reseskildringarna: Jugoslavien u.p.a., Bort genom Asien, Blå Indien och Den märkvärdiga resan hem. Därutöver skrev han mängder av artiklar och reportage.

Det är en bok som jag inte vill sträckläsa utan jag läser några avsnitt i taget. Den har också intressanta bilder.

Jag blir imponerad av hur Torgny Sommelius gav sitt liv åt de äkta reportagen, att vara på plats och skildra miljöerna och förklara bakgrunder. Jag hoppas att boken tas upp på journalistutbildningarna. Men det i ryggraden kan de nya journalisterna kanske våga börja göra uppror mot den förflackning och ytlighet som breder ut sig i medier idag. Kanske kan journalister börja våga göra uppror mot ägarna som styr journalistiken till förenklad nöjesreklam?

Arkiverad under: Scen Taggad som: Journalistik, Medier

Så skyddar du dig mot att lämna digitala spår

27 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Så skyddar du dig mot att lämna digitala spår, är rubriken på en liten faktaruta i senaste numret av Scoop, tidskriften för grävande journalistik.

Det är flera smidigare tips och regler, som att skaffa sig ett oregistrerat kontantkort att ringa med när du kontaktar källor som inte bör avslöjas och att ha en anonym epostadress. Tipsen i sin helhet finns längre ned i denna bloggpost.

Jag har väl inget att dölja? Kanske tänker många så. Det handlar dock inte om att dölja något, det handlar om att skydda sina källor. Alla redaktioner är av lagen ålagda att skydda sina källor – och det är oerhört viktigt. Mediers främsta uppgift är att granska makthavare och det måste vara möjligt för människor att kunna redaktioner om korruption och annat utan att samtidigt riskera att drabbas av arbetgivarens eller myndighetens förföljelse.

En del bloggar, som Kulturbloggen.com, är också registrerad med ansvarig utgivare och vi skyddar därför våra källor. Enligt lag har vi tagit på oss den skyldigheten. En självklarhet för alla som seriöst tar på sig uppdraget att sprida information och journalistik, anser jag.

Flera nya övervakningslagar gör ju att det vi gör på internet lagras, digitala spår som går att följa upp.

En stor nackdel med privatiseringen av kommunala tjänster är just att källor inte är skyddade på samma sätt. Lagen som förbjuder en arbetsgivare att efterforska källor gäller inte privata företag. Så antingen måste den lagen ändras eller privatiseringen stoppas.

Här är användbara tips från Scoop:

Tänk igenom dina lösenrod. Använd inte samma lösenord överallt. Ha lösenord på din smartphone också.

Undvik att använda epost när du kommunicerar med en källa som det finns anledning att skydda. Mejla eller ring aldrig en källa när du är på jobbet och helst inte när den personer är på sitt jobb heller. En anonym hotmail-adress är säkrare än en vanlig epostadress, men det går också att spåra en hotmailadress genom datorns IP-nummer.

Här kan du läsa mer om senaste numret av Scoop som handlar om privatiseringsgräv: Ny journalistik i en avreglerad värld.

Surfa anonymt. Då undviker du att den du granskar kan spåra din IP-adress. Scoop rekommenderar anonymiseringstjänsten TOR: http://www.torproject.org

Använd en telefon med ett oregistrerat kontantkort. Ett hemligt telefonnummer är bättre än en öppet men går att spåra.

Lagra krypterat. Kryptera både dina hårddiskar och dina USB-minnen.

Relaterat om privatisering av välfärden:
Ylva Johansson och Alliansfritt Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, anonymisering, kryptering, skydd, källskydd, tips, Scoop, grävande journalister, journalistik, medier, demokrati, privatisering

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: anonymisering, demokrati, grävande journalister, Journalistik, källskydd, kryptering, Medier, privatisering, samhälle, Scoop, skydd, tips

Kulturspaningen: polisuniform med slöja på gång och fetma och The Boss på löpsedlarna när sommartorkan huserar

26 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Snart ska muslimska kvinnor som bär slöja också kunna bli poliser.
Kulturnyheterna berättar att en formgivare är igång med att ta fram en modell som ska fungera:
Iman Aldebe har uppmärksammats för sina djärva och nyskapande slöjor, och hon hoppas att de kan leda till en mindre fördomsfull bild av kvinnor med slöja.

– Om polisslöjan är attraktiv och passande till den svenska polisuniformen, så tror jag faktiskt att det ger mer acceptans till kvinnor med slöja ute i arbetslivet, säger hon.

Att kvinnor som är muslimer och bär slöja ska kunna komma ut i arbetslivet är bra. Fast jag erkänner att jag har grymt svårt att tro på att någon gud som skapat mänskligheten verkligen menar att kvinnor måste dölja sig i slöjor eller annat. Jag undrar också hur slöjor kan tillgodose det behovet att vi vill kunna se människors ansikten. Men det är bra att alla, oavsett sin religiösa tillhörighet, kan komma ut i arbetslivet. Att vara delaktig i samhället och att kunna jobba är viktiga steg in i samhället.

För övrigt märks det att sommartorkan huserar. Dagens Nyheter satsar stenhårt på artiklar kring fetma, till och med på kulturdelen där gamla poeten Lord Byron skärskådas och det visar sig att hans väna utstrålning bygger på en stor skräck för överviktig. Kanske Byron var en av de första mest kända manliga exemplen på anorexia?

Dagens Nyheter berättar om Byron:
Lord Byron, sinnebilden för den späda och eteriska poeten, hade i själva verket en stark benägenhet för fetma. Tanken om att en skarp själ kräver en tuktad kropp kom att prägla hela hans liv. Redan Sokrates varnade för fetma.

Vetenskapsdelen i DN konstaterar vad vi väl redan vet, att kosten, maten, avgör mer om vi blir överviktiga än motionen:
Jordens befolkning blir allt fetare. Och det är framför allt maten vi äter, inte hur mycket vi tränar, som ligger bakom det. Detta enligt forskare som har studerat en tanzanisk stam som levt på samma sätt i tiotusentals år.

Det är så vanligt att den som tänker gå ner i vikt börjar motionera – och då blir hungrigare och äter mer – och också tänker att nu när han/hon rört på sig kan han/hon äta lite mer. Resultatet blir då en viktuppgång, eftersom muskler kan väga lite mer än fettet.

Igår var det rökningen och dess faror som var på tapeten, idag är det kosten och fetman. Ja sommarredaktionerna dammar av ämnen som är säkra kort för att sälja tidningar.

Fast det finns förstås en sak till som säljer tidningar i dessa dagar och det vet Expressen som satsar stenhårt på att bevaka varje steg som Bruce Springsteen tar i Sverige.

Det första Bruce Springsteen gjorde i Sverige – han hyllade Expressens specialgjorda magasin om Bossen:
– Det uppskattar jag verkligen, sa världsstjärnan.
Sedan tog han med sig hela E Street Band och gick på storslagen och glad fest hos stjärnkrögaren Leif Mannerström.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, islam, religion, slöja, Bruce Springsteen, journalistik, fetma, vikt, kost, mat, motionm bantning

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Bruce Springsteen, Fetma, Islam, Journalistik, kost, mat, Medier, motionm bantning, Religion, slöja, vikt

Dan efter ettårsminnet av Utöya: DN har stor intervju med Ultima Thule

25 juli, 2012 by Rosemari Södergren

DN publicerade en lång intervju med bandet Ultima Thules frontman Jan Thörnblom inför deras avskedsspelning.
Det var en hel del som reagerade på artikeln och på datun för publiceringen och som hörde av sig till oss på Kulturbloggen.com om det.

Ultima Thule är bandet som (citat från SVT Kultur🙂 Bandet Ultima Thule exploderade i popularitet samtidigt som en våg av främlingsfientlighet i Sverige på 90-talet. De sponsrades bland annat av den öppet rasistiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt) och ett av deras fans var Jimmie Åkesson.

DN inleder den långa intervjun med följande inledning:
På lördag gör det nationalistiska bandet Ultima Thule sin sista spelning. De sammanfattar sin karriär med parollen ”Det 30-åriga kriget”. Ett krig som nu kan avslutas när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen, konstaterar sångaren och textförfattaren Jan Thörnblom.

De som hörde av sig till oss hade först och främst reagerat på DN-artikeln av två skäl:
Att den publicerades precis dagen efter att alla uppmärksammat att det var ett år sedan massakern på Utöya och att de som hörde av sig till oss tyckte att DN-artikeln var väldigt undfallande och okritisk.

Det är en svår fråga. Ultima Thule har dragit stor publik och är ett fenomen som finns. Ska vi sopa det under mattan? Svårt …

DN-reportern säger själv till SVT att han ville skriva en konfronterande och ifrågasättande text

– Att Ultima Thules musik gjorde många människor rädda är ju en stor grej med det bandet. De är en del av en främlingsfientlig kultur som växte fram på 90-talet. Bandet säger själva att deras jobb är slutfört nu när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen.

När jag läste artikeln kände jag också, som de som hört av sig till oss, att den behandlade Ultima Thule som om det var vilket band som helst. Som om de inte stod för något högerextremistiskt. Fast å andra sidan lämnar ju DN-reportern det åt läsaren, han litar på att läsaren kan tänka själv. Som sagt: Bandet säger själva att deras jobb är slutfört nu när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen.

Artikeln är i blåsväder också för att den enligt vad flera journalister på twitter påpekat har stora likheter med Matilda Gustavssons reportage i musikmagasinet Novell.

Från Kulturnyheterna:
Anton Gustavsson, chefredaktör på magasinet Novell, var medveten om att ett reportage om Ultima Thule skulle bli känsligt och tycker att DN inte lyckats komplicera ämnet.

– Det är därför jag tycker att deras text faller lite platt. Gustavsson menar att DN ändå använt sig av reportaget i Novell som inspiration utan att ge kredd. Vinkeln, hela problemformuleringen och skildringen är lik, säger han och klargör att det främst handlar om en övergripande snålhet från de stora tidningarna.

Ja det är något som små redaktioner ofta upplever. Det händer då och då att vi har en nyhet före de stora drakarna, men de tar bara nyheten utan att tala om var de först hittade den. Men det tror jag är så det fungerar idag när Internet har gjort att nyheter sprids så snabbt. Credit för sin nyhet för en liten redaktion bara om det inte går att skriva om på annat sätt än att hänvisa till den lilla redaktionen. Det är bara så det är – och inte så mycket att säga om.

Att en journalist under sin research läser andra journalisters intervjuer och inspireras av dem är en del i hur jobbet utförs. Så länge en journalist inte skriver av någon annans text utan inhämtar kunskaps och bakgrundsfakta på det sättet är det bara som det är och ska vara.

Jag har inte läst Novells artikel ännu. Om DN-artikeln är väldigt lik den då borde Novell förstås blivit nämnd.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, Ultima Thule, rasism, Utöya, Novell, Dagens Nyheter, kulturpolitik, journalistik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Dagens Nyheter, Journalistik, Kulturpolitik, Medier, novell, rasism, Ultima Thule, Utöya

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 20
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in