• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Utöya

Filmrecension: Utøya 22 juli – konsekvent genomförd skildring ur ungdomarnas perspektiv

26 april, 2018 by Rosemari Södergren

Utøya 22 juli
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 maj 2018
Regi Erik Poppe
Manus Anna Bache-Wiig, Siv Rajendram Eliassen

En berörande, stark film ur ungdomarnas perspektiv, konsekvent genomfört. Att göra en spelfilm om den fruktansvärda terrorattacken på de norska socialdemokratiska ungdomsförbundets läger 22 juli 2011 då mer än 70 unga människor miste sina liv har inte varit en lätt uppgift. Manusförfattarna och regissören har säkert haft en känslig uppgift och lyckas genomföra skildringen av denna dryga hemska timme då ungdomarna jagades av den galne terroristen så att det känns som att vi är med där, vi känner ungdomarnas panik.

Filmen är en spelfilm och karaktärerna är fiktiva men det bygger på vittnesskildringar och kända fakta. Filmen är skapad efter en tät dialog med flera av de överlevande. Av respekt till offren och deras släktingar, är karaktärerna och händelserna uppdiktade.

I centrum står den 18-åriga ambitiösa, politiskt engagerade Kaja och hennes vänner på sommarlägret. Filmen börjar med att Kaja pratar i telefon med sin mamma som hört om bombattacken mot regeringsbyggnaden i Oslo. Kaja lugnar sin mamma med att hon och hennes lillasyster befinner sig på en ö, långt från staden och bomben.
– Jag är på en ö, den säkraste plats man kan vara på, försäkrar hon sin mamma och letar upp sin lillasyster Emelie som får en utskällning för att hon inte var hänsynsfull mot deras vän vars mamma jobbar i regeringsbyggnaden och var orolig.

Kaja står vid ett våffelstånd och diskuterar och skojar med några av sina vänner när de hör skott. Är det någon som slänger kinapuffar? undrar de. Men snart kommer ungdomar rusande förbi dem i panik, in i huset och skriker åt dem att ta skydd.

Panik bryter ut och alla springer och gömmer sig. Ingen vet riktigt vad som händer. ”De skjuter på oss” skriker några. Någon skriker att det är polisen som skjuter på dem. (Mördaren hade kläder som gjorde att han såg ut som polis, det var så han kunde ta sig ut till ön).

Vi får följa Kajas flykt och hur hon försöker få tag på och hitta sin lillasyster. Det riktigt kryper in under huden på mig när jag följer hennes flykt. Hennes mamma ringer – och det är skrämmande att mamman inte förstår att hon sätter dotterns liv i fara genom att ringsignalen kan höras av mördaren. Det verkar som att mamman ber henne att leta reda på lillasystern. Det är så hemskt, för att be sitt barn springa runt och leta istället för att ta skydd, är som att be sitt barn springa rakt in i döden. Det är säkert så att ingen förstod hur vidrigt det som hände var. Vem kunde ens i sina vildaste fantasier förutspå att 77 unga människor skulle bli ihjälskjutna och 90 unga bli svårt skadade?

Det tog 72 minuter för hjälpen att komma till ungdomarna. Att det tog så lång tid har fått kritik i utvärderingarna efteråt. Det är dessa 72 minuter filmen handlar om – då vi får följa ungdomarna och deras reaktioner. Det är mycket skickligt genomfört och de unga skådespelarna agerar mycket trovärdigt.

DN rapporterar att en del internationell press berömt de unga skådespelarna men varit lite kritiska till varför filmen gjorts.
Variety skriver i sin recension att Erik Poppes Utøyafilm i stort är lyckad, men frågar sig vad den tjänar för syfte: ”Får publiken ut någonting av ’U – 22 juli’? Hur skulle den kunna få det, med tanke på meningslösheten i vad filmen porträtterar?” Huvudrollsinnehavaren Andrea Berntzen prisas dock för sin roll som Katja, och jämförs med ”en tonårig Jennifer Lawrence”.

Även recensenten för The Hollywood Reporter ställer sig frågan om vad filmen vill säga sin publik. Filmens slut kritiseras för att i sammanhanget vara för fiktionaliserat. De tidigare oprövade skådespelarna får däremot beröm för sina insatser, som beskrivs som ”träffande naturliga”.
I rollerna: Andrea Berntzen , Sorosh Sadat, Jenny Svennevig, Mariann Gjerdsbakk mfl

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Utöya

Dan efter ettårsminnet av Utöya: DN har stor intervju med Ultima Thule

25 juli, 2012 by Rosemari Södergren

DN publicerade en lång intervju med bandet Ultima Thules frontman Jan Thörnblom inför deras avskedsspelning.
Det var en hel del som reagerade på artikeln och på datun för publiceringen och som hörde av sig till oss på Kulturbloggen.com om det.

Ultima Thule är bandet som (citat från SVT Kultur🙂 Bandet Ultima Thule exploderade i popularitet samtidigt som en våg av främlingsfientlighet i Sverige på 90-talet. De sponsrades bland annat av den öppet rasistiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt) och ett av deras fans var Jimmie Åkesson.

DN inleder den långa intervjun med följande inledning:
På lördag gör det nationalistiska bandet Ultima Thule sin sista spelning. De sammanfattar sin karriär med parollen ”Det 30-åriga kriget”. Ett krig som nu kan avslutas när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen, konstaterar sångaren och textförfattaren Jan Thörnblom.

De som hörde av sig till oss hade först och främst reagerat på DN-artikeln av två skäl:
Att den publicerades precis dagen efter att alla uppmärksammat att det var ett år sedan massakern på Utöya och att de som hörde av sig till oss tyckte att DN-artikeln var väldigt undfallande och okritisk.

Det är en svår fråga. Ultima Thule har dragit stor publik och är ett fenomen som finns. Ska vi sopa det under mattan? Svårt …

DN-reportern säger själv till SVT att han ville skriva en konfronterande och ifrågasättande text

– Att Ultima Thules musik gjorde många människor rädda är ju en stor grej med det bandet. De är en del av en främlingsfientlig kultur som växte fram på 90-talet. Bandet säger själva att deras jobb är slutfört nu när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen.

När jag läste artikeln kände jag också, som de som hört av sig till oss, att den behandlade Ultima Thule som om det var vilket band som helst. Som om de inte stod för något högerextremistiskt. Fast å andra sidan lämnar ju DN-reportern det åt läsaren, han litar på att läsaren kan tänka själv. Som sagt: Bandet säger själva att deras jobb är slutfört nu när Sverigedemokraterna sitter i riksdagen.

Artikeln är i blåsväder också för att den enligt vad flera journalister på twitter påpekat har stora likheter med Matilda Gustavssons reportage i musikmagasinet Novell.

Från Kulturnyheterna:
Anton Gustavsson, chefredaktör på magasinet Novell, var medveten om att ett reportage om Ultima Thule skulle bli känsligt och tycker att DN inte lyckats komplicera ämnet.

– Det är därför jag tycker att deras text faller lite platt. Gustavsson menar att DN ändå använt sig av reportaget i Novell som inspiration utan att ge kredd. Vinkeln, hela problemformuleringen och skildringen är lik, säger han och klargör att det främst handlar om en övergripande snålhet från de stora tidningarna.

Ja det är något som små redaktioner ofta upplever. Det händer då och då att vi har en nyhet före de stora drakarna, men de tar bara nyheten utan att tala om var de först hittade den. Men det tror jag är så det fungerar idag när Internet har gjort att nyheter sprids så snabbt. Credit för sin nyhet för en liten redaktion bara om det inte går att skriva om på annat sätt än att hänvisa till den lilla redaktionen. Det är bara så det är – och inte så mycket att säga om.

Att en journalist under sin research läser andra journalisters intervjuer och inspireras av dem är en del i hur jobbet utförs. Så länge en journalist inte skriver av någon annans text utan inhämtar kunskaps och bakgrundsfakta på det sättet är det bara som det är och ska vara.

Jag har inte läst Novells artikel ännu. Om DN-artikeln är väldigt lik den då borde Novell förstås blivit nämnd.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, Ultima Thule, rasism, Utöya, Novell, Dagens Nyheter, kulturpolitik, journalistik

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik Taggad som: Dagens Nyheter, journalistik, Kulturpolitik, Medier, novell, rasism, Ultima Thule, Utöya

Till minne av offren på Utöya

22 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Den 22 juli 2011 skedde det hemska massmördandet i i Oslo och på Utöya. Många många påminner oss idag om detta och mycket sägs idag till tröst för alla som drabbats. Morden var ett angrepp på det öppna samhället och på de demokratiska värdena.

När jag öppnar Facebook idag läser jag hundratals inlägg till minne av det hemska som skedde för ett år sedan.

Här är några röster:
Peter Högberg
Såren kommer läka men ärren finnas kvar på det norska folket och de direkt drabbade. En del ärr skörare än andra. liknande dåd kommer att ske runt om i vår värld och vi kan inte bygga stängsel mot det utan endast som Stoltenberg var inne på för ett år sedan bygga det med mer demokrati och trygghet. Men idag låter vi oss minnas, hedra och tänka. Imorgon tar kampen oss vidare igen… Ty viljan till en bättre värld är en stark drivkraft.

Svenska Dagbladet och Expressen berättar att Springsteen hedrade Utöya-offren
Bruce Springsteen hedrade Utöya-offren under sin konsert i Oslo på lördagskvällen. Inför över 40 000 åskådare på Valle Hovin framförde han bland annat låten ”My city of ruins”, som kommit att förknippas med terrordåden i New York 11 september 2001. Under låten kommenterade han offren för Anders Behring Breiviks terrordåd.

Runt om i både Sverige och Norge samlas idag människor till manifestationer och minneshögtider. Här är en sådan manifestaton i Timrå.

Dagens Nyheter berättar hur årsdagen tas upp världen över:

”Dagen då snöns land färgades av blod”, så skriver den spanska tidningen El Mundo på årsdagen av dåden vid Utøya och bildsätter med norska flaggor och blommor vi vattenbrynet på Utøya.

BBC kallar händelsen
 den värsta i Norge sedan andra världskriget och beskriver hur Norges minnesdag kommer att se ut. Tidningen återger händelsen och beskriver vidare hur attacken har gjort att många i Norge blivit mer benägna än tidigare att vilja arbeta för ett öppet och tolerant samhälle.

Karl Ove Knausgård försöker i en krönika i DN förstå det som egentligen inte går att förstå. Texten är lång, har många vinklar och är omöjlig att citera och göra den rättvisa. Den visar på det omöjliga att alls begripa hur det kunde ske.

Texter och artiklar kring årsdagen:
Dagens Nyheter 1 och Nisse Lindblom och Sveriges Radio och Svenska Dagbladet och Expressen och Martin Moberg.

Läs även andra bloggares åsikter om Utöya, politik, RIP, samhälle, offren, Knausgard, Breivid, Oslo

.

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Breivid, Knausgard, offren, Politik, rip, samhälle, Utöya

Över 20 böcker har skrivits om massakern på Utöya

23 januari, 2012 by Redaktionen

Litteratur kan vara viktig i en process för att lära sig leva vidare efter en katastrof.
Ett exempel är massmordet på Utöya i Norge den 22 juli 2011.

DN berättar att över 20 böcker har skrivits om den 22 juli – dagen som förändrade Norge för all framtid. Ali Esbati är en av dem som skriver om sina upplevelser:

– Jag tror att det är viktigt att det skrivs och bearbetas. Men det har varit mycket svårare än jag trodde.

När vi ändå är inne på hur viktig kulturen är: Läs gärna Malin Ullgrens mycket genomtänkta och kloka svar på Bengt Ohlssons attack på vad han kallar ”kulturvänstern”.

Ohlsson använder Kulturslussen för att driva sin tes om ”kulturväns­tern”. Bland undertecknarna ser jag en del personer som kan tänkas rösta på Socialdemokraterna, Väns­terpartiet eller mittenideologins Miljöparti. Men jag ser också en rad namn som inte förknippas med vänstersympatier alls och en del som direkt har arbetat för borgerlig politik: till exempel tidigare FP-politikern Olle Wästberg och tidigare EU-parlamentarikern Anders Wijkman, som varit toppnamn hos både Moderaterna och Krist­demokraterna.

Så varför tar man den här listan som utgångspunkt för att hävda kultursfärens illröda infärgning, när den är oduglig som bevis?

Ska återkomma till den kloka debattartikeln, men nu är det stressigt för att hinna med pendeltåg.

Läs även andra bloggares åsikter om Utöya, Bengt Ohsson, kulturpolitik, litteratur

Arkiverad under: Kulturpolitik, Litteratur och konst Taggad som: Bengt Ohsson, Bok, Kulturpolitik, Utöya

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Ernst Josephsons verk visas på Waldemarsudde i höst

Hösten 2023 öppnar konstmuseet Prins … Läs mer om Ernst Josephsons verk visas på Waldemarsudde i höst

Filmrecension: Asteroid City – Wes Andersons lika lågmälda som estetiska rymdkomedi

Asteroid City Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Asteroid City – Wes Andersons lika lågmälda som estetiska rymdkomedi

Recension av tv-serie: Barracuda Queens – ett underhållande blottläggande av överklassens inte särskilt diskreta charm och gräddfil

Barracuda Queens Betyg 4 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Barracuda Queens – ett underhållande blottläggande av överklassens inte särskilt diskreta charm och gräddfil

Nightwish på Evenew Arena: Knock-out-show med värme och humanism

Nightwish Medlemmar: Tuomas Holopainen … Läs mer om Nightwish på Evenew Arena: Knock-out-show med värme och humanism

Sweden Rock Festival 30 år

På onsdag brakar det loss! Årets upplaga … Läs mer om Sweden Rock Festival 30 år

Dansmuseet 70 år

3 juni 2023 var det på dagen 70 år sedan … Läs mer om Dansmuseet 70 år

Filmrecension: Normal – gripande och berörande om ett barn som måste vara förälder åt sin pappa

Normal Betyg 3 Svensk biopremiär 3 juni … Läs mer om Filmrecension: Normal – gripande och berörande om ett barn som måste vara förälder åt sin pappa

Övertygande debut från efterfrågad basist spetsad med superba solon – Harmonia av Jon Henriksson

Jon … Läs mer om Övertygande debut från efterfrågad basist spetsad med superba solon – Harmonia av Jon Henriksson

Filmrecension: The Boogeyman – talangfull personregi

The Boogeyman Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Boogeyman – talangfull personregi

Filmrecension: Spider-Man: Across The Spider-Verse – årets hittills bästa film

Spider-Man: Across The … Läs mer om Filmrecension: Spider-Man: Across The Spider-Verse – årets hittills bästa film

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in