• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

mat

Kulturspaningen: polisuniform med slöja på gång och fetma och The Boss på löpsedlarna när sommartorkan huserar

26 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Snart ska muslimska kvinnor som bär slöja också kunna bli poliser.
Kulturnyheterna berättar att en formgivare är igång med att ta fram en modell som ska fungera:
Iman Aldebe har uppmärksammats för sina djärva och nyskapande slöjor, och hon hoppas att de kan leda till en mindre fördomsfull bild av kvinnor med slöja.

– Om polisslöjan är attraktiv och passande till den svenska polisuniformen, så tror jag faktiskt att det ger mer acceptans till kvinnor med slöja ute i arbetslivet, säger hon.

Att kvinnor som är muslimer och bär slöja ska kunna komma ut i arbetslivet är bra. Fast jag erkänner att jag har grymt svårt att tro på att någon gud som skapat mänskligheten verkligen menar att kvinnor måste dölja sig i slöjor eller annat. Jag undrar också hur slöjor kan tillgodose det behovet att vi vill kunna se människors ansikten. Men det är bra att alla, oavsett sin religiösa tillhörighet, kan komma ut i arbetslivet. Att vara delaktig i samhället och att kunna jobba är viktiga steg in i samhället.

För övrigt märks det att sommartorkan huserar. Dagens Nyheter satsar stenhårt på artiklar kring fetma, till och med på kulturdelen där gamla poeten Lord Byron skärskådas och det visar sig att hans väna utstrålning bygger på en stor skräck för överviktig. Kanske Byron var en av de första mest kända manliga exemplen på anorexia?

Dagens Nyheter berättar om Byron:
Lord Byron, sinnebilden för den späda och eteriska poeten, hade i själva verket en stark benägenhet för fetma. Tanken om att en skarp själ kräver en tuktad kropp kom att prägla hela hans liv. Redan Sokrates varnade för fetma.

Vetenskapsdelen i DN konstaterar vad vi väl redan vet, att kosten, maten, avgör mer om vi blir överviktiga än motionen:
Jordens befolkning blir allt fetare. Och det är framför allt maten vi äter, inte hur mycket vi tränar, som ligger bakom det. Detta enligt forskare som har studerat en tanzanisk stam som levt på samma sätt i tiotusentals år.

Det är så vanligt att den som tänker gå ner i vikt börjar motionera – och då blir hungrigare och äter mer – och också tänker att nu när han/hon rört på sig kan han/hon äta lite mer. Resultatet blir då en viktuppgång, eftersom muskler kan väga lite mer än fettet.

Igår var det rökningen och dess faror som var på tapeten, idag är det kosten och fetman. Ja sommarredaktionerna dammar av ämnen som är säkra kort för att sälja tidningar.

Fast det finns förstås en sak till som säljer tidningar i dessa dagar och det vet Expressen som satsar stenhårt på att bevaka varje steg som Bruce Springsteen tar i Sverige.

Det första Bruce Springsteen gjorde i Sverige – han hyllade Expressens specialgjorda magasin om Bossen:
– Det uppskattar jag verkligen, sa världsstjärnan.
Sedan tog han med sig hela E Street Band och gick på storslagen och glad fest hos stjärnkrögaren Leif Mannerström.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, islam, religion, slöja, Bruce Springsteen, journalistik, fetma, vikt, kost, mat, motionm bantning

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: Bruce Springsteen, Fetma, Islam, Journalistik, kost, mat, Medier, motionm bantning, Religion, slöja, vikt

Kärlek på italienska – tankar efter förhandsvisning

15 juli, 2010 by Redaktionen


Kärlek på italienska är en film med italienska skådespelare och Tilda Swinton. Tilda Swinton spelar Emma, en medelålders kvinna och mamma i en mycket rik italiensk familj. Händelserna utspelar sig i Milano kring milleniumskiftet, det märks genom den totala frånvaron av Internet i karaktärernas liv.

Tilda Swinton är bland de duktigaste på att spela onda karaktärer – nu får vi äntligen se henne spela en människa med både gott och ont.
Hennes karaktär, Emma, är ursprungligen ryska, men som ung kvinna träffade hon en rik ung italiensk afffärsman som gifte sig med henne och tog med henne till Italien. De har tre barn, två söner och en dotter. Sonen Edoardo tycks stå henne lite närmare.

I filmens början får vi följa hur den stora släkten träffas i familjen enorma hus och tjänstefolket dukar upp för fin middag. Emmas makes pappa, industriledaren, fyller år. Under middagen deklarerar han att han tänker dra sig tillbaka och han ger ansvaret för att sköta familjeföretaget både åt sin son men också åt sin sonson Edoardo.

Allt är filmat med en distans som gör att det är svårt att ta till sig människorna. Som tittare känner jag en kyla från dem – och det är också vad jag tror är meningen.

Cinezine berättar om filmens bakgrund:

Tillsammans med Luca Guadagnino har det tagit Tilda Swinton hela 11 år att planera och producera denna italienska film där hon också innehar huvudrollen. Detta innebär förstås att det borde finnas lite utrymme för misstag vilket stämmer väldigt bra rent filmiskt. Allt ifrån musiken till kamerarörelserna och färgerna är justerade till perfektion. Man blir riktigt imponerad av att det görs filmer som denna idag, där flera scener påminner bland annat om den bortgångne Ingmar Bergman i sin stil.

Mat har en stor betydelse i filmen, närbilder på maträtter och täta bilder när Tilda Swinton långsamt låter maten fylla munnen och vi ser hur hon njuter av och upptäcker varenda smakdetalj. Bilderna på mat är otroligt sexiga.

Tilda Swintons karaktär lever ett ytligt men oerhört välbärgat liv med vackra klänningar, lugnt och tryggt och ett gigantiskt ståtligt italienskt hus. Givetvis mullrar det under den polerade ytan. Hennes make har gett henne namnet Emma. Hennes riktiga namn är ryskt och det var så länge sedan någon såg henne som den hon är att hon glömt vad hon egentligen heter.

Att filmen handlar om kärlek rådet inget tvivel om. Det är både Emma som möter en stark kärlek som får henne att omvärdera livet, får henne att njuta av varje ögonblick, gör att hon ser livet med nya ögon – och hennes dotter som möter kärleken. Båda möter en kärlek som inte passar in i gängse mallen. Båda ger sig hän och bejakar kärleken, fast med lite olika resultat. Och där diskuterade vi som såg den här filmen en hel del kring.

Är filmen svart och menar att det är för sent att ge sig hän åt kärlek för den som är medelålders? Måste stark kärlek sluta med katastrof? Eller gör de det? Är kärleken värd mer än allt annat, värd alla offer?

Filmen har många bottnar och det är flera saker som bara berörs lätt som de klassskillnaderna: Tjänstekvinnan som inte på något sätt kan tänka sitt att äta mat tillsammans med Emma fast de efter så många år tillsammans har en tät relation.

Vi var två som såg den här förhandsvisningen tillsammans. Vi var överens om att filmen är stark och vi tyckte båda om att den inte är entydig, den har flera bottnar. Men vi upplevde båda att den var lite seg i början, det tog lite för lång tid för berättelsen att komma igång, lite för mycket som skulle förklaras för oss tittare.
Som betyg ger vi den en stark 3 på en skala 1-5.

Svenska Dagbladet gav filmen betyg 5

TT:s filmrecensent gav betyg 4.

SVD har skrivit lite om filmen också.
Intervju med Tilda Swinton i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, recension, film, Italien, mat, sex, Tilda Swinton

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Italien, Kärlek, mat, Recension, Scen, sex

Sveriges nya landskapsrätter – Matnyttigt landet runt

10 april, 2010 by Redaktionen

Aptiten på nya kokböcker tycks aldrig mättas i vårt avlånga land. Samlingen med så väl klassiska som nya typiska från Sveriges alla landskap är trevlig och recepten verkar både rejäla och mumsiga.

Dalafilé med äppelportvinssås, Mälargös med bondbönor och upplandskubbkrisp och paltmuffins med lyxiga tillbehör – ingredienserna varierar, basen är lokal eller regional men de nya rätterna är tydligt präglade av internationella trender och tv-program.

”Sveriges nya landskapsrätter” är en kul bok där jag lär mig minst lika mycket om landskapens historia, landshövdingarnas olika roller genom tiderna, centralmakten och näringsgeografi som om att tillaga maten.

Extra kul är att självaste konung Karl XVI Gustaf välkomnar oss läsare in i sitt kök på slottet i Stockholm. Där är det inrett i mörkbrunt och avokadogrönt och han bidrar till samlingen med ett recept ”innehållande ingredienser som många ofta har hemma, och som alla kan laga”. Det stämmer. Kungens kaviarsuffé bygger bland annat på vanlig kaviar, gärna från tuben med hans namne.

Avsnittet med den matlagningsintresserade Karl Gustaf är faktiskt det vettigaste jag läst om vår kung. Men det kanske säger mer om hovjournalistik än den här kokbokens kvaliteter.

Tillbaka till recepten. De är enkla att följa och inspirerande, bygger på en recepttävling där fler än 3 000 recept kom in och 250 valdes ut för att vidare provas. Slutligen valdes 75 recept ut som på olika sätt representerar de 25 landskapen.

Moderna rätter och klassiska rätter presenteras vackert i boken och lockar till lagning. Själv är jag knappast någon lokalpatriot i bemärkelsen att jag föredrar Upplandskubb framför kroppkakor eller jämtländsk viltgulasch. Jag blev också frestad av vinnaren Lisa Gustavssons Flygts ostkaka, recept här.

(Och så lärde jag mig något nytt – hälsingeostkakan är till skillnad från sin småländska namne slät. Lill-Babs lär ha blivit chockad när hon serverades grynig ostkaka med mandel då hon firade sin 50-årsdag med festmeny på Börsen i Stockholm.)

/Lilly Hallberg

Bok: Sveriges nya landskapsrätter
Redaktör: Tony Wallin
Förlag: Ica
ISBN-nummer: 978-91-534-3522-8

Relaterat: Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om mat, kokbok, recept, matkultur, landskap, maträtt, recension

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: kokbok, mat, recept

Hetvägg, semla eller fastlagsbulle

10 februari, 2010 by Redaktionen

semla
Hetvägg, semla eller fastlagsbulle.

På tisdag är det återigen dags att sätta tänderna i semlan.
Eller ja, semlan har liksom bretts ut på en allt större tidsmacka de senaste åren, ungefär som med julskyltningen, som börjar redan i oktober numera.
En bakelse som tidigare var exklusivt för fettisdagen, som sågs som en höjdpunkt i den annars så matmagra februari, har funnits i konditoriernas glashyllor sedan annandagen.
Nyhetens behag gick över flera veckor innan premiärdagen.

Fettisdagen fick vara exklusiv kortare än man kanske kan tro. Från början åts semlan bara på just fettisdagen, tisdagen innan den sju veckor långa fastan inför påsken började.
Tummandet började dock rätt snart, i takt med att den kristna fastan fick mindre betydelse, och det blev okej att istället äta den varje tisdag under månaden innan fastan istället.

Och numer, äter vi den som bekant mest hela tiden, men vi har också tagit semmelkonceptet till nya höjder.
Nu fyller vi den med sylt istället för mandelmassa, blandar kakao i grädden och saffran i degen. Seven-eleven lanserar sin nyskapelse
Drömsemlan, där till och med locket fått stryka på foten eftersom det kräve tvåhandsfattning. Inuti bullen hittar vi inte mandelmassa, utan vaniljkräm.
Den ska enligt allmän utsago, smaka riktigt bra, men också ganska långt ifrån vad vi vanligen menar när vi snackar semlor.
Vad är förresten en riktigt, redig semla?
I Finland är ordet semla ungefär synonymt med vårt ”fralla” och där fyller man den faktiskt med sylt, ofta hallonsylt. I Skåne kallar man den Hetvägg och äter den med varm mjölj i en djup tallrik.

Är det kanske dags att göra som pizzabagarna i Neapel och varumärkesskydda semlan?
Bara bullar med handmalen mandel i mandelmassan, riktig vispgrädde och deg med riktig kardemumma får kallas semla. Eller?

Ikväll ska jag baka en bulle utan socker och kardemumma, men med salt och rosmarin i degen. Skära av toppen och gröpa ur innehållet, blanda det med honung och valnötter och toppa med getost vispad med yoghurt.
Sedan sätter jag tillbaka locket och smular lite flingsalt över. En semla med andra ord.

Eller?

Läs även andra bloggares åsikter om mat, bakelse, semla

Arkiverad under: Scen Taggad som: bakelse, mat

Matlagning – den nya folksporten?

3 februari, 2010 by Redaktionen

halatta

Det tävlas mycket i matlandet Sverige just nu.
För några veckor sedan avgjordes vem som skulle bli Sveriges representant i Bocuse d’or (Tommy Myllymäki) och i torsdags förra veckan gick tävlingen Årets Kock av stapeln.
Det är inte bara stjärnkockarna som tävlar. TV 4:as programserie ”Halv åtta hos mig” har blivit publiksuccé med tittarrekord i måndags och i vår kommer TV3 med sin nya programsatsning ”Stjärnkockarna” där kändisars matlagning ska bedömas av en expertjury.
Har mattävlande helt enkelt blivit lika folkligt som Let’s dance?

Även om mediapådraget vid arrangemang som Årets Kock inte står att jämföras med evenemang som Melodifestivalen och Idol syns ändå en klar skillnad från bara ett par år sedan.
I takt med att matintresset ökar ute i stugorna ökar matprogrammen i TV och spaltmetrar skrivs i magasin och tidningar.
Drömmen om att slå igenom som stjärnkock verkar helt plötsligt lika vanlig som att frälsa en publik med sin sång.
Verklighetens folk lagar mat och är bra på det. Nu vill de också att alla andra ska veta det.
Att gå ut och äta var tidigare något man unnade sig när det skulle vara extra högtidligt och att ställa till med långkok något man gjorde på söndagar. Idag har uteätning och matlagning blivit folksport och i bloggar frodas intresset i större utsträckning än någonsin. Att hänga med i mattrender och veta vilka viner som är bäst bland Systembolagets nyheter är lika naturligt som att veta vilken färg och modell det ska vara på skjortorna i vår.

Tack vare sociala media har vi nu också en större möjlighet diskutera, likväl med likasinnade som med stjärnkockar, krögare och matskribenter. Jag har redan nämnt Tastecasting här i Sverige, men internationellt finns tjänster som Foodspotting, där användare fotograferar och rankar såväl restaurangbesök som hemlagade middagar.
Den som följer Lisa Förare Winbladh på twitter behövde inte vara där för att känna sig som en del av Årets Kock i år.
Under kvällen kunde den som följde flödet få veta allt från branschskvaller, Eskil Erlandssons tråkiga tal, till själva korandet av vinnaren, serverat direkt från Globen Annexet via en iPhone.

Vinnare i år var Gustav Trägårdh, 36 år, från restaurang Basement i Göteborg som enligt juryn var ”lugn som en filbunke” i köket.
Tvåa och trea i tävlingen blev Stockholmskockarna Daniel Räms från Pontus! och Magnus Persson från Car Michael.
För den som missade twitter-rapporteringen sände SVT ett sammandrag av dagen senare på kvällen lett av kocken Niklas Ekstedt och sportankaret Yvette Hermundstad.

Samtidigt som vi nås av alarmerande rapporter som talar om hur svenskar lägger allt mindre tid på att laga mat, köper färdiglagat och förpackat verkar det samtidigt växa fram en mottrend. Begreppet slowfood är lika nytt som trendigt. Det outtalade tävlandet, i lunchlådor och på middagsbjudningar, om vem som kan tillreda de mest spännande anrättningarna och behovet att visa upp sina färdigheter sträcker sig numera utanför köket.
Är nästa svenska idol kanske helt enkelt en hemmakock?

Relaterat:

Twitter: http://twitter.com/foraretaffel

Foodspotting: http://www.foodspotting.com/

Tastecasting: http://tastecasting.se/

Läs även andra bloggares åsikter om mat, kost, matkultur

Arkiverad under: Scen Taggad som: kost, mat

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan med är hygglig underhållning

Beck - den osynlige mannen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Beck – Den osynlige mannen – krafsar mest på ytan med är hygglig underhållning

Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

18/6 2025 Pustervik (matsalen) i … Läs mer om Sammansvetsade surfrockare triumferar med kreativ konsekvent tyngd – Releasefest med Machetes på Pustervik

Filmrecension: Elio

Elio Betyg 2 Svensk biopremiär 25 juni … Läs mer om Filmrecension: Elio

Förstklassig brokig bukett från duo fokuserad på vokalkonst – Mitt liv av Klara Ahlersten & Harald Svensson

Mitt liv 4 Inspelning Studio … Läs mer om Förstklassig brokig bukett från duo fokuserad på vokalkonst – Mitt liv av Klara Ahlersten & Harald Svensson

Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

”In restless dreams” är en tvådelad … Läs mer om Missa inte underbara Paul Simon och musiken – In restless dreams – På SVT

Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

Foto: Studio Disco Dominique Den 25–26 … Läs mer om Festivalen Emmabodakalaset är tillbaka för tredje året

De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

Way Out West, festivalen i Slottskogen i … Läs mer om De första titlarna till årets filmprogram på Way Out West har släppts

Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

Takuya Fujisawa. Foto: Ingeborg … Läs mer om Grattis Takuya Fujisawa – till VGR:s arbetsstipendium

Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

The Mary Onettes är tillbaka med nya … Läs mer om Lyssna: The Mary Onettes – “Hurricane Heart // Eyes Open (feat. Maja Milner)

Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

13/6 2025 Jazzkrogen Unity i … Läs mer om Som att kliva in i en exotisk värld av latin-rytmer och beslöjad romantik – Hilde Louise Asbjörnsen & Nordic Noir på Unity

Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Mappe3 Katharsis 4 Inspelad i … Läs mer om Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in