Hetvägg, semla eller fastlagsbulle.
På tisdag är det återigen dags att sätta tänderna i semlan.
Eller ja, semlan har liksom bretts ut på en allt större tidsmacka de senaste åren, ungefär som med julskyltningen, som börjar redan i oktober numera.
En bakelse som tidigare var exklusivt för fettisdagen, som sågs som en höjdpunkt i den annars så matmagra februari, har funnits i konditoriernas glashyllor sedan annandagen.
Nyhetens behag gick över flera veckor innan premiärdagen.
Fettisdagen fick vara exklusiv kortare än man kanske kan tro. Från början åts semlan bara på just fettisdagen, tisdagen innan den sju veckor långa fastan inför påsken började.
Tummandet började dock rätt snart, i takt med att den kristna fastan fick mindre betydelse, och det blev okej att istället äta den varje tisdag under månaden innan fastan istället.
Och numer, äter vi den som bekant mest hela tiden, men vi har också tagit semmelkonceptet till nya höjder.
Nu fyller vi den med sylt istället för mandelmassa, blandar kakao i grädden och saffran i degen. Seven-eleven lanserar sin nyskapelse
Drömsemlan, där till och med locket fått stryka på foten eftersom det kräve tvåhandsfattning. Inuti bullen hittar vi inte mandelmassa, utan vaniljkräm.
Den ska enligt allmän utsago, smaka riktigt bra, men också ganska långt ifrån vad vi vanligen menar när vi snackar semlor.
Vad är förresten en riktigt, redig semla?
I Finland är ordet semla ungefär synonymt med vårt ”fralla” och där fyller man den faktiskt med sylt, ofta hallonsylt. I Skåne kallar man den Hetvägg och äter den med varm mjölj i en djup tallrik.
Är det kanske dags att göra som pizzabagarna i Neapel och varumärkesskydda semlan?
Bara bullar med handmalen mandel i mandelmassan, riktig vispgrädde och deg med riktig kardemumma får kallas semla. Eller?
Ikväll ska jag baka en bulle utan socker och kardemumma, men med salt och rosmarin i degen. Skära av toppen och gröpa ur innehållet, blanda det med honung och valnötter och toppa med getost vispad med yoghurt.
Sedan sätter jag tillbaka locket och smular lite flingsalt över. En semla med andra ord.
Eller?
Hahaha, ”Hetvägg”! Det hade jag aldrig hört talas om i hela mitt liv förut (och jag har ändå uppnått en rätt försvarlig ålder vid det här laget). Det är fint vad man kan lära sig av bloggar. Tack för det Ulrika!
Bästa semlan säljs på ett bageri vägg i vägg med Bokia på Kungsgatan i Uddevalla. Jag har tyvärr glömt bort bageriets namn, men de gör finfina semlor med traditionell fyllning samt ett grönt marspianlock under det vanliga locket. Yummi! Är sådär lagom innovativt och piggar upp vilken tragisk fembruaridag som helst. Nu väntar jag bara på att marsipansemlan ska börja säljas även någonstans där jag bor så jag slipper åka 30 mil varje gång jag blir sugen på den…
Roger: Nöjet är på min sida!
Calliop: Marsipansemla? Låter väldigt spännande, som en liten prinsessbakelse, fast semla. Marsipanlock ligger ju inte för långt ifrån ursprungsidén heller. Du kan ju tipsa ditt favoritbageri.
Semlor ska man inte äta. Dom ska man kasta.
Enligt Charles Fouriers principer om Slaget om de små pastejerna (istället för den typ av krigföring vi har nu där människor helt avsiktligt dödar vandra (är dom inte kloka?) kan man ha en snäll form där man skickar ut sina trupper beväpnade med pajer och pastejer.
Beväpna de svenska soldaterna med semlor.
Ge fyr.
Ormsaltaren: Underbart! Kladdigt lär det visserligen bli ändå, men ett mysigt kladd som alla vill vara i.
Jag är med.