Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Italien

Italiensk filmboom når Sverige med filmfestivalen Cinema Made in Italy i Stockholm 7-10 maj 

by

DE ÅTTA BERGEN (Le otto montagne) inviger den italienska filmfestivalen.
Regi: Charlotte Vandermeersch och Felix van Groeningen

Italiensk filmboom når Sverige med Cinema Made in Italy i Stockholm 7-10 maj 2023, berättar ett pressmeddelande.

I Stockholm arrangeras den fjärde upplagan av Cinema Made in Italy, för att sätta ljus på den rennässans som pågår i samtida italiensk film. Under fyra dagar får publiken möjlighet att se ny italiensk film och personligen möta några av landets mest spännande filmskapare under efterföljande Q&As. Eventet invigs den 7 maj, med en galavisning av Felix van Groeningen och Charlotte Vandermeerschs DE ÅTTA BERGEN (Le otto montagne), som belönades med jurypriset i Cannes.

Därefter följer ett program som innehåller bland andra Francesca Archibugis nya film, det toscanska familjeeposet KOLIBRIN (Il colibrì), och Emanuele Crialeses MIN ENASTÅENDE MAMMA (L’immensità) med Penélope Cruz, som hade världspremiär på Venedigs filmfestival, och skildrar hur den italienska familjedynamiken utmanas av ett queert barn. I stället för att vika sig för maffian blir en ung siciliansk flicka på 70-talet den första att utmana lagen om tvångsgiftemål efter sexuella övergrepp i Marta Savinas PRIMADONNA. DRY (Siccità) av Paolo Virzì visar upp ett dystopiskt öde Rom, efter år av torka i klimatkrisens spår. I STRANGENESS (La Stranezza) av Roberto Andò skildras ett avgörande möte mellan den blivande nobelpristagaren Luigi Pirandello och en amatörskådespelargrupp, filmen är nominerad till hela 14 David di Donatello-priser. I LIKE SHEEP AMONG WOLVES (Come pecore in mezzo ai lupi) försätter långfilmsdebutanten Lyda Patitucci sin protagonist i ett dilemma som utmanar hennes stenhårda professionella fasad.

Biljetter till filmerna går att köpa via Capitol Bio.

Det är några av de öden besökarna får möjlighet att närma sig under Cinema Made in Italy 7-10 maj. Filmer som visas:
LIKE SHEEP AMONG WOLVES (Come pecore in mezzo ai lupi)
Regi: Lyda Patitucci
Som undercoverpolis har Vera infiltrerat sig i ett farligt kriminellt gäng och vunnit ledarnas förtroende, och de vill att hon skaffar fram vapen för deras kommande attack. Men just som hon är på väg att organisera arresteringen av gruppen får hon reda på att hennes lillebror Bruno också är involverad i deras aktiviteter.

KOLIBRIN (Il Colibrì)

Från Kolibrin

Regi: Francesca Archibugi
Svensk distributör: Draken Film
Läkaren Marco Carrera kallas för Kolibrin eftersom han tycks kunna stå blickstilla i en värld under total förvandling. Sedan uppväxten i familjens toscanska strandvilla har han haft ett hemligt platonskt kärleksförhållande med Luisa, och decennier senare känner hans fru fortfarande inte till affären. Men det oundvikliga avslöjandet ska få oförutsedda konsekvenser för alla inblandade. Marco Carreras förunderliga liv och hans sällsamma relationer får en sprudlande filmtolkning i denna episka icke-linjära familjesaga om borgarklassens diskreta och dysfunktionella charm. En livsbejakande toscansk filmpärla, av Francesca Archibugi (Mignon har kommit för att stanna) baserad på Sandro Veronesis skenbart ofilmbara familjeepos. Nominerad till fyra David di Donatello-priser, bland annat för Bästa manus baserat på förlaga och Unga David.

PRIMADONNA
Regi: Marta Savina
Lias historia, en ung kvinna som reagerar på det hemskaste våldet med en rebellisk handling som bryter de sociala normerna i tiden hon lever i. I en värld där den starkes lag råder, där maffian är befäst och accepterad som en naturlig del av livet, där de med makt bestämmer och de svaga utför, så kommer hennes mod att öppna vägen för kampen för kvinnors rättigheter.

STRANGENESS
Regi: Roberto Andò
Under ett kort besök på Sicilien år 1920 händer något oväntat Luigi Pirandello. Han möter två udda teaterpersoner, Onofrio Principato och Sebastiano Vella, två amatörskådespelare som försöker sätta upp en ny pjäs med skådespelarna från sin amatördramagrupp. Mötet mellan den utomstående författaren till Sex roller söker en författare och den sjaskiga amatörgruppen ger upphov till många överraskningar. Nominerad till 14 David di Donatello-priser, däribland för Bästa film, Bästa regi, Bästa manus, Bästa producent, Bästa manliga huvudrollsinnehavare (Salvatore Ficarra och Valentino Picone) och Bästa kvinnliga biroll (Giulia Andò).

MIN ENASTÅENDE MAMMA 
Regi: Emanuele Crialese
Svensk distributör: Lucky Dogs
1970-talets Rom: en tid för stor social och kulturell förändring. Familjen Borghetti har precis flyttat in i ett av de nybyggda lägenhetshusen i staden. Trots de vackra vyerna av Rom, från deras lägenhet på högsta våningen, så har familjen glidit ifrån varandra. Föräldrarna Clara och Felice är inte kära i varandra längre men klarar inte av att lämna varandra. Clara finner tröst mot sin ensamhet i kärleken till sina tre barn. Det äldsta barnet, Adriana, har utnyttjat sin anonymitet i det nya området för att med flit presentera sig själv som pojke till grannarna, vilket påskyndar familjerelationernas förfall. Nominerad till tre David di Donatello-priser, bland annat i kategorierna Bästa manus och Bästa kvinnliga huvudroll (Pénélope Cruz).

DRY 
Regi: Paolo Virzì
Det har inte regnat på tre år i Rom och bristen på vatten har ändrat alla regler och vanor. I staden som dör av törst och förbud rör sig en samling personer, unga och gamla, utstötta och framgångsrika, offer och profitörer. Deras existens är sammanlänkad på ett skrattretande och tragiskt sätt, medan de alla söker sin egna upprättelse. Nominerad till fyra David di Donatello-priser, däribland Bästa kvinnliga huvudroll (Claudia Pandolfi) och Bästa kvinnliga biroll (Emanuela Fanelli).

Filmrecension: Nostalgia – bedövande vacker, smärtsam och unik

by

Nostalgia
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 april 2023
Regi Mario Martone

En bedövande vacker, smärtsam och unik film om längtan till något som redan runnit förbi. Denna italienska film som utspelas i Neapel sticker ut i mängden filmer med sin ovanliga berättelse och fantastiska foto och enastående skådespelare.

Den Grekiska filosofen Herakleitos ska ha sagt att ”Man kan inte stiga ner två gånger i samma flod”. Panta rei är ett grekiskt uttryck för att ”allting flyter” och med detta menas att allt ständigt förändras. Det är därför man säger att man aldrig kan bada i samma flod två gånger. En man som drivs av illusionen om att försöka gå ner i det som redan runnit bort är huvudkaraktären Felice i Nostalgia. Nostalgia är baserad på Ermanno Reas roman från 2016.

Felice återvänder efter fyrtio år till Neapel. Han närmar sig sextio års-åldern och börjar sin återkomst med att besöka och ta hand om sin gamla mor. Deras möte är oerhört vackert och finstämt. Rent av svårt att ta till sig. Hans mamma ser inte bra och orkar inte sköta sin hygien och han badar henne försiktigt och ömsint.

Felice gick i en slags exil som femtonåring då han blev inblandad i kriminalitet. Neapel är en av de italienska städer där maffiagrupper styr och ställer. I filmen får vi se hur livet kan vara i en sådan stad. Skildringar av den katolske prästen Luigi och hans kamp för att få ungdomar bort från kriminalitet och hans kamp för att få ihop invånarna i ett motstånd mot maffian är en ovanlig skildring av kyrkans roll mot maffians förtryck. Något som helt klart kan vara ett föredöme och en inspiration för de religiösa ledare som bor och verkar miljöer som plågas av gängkriminella grupper i Sverige.

Filmen berättar i lugn mak om Felices längtar efter en tid som flytt. Byggnaderna, gatorna, kvarteren känns som om de är desamma som för fyrtio år sedan, säger han. Men vem lurar han egentligen? Miljöerna i filmen ger en stark visuell upplevelse där dåtid möter nutid. Nostalgia var Italiens Oscarsbidrag 2023. Den är suggestiv och engagerande och väcker många tankar och känslor. Det är en sorgesam varning för att försöka återkomma till en tid eller relation som flytt. En varning för att tro på att gammal kärlek aldrig rostar. Inget består för evigt.

Cinema Made in Italy: Fyra dagar med Italiens bästa nya filmer

by

Italien är ett fascinerade filmland med många stora regissörer genom tiderna. Den 21-24 mars finns chansen att i Stockholm se sju av de mest framgångsrika och kritikerrosade filmerna från Italien förra året. Den italienska filmfestivalen Cinema Made in Italy öppnar torsdag 21 mars 2019 på Saga i Stockholm med den varma och absurda filmen Notti Magiche.

Notti Magiche är en svart komedi av Paolo Virzì som handlar om hur en berömd filmproducent hittas död i floden Tibern samma natt som världsmästerskapet i fotboll 1990 och tre unga och lovande manusförfattare blir huvudmisstänkta. En rolig film som med humor och både kärlek och hatkärlek tar upp den italienska filmhistorien. En hel underbar film.

Paolo Virzì, som regisserat, var Oscarsnominerad 2013 för Girighetens pris. Tre av huvudrollsinnehavarna närvarar i Stockholm under festivalen: Mauro Lamantia, Giovanni Toscano och Irene Vetere.

Cinema Made in Italy arrangerar för tredje gången. För den filmintresserade finns många tillfällen under festivalens fyra dagar att fördjupa sig i italiensk film. De sju noga utvalda filmerna får alla Sverigepremiär och de flesta visningar presenteras av regissören eller skådespelare för filmen i fråga samt avslutas med ett efterföljande samtal.

Tips om festivalen från ett pressmeddelande:
Bland långfilmsdebutanterna syns bland annat Phaim Bhuiyan, regissör och huvudrollsinnehavare i Bangla, som hade premiär på Rotterdam Filmfestival i år i Big Screen Competition. Det är en modern komedi som speglar generationsproblemen hos en muslimsk ungdom som bor i området Torpignattara i Rom. Phaim Bhuiyan kommer presentera filmen i Stockholm.

Federico Bondis film Dafne, som hade premiär på Berlins filmfestival i år i Panorama section, och vann priset Fipresci, handlar om en självmedveten ung kvinna med Downs syndrom. När Dafnes mamma plötsligt dör måste hon etablera en relation med sin pappa och de båda måste tillsammans lära sig hur man går över sina egna gränser.

Bröderna Damiano och Fabio D’Innocenzo film Boy’s Cry är en pulshöjande thriller som utspelar sig i Roms förorter. Filmen hade premiär på filmfestivalen i Berlin i Panorama section 2018 och har vunnit flera priser i Frankrike. Matteo Olivetti som spelar en av huvudrollerna finns på plats under festivalen i Stockholm.

We’ll Be Young and Beautiful av Letizia Lamartire hade premiär på Venedigs filmfestival 2018 under Settimana della Critica. Med humor och musik berättar hon om relationen mellan mor och son och om den nödvändiga och smärtsamma separationen. Precis som vilken kärlekshistoria som helst. Jacopo Cullin och Benito Urgu, de två stora rollerna i The Man Who Bought the Moon av Paolo Zucca kommer att närvara under visningen i Stockholm. I filmen lovar en sardisk
fiskare månen till kvinnan han älskar. Och män från Sardinien håller alltid sina löften.

Mer om Cinema Made in Italy Stockholm: https://www.filmstaden.se/festival/italienskfilmfestival

Filmrecension: A Ciambra – både skrämmande och hoppfull på samma gång om en ung romsk pojke

by

A Ciambra
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 juni 2018
Regi Jonas Carpignano

En stark, berörande film som är både skrämmande och hoppfull på samma gång om en ung romsk pojke i ett fattigt område i södra Italien som vill växa upp och bli som sin stora förebild, storebror. Hur gammal Pio är får vi aldrig riktigt veta men han ser ut att vara i tidiga tonåren, någonstans mellan 13-15 år. Han leker med de yngre barnen men vill väldigt gärna vara en man.

Filmen beskrivs av filmens distributör som en autentisk uppväxtskildring där majoriteten av rollerna innehas av boende i området. Känslan av att det är en berättelse direkt från verkligheten stryks under av att den är inspelad med en skakig kamera som ger en känsla av att det är klippt direkt från mobiltelefoner, det ger en känsla av att vi är där själva, eller att någon vi känner precis varit där och spelat in lite för oss med sin mobiltelefon. Det fungerar mycket bra.

Pio bor i ett område som med svenskt politikerspråk skulle kallas ett utanförskaps-område, fast kanske inte en nogo-zon. Romerna verkar till stor del försörja sig på stölder, mest mindre stölder, sällan bilstöld för då sätter polis igång större jakt på tjuvar. Och det verkar också som att bilstölderna är italienarnas revir. Det olika brottssyndikaten har mycket noga delat upp sina områden. Romerna har sitt, italienarna har sitt och afrikanerna har sitt. Italienarna är högst rankade. När Pios storebror kommer hem efter en tid i ett fängelse berättar han stolt att italienarna i fängelset behandlar dem, romerna, som nästan lika mycket värda som de själva – medan afrikanerna är längst ner i hierarkin.

En kväll bestämmer sig Pio för att hjälpa storebrodern och de övriga männen. En lavin av händelser sätter igång och plötsligt är både storebrodern och pappan gripna av polis och Pio tar på sig ansvaret för att skaffa pengar till familjen.

Det är sorgligt att barn växer upp i områden där alla är så fattiga och barn får växa upp och lära sig hantera tillvaron i lagens gränsland. Det är samtidigt hopp att se Pios styrka, hur han kämpar. Det också väldigt skrämmande att se hur rasistiska dessa olika grupper är emot varandra. När de som befinner sig i samhällets lägre delar inte ens kan hålla ihop, då känns det hopplöst.

När hans storebror är i fängelse vänder Pio sig till en vän till brodern, en vän som är från Burkina Faso och tillhör afrikanerna. Denna afrikan har ett stort hjärta och hjälper Pio på många sätt. Men en dag tvingas Pio att välja: vänskapen eller familjen.

Jag tänker att filmen på ett mycket berörande sätt berättar om hur livet är för människor som växer upp i hela andra miljöer och omständigheter är det svenska samhället där individen är i centrum.

A Ciambra var Italiens Oscarsbidrag och är en film jag rekommenderar många att se, den ger en insyn i en miljö där många barn växer upp idag.

I rollerna: Pio Amato, Koudous Seihon, Damiano Amato med flera.

 

Filmrecension: Allt du önskar kan du få – tar greppet om de existentiella frågorna

by

Allt du önskar kan du få
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 maj 2018
Regi Paolo Genovese

Paolo Genoveses förra film, Vad döljer du för mig, blev en stor succé, både bland filmkritiker och publikt. Filmen om vännerna som samlas för en mysig middag tillsammans och bestämmer sig för att lägga alla mobilerna på bordet med högtalarna på fick biopubliken att skratta runt om i världen. I sin nya film, Allt du önskar kan du få, tar Paolo Genovese greppet om mer existentiella frågor.

På en restaurang (med namnet The Place) sitter den mystiske mannen L’uomo hela dagarna, från tidig morgon till sen kväll. Människor kommer i en jämn ström och slår sig ned hos honom med sina önskningar. Där kommer en ung nunna som förlorat kontakten med Gud, en ung blind man som säger att han vill få sin syn tillbaka (fast det han egentligen vill är att bli älskad och att kvinnor inte ska tycka synd om honom), en kvinna som vill bli vackrare, en gammal kvinna som vill att hennes man ska bli fri från Alzheimer, en polisman som vill få kontakt med son, en man som vill att hans baby ska bli frisk från cancer och en bilmekaniker som vill ha en natt med sin drömkvinna. L’uomo kan förverkliga allas önskningar, sägs det – men han kräver alltid något i gentjänst. Gentjänsten kan vara svårt eller något lätt, det kan vara att hjälpa äldre damer över gatan men det kan också vara att döda ett barn eller spränga en bomb. Vad eller vem är denna man och vad är det han får människor att göra? Vems är skulden?

Berättelsen är fascinerande och allt utspelar sig i samma rum, i restaurangen vid L’uomos bord. Han sitter och lyssnar och antecknar i sin fulltecknade tjocka anteckningsbok och de olika hjälpsökande kommer dit och berättar om sig själva och hur de försökte genomföra sitt uppdrag. Det kan vara rafflande händelser – och vi lever oss in i och ser allt för vårt inre öga, fast det bara berättas.

Det är som en teaterföreställning. På gott och ont. Teater på film kan bli lite segt ibland. Filmen hade nog tjänat på en klipprunda till, den hade kunnat bli helt enastående, ett mästerverk. Nu är det en bra film men emellanåt lite seg. Kanske för att det just är till formen som en teaterföreställning och teater gör sig bäst live på en scen.

Filmen är full att metaforer och symboler. Vad menar med att restaurangen heter The Place? Vem är L’uomo? Är han vår spegelbild, får han den hjälpsökande att se sig själva? Är han ett monster eller är det monstren i oss själva som triggas igång vid mötet med honom, eller änglarna i oss? Varför får den unge knarklangaren uppdraget att ge kärlek medan de skötsamma får våldsamma uppdrag? Och vem är kvinnan som sköter restaurangen med det symboliska namnet Angela? Filmen ger oss många frågor, men svaren får vi hitta själva.

Musiken och ljudet har en bärande del i filmen och av och till bär musiken scenerna under huden på mig. Ett stort plus för alla skådespelare och framför allt för huvudrollen som L’uomo som görs av Valerio Mastandrea som vi också såg i Vad döljer du för mig?