• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Svenska klassiker: Molière – en guldklimp för den teaterintresserade

9 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Moliére – samlingsbox
Betyg 5
Släpps som dvd 8 augusti 2012

Missade du när Ernst-Hugo Järegård spelade Tartuffe 1966? Nu har du chansen att honom briljera i den rollen. En unik samlarbox har precis släppts på dvd getts med två versioner av Molières pjäs Tartuffe och en uppsättning av Molières Hustruskolan med Allan Edwall i huvudrollen, från 1983.

Tänk att få se Allan Edwall som den gamle ungkarlen Allan Edwall som tagit hand om en föräldralös fattig flicka och låtit henne växa upp i ett kloster, avskild från världens frestelser för att bli en perfekt hustru. Molières Hustruskolan är en uppgörelse med en unken kvinnosyn, där män anser sig ha rätt att bestämma över kvinnor och anser sig stå högre upp i rang än kvinnor. Hustruskolan hade urpremiär på Palais-Royal i Paris 1662 och med tanke på kvinnosynen på den tiden var det en radikal föreställning. I samlarboxen får vi se en uppsättning med bland andra Allan Edwall, Stellan Skarsgård och Lena Nyman i rollerna och den är regisserad av Ingmar Bergman och Alf Sjöberg.

Denna samlarbox är som en tidig julklapp för mig, rena guldklimpen. Den har två versioner av Tartuffe – en från 1966 med Ernst-Hugo Järegård i titelrollen som den falska Tartuffe och en uppsättning från 1997 med Robert Gustafsson som Tartuffe.

Det är mycket intressant att jämföra de två sätten att spela Tartuffe. De två skådespelarna är ju sinsemellan väldigt olika. Ernst-Hugo Järegård dog ju 1998, så några fler chanser att se honom i nya föreställningar finns ju inte – men då är det glädjande att få möjligheten att njuta av hans enastående skådespel i inspelade föreställningar som denna från 1966.

För mig är Ernst-Hugo Järegårds gestaltning av Tartuffe mycker mer trovärdig efter Robert Gustafsson spelar mer på fars och det överdrivna agerandet. En imponerande insats i den nyare föreställningen med Robert Gustafsson är Peter Habers gestaltning av den lurade familjefadern Orgon som bländas så av Tartuffes konster.

En lång rad svenska stora skådespelare är med i de tre föreställningarna – redan det är gör inspelningarna värda att se. För den teaterintresserade är det förstås också väldigt givande att se samma pjäs sättas upp på två olika sätt av olika regissörer. I den äldre uppsättningen är Tor Isedal med och spelar rollen som måg åt Orgon, en roll som Isedal gör med enorm utstrålning och kraftfull, han påminner en hel del om Peter Stormare. Den karaktären är bortplockad i den nyare versionen. I den äldre versionen spelar Gösta Ekman sonen i huset, en roll som görs av Jonas Karlsson i den nyare versionen.

Ja för mig var den en högtidsstund att se de här inspelningarna och det är absolut en guldklimp för den teaterintresserade.

Fakta Moliére – samlingsbox
Denna unika samlingsbox innehåller två fantastiska versioner av den klassiska komedin Tartuffe samt Hustruskolan i regi av Ingmar Bergman.

Hustruskolan: den gamle ungkarlen Arnolphe har bestämt sig för att gifta sig med den unga Agnés, men han får oväntat en rival i hennes jämnårige, Horace. I rollerna Allan Edwall, Lena Nyman, Björn Gustafsson, Stellan Skarsgård, Ulla Sjöblom, Lasse Pöysti, m fl. Regi för TV: Ingmar Bergman. Baserad på Alf Sjöbergs Dramatenuppsättning samma år som TV-premiären, 1983.
2 x Tartuffe: Moliéres klassiska komedi om en skrämmande och ständigt aktuell dubbelmoral. Medverkande i versionerna från 1966 och 1997: Ernst-Hugo Järegård, Gösta Ekman, Tor Isedal, Isa Quensel, Gunn Wållgren, Peter Haber, Robert Gustafsson, Carina Lidbom, Ing-Mari Carlsson, Jonas Karlsson, Johan Rabaeus, m fl.
Moliére samlingsbox: 3-discar dvd och digitalt, speltid ca 248 min.

Läs även andra bloggares åsikter om Molière, Ernst-Hugo Järegård. Allan Edwall, Stellan Skarsgård, Lena Nyman, Tartuffe, recension, Hustruskolan

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Teater Taggad som: Ernst-Hugo Järegård. Allan Edwall, Hustruskolan, Lena Nyman, Molière, Recension, Stellan Skarsgård, Tartuffe

Filmrecension: Total Recall skulle blivit så mycket bättre om hälften av explosionerna klipptes bort

6 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

Total Recall
Betyg: 3
Biopremiär i Sverige: 9 augusti 2012

Grundberättelsen är fantasieggande: den utspelar sig i en framtid där en stor del av jorden förstörts i miljökatastrofer och endast två nationer finns kvar: den förenade brittiska nationen och kolonin. Britterna utnyttjar människorna från kolonin som billig och nedtryckt arbetskraft. En av dessa industriarbetare från kolonin är Douglas Quaid, som spelas av Colin Farrell. För att stå ut med sin enformiga tillvaro som till stor del består av slit besöker han Recall, ett ställe där människor kan få falska minnesbilder inplanterade i sin hjärna. Ganska skrämmande bild av hur underhållningsindustrin kan fungera: som ett opium för förtryckta människor. Om verkligheten är för vidrig och grå: få lite låtsasminnen med hjälp av kemikalier och fortsätta vara förtryckt men glad ändå.

Filmen bygger på en novellen ”We can remember it for you wholesale” av Blade runner-författaren Philip K Dick och har gjorts som film med actionshjälten Arnold Schwarzenegger. Den versionen kom 1990 och var en våldsam science fiction-thriller.

Jag tror att många väntar sig att den nya versionen med en så etablerad skådespelare som Colin Farrell i huvudrollen skulle bygga mer på bra insatser av skådespelarna. Tyvärr infrias inte den förhoppningen. Colin Farrell får mest springa omkring och skjuta med vapen och hoppa från höga höjder för att överleva enorma explosioner. Synd. Varför använda sig av en duktig skådespelare när det han ska göra bara är actionsscener som inte alls utnyttjar hans kapacitet.

Explosioner är det alldeles för mycket av i filmen. Jag blir trött och uttråkad av allt skjutande. När flera sådana actionjakter är i full gång redan tidigt i filmen är det inte ens spännande. Om huvudkaraktären blir jagad av tjugo soldater som försöker döda honom redan i början, vem tror att de elaka soldaterna ska ha en chans att lyckas? Vad skulle hända med filmen om huvudrollen blev dödad efter en kvart?

Explosioner och skjutvapen är vad filmen bygger på. Trist nog eftersom grundberättelsen är väldigt spännande och skulle kunna utveckals.

Varför filmen ändå för det klart hyggliga betyget 3 beror på:
Scenografin och bilderna. Miljön i denna framtidsvärld är enastående skickligt gjorda.
Delar av berättelsen är engagerande och spännande, framför allt början när livet i kolonin skildras och vi får se hur Douglas och hans arbetskamrat färdas till den brittiska staten för att arbeta i en fabrik där polisrobotar produceras. Lite kul att polisrobotarna ser ut som soldater i Star Wars.
Delar av berättelsen tar också fasta på det mystiska Recall-programmet. Vad är verklighet och vad är nya minnen som planteras? Är allt som händer bara nya minnen, som en dröm? Det temat kunde ha utvecklats mycket mer. Nu är den nya versionen av ”Total Recall” en snygg film men med alldeles för mycket explosioner och meningslös action. Fast det finns ju en målgrupp för sådana filmer så den lär väl få en del biljetter sålda.

Läs även andra bloggares åsikter om Total recall, filmrecension, Colin Farrell, film science fiction

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Colin Farrell, Film science fiction, Filmrecension, Total recall

Filmtips i sommar: My Week with Marilyn

1 augusti, 2012 by Rosemari Södergren

My Week with Marilyn
Släpps på dvd sommaren 2012

My Week with Marilyn är en bedårande film om ett möte och en filminspelning där Marilyn Monroe mötte storsjtärnor osm Sir Laurence Olivier och Vivien Leigh. Filmen är en spelfilm men bygger på en dagbok från en ung man som fick jobba med filmskaparna under ett projekt och där hade en kort men intensiv kärlekshistoria med Marilyn Monroe.

För den filmintresserade är det underbart att se Kenneth Branagh som Sir Laurence Olivier, Judi Dench som Dame Sybil Thorndike, Julia Ormond som Vivien Leigh och Dougray Scott som Arthur Miller, men framför allt Michelle Williams som strålar i rollen som Marilyn Monroe. Både Michelle Williams och Kenneth Branagh var Oscarnominerade för sina roller och Michelle Williams blev Golden Globe-vinnare för rollen.

Michelle Williams är väldigt porträttlik, men det är inte det som imponerar utan att hon är så levande, så trovärdig i sitt sätt att vara Marilyn Monroe: medveten om sin utstrålning, samtidigt osäker på sig själv.

Dessutom är det kul med en film med en lång rad av stora skådespelare i rollerna och där de gör bra ifrån sig. För Harry Potter-fans finns Emma Watson i en roll.

Filmen är snyggt fotograferad och det är roligt med en film om en filminspelning, det blir liksom lager på lager av betydelser. En av filmens stora styrkor är också att den inte berättar allt alltför tydligt. Den lämnar kvar åt oss som ser filmen att själva bestämma hur vi tolkar händelserna. Hur dåligt självförtroende hade Marilyn? Hur förälskad var Sir Laurence Olivier och hur mycket handlade det om mötet mellan teaterskådespelare och filmskådespelare? Det är upp till betraktaren att själv välja synvinkel.

My Week with Marilyn är ett måste att se, om du inte redan sett den.

Den fick betyg 4 av Kulturbloggens recensent när den gick upp på svenska biografer.

Om du är sugen på att se filmer filmer på dvd/bluray kanske våra sommartips, som du hittar här, kan vara till nytta.
Här är våra tips inför höstens biofilmer.

Läs även andra bloggares åsikter om Marilyn Monroe, Kenneth Branagh, filmtips, dvd, bluray, Michelle Williams

Arkiverad under: Film Taggad som: bluray, dvd, Filmtips, Kenneth Branagh, Marilyn Monroe, Michelle Williams

Your sister’s sister – dialogdriven indiepärla

27 juli, 2012 by Redaktionen

Your sister’s sister
Betyg: 3
Biopremiär i Sverige: 3 augusti 2012

Efter att en minnesstund av Jacks bortgångne bror spårar ur ingriper bästa vännen Iris och skickar iväg honom till familjens semesterstuga belägen i skogen på en liten ö för att under några dagar vila upp sig och fly storstadslivet. Den visar sig däremot redan vara upptagen av Iris lesbiska syster Hannah som efter ett sju år långt förhållande blivit dumpad och i sin ensamhet dränker sorgerna i tequila. Jack gör henne sällskap och kvällen slutar i att de spenderar natten tillsammans. När Iris dagen därpå gör ett oväntat besök börjar känslor sättas på spel och hemligheter långsamt avslöjas.

”Your sister’s sister” skiljer sig från de flesta romantiska komedierna som ofta strävar efter kärnfamiljen som ideal och undviker att trampa i genrens fällor genom att inte bli varken klyschig eller allt för sentimental. Det är en ärlig, finstämd och stillsam film om starka syskonband och om att tiden läker alla sår. Rollistan bestående av Mark Duplass, Rosemarie DeWitt och Emily Blunt, utgör en trio med fantastisk personkemi och Blunt uppvisar här en bredd vi är ovana att se med ett karismatiskt och skört porträtt av karaktären Iris. Samtliga känns väldigt naturliga och bekväma i sina roller vilket bidrar till den höga trovärdighet, replikerna levereras med säkerhet och filmen innehåller några härliga framimproviserade scener.

Regissören Lynn Shelton har skrivit en originell historia trots ett ganska konventionellt upplägg med triangeldrama. Filmen har en enkel struktur och uppbyggnad som ställer högre krav på skådespelarna och ger ett större spelrum. Med en låg budget och begränsade resurser har Shelton varit smart och satsat på att förmedla en sanningsenlig bild av relationer vilket varit till hennes fördel. Musiken hjälper till att illustrera karaktärernas inre dilemman och filmen är en dialogdriven indiepärla med unik prägel som känns befriande bland dagens ensidiga bioutbud. Tyvärr bleknar den snabbt, tappar fokus och avrundas med ett orealistiskt slut.
Text: Victoria Machmudov

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Världen bästa filmer – del 2

24 juli, 2012 by Rosemari Södergren

En resa i filmhistorien har samlats på filmboxen Världens bästa filmer. I sommar släpps del 2 som innehåller:

Stanley Kubrick
ÄRANS VÄG

Roberto Rossellini
ROM, ÖPPEN STAD

Jean Renoir
SPELETS REGLER

Pier Paolo Pasolini
MATTEUSEVANGELIET

F.W. Murnau
SUNRISE

Jag hade tur i oturen. Vädret har varit extra gått några dagar och jag har varit genomförkyld och fått en envis hosta och då hade jag den här boxen att titta. Film passar bra när sommaren oftast tror sig vara höst.

”Ärans väg” av Stanley Kubrick är nog världens främsta skildring av krig. Den som har sett den blir nog aldrig krigshetsare. Handlingen utspelar sig under första världskriget. Kirk Douglas spelar rollen av den mer förnuftige översten i franska armén, vars kompani får en idiotiskt order att försöka inta Ant Hill, ett fäste som tyskarna lagt beslag på. Vem som helst förstår att platsen som ligger på en höjd är helt omöjlig att ta över, i synnerhet om trupperna som ska ge sig på det självmordsuppdraget inte ens får stöd av fler trupper.

När krig skildras så konkret, där män står i långa rader i skyddsgropar de grävt på en stor lerig åker då blir krig så konkret.

Generalen som envisas med att uppdraget ska utföras var först också emot, men när han lockades av att få en finare titel om han genomförde kunde han inte stå emot. Enskilda mäns egoistiska ambitioner styr nog tyvärr alltför ofta i världshistorien.

Filmerna i boxen har alla många år på nacken. Ärans väg kom 1957, Rosselinis ”Rom – öppen stad” kom 1945, Jean Renoirs ”Spelet regler” kom 1939 och Matteusevangeliet 1964 och Sunrise är en svartvit stumfilm som kom 1927.

”Rom – öppen stad” i regi av Roberto Rossellini är också en skildring av kriget som utspelar sig i ett ockuperat Rom där tyskarna försöker fånga italienska frihetsmän och försöker med tortyr få dem att avslöja sina planer.

Filmhistoriskt är det jätteintressant att se filmerna – men också ur samhällsperspektiv. Dagens Italien är givetvis påverkat av det som hände under de två världskrigen. Att Italien hade ockupationsmakter som agerat tillsammans med fascister från det egna landet har förstås påverkat samhället. Fortfarande lever människor som upplevt kriget, även om de var barn då.

Spelets regler av Jean Renoir är en historia i flera lager där vi får följa en markis som har en älskarinna men vill göra slut med henne eftersom han älskar sin fru mer. Frun är inte så intresserad av sin man utan vill också flirta på sitt håll. De lever i ett överflöd och bjuder in till en stor fest – och tjänstefolket har också sina kärlekshistorier.
Det är en fascinerande historia om människors oförmåga att lyssna på sitt eget inre och en berättelse om korruption.

Den är ett mästerverk och det slår mig att det är inte många filmer som produceras idag som är lika skickligt dramatiserade som ”Spelets regler”, ”Rom – öppen stad” och ”Ärans väg”. Kanske bättre filmteknik ibland skymmer sikten för filmskaparna och de glömmer bort det grundläggande att ha en bra berättelse med flera lager.

”Matteusevangeliet” är en filmad version av just Matteus evangelium och det är kanske den film i boxen som faller lite utanför ramen. Det är vackert med ödsligt foto – och Jesus är en spröd ung man som håller aggressiva tal. Filmen har fått många priser och också prisats av kyrkan, ett tecken som något på att den inte på något sätt gör någon egen tolkning av berättelsen från Nya Testamentet.
När jag såg den tänkte jag på att egentligen tror jag inte att Jesus var så där vek och mager. Han var ju snickare och arbetade med kroppen. Den bild av Jesus som finns i kyrkor världen över kan ligga långt från hur det var i verkligheten.

”Sunrise” är en stumfilm från 1927 som bland annat fått en Oscarstatyett för bästa film och också för bästa kvinnliga huvudroll och bästa foto.
När ”The Artist” nu visat hur bra stumfilm kan vara är det ett tips att också se ”Sunrise”.

Boxen är helt klart ett tips för den filmintresserade – och om du inte har tid någon regnig sommardag att se på film kommer det ju en höst och en vinter då det är läge för film.

Läs även andra bloggares åsikter om Stanley Kubrick, Jean Renoir, Roberto Rossellini, Matteusevangeliet, Kirk Douglas, krig, Rom

Arkiverad under: Film Taggad som: Jean Renoir, Kirk Douglas, Krig, Matteusevangeliet, Roberto Rossellini, Rom, Stanley Kubrick

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 533
  • Sida 534
  • Sida 535
  • Sida 536
  • Sida 537
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in