Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Marilyn Monroe

Filmtips i sommar: My Week with Marilyn

by

My Week with Marilyn
Släpps på dvd sommaren 2012

My Week with Marilyn är en bedårande film om ett möte och en filminspelning där Marilyn Monroe mötte storsjtärnor osm Sir Laurence Olivier och Vivien Leigh. Filmen är en spelfilm men bygger på en dagbok från en ung man som fick jobba med filmskaparna under ett projekt och där hade en kort men intensiv kärlekshistoria med Marilyn Monroe.

För den filmintresserade är det underbart att se Kenneth Branagh som Sir Laurence Olivier, Judi Dench som Dame Sybil Thorndike, Julia Ormond som Vivien Leigh och Dougray Scott som Arthur Miller, men framför allt Michelle Williams som strålar i rollen som Marilyn Monroe. Både Michelle Williams och Kenneth Branagh var Oscarnominerade för sina roller och Michelle Williams blev Golden Globe-vinnare för rollen.

Michelle Williams är väldigt porträttlik, men det är inte det som imponerar utan att hon är så levande, så trovärdig i sitt sätt att vara Marilyn Monroe: medveten om sin utstrålning, samtidigt osäker på sig själv.

Dessutom är det kul med en film med en lång rad av stora skådespelare i rollerna och där de gör bra ifrån sig. För Harry Potter-fans finns Emma Watson i en roll.

Filmen är snyggt fotograferad och det är roligt med en film om en filminspelning, det blir liksom lager på lager av betydelser. En av filmens stora styrkor är också att den inte berättar allt alltför tydligt. Den lämnar kvar åt oss som ser filmen att själva bestämma hur vi tolkar händelserna. Hur dåligt självförtroende hade Marilyn? Hur förälskad var Sir Laurence Olivier och hur mycket handlade det om mötet mellan teaterskådespelare och filmskådespelare? Det är upp till betraktaren att själv välja synvinkel.

My Week with Marilyn är ett måste att se, om du inte redan sett den.

Den fick betyg 4 av Kulturbloggens recensent när den gick upp på svenska biografer.

Om du är sugen på att se filmer filmer på dvd/bluray kanske våra sommartips, som du hittar här, kan vara till nytta.
Här är våra tips inför höstens biofilmer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vita Horan på Teaterverket, en effektiv föreställning

by

Teater: Teaterverket
Pjäs: Vita Horan
Manus: Tom Eyen
Skådespelare: Anna Molin, Jeanette Svanberg
Regissör: Max Lundqvist

Scenografi och kostym: Linda Thisell, Sofia Findahl

Rubrik:
Två perspektiv av en människa – mötet som aldrig blir av

Det är inte första, och sannolikt inte sista, gången som Marilyn Monroes öde lockar till spekulationer om vad som låg bakom hennes död. Trots att Monroe var en person som levde större delen av sitt vuxna liv i strålkastarljuset, och gärna delade med sig av sitt förflutna, är hennes inre liv irriterande oåtkomligt.

Den här gången är det Max Lundqvist som med Vita Horan vill ge sitt bidrag till den rika floran av Monroe-kommentarer. Femtio år efter sin död berör hon oss fortfarande, även om jag misstänker att större delen av publiken aldrig sett en film som Monroe medverkade i.

Kort sammanfattning 1: Monroe gick från att vara firad modell till att bli typecastad som dum blondin till att bli seriös och firad aktris innan hon råkade svälja för många sömntabletter. Möjligen var det där med sömntabletterna högst frivilligt.

Kort sammanfattning 2: Norma Jeane Mortenson var ett oönskat barn till en psykiskt instabil mor som inte klarade av att ta hand om henne, och hon råkade ut för flertalet sexuella övergrepp från människor som skulle vara hennes trygghet. Kanske satte det djupa spår, för senare i livet utvecklade hon en viss psykisk instabilitet med bland annat alkohol- och tablettmissbruk. Oälskad och med ett oändligt bekräftelsebehov från de människor som svek henne först.

I Lundqvists uppsättning av Monroe befinner sig dessa båda perspektiv av en människa på samma scen. Det är ett möte mellan nutid och förflutet, mellan det naiva och det blassé, mellan livets olika besvikelser.

På Lundqvists scen rör sig Anna Molin och Jeanette Svanberg som olika perspektiv på Marilyn på betryggande avstånd från varandra. Mellan dem och aldrig riktigt utsagt ligger frågan om Mannens syn på Kvinnan, om ett våld som utövats rakt igenom en människas liv, med olika uttryckssätt. Ibland, som fosterfaderns försök att utföra sexuella övergrepp. Andra gånger som samhällets förväntan på henne att vara enkel och tillgänglig för att bevilja henne någon framgång. Hela tiden kan många frågor från pjäsens författare Tom Eyen anas, men får under den knappa timmen föreställningen varar inte någon klädsel. Monroes liv befinner sig hela tiden sig i förgrunden, och döljer allt som försöker lyfta handlingen bortom en människas alltför tidiga bortgång. Det är synd, men å andra sidan lämnar det något att tänka på resten av kvällen.

När ämnet och utgången är välkänd finns det ingen anledning att rygga tillbaka för att vara frank och tydlig med publiken. Vita Horan är en effektiv föreställning utan några störande krusiduller, enkel (om än något övertydlig) i såväl scenografi som kostym. Överlag skickligt och känsligt hanterat av såväl regissör som skådespelare.

Text: Johan Ranstam

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

My Week with Marilyn – spännande och högintressant

by

Titel: My Week with Marilyn
Betyg: 4
Svensk biopremiär: 13 januari 2012

När boken ”The Prince, the showgirl and me” lanserades i maj 1996 beskrev den med en öppenhet hur det var att arbeta med dåtidens största filmstjärnor Marilyn Monroe under inspelningen av The Prince and the Showgirl som nu även legat till grund för denna dramafilm som med varm humor och starka karaktärer bjuder på en kirurgiskt precis upplevelse om ensamma människor som söker sig utåt; dels Colin Clark (spelad av Eddie Redmayne) som lämnar sin rika familj för filmjobb i England men även Marilyn Monroe (Michelle Williams) som mest av allt vill bli tagen på allvar och därför beger sig till London för att medverka i denna komedi men får mest problem med maken och de andra skådespelarna.

Kärleksproblem finns det förövrigt gott om. Dels mellan Marilyn och Colin som finner varandra mitt i allt filmskaparkaos, men också mellan Colin och den sockersöta flicksnärtan Lucy (Emma Watson) som jobbar med filmkostymerna. Det blir aldrig några omvälvande känslostormar utan ganska kontrollerade dramer som ändå ger en tyngd till huvudproblemet Marilyn dras med. Att vara sig själv, utan möjlighet att lämna skalet.

Att gå på stan, eller besöka en skola, låter som en enkel och rofylld upplevelse för de flesta men inte för Marilyn. Som kändis vill alla prata med henne och helst få en autograf också. Oftast blir det en obehaglig upplevelse som slutar i flykt. Men den stora kampen ligger ändå i hur hon tvingas le, spela med i flörtigheten och avge söta citat för att möta allmänhetens bild av sig själv på bästa sätt. Dessutom tvivlar hon starkt på sina skådespelarinsatser och blir missförstådd av sin omgivning (förutom den förälskade Colin, då), vilket knappast hjälper heller. Men som tur är har hon stöd och inspiration från mentorn Dame (spelad av Judi Dench) som stöttar henne i alla väder oavsett vad.

Mellan alla dessa möten, uppbrott och dramatiska blixtnedslag får man även en inblick i själva filmindustrin och skapandet också, vilket är minst lika intressant som allting bakom kulisserna. För precis som alltid annars krävs det att de närvarande personerna jobbar med varandra och visar respekt. Speciellt för de känsligaste av personerna. De jobbar med varandra, inte mot. Den processen är också den lika spännande och högintressant som själva filminspelningen som får alldeles lagom med plats. Som allting annat, innan allting tar slut och Marilyn lämnar den färdiginspelade filmen för nästa succé. Resten är, som man säger, historia.

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Marilyn Monroe – Fragment – det handlar om att förstå henne

by

”Marilyn Monroe – Fragment”
Redaktörer: Stanley Buchtal och Bernard Comment
Översättning: Marianne Öjerskog
Förlag: Norstedts, Stockholm 2011
ISBN: 978-91-1-303719-6

De allra flesta vet vem Marilyn Monroe var. Eller rättare sagt, de allra flesta tror sig kanske veta vem Marilyn Monroe var. Joyce Carol Oates ”Blonde” som kom ut år 2001 är visserligen en roman men det är en bok som lämnade mig, och kanske även andra, med känslan av att man fick lära känna Marilyn. Genom den boken fick man komma närmare den fattiga flickan som växte upp till en kvinna som fascinerade med sin charm. En ensam och funderande kvinna som inte stod ut och begick självmord då hon inte längre kunde leva i en värld som denna. Även de som inte läst boken kanske har en liknande bild av Marilyn.

När jag läser i ”Marilyn Monroe – Fragment” får mina tidigare bilder av legenden, myten och sexikonen ett nytt perspektiv och kvar står jag med en samling fragment av en kvinnas liv. På en sida har Marilyn skrivit ”min kropp är min kropp, varje liten del av den” och det är en mening som etsar sig fast. Det här är Marilyns bok.

Redaktörerna Stanley Buchtal och Bernard Comment ger allt utrymme åt Marilyn och lämnar sig själva utanför så när som på inledningen boken. Boken består av Marilyns egna anteckningar, brev och dikter. Upplägget är mycket simpelt och tilltalande, med fotografier tagna på sidorna från hennes anteckningsblock samt icke kommersiella bilder på Marilyn i vardagliga sammanhang.

Att få läsa hennes egna spretiga handstil innehållande många felstavningar är likväl njutning som ångest, så till den grad att jag lägger ned boken då jag slås av känslan att jag inkräktar i hennes privatliv. För det finns en viss olustighet i att bläddra igenom sidorna.

Jag inser snart att det inte är att gotta sig i hennes privatliv utan att det snarare handlar om att försöka förstå henne. Jag håller en del av Marilyns liv i mina händer och jag fortsätter att bläddra vidare. Sidorna som är fyllda med hennes känslor, tankar och funderingar väcker nyfikenhet.

En av anledningarna till att Marilyn Monroe blev en ikon är kanske just att nyfikenheten över henne fascinerade och lockade många. Hon var en mångfacetterad människa och själv beskriver Marilyn sig som en dubbelnatur: ”Jekyll och Hyde, two in one”. Att den ena sidan – den naiva blondinen, har tagit större plats än den intellektuella kunskapstörsterskan har med tiden blivit ett blekt minne.

Utöver de texter som ingår i ”Marilyn Monroe – Fragment” tror man att det säkerligen finns fler texter att hitta. Vem vet, kanske kommer vi få se fler sidor av legenden i framtiden och kanske blir dessa publicerade i ännu en bok.

Marilyn Monroe lever vidare genom fragment.

Text: Vilma Ahlén

Fler recensioner: Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,