• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rom

Världen bästa filmer – del 2

24 juli, 2012 by Rosemari Södergren

En resa i filmhistorien har samlats på filmboxen Världens bästa filmer. I sommar släpps del 2 som innehåller:

Stanley Kubrick
ÄRANS VÄG

Roberto Rossellini
ROM, ÖPPEN STAD

Jean Renoir
SPELETS REGLER

Pier Paolo Pasolini
MATTEUSEVANGELIET

F.W. Murnau
SUNRISE

Jag hade tur i oturen. Vädret har varit extra gått några dagar och jag har varit genomförkyld och fått en envis hosta och då hade jag den här boxen att titta. Film passar bra när sommaren oftast tror sig vara höst.

”Ärans väg” av Stanley Kubrick är nog världens främsta skildring av krig. Den som har sett den blir nog aldrig krigshetsare. Handlingen utspelar sig under första världskriget. Kirk Douglas spelar rollen av den mer förnuftige översten i franska armén, vars kompani får en idiotiskt order att försöka inta Ant Hill, ett fäste som tyskarna lagt beslag på. Vem som helst förstår att platsen som ligger på en höjd är helt omöjlig att ta över, i synnerhet om trupperna som ska ge sig på det självmordsuppdraget inte ens får stöd av fler trupper.

När krig skildras så konkret, där män står i långa rader i skyddsgropar de grävt på en stor lerig åker då blir krig så konkret.

Generalen som envisas med att uppdraget ska utföras var först också emot, men när han lockades av att få en finare titel om han genomförde kunde han inte stå emot. Enskilda mäns egoistiska ambitioner styr nog tyvärr alltför ofta i världshistorien.

Filmerna i boxen har alla många år på nacken. Ärans väg kom 1957, Rosselinis ”Rom – öppen stad” kom 1945, Jean Renoirs ”Spelet regler” kom 1939 och Matteusevangeliet 1964 och Sunrise är en svartvit stumfilm som kom 1927.

”Rom – öppen stad” i regi av Roberto Rossellini är också en skildring av kriget som utspelar sig i ett ockuperat Rom där tyskarna försöker fånga italienska frihetsmän och försöker med tortyr få dem att avslöja sina planer.

Filmhistoriskt är det jätteintressant att se filmerna – men också ur samhällsperspektiv. Dagens Italien är givetvis påverkat av det som hände under de två världskrigen. Att Italien hade ockupationsmakter som agerat tillsammans med fascister från det egna landet har förstås påverkat samhället. Fortfarande lever människor som upplevt kriget, även om de var barn då.

Spelets regler av Jean Renoir är en historia i flera lager där vi får följa en markis som har en älskarinna men vill göra slut med henne eftersom han älskar sin fru mer. Frun är inte så intresserad av sin man utan vill också flirta på sitt håll. De lever i ett överflöd och bjuder in till en stor fest – och tjänstefolket har också sina kärlekshistorier.
Det är en fascinerande historia om människors oförmåga att lyssna på sitt eget inre och en berättelse om korruption.

Den är ett mästerverk och det slår mig att det är inte många filmer som produceras idag som är lika skickligt dramatiserade som ”Spelets regler”, ”Rom – öppen stad” och ”Ärans väg”. Kanske bättre filmteknik ibland skymmer sikten för filmskaparna och de glömmer bort det grundläggande att ha en bra berättelse med flera lager.

”Matteusevangeliet” är en filmad version av just Matteus evangelium och det är kanske den film i boxen som faller lite utanför ramen. Det är vackert med ödsligt foto – och Jesus är en spröd ung man som håller aggressiva tal. Filmen har fått många priser och också prisats av kyrkan, ett tecken som något på att den inte på något sätt gör någon egen tolkning av berättelsen från Nya Testamentet.
När jag såg den tänkte jag på att egentligen tror jag inte att Jesus var så där vek och mager. Han var ju snickare och arbetade med kroppen. Den bild av Jesus som finns i kyrkor världen över kan ligga långt från hur det var i verkligheten.

”Sunrise” är en stumfilm från 1927 som bland annat fått en Oscarstatyett för bästa film och också för bästa kvinnliga huvudroll och bästa foto.
När ”The Artist” nu visat hur bra stumfilm kan vara är det ett tips att också se ”Sunrise”.

Boxen är helt klart ett tips för den filmintresserade – och om du inte har tid någon regnig sommardag att se på film kommer det ju en höst och en vinter då det är läge för film.

Läs även andra bloggares åsikter om Stanley Kubrick, Jean Renoir, Roberto Rossellini, Matteusevangeliet, Kirk Douglas, krig, Rom

Arkiverad under: Film Taggad som: Jean Renoir, Kirk Douglas, krig, Matteusevangeliet, Roberto Rossellini, Rom, Stanley Kubrick

Filmrecension: Förälskad i Rom av Woody Allen – gör mig ännu mer förälskad i Rom

1 juli, 2012 by Rosemari Södergren

Förälskad i Rom
Betyg 5
Regi Woody Allen
Svensk premiär 24 augusti 2012

Woody Allen betar av och skildrar de europeiska storstäderna på sitt eget speciella sätt och nu är det dags för en kärleksförklaring till den italienska huvudstaden Rom.

Rom är en underbart rörig stad där allt kan hända och romantiken flödar. Vi får följa några olika människor både i filmens nutid och den medelålders amerikanske arkitekten (spelas föredömligt av Alec Baldwin) som gör några dagars uppehåll under sin semester i Rom. Arkitekten försöker hitta den lilla gata där han bodde som ung och där ett triangeldrama utspelade sig och han försöker rätta till och ändra det som skedde.

Woody Allen själv spelar en roll och han är precis rätt som den åldersnojade fadern som inte vill gå i pension och vara sysslolös. Han kommer till Rom för att möta sin dotters blivande man och svärföräldrar. Ett möte som ställer en hel del på sin spets.

Allt är skildrat med värme och humor, som alltid när Woody Allen är i farten.

En rolig figur är italienaren Leopoldo Pisanello som är en rätt grå tjänsteman som plötsligt blir berömd av inget skäl alls. Att vara berömd är inte så kul och det är en hel del mediekritik i den skildringen. Medier ställer idiotiska frågor och gör stor affär av ingenting. Att det sedan går lika fort att bli glömd som att bli berömd är också en sanning. Leopoldo Pisanello spelas av den italienske Oscarsbelönade skådespelaren Roberto Benigni och han är lika rätt i sin roll som Woody Allen i sin.

En annan rolig historia i filmen handlar om den försiktige unge mannen Antonio som kommer till Rom från landsbygden tillsammans med sin fru Milly för att träffa släkten och försöka få ett fint jobb. De drabbas av en riktig absurd förvecklingshistoria när Milly går vilse i stan och Antonio av misstag får ett besök av en lyxprostituerad.

För den som liksom jag är förälskad i Rom förstärker filmen absolut min redan stora kärlek. Filmen är både en hyllning till Rom som till romantiken och kärlekens kraft och bygger på en tro på människors inre värme.

Det finns en risk med att den här filmen kommer så snart efter den så hyllade filmhyllningen av Paris – ”Midnatt i Paris”. En och annan kan vara kritisk för att den här är rörigare och inte alltid fullföljer alla trådar. För min del gör det ingenting, för mig har Woody Allen fångat det Rom jag älskar just genom en varm romantisk röra av händelser som gör mig glad.

Som sagt: Alec Baldwin är också helt rätt i rollen som den medelålders arkitekten och den som inte redan är förälskad i honom blir säkert det också.

Läs även andra bloggares åsikter om Rom, Woody Allen, Roberto Benigni, Alec Baldwin, romantik, kärlek, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Alec Baldwin, Filmrecension, kärlek, Roberto Benigni, Rom, romantik, Woody Allen

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Filmrecension: Elvis

Elvis Betyg 3 Svensk premiär 29 juni … Läs mer om Filmrecension: Elvis

Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

Damaskus Författare Iben Albinus Serie … Läs mer om Bokrecension: Damaskus av Iben Albinus

Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

Filmtjuven Betyg 4 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Filmtjuven – överraskande unik indisk hyllning till filmkonsten

Minimalistiska utvidgningar fascinerar – Music For Small Rooms av Erik Dahl

Erik Dahl Music For Small … Läs mer om Minimalistiska utvidgningar fascinerar – Music For Small Rooms av Erik Dahl

Lyssna: The Confusions – Fell Out Of Bed

The Confusions har släppt en ny singel: … Läs mer om Lyssna: The Confusions – Fell Out Of Bed

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in