• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Jag är Zlatan Ibrahimovic, berättad för David Lagercrantz med det viktiga budskapet: Det är ok att inte vara som alla andra

4 december, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Jag är Zlatan Ibrahimovic
Författare: David Lagercrantz
ISBN: 9789100126537
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Många från Malmö kanske säger att de såg potentialen i Zlatan redan som pojkspelare. Det är inte sant, säger Zlatan själv i sin biografi som gavs ut i höstas. Många pappor till pojklagets andra spelare var tvärtom irriterade på honom och en gång var det till och med några pappor som gick runt med en namninsamling för att få bort Zlatan ur laget.
Han var för besvärlig, kom från fel område och dribblade alldeles för mycket.
Zlatan Ibrahimovic berrättar öppet och rakt på om sin uppväxt och sin fotbollskarriär i den biografi som skrivits av David Lagercrantz.

Zlatan växte upp i Rosengård och hade det tufft. Utan tvekan. Hans föräldrar skilde sig och två av hans halvsystrar blev drogmissbrukare. Ett tag bodde Zlatan hos sin mamma och sedan flyttade han till sin pappa. Han berättar öppet om att pappan drack mycket alkohol och i kylskåpet var det ofta tomt. Pappan engagerade sig inte i Zlatans fotboll under pojkåren. När de andra pojkarna hade pappor som stod och hejade på dem fick Zlatan sköta sig själ.v

När jag slår upp boken, före första delen med massor av bilder på Zlatan, är några rader formulerade där han tillägnar sin familj och vänner boken, men han tillägnar boken till alla barn som känner sig udda och annorlunda:
Jag vill även ägna alla barn där ute en tanke,
alla barn som känner sig lite udda och annorlunda,
som inte riktigt passar in och som blir sedda av fel anledningar.
Det är ok att inte vara som alla andra.
Fortsätt tro på er själva, det löste sig för mig trots allt.

Zlatan är fortfarande mitt i sin karriär som fotbollsspelare. Det är bra att han ger ut den här biografin nu, medan han har allt aktuellt i sina tankar. Om han låtit biografin skrivas om tjugo år kanske han blivit mer försiktigt och inte hade berättat lika öppet.

För en fotbollsintresserad är flera delar av boken jättekul att läsa. Han berättar både om positivt och negativt. Det är kul att läsa om möten med berömda fotbollsspelare och tränare, om Mourinho, Capelle, Robinho, Ronaldhino, Thierry Henry, Viera, Messi, Xavi och många fler.

Att bli värvad till Barcelona var en dröm som slog in för Zlatan. Trist nog blev det en mardröm. Tränaren Guardiola slog sönder Zlatans självförtroende. Guardiola ville ha spelare som löd honom blint och som uppför sig som söndagsskolegossar.

Zlatans filosofi som han följer är ”att inte lyssna och att lyssna”. Det är klokt. Att både anstränga sig att lyssna och ta vara på råd, men ändå inte låta råden förstöra det som är ens personlighet och den styrka som ens talang bygger på.

Det skrämmer mig att förmodligen är det många, många ungdomar som sorteras bort tidigt, trots att de är stora talanger. Inte bara från fotboll utan i alla möjliga sammanhang.

Det finns nog många vuxna människor som också hindrats från att nå sin fulla potential just för att de varit besvärliga eller haft fel bakgrund.
För att kunna slå igenom med alla odds emot sig måsta man både vara ruggigt envis, som Zlatan, och dessutom ha tur att möta rätt personer vid rätt tillfälle.

Jag tror att många som har stora talanger också kan vara lite besvärliga personer. I dagens samhälle hyllas principen att vara slätstruken, diplomatisk och följa strömmen. Det räcker att läsa jobbannonser – i synnerhet om ansökningarna ska behandlas av rekryteringsföretag: då rensas alla som sticker ut bort.

Därför tycker jag att Zlatans biografi borde läsas av många fler än fotbollsintresserade. Alla som möter ungdomar i jobb eller fritid har en del att lära genom att läsa om Zlatans tankar. Världen behöver fler människor som vågar vara öppna för att människor är olika, att ge människor chansen också när de inte följer mallen.

David Lagercrantz som skrivit biografin har valt att följa Zlatans sätt att tala. Det gör att många meningar inte är korrekta ur grammatisk synvinkel, men det ger en känsla av Zlatans närvaro. Det känns som att höra Zlatan berätta direkt till mig.

Mats Gellerfelt i SVD:

Intriger och maktspel är det gott om i Zlatan Ibrahimovics självbiografi. Läser man med en viss urskillning blir det trots bristerna en intressant bild av förändringarna i det svenska samhället, skriver Mats Gellerfelt.

Läs även andra bloggares åsikter om Zlatan, David Lagercrantz, recension, Rosengård, fotboll, biografi, bokblogg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Bokblogg, David Lagercrantz, Fotboll, Recension, Rosengård, Zlatan

Bokrecension: Flod av Carolina Fredriksson

4 december, 2011 by Redaktionen

Flod
Författare: Carolina Fredriksson
Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0-012615-5

På en obestämbar plats, under bron nära floden Kadin, bor Alka och Kappen i en husbil. De är två barn som lever utanför samhället, ensamma med sporadiska besök av den unga kvinnan Ina. Historien utgår från Alka, en flicka på kanske 12-13 år och hennes tankar och känslor. Pojken Kappen är yngre och helt beroende av den äldre flickans omsorger och av hennes världsbild. Med hjälp av Alkas fantasier lyckas de båda ta sig igenom vardagen som innehåller både hunger och död.

Carolina Fredrikssons debutroman Flod, som var en av de nominerade böckerna till Augustpriset 2011,  är en annorlunda bok. Carolina Fredriksson ger en poetisk skildring där den karga verkligheten blandas upp med barnens drömvärld och den äldsta flickans minnen av en kåkstad som inte längre finns.

Trots att tempot är ganska långsamt och miljöskildringen begränsar sig till husbilens allra närmaste omgivning är Flod en roman som håller fast läsaren. Alka och Kappens öde engagerar och man vill gärna veta mer om vad som har hänt och vad som kommer att hända. Och även om vi bara bjuds fragment av historien och aningar om vad som kan komma så känns det som om det är tillräckligt. När historien tar slut har man chansen att själv bygga vidare med sin egen fantasi.

Läs recensioner av Flod i DN, SvD, GD och GP.

Läs även andra bloggares åsikter om Augustpriset, debutroman, Carolina Fredriksson

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Augustpriset, Carolina Fredriksson, debutroman

Skivrecension: The Cure – Bestival Live 2011

3 december, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: The Cure
Titel: Bestival Live 2011
Betyg: 5

När The Cure, bandet som Robert Smith bildade med sina klasskamrater någon gång i mitten av sjuttiotalet, spelade på Bestival tidigare i år var det bandets första spelning i England på över två år. Det var den längsta livefrånvaron i bandets historia. Robert Smith har under tiden, förutom diverse samarbeten, enligt en sällsynt intervju i The Guardian tydligen ägnat sig åt att lyssna på jazz och återupptäcka gamla bluesskivor. Men när bandet väl gick på festivalens största scen verkade det som att ingenting hade förändrats. Jorden skulle kunna gå under men Robert Smith kommer fortsätta tupera sitt hår och sminka sig på samma sätt.

Öppningsspåret Plainsong tillhör bandets vackraste ögonblick och avslöjade keyboardisten Roger O’Donnells välkomna återkomst, för i ärlighetens namn är ett The Cure utan synt inte ”The Cure”.

Bestival Live 2011 innehåller hela sommarens spelning rakt av med extranummer, publikens jubel och allt – det känns nästan som att du är där igen. Alla klassikerna är med. De schizofrena poplåtarna – Lovesong, In Between Days och Just Like Heaven. Den mörka post punken – A Forest, Play for Today, One Hundred Years. Till och med psykedeliska kärlekshistorien The Caterpillar som inte spelats live sedan 1991 är med.

Bestival Live 2011 är troligtvis årets bästa liveskiva, men det kan även ses som en sammanfattning av de senaste trettio årens kanske viktigaste popgrupp. Ett kapitel hypnotisk, excentrisk och romantisk musikhistoria.

Bästa spår: A Forest överskuggar det mesta

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Bestival, Bestival Live 2011, The Cure

Modern version av Strindbergs Dödsdansen på Stockholms stadsteater

3 december, 2011 by Redaktionen

Dödsdansen av August Strindberg
Stockholms stadsteater, Stora scenen
Premiär: 2 december 2011

Inför Strindbergsåret 2012 spelas Dödsdansen på Stockholms stadsteater i en modern tolkning med texten bearbetad av Mia Törnqvist och i regi av Ragnar Lyth. Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

Havsutsikten från villan är underbar. Båten guppar i sjöboden. Snart firar Edgar och Alice sitt silverbröllop. Eller firar och firar. I 25 år har de hittat på nya lekar för att stå ut med varandra. Och när vännen Kurt kommer på besök brakar helvetet loss på riktigt.

– Moderniseringen är ett inte försök att köra över Strindberg utan att synliggöra pjäsen. Strindberg skrev en samtidspjäs när han skrev Dödsdansen, ett drama om en värld som publiken på den tiden kände igen. Därför ville jag göra en uppsättning som dagens publik kan spegla sig i, säger regissören Ragnar Lyth.

Pjäsen utspelar sig i en lyxvilla i skärgården istället för i en isolerad garnisonsstad i havsbandet som i originalet. Makarna Edgar (Allan Svensson) och Alice (Pia Johansson) lever bland designmöbler, stilrena material och har den senaste ljudanläggningen.

– När Strindberg skrev pjäsen var havsbandet en plats för förvisning men idag är det en åtråvärd plats.

För mig var det riktigare att beskriva att Edgar och Alice har allt i sitt liv och bor i ett paradis, ändå skapar de sitt eget fängelse, säger Ragnar Lyth.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Skådespelarna imponerar i de känsloutlevande rollerna. Allan Svensson är perfekt som den högmodige Edgar, Pia Johansson som den allt mer demoniska Alice och Niklas Hjulström som den fundersamme men lättmanipulerade Kurt. Rollen som Edgar ligger nära andra roller som Allan Svensson nyligen spelat på Stadsteatern, såsom Roy Cohn i Angels of America och Paul i Vänner. Det skulle vara roligt att få se honom som en helt annan typ av person någon gång.

Föreställningen använder sig, vilket har blivit väldigt vanligt på teatern den senaste tiden, av projiceringar som en del av scenbilden. I den här uppsättningen tycker jag att det fungerar ovanligt bra. Den vackra havsutsikten som omvandlas till störningar, bilder från Edgar och Alice liv och de digitala siffrorna som tickar mot ett hotande slut – allt bidrar till handlingen och stämningen på scenen.

Stockholms stadsteater har valt att inte ta med den andra delen av pjäsen, som Dramaten gjorde i sin uppsättning 2007. Det gör att fokuset på den äktenskapliga dödsdansen blir tydligare och mer avgränsad. Pjäsen slutar där den började och inget har egentligen hänt. Eller har det? Är det inte så att åtminstone Edgar har utvecklats, då han genom en nära döden-upplevelse kände ett hopp som han förut inte haft. Kanske finns det är chans för ett lyckligt 25-årsfirande för Edgar och Alice trots allt.

Bild: Allan Svensson och Pia Johansson. Foto: Carl Thorborg

Läs mer på Stockholms stadsteater.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Allan Svensson, August Strindberg, Niklas Hjulström, Pia Johansson, Stockholms stadsteater

Efter premiären på Svansjön: om du bara ska se en föreställning: se Svansjön

2 december, 2011 by Rosemari Södergren

Svansjön
Dansens Hus i Stockholm
Premiär 2 december 2011

”Svansjön” i modern tolkning i koreografi av Fredrik ”Benke” Rydman på Dansens Hus i Stockholm var utsåld inför premiären och hade höga förväntningar från publiken. Premiären fick de kraftfullaste stående ovationerna jag hört på någon föreställning i år och då går jag ju som scenskribent på flera föreställningar i veckan.

Att sätta upp en klassiker som baletten Svansjön och blanda den klassiska musiken av Tjajkovskij med en ny musik av pop- och hiphopmusiker är att sticka ut hakan. Dansen var noga genomförd med mycket streetdance och rörelserna var vältajmade med musiken, både den moderna och den klassiska. Att modernisera en klassiker kan lätt bli samma sak som att fördumma, göra mer ytligt, förenkla – Rydman har inte fallit i den fällan. Dramat håller ända in till slutscenen.

Handlingen har förlagts till nutid. Den elake trollkarlen Rothbart har makten över de unga kvinnorna genom heroin och de tvingas bli prostituerade. I originalsagan blir de unga kvinnorna förvandlade till svanar och endast kärleken kan bryta förtrollningen. Föreställningen tar upp frågan om kärleken också kan bryta drogers grepp om människor.

De flesta av de tio dansarna har medverkat i den kända dansgruppen Bounce uppsättningar tidigare. Så imponerande skickliga. Från inledningsscenen med trollkarlen Rothbarths dans till bilder i luften med appsymboler från iphone till de färgsprakande danserna under Sigfrieds fest, allt är så väl sammansatt. De behärskar att framföra balett när de ska förmedla en mörk stämning när de är starkt drogpåverkade och strax därefter dansar samma personer breakdance.

Jennie Widegren (Bounce) dansar rollen som mamman och i rollen som den svarta svanen Odile ser vi Ambra Succi (Bounce). Den vita svanen Odette dansas av Maria Andersson, som Sigfried ser vi Robert Malmborg och Rothbarth dansas av Daniel Koivunen.

Tjajkovskijs originalmusik finns med men är ofta vidareutvecklad och samplad och dessutom tillkommer nyskriven musik av artister som Salem Al Fakir, Moneybrother, Eye N’ I från PH3 och Skizz från Stockholmssyndromet, Adiam Dymott, Linnéa Martinsson och Mario Perez Amigo.

Dansen får högsta betygen, musik också liksom kläder, scenografi och dekor. Det är tufft, snygtg och starkt. Men det allra viktigaste är dock att berättelsen fungerar så bra, att dramaturgin bär genom hela föreställningen.

Föreställningen är 80 minuter lång och jag tror inte jag har sett någon premiärpublik i år med så hög andel ungdomar. Helt klart finns det ett stort intresse bland unga för dans.

DN har intervjuat Fredrik Rydman inför premiären:

Benke Rydman fick idén för två och ett halvt år sedan när Bounce var i London och uppträdde med sin show ”Gökboet”. Under en tur på stan såg han några vita pälsar i ett skyltfönster och tyckte att de påminde om svanar.

– Samtidigt kom jag att tänka på att pälsar är en slags schablonbild av prostituerade. Det var då hela idén kom till mig och jag började skapa en egen historia kring ”Svansjön”. Jag visste inte så mycket om originalhistorien då, men jag gick hem och läste på. Det visade sig att min version passade in väldigt bra, säger han.

Svansjön
Idé och koreografi: Fredrik Rydman
Scenografi: Fredrik Rydman och Lehna Edwall
Ljusdesign: Linus Fellbom
Kostym: Lehna Edwall
Dekor: Daniel ”Mr Puppet” Blomqvist
Originalmusik: Pjotr Tjajkovskij
Nykomponerad musik: Salem Al Fakir, Moneybrother, Eye N’ I från PH3 och Skizz från Stockholmssyndromet, Adiam Dymott, Lune och Mario Perez Amigo
Dansare: Maria Andersson, Lisa Arnold, Dawid Bienkowski, Daniel Koivunen, Robert Malmborg, Anna Näsström, Mario Perez Amigo, Ambra Succi, Fredrik Wentzel, Jennie Widegren

Fler recensioner: Svenska Dagbladet och Scenbloggen/Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Svansjön, Dansens hus, dans, Fredrik Rydman, recension

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Dans, Dansens Hus, Fredrik Rydman, Recension, Svansjön

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1280
  • Sida 1281
  • Sida 1282
  • Sida 1283
  • Sida 1284
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in