Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Allan Svensson

Nu har inspelningen av säsong två av Gåsmamman börjat

by

gasmamman_poster

Var du en av de som fastnade för den svenska action-tv-serien Gåsmamman med Alexandra Rapaport? Då kan du se fram emot att en andra säsong är på väg. Inspelningen av den började i mitten av april 2016. Ett pressmeddelande berättar att i den stjärnspäckade ensemblen finns bland andra Allan Svensson, Morgan Alling, Rakel Wärmländer
och Cilla Thorell.

I höstas fick thrillerserien strålande recensioner, och Alexandra Rapaport uppmärksammades för sin dubbelroll som samproducent och stjärna. Nu dras hennes rollfigur Sonja in i nya scenarion som sätter familjens liv på spel. Den stjärnspäckade rollistan får förstärkning av bland andra Allan Svensson, Morgan Alling, Rakel Wärmländer, Bahar Pars, Cilla Torell, Tobias Zilliacus och Anastasios Soulis.

”C Mores satsning på svenska serier kunde inte fått en bättre start än med Gåsmamman, som snabbt bevisade att lokalt innehåll är starkare än allt annat”, säger Bo Thörnwall, programchef C More.

I höst är det dags för premiär på säsong två av C Mores första svenska tv-serie Gåsmamman, en av förra årets stora seriesnackisar. Thrillerhistorien med Alexandra Rapaport rosades av kritikerna, slog ”Game of Thrones” i antal startade strömmar på C More och uppmärksammades hos alla från ”Spanarna” till New York Times. Rapaport är även samproducent för Gåsmamman som nu är tillbaka med en utökad samling kända ansikten i rollistan, bland dem Allan Svensson, Morgan Alling, Rakel Wärmländer (”En underbar jävla jul”), Cilla Torell (”Det mest förbjudna”), Tobias Zilliacus (”Hypnotisören”), Bahar Pars (”En man som heter Ove”) och Anastasios Soulis (”En underbar jävla jul”).

– Jag är galet stolt över Gåsmamman, och supertaggad att sätta tänderna i säsong två, som jag tror kommer bli ännu mer spännande. Förhoppningsvis har vi hittat formen för vår serie och kan växla upp, säger Alexandra Rapaport.

I säsong två återvänder Sonja och barnen till Sverige efter att ha levt gömda i Australien. De har skyddade identiteter, och varken vänner eller familj vet att de är tillbaka. I väntan på rättegången mot Sonjas bror Niklas mördas huvudvittnet brutalt. Nu börjar jakten efter Sonja och barnen. Mardrömmen är inte över…

Sonjas barn Nina, Gustav och Linus spelas åter av Clara Christiansson, Joel Lützow och Edvin Ryding. Tillbaka från säsong ett är också Grynet Molvig och Tommy Körberg som Sonjas föräldrar, samt Ivan Mathias Petersson, Anja Lundqvist, Lisette Pagler, Shebly Niavarani och Ulf Friberg. Richard Holm fortsätter som regissör för Gåsmamman, som produceras av Birgitta Wännström för Endemol Sweden i samproduktion med C More och Kanal 5, med stöd av Svenska Filminstitutet. Manusförfattare är Camilla Ahlgren och Martin Asphaug.

Från den 9 maj kan man streama hela säsong ett av Gåsmamman på C More igen.

Diplomati – en thriller på scen om att våga stå upp för det rätta

by

diplomati-1433_press

Diplomati
Av Cyril Gely
Översättning Lars Lind
Regi Philip Zandén
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Ljus Alarik Lilliestierna
Mask Anna Jensen Arktoft
Premiär 19 oktober på Lilla scenen, Stadsteatern i Stockholm

Den tyske generalen Choltitz hade i slutet av andra världskriget fått ordern att spränga Paris i luften. Allt var förberett och noga planerat. Det tyska nederlaget i kriget var nära. Men en alltmer galen tysk ledare, Adolf Hitler, hade gett den direkt ordern till generalen att jämna Paris och dess invånare med marken. Vad ingen hade räknat med var att generalen hade börjat tvivla på Hitler och en svensk diplomat i Paris tänker sätta stopp för ödeläggelsen av Paris.

Den sanna berättelsen om hur den svenske diplomaten Raoul Nordling får generalen att avstå från att låta bomberna detonera är ett fascinerande drama på Stadsteaterns scen. I regi av Philip Zandén och med två stora svenska scengiganter i de två stora rollerna blir det en föreställning som helt fångar in mig, trots att jag vet hur det ska sluta.

Allan Svensson som generalen Dietrich von Choltitz är oerhört trovärdig. Av små detaljer förstår vi redan från början att trots den utåt självsäkra jargongen är det här en general som börjat svikta i sin tro på Hitler och nazismen. Han möter och mäter sina krafter i mötet med diplomaten Raoul Nordling som spelas av Tomas Bolme som är helt som gjuten i rollen. Dramat bygger förstås på att de här två är trovärdiga i sina roller och att mötet dem emellan känns äkta – och det gör det.

Diplomati är en politisk och moralisk thriller baserad på den sanna historien om den svenske diplomaten Raoul Nordling som tog saken i egna händer för att rädda Paris under ockupationens sista dramatiska dagar. I Frankrike har han fått äretiteln ”Mannen som räddade Paris” och hedrats på olika sätt, bland annat har han fått ett torg uppkallat efter sig.

Generalen var modig som vågade trotsa ordern – och han var modigare än de flesta. Hitler hade hans fru och deras tre barn som gisslan, om Paris inte förstördes skulle generalens familj avrättas. Så galen var Hitler mot slutet av andra världskriget. Det förfärliga och hemska och sorgliga är ju att lika stor galenskap finns fortfarande. Tänk bara på vad som händer i Syrien idag.

Diplomati handlar inte om samhället idag. Inte på ytan. Dramat drar inga paralleller till nutiden. Ändå kommer dessa tankar rätt självklart. Det som hände då, kan hända igen. Därför är det så viktigt att berätta om det som hände för att få verktyg för att möta dagens utmaningar och för att förstå människors agerande.

– Det handlar om en enskild människas mod – och det gäller för dem båda. Var går gränsen för lydnad, när måste man börja lyssna på sitt eget samvete? Kan man göra rätt fast man gör fel? Om jag bryter mot reglerna blir det rätt då? Och vad händer med mig då? Samvetets röst kontra plikten. Det här är en politisk och moralisk thriller om hur en människa måste byta åsikt när han är utsatt för press. Choltitz måste ge efter och släppa på sina principer. Man behöver inte vara en general i krig för att känna igen sig i det, säger regissören Philip Zandén.

I samband med föreställningen visas även utställningen ”Svensk diplomat – fransk hjälte: Raoul Nordlings privata arkiv” i Lilla galleriet (mittemot Bibliotek Plattan). Utställningen innehåller fotografier, brev och objekt ur Nordlings privata arkiv.

Cyril Gelys pjäs hade urpremiär på Théâtre de la Madeleine i Paris, 2011 och har setts av 175 000 personer. Volker Schlöndorffs filmatisering hade svensk biopremiär nyligen med André Dussollier och Niels Arestrup i huvudrollerna, samma som i teaterföreställningen.

I rollerna
Dietrich von Choltitz Allan Svensson
Raoul Nordling Tomas Bolme
Werner Ebernach Shanti Roney
Helmut Mayer Johan Hafezi
Hans Brensdorf Hannes Alin/Balder Ljunggren

Fotograf: Carl Bengtsson

Modern version av Strindbergs Dödsdansen på Stockholms stadsteater

by

Dödsdansen av August Strindberg
Stockholms stadsteater, Stora scenen
Premiär: 2 december 2011

Inför Strindbergsåret 2012 spelas Dödsdansen på Stockholms stadsteater i en modern tolkning med texten bearbetad av Mia Törnqvist och i regi av Ragnar Lyth. Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

Havsutsikten från villan är underbar. Båten guppar i sjöboden. Snart firar Edgar och Alice sitt silverbröllop. Eller firar och firar. I 25 år har de hittat på nya lekar för att stå ut med varandra. Och när vännen Kurt kommer på besök brakar helvetet loss på riktigt.

– Moderniseringen är ett inte försök att köra över Strindberg utan att synliggöra pjäsen. Strindberg skrev en samtidspjäs när han skrev Dödsdansen, ett drama om en värld som publiken på den tiden kände igen. Därför ville jag göra en uppsättning som dagens publik kan spegla sig i, säger regissören Ragnar Lyth.

Pjäsen utspelar sig i en lyxvilla i skärgården istället för i en isolerad garnisonsstad i havsbandet som i originalet. Makarna Edgar (Allan Svensson) och Alice (Pia Johansson) lever bland designmöbler, stilrena material och har den senaste ljudanläggningen.

– När Strindberg skrev pjäsen var havsbandet en plats för förvisning men idag är det en åtråvärd plats.

För mig var det riktigare att beskriva att Edgar och Alice har allt i sitt liv och bor i ett paradis, ändå skapar de sitt eget fängelse, säger Ragnar Lyth.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Skådespelarna imponerar i de känsloutlevande rollerna. Allan Svensson är perfekt som den högmodige Edgar, Pia Johansson som den allt mer demoniska Alice och Niklas Hjulström som den fundersamme men lättmanipulerade Kurt. Rollen som Edgar ligger nära andra roller som Allan Svensson nyligen spelat på Stadsteatern, såsom Roy Cohn i Angels of America och Paul i Vänner. Det skulle vara roligt att få se honom som en helt annan typ av person någon gång.

Föreställningen använder sig, vilket har blivit väldigt vanligt på teatern den senaste tiden, av projiceringar som en del av scenbilden. I den här uppsättningen tycker jag att det fungerar ovanligt bra. Den vackra havsutsikten som omvandlas till störningar, bilder från Edgar och Alice liv och de digitala siffrorna som tickar mot ett hotande slut – allt bidrar till handlingen och stämningen på scenen.

Stockholms stadsteater har valt att inte ta med den andra delen av pjäsen, som Dramaten gjorde i sin uppsättning 2007. Det gör att fokuset på den äktenskapliga dödsdansen blir tydligare och mer avgränsad. Pjäsen slutar där den började och inget har egentligen hänt. Eller har det? Är det inte så att åtminstone Edgar har utvecklats, då han genom en nära döden-upplevelse kände ett hopp som han förut inte haft. Kanske finns det är chans för ett lyckligt 25-årsfirande för Edgar och Alice trots allt.

Bild: Allan Svensson och Pia Johansson. Foto: Carl Thorborg

Läs mer på Stockholms stadsteater.

Från premiären av Angels in America på Stadsteatern

by

Lena B Eriksson och Ola Rapace. Foto:Carl Thorborg.

Den 7 maj hade Tony Kushners Pulitzer-prisvinnande pjäs Angels in America premiär på Stockholms stadsteater. Båda delarna, Millenium och Perestroika, spelades under eftermiddagen och kvällen. Själv såg jag Millenium på genrepet, så igår blev det endast Perestroika.

Angels in America är en stark pjäs både till innehåll och form. Tempot är högt och förstärks av avbrott med musikstycken ur 80-talslåtar av bland annat Madonna, Prince, Patti Smith och förstås Weather Girls It’s raining men. Scenografin är i stort sätt densamma i båda delarna. Väggarna är täckta av beiga trenchcoats. Möblerna på scenen är mestadels sängar, omväxlande i huvudpersonernas sovrum och i sjukhussalar.

Handlingen kretsar kring homosexualitet och aids i Ronald Reagans USA i slutet av 80-talet. Prior Walters (Ola Rapace) har drabbats av aids och överges av pojkvännen Louis (Emil Almén), som i sin tur drabbas av skuld- och vanmaktskänslor. Joe Pitt (Johannes Bah Kunke) som är gift, republikan och mormon, inser motvilligt att han attraheras av män och tar så småningom steget ut ur garderoben.

Stadsteatern har satt ihop en fantastisk ensemble där alla skådespelarna känns som klippta och skurna för sina roller. En av dem som utmärker sig mest är Allan Svensson som gör en lysande tolkning av den cyniske stjärnadvokaten Roy Cohn. En rysning av obehag går genom kroppen när han med orden ”Vill du skapa lagen eller följa den?” försöker få unge Joe Pitt att bli hans marionett i Washington. Joe som jobbar som notarie hos Roy Cohn ser i honom den stöttande far som han själv aldrig haft och blundar ända till slutet för hans obefintliga moral.

Ida Engvoll är också färgstark som Joes fru Harper som pendlar mellan sin fantasivärld och det känslomässiga vakuum som det innebär att vara Joes fru. Första delen slutar när Joe som då lämnat Harper följer med Louis hem och där tar andra delen vid.

I Perestroika blir det mer av allt – mer sex, mer sjukdom, mer galenskap, mer religion och troskamp. Frågor uppstår – har Gud övergivit människorna, finns himlen och hur är det i så fall där? Prior brottas med en ängel (Lena B Eriksson), blir utpekad som profet och får åka upp till himlen, men väljer att komma tillbaka till jorden.

Allan Svensson och Bergljót Arnadóttir. Foto:Carl Thorborg.

I Millenium får Roy, som har sex med män, reda på att han har aids men lyckas fortfarande hålla fasaden uppe. Men inte ens Roy Cohn med sina kontakter och sin egen moral kan vinna över aids och i Perestroika bryts han skoningslöst ned. Vid hans sjuksäng sitter Ethel Rosenberg (Bergljot Arnadottis). Ethel, som liksom Roy Cohn funnits i verkligheten, anklagades tillsammans med sin make för att ha lämnat hemlig information till Sovjetunionen och Roy Cohn bidrog till att sätta henne i elektriska stolen 1953. (Läs mer på Wikipedia.)

Ironiskt nog är det de mediciner som Roy genom sina kontakter skaffat sig som ger hopp åt Prior, när sjuksköterskan och tidigare Drag Queenen Belize (Peter Gardiner) efter Roys död smugglar ut dem ur hans rum. Angels in America skildrar en tuff värld där var och en förväntas ta hand om sig själv. Belize är den rollkaraktär som tydligast visar att vi människor också måste ta hand om varandra.

Angels in America handlar om vanmakt, förtvivlan och svek men också om tro, hopp och kärlek. Det handlar om att bli lämnad av den man älskar men ändå se en väg framåt, i allt det mörka finns det ändå ljusglimtar. Även om Millenium och Perestroika ska vara fristående så bildar de tillsammans som en helhet och jag skulle rekommendera att man ser båda delarna.

Läs mer i Teatermagasinets recension och på Stockholms stadsteaters hemsida.

Prior Walter: Ola Rapace
Louis Ironson: Emil Almén
Roy M. Cohn: Allan Svensson
Joseph Porter Pitt: Johannes Bah Kuhnke
Harper Amaty Pitt m fl: Ida Engvoll
Hannah Pitt m fl: Bergljót Arnadóttir
Belize m fl: Peter Gardiner
Ängeln m fl: Lena B Eriksson

Av: Tony Kushner
Översättning: Nils Gredeby
Regi: Eva Dahlman
Scenografi och kostym: Lehna Edwall
Ljus: William Wenner
Mask: Maria Lindstedt

Relaterat: recension i Nummer.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,