• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Pia Johansson

Pia Johansson och Dan Ekborg återförenas i musikalen Spelman på taket hösten 2019

28 november, 2018 by Redaktionen

Med en serie oförglömliga uppsättningar på Stockholms stadsteater 2005-2013 skrev Dan Ekborg och Pia Johansson in sig i svensk teaterhistoria som ett av landets absoluta radarpar. Nu är det officiellt att de återförenas i Kulturhuset Stadsteaterns stora musikalsatsning hösten 2019 – Spelman på taket på Dansens Hus.

Ett pressmeddelande berättar:
– Jag har sökt efter möjligheten att få para ihop detta legendariska radarpar på nytt! Det som Dan och Pia gjorde tillsammans i fem uppsättningar på Stockholms stadsteater träffade alltid rakt i hjärtat. 2019 får vi äntligen se dem tillsammans igen, när denna fantastiska musikal, Spelman på taket, får premiär. Och på en legendarisk stadsteaterscen dessutom, säger Anna Takanen, Teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Spelman på taket får premiär 24 augusti 2019 på Dansens Hus – en av de spelplatser som Kulturhuset Stadsteatern flyttar till under renoveringen av teater- och kulturhuset vid Sergels torg. När Stockholms stadsteater invigdes med pompa och ståt 1960 var det på Folkets Hus vid Norra Bantorget på Wallingatan, nuvarande Dansens Hus. Spelman på taket kommer att regisseras av Ronny Danielsson som har satt upp en lång rad musikaler på Kulturhuset Stadsteatern med stor framgång. I rollerna som Tevye och Golde ser vi alltså Dan Ekborg och Pia Johansson. Senast de spelade mot varandra var 2013 i teaterversionen av Woody Allens film En midsommarnatts sexkomedi: ”Dan Ekborg och Pia Johansson överglänser Woody Allen och Mia Farrow”, skrev Aftonbladet då, och i DN kunde man läsa: ”Dan Ekborg och Pia Johansson som efter flera lyckade samarbeten har blivit Stadsteaterns svar på Ginger och Fred passar replikerna mellan sig som vore de tennisbollar, minst lika lekfullt och bitskt som i ”Vem är rädd för Virginia Woolf”.

Allra första gången de arbetade tillsammans på Stadsteatern var 2005 i Lars Rudolfssons Tolvskillingsoperan, som blev en av Stadsteaterns långkörare med hela 105 utsålda föreställningar. Men det var med sina oförglömliga rolltolkningar av George och Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf? 2008 som de verkligen skrev teaterhistoria tillsammans: ”jag minns inget par som lyft en klassiker och laddat om den igen som (Sofia Jupithers) Martha och George. Pia Johansson och Dan Ekborg gör svensk teaterhistoria.” Sa man i Eldorado, Sverige Radio P2. ”Pia Johansson och Dan Ekborg åstadkommer storverk”, skrev DN.

Två år senare, 2010, gav de tillsammans ett uppseendeväckande smakprov på det kommande samarbetet, Sommarnattens leende, med en Hollywoodkyss på Guldbaggegalan: ”Att rollbesätta med Pia Johansson som den luttrade skådespelerskan Desirée Armfeldt och Dan Ekborg som den lätt uppgivna advokat Egerman, är som väntat en stjärnsmäll (och nu fick Hollywoodkyssen på Guldbaggegalan sin förklaring).” Expressen.

De har förutom ovan nämnda, även spelat mot varandra i En midsommarnattsdröm (2006, regi Alexander Mørk-Eidem).

Pia Johansson kom till Stockholms stadsteater 1985 (Sanning och konsekvens) och har medverkat i totalt 62 uppsättningar som skådespelare. Hon har även skrivit och regisserat ett antal uppsättningar.
Dan Ekborg gjorde sin första roll på Stockholms stadsteater 1978 (praktikant) då teatern låg på Wallingatan (nuvarande Dansens hus). Listan över deras oförglömliga rollprestationer även i pjäser där de inte spelat mot varandra är lång för dem båda. Här ett axplock:

Pia Johansson: Molly i I lusthuset (1988), Mrs Clackett i Rampfeber (2007), Petra von Kant i Petra Von Kants Bittra Tårar (2008), Kerstin i Lärare För Livet (2009), Narren i Trettondagsafton (2010) och Maria i Marias Testamente (2013).

Dan Ekborg: Peer Gynt (2007), Puntila/Matti (2009), högkomiker Sandon i jubileumsföreställningen Aniara (2010), Orgon i Tartuffe (2011), Dan i Next To Normal (2012), Billy Flynn i Chicago (2014) och nu senast Philip Henslowe i Shakespeare In Love som fortfarande spelar på stora scenen och som får nypremiär på dansen hus våren 2019.

Spelman på taket är en gripande, varm och humoristisk berättelse om en värld i gungning. Det är en ständigt aktuell berättelse om människans behov av traditioner för att hålla den nya tiden och andra hot mot sammanhållningen ifrån sig. Och om den unga generationens behov av att bryta med samma traditioner.

”Om jag hade pengar” sjunger den fattige mjölkbonden Tevye. Men pengar har han inga däremot fem upproriska döttrar som har egna idéer om sina liv. Till exempel vem de ska gifta sig med. Tevye och hans fru Golde älskar varandra. Rena turen eftersom ingen frågade efter deras åsikt när äktenskapsmäklerskan och deras föräldrar bestämde att det skulle bli just de två. Så har traditionen alltid sett ut bland den judiska befolkningen i deras lilla by på den ryska landsbygden. Men nu har den nya tiden även nått hit. Världen som Tevye känner den är på väg att försvinna. Och det är bara början.

SPELMAN PÅ TAKET
PREMIÄR 24 AUGUSTI 2019 DANSENS HUS
Manus: Joseph Stein
Musik: Jerry Bock
Sångtexter: Sheldon Harnick

Baserad på Sholem Aleichems berättelser
Med särskilt tillstånd av Arnold Perl
Producerad i New York av Harold Prince
Ursprunglig regi och koreografi: Jerome Robbins
Uppförs med tillåtelse av Music Theatre International (Europe)
Regi Ronny Danielsson
Koreografi Roger Lybeck
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Ljus Mikael Kratt
Mask Katrin Wahlberg

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dan Ekborg, Dansens Hus, Kulturhuset stadsteatern, Musikal, Pia Johansson, Scenkonst, Stockholm

Modern version av Strindbergs Dödsdansen på Stockholms stadsteater

3 december, 2011 by Redaktionen

Dödsdansen av August Strindberg
Stockholms stadsteater, Stora scenen
Premiär: 2 december 2011

Inför Strindbergsåret 2012 spelas Dödsdansen på Stockholms stadsteater i en modern tolkning med texten bearbetad av Mia Törnqvist och i regi av Ragnar Lyth. Stockholms stadsteater skriver i ett pressmeddelande:

Havsutsikten från villan är underbar. Båten guppar i sjöboden. Snart firar Edgar och Alice sitt silverbröllop. Eller firar och firar. I 25 år har de hittat på nya lekar för att stå ut med varandra. Och när vännen Kurt kommer på besök brakar helvetet loss på riktigt.

– Moderniseringen är ett inte försök att köra över Strindberg utan att synliggöra pjäsen. Strindberg skrev en samtidspjäs när han skrev Dödsdansen, ett drama om en värld som publiken på den tiden kände igen. Därför ville jag göra en uppsättning som dagens publik kan spegla sig i, säger regissören Ragnar Lyth.

Pjäsen utspelar sig i en lyxvilla i skärgården istället för i en isolerad garnisonsstad i havsbandet som i originalet. Makarna Edgar (Allan Svensson) och Alice (Pia Johansson) lever bland designmöbler, stilrena material och har den senaste ljudanläggningen.

– När Strindberg skrev pjäsen var havsbandet en plats för förvisning men idag är det en åtråvärd plats.

För mig var det riktigare att beskriva att Edgar och Alice har allt i sitt liv och bor i ett paradis, ändå skapar de sitt eget fängelse, säger Ragnar Lyth.

I min recension i Teatermagasinet skriver jag bland annat:

Skådespelarna imponerar i de känsloutlevande rollerna. Allan Svensson är perfekt som den högmodige Edgar, Pia Johansson som den allt mer demoniska Alice och Niklas Hjulström som den fundersamme men lättmanipulerade Kurt. Rollen som Edgar ligger nära andra roller som Allan Svensson nyligen spelat på Stadsteatern, såsom Roy Cohn i Angels of America och Paul i Vänner. Det skulle vara roligt att få se honom som en helt annan typ av person någon gång.

Föreställningen använder sig, vilket har blivit väldigt vanligt på teatern den senaste tiden, av projiceringar som en del av scenbilden. I den här uppsättningen tycker jag att det fungerar ovanligt bra. Den vackra havsutsikten som omvandlas till störningar, bilder från Edgar och Alice liv och de digitala siffrorna som tickar mot ett hotande slut – allt bidrar till handlingen och stämningen på scenen.

Stockholms stadsteater har valt att inte ta med den andra delen av pjäsen, som Dramaten gjorde i sin uppsättning 2007. Det gör att fokuset på den äktenskapliga dödsdansen blir tydligare och mer avgränsad. Pjäsen slutar där den började och inget har egentligen hänt. Eller har det? Är det inte så att åtminstone Edgar har utvecklats, då han genom en nära döden-upplevelse kände ett hopp som han förut inte haft. Kanske finns det är chans för ett lyckligt 25-årsfirande för Edgar och Alice trots allt.

Bild: Allan Svensson och Pia Johansson. Foto: Carl Thorborg

Läs mer på Stockholms stadsteater.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Allan Svensson, August Strindberg, Niklas Hjulström, Pia Johansson, Stockholms stadsteater

Från premiären på Trettondagsafton på Stockholms Stadsteater

4 december, 2010 by Rosemari Södergren


Flattr this

Färgsprakande och genusförvecklingar och mycket skratt hos publiken – Shakespeares ”Trettondagsafton” har satts upp i en ny version och hade premiär på Stockholms stadsteater fredag 3 december. Den här uppsättningen är rolig och festlig och gränsar till revy. Det gör ingenting. Sällan har jag sett en föreställning med så lite budskap i sig. Visst går det att se lite av spel med genustänk, men för övrigt är det svårt att alls se något som speglar viktiga frågor. Men det är en underhållande föreställning som man går ut efter på gott humör. Trots snö och halka studsade fötterna, uppfyllda av föreställningen. när vi gick därifrån.
Jag trodde inte jag skulle säga det: men en tre timmar lång föreställning, med paus, som inte på något djupt sett säger något om människans villkor vare sig ur samhällsperspektiv eller exitentiellt, kan kännas meningsfull att se. Bara för att den förmedlar glädje.

Scenen är vacker, med tolv gigantiska illröda vallmoblommor som inramning, som om allt är ett opiumrus, kanske? När sedan skådespelarna är klädda i kläder som bågnar av lager på lager med färger och mönster som inte borde vara möjliga att kombinera förstärker det festivalkänslan. Det är bara att ge sig hän.

I programmet för Trettondagsafton skriver föreställningens regissör Susan Taslimi om detta:

Trettondagsafton utspelas i en speciell tid: mörkret tar slut och ljuset tar vid – det är fruktbarhetens tid. Det är tid för att fira – med karnevaler, dans, musik, sång och färgglada kostymer. Sådana ceremonier har starka rötter långt tillbaka i den iranska kultur jag kommer ifrån. Det fanns erotik, lust och glädje i karnevalerna och de firades under bar himmel för att jorden skulle befruktas. Under sådana fester kunde man klä på sig en annan roll och leka med sin identitet, även den sexuella.
Min inspiration har varit just fest.

Taslimi berättar också att hon valde balkanmusik till föreställningen för att det i den finns något rått och direkt, samtidigt som den handlar mycket om kärlek, lust och längtan.

Handlingen utspelar sig i Illyrien dit Olivia, en ung kvinna av hög börd, spolats i land efter ett skeppsbrott. Hon tror att hennes tvillingbror Sebastian är död – och hon klär sig till man och tar namnet Cesario. Som Cesario får hon tjänst hon Orsino, hertig av Illyrien och hon vinner hans förtroende. Han skickar henne för att fria å hans vägnar till grevedottern Olivia. Olivia i sin tur blir totalt förälskad i Cesario. Cecario, alltså Viola, blir däremot djupt förälskad i Orsino.
I slottet hos grevedottern Olivia bor också hennes festande morbror Tobias som har en vapendragare, Andreas Blek Af Nosen, som vill gifta sig med Olivia.
Malvolio. Olivas hovmästare, är också fäst vid Olivia. Maria, Olivias kammarflicka, är en intrigmakerska och skriver ett brev som ser ut att vara skrivet av Olivia där hon förklarar sin kärlek till Malvolio som därmed blir säker på att hans känslor för Olivia är besvarade och han börjar uppföra sig som husets herre.
Förvecklingar, förvecklingar …
Och ovanpå det spolas förstås Violas tvillingbror Sebastian upp på land och de två tvillingarna är lika som bär. För att krångla till kärleksaspekterna verkar Sebastians bundsförvant, sjökaptenen och piraten Antonio, vara dödsförälskad i honom.

Med en lång rad duktiga skådespelare i rollförteckningen garanterar det underhållning av klass, givetvis. Och den karaktär som fick allra, allra kraftigaste applåder efteråt var Narren som spelas av Pia Johansson. Hon är en otrolig begåvning på improvisation och hon underhöll med det i salongen i pausen där hon gav prov på sina narrkonster i direktkontakt med publiken.

Det var kul att se Peter Haber som hovmästare Malvolio istället för de Beckroller jag sett honom i på sistone på dvd:er och tv. Lena T Hansson som intrigmakerskan Maria, Olivias kammarflicka, var kul att se i den rollen.

Föreställningen anspelade för övrigt också en del på att det är en teaterföreställning och flirtade av och till med publiken, blinkade åt publiken och visade att de var medvetna om att den satt där.

Jag såg en pojke i publiken, han var nog i åtta-nioårsåldern. Trots att föreställningen är tre timmar tror jag att den fungerar alldeles utmärkt som familjeföreställning.

Trettondagsafton är en pjäs av William Shakespeare och den ska ha framförts första gången 1601. Det är fascinerande att en pjäs kan vara mer än 400 år gammal och ändå underhålla dagens publik. Fast Trettondagsaftons genusförveckling och kvinnor som klär ut sig till män måste haft ytterligare en aspekt under Shakespeares tid då alla roller spelades av män. Det måste ha varit en man som spelade Viola som klädde ut sig till en man. På scen kunde Shakespeare låta kärlek och sexuella känslor spela ut mer fritt i en tid då det inte var tillåtet att öppet tala om homosexualitet.

PS. 1993 satte Stadsteatern upp Trettondagsafton senast, premiär på Klarascenen 12 februari, med Helena Bergström i rollen som Viola, Cesario och Sebastian.

Medverkande på scen
Malvolio Peter Haber
Maria Lena T Hansson
Narren Pia Johansson
Viola/Cesario/Sebastian Sofia Ledarp
Baron Tobias Rap Ralph Carlsson
Baron Andreas Blek af Nosen Ulf Eklund
Fabian Christer Fant
Kaptenen/Antonio Jonas Hellman-Driessen
Olivia Nadja Mirmiran
Orsino Henrik Norlén
Curio Kardo Razzazi
Vakter m fl roller Edward Arshamian
Niclas Buskenström
Silke Varga Laurén
Eva-Maria Lervik
Musiker (Kapellmästare) Mikael Augustsson
Musiker Mathias Gunnarsson
Mats Äleklint

Mer om Stadsteaterns uppsättning av Trettondagsafton på Stadsteaterns hemsida.
Fakta om Trettondagsafton av Shakespeare i Wikipedia.

Jag läste att bloggaren på Retrobloggen däremot inte alls tyckte om föreställningen:

Here we go again. Trettondagsafton? Seriöst!? Finns det verkligen inget bättre? Och om det är så att det här är det absolut bästa Stadsteatern kan komma på, finns det då ingen i hela huset som under någon av dom många processer en pjäs går igenom innan den kommer upp på scen (urval, regi, dramaturg) som tänker att den här pjäsen MÅSTE moderniseras???????!?!? Den här pjäsen håller inte!??!?!?! DEN HÄR PJÄSEN ÄR SKRIVEN PÅ 1600 TALET!??!?!

Teater Stockholm har också bloggat lite om föreställningen.

Expressens scenbloggen berättar att regissören Susan Taslimi intervjuats i BBC.

Foto: Petra Hellberg
Bildtext bilden ovan:enrik Norlén, Sofia Ledarp och Pia Johansson i Trettondagsafton.

Bilderna här nedan:
Pia Johansson och Lena T Hansson i Trettondagsafton.

Sofia Ledarp och Nadja Mirmiran i Trettondagsafton.

Peter Haber och Pia Johansson i Trettondagsafton. Premiär 3 december 2010 på Stora scenen.

Christer Fant, Pia Johansson och Lena T Hansson i Trettondagsafton.

Jonas Hellman-Driessen i Trettondagsafton.

Läs även andra bloggares åsikter om Trettondagsafton, teater, recension, Stadsteatern, Pia Johansson, Peter Haber, Susan Taslimi

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Peter Haber, Pia Johansson, Recension, Stadsteatern, Susan Taslimi, Teater, Trettondagsafton

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vi är inte maskiner – och det vet Kjell Rautio mycket väl

Titel: Vi är inte … Läs mer om Vi är inte maskiner – och det vet Kjell Rautio mycket väl

Eggande och exotiskt tonspråk förädlas av kreativ kombo – House Of Wu Fei på Dergårdsteatern

7/5 2025 Dergårdsteatern i … Läs mer om Eggande och exotiskt tonspråk förädlas av kreativ kombo – House Of Wu Fei på Dergårdsteatern

Teaterkritik: [BLANK] – känns ända in i märgen

[BLANK] Av Alice Birch Översättning … Läs mer om Teaterkritik: [BLANK] – känns ända in i märgen

Foto: The Delines på Pustervik

The Delines Pustervik, Göteborg 8 maj … Läs mer om Foto: The Delines på Pustervik

Filmrecension: Death of a Unicorn – Will Poulter är den enda som hittar rätt

Death of a Unicorn Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Death of a Unicorn – Will Poulter är den enda som hittar rätt

Möte som motsvarar högt ställda förhoppningar – Göteborg Jazz Orchestra & Karl Olandersson

5/5 2025 Park Lane i Göteborg Som … Läs mer om Möte som motsvarar högt ställda förhoppningar – Göteborg Jazz Orchestra & Karl Olandersson

Teater Tribunalen bjuder in till två kulturveckor med Israel och Palestina i fokus

Teater Tribunalen bjuder in till två … Läs mer om Teater Tribunalen bjuder in till två kulturveckor med Israel och Palestina i fokus

I HUVUDET PÅ BO uttagen till Cannes Classics

Den svenska dokumentären I huvudet på Bo … Läs mer om I HUVUDET PÅ BO uttagen till Cannes Classics

Stabil bokförsäljning – fysisk bokhandel och digitala tjänster fortsätter växa

Bokförsäljningen är stabil i Sverige – … Läs mer om Stabil bokförsäljning – fysisk bokhandel och digitala tjänster fortsätter växa

Samtrimmad enhet står för lördagsunderhållningen med rockig energi och briljans – Dan Reed Trio i Lerum

3/5 2025 Torarica i Lerum (arrangör: … Läs mer om Samtrimmad enhet står för lördagsunderhållningen med rockig energi och briljans – Dan Reed Trio i Lerum

Sverigepremiär i september för Jon Fosse-monolog med Leif Andrée

Leif Andrée i Jon Fosses monolog SÅ VAR … Läs mer om Sverigepremiär i september för Jon Fosse-monolog med Leif Andrée

Mai Zetterlings 100 års-jubileum firas över hela världen

Mai Zetterling, Stockholm 1975. Foto: … Läs mer om Mai Zetterlings 100 års-jubileum firas över hela världen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in